Korsets härlighet, 12 söndagen under året 2010

altMina vänner, urtidens existentiella frågor blir alltmer aktuella för vår tid. De gamla filosofiska och teologiska frågorna om Guds existens, lidande och död berör oss liksom de gjorde förgångna människor. Just i detta kan dagens liturgiska texter tjäna som ett ljus som lyser i mörkret och erbjuda oss diskursutrymme som kan erbjuda orientering, när vi konfronteras med dessa frågor. Den fråga som Jesus ställer till sina lärjungar i dagens evangelietext är avgörande för hur de kommer att följa honom. Vi står inför en ny tröskel. Hela den gamla tron och övertygelsen ramlar ihop.

Över Davids hus och över Jerusalems invånare skall utgjutas en nådens och bönens ande, så att de ser upp till mig och ser vem de har genomborrat" säger profeten Sakaria i dagens första läsning. Folket kommer att hålla dödsklagan över honom och bittert sörja honom. Sakarias profetia liksom andra profetior i Gamla Testamentet tolkas alltid i ljuset av det nya Testamentet. Jesus tycks uppfylla denna profetia. Han blev den som hängs upp på en träpåle och genomborras. Gud utgjuter sin nåd som är bättre än liv och Guds nåd kan endast erfaras av den som går korsvägen. Denna väg vill Paulus att galaterna i andra läsningen ska gå.  

I Galaterbrevet skriver den helige Paulus till ett folk som efter att de hade accepterat Kristus lämnade det budskapet och började söka frälsning i något annat. Paulus vill påminna galaterna om att Jesus är vårt skäl till livet. Genom dopet har vi iklätt oss Kristus. Vi har blivit ett i Kristus säger Paulus. För vi som har lidit i och med honom får delta i hans härlighet.  Kristus är anledningen till att vi finns, lever och är till. Varför började galaterna tappa sin tro och sökte efter något annat som skulle frälsa dem? Jo, de blev förvirrade av en massa olika läror som de hörde och därför blev de tveksamma till evangeliet. Vem Jesus var, var inte självklart för dem. Därför är det av stor vikt att evangelietexten tar upp denna fråga.

"Vem säger folket att jag är?" och "Vem säger ni att jag är?" Detta är två olika frågor. Den första handlar om ren kunskap och den andra har att göra med relation. Det är intressant att notera hur Lukas introducerar denna berättelse. Lukas använder uttrycket "en gång". Varför gör han detta när han vid inledningen av sitt evangelium hade sagt att han skriver en historisk redogörelse?  Uttrycket "en gång" måste syfta till hur Lukas vill att vi ska tolka Jesu fråga.  Med "en gång" menar han en bestämd tid och plats samtidigt som han menar här och nu.  I detta sammanhang gäller Jesu fråga alla tider. Den är lika aktuell idag som den var vid hans tid.  För att man ska kunna svara på denna fråga är det viktigt att koppla till det som Jesus säger på slutet av dagens evangelium: "Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig".  Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det." Vad betyder det för någon att ta sitt kors och följa Jesus? Vad innebär det för någon att mista sitt liv?

När det helige Paulus skriver om korset refererar han till Femte Mosebok (21:13):"Förbannad är var och en som hängs upp på en träpåle" (Gal 3:13). Evangelisten Johannes betraktar inte korset som ett tortyrinstrument utan som ett segertecken. För på korset har Jesus besegrat mörkret för alltid. Korset är inte bara en form av lidande och förödmjukelse som i Guds frälsningsplan leder till något gott. Korset föregriper och framförallt visar Guds härlighet. Det är på korset Jesus grundar sin Kyrka genom att ge henne sin ande och genom att låta blod och vatten rinna ur sitt öppnade hjärta. Här hör vi: "De skall se på honom som de har genomborrat." På 300-talet gjorde man utgrävningar i Jerusalem på initiativ av den heliga kejsarinnan Helena. Då var då man upptäckte Kristi kors bland tre kors. För att kunna svara på Jesu fråga måste man likna Jesus.  I dag liksom på Jesu tid accepterar somliga Jesus, andra förnekar honom och ställer sig fientliga till de som har accepterar honom. Vissa är likgiltiga.  Jesus är ett tecken som väcker strid (Luk 2:34). Det finns många olika svar på vem Jesus är i vår tid precis som det var på Jesu tid. För somliga var han en undergörare, en som mångfaldigade bröd, hjälte för social rättvisa, någon som ville avskaffa sjukdom och lidande. Alla Jesu under förblir tvetydiga och kan inte annat än missförstås så länge hans korsväg inte är fullbordad. Det är korset som är Jesu egentliga gärning.

Evangelisten berättar om Petrus häftiga reaktion när Jesus förutsäger att Messias måste lida mycket. Den kristna glädjen är en paradox. Inom den ryms lidande som tycks vara motsatsen till glädje. Vår glädje förutsätter och inneslutar lidandet. Denna glädje är född på korset. De som inte är beredda att följa Jesus på hans korsväg visar att han eller hon inte alls vet vem Jesus är. Det finns inte någon annan väg för lärjungen än för mästaren. Ingen kan erfara denna glädje som inte har mist sitt liv. Att mista sitt liv innebär att man upphöjer korset i sitt liv. Om Jesu seger åstadkoms på korset kan det förväntas att de som följer honom går samma väg. Den som vill likna Jesus måste vara beredd att förlora sitt liv. Herrens öde blir nödvändigtvis lärjungens öde. Vår härlighet är korset härlighet.

Hela det kristna livet visar oss att endast om vi ser upp mot korset kan vi få en glimt av Guds härlighet. På korset ser vi något av kärlekens härlighet. När vi på Långfredagen knäböjer inför korset är det inte en tom gest. Vi knäfaller inför honom som genom sitt heliga kors har segrat. Vi kommer aldrig att förstå vem Jesus är om vi inte tar vårt kors och följer honom. Först när vi lever som han, kommer vi att förstå vem han är. Ingen kan bli en lärjunge som inte har gått omvändelsens väg och svettats blod. Som präst möter man både misslyckande och förföljelse. I mitt liv som präst har jag känt vad det innebär att följa Jesus på korsvägen. Ingen som vill göra sig ett namn kan följa Jesus. Egocentriska människor tror att han eller hon själva är världens medelpunkt. Han eller hon lever för sin egen tillfredställelse, kämpar för sin rätt och låter sig styras av den lust eller olust han eller hon känner. Den gamla människan tänker alltid på sig själv och är beredd att krossa allt som står i vägen för att hon ska nå sitt mål. Ofta är det svårt för de flesta människor att skilja mellan egoism och tro. Vi är så upptagna i kampen att rädda vårt liv att vi till slut mister det. Man måste omvända sig och se på den som de har genomborrat. Detta innebär att förneka sina onda och egoistiska impulser. Söndagens liturgi är det perfekta tillfället för både individuell och kollektiv omvändelse.

För att Jesu kors ska tjäna något i vårt liv, måste var och en av oss upphöja korset i vårt liv. När vi tecknar oss med korstecknet är det ett konkret sätt att göra detta. Korstecknet är en sammanfattning av vår tro. När vi gör korstecknet är det ett sätt att bekänna att vi står under Jesu beskydd och inget ont kan drabba oss. Korset blir på det viset vår tillflykt. Man kan också själv bli till ett kors genom att sträcka ut sina händer. När prästen i den heliga mässan ber den eukaristiska bönen står han som ett levande kors. Han representerar Kristus som på korset förenar himmel och jord. Tyvärr ryggar vi ofta tillbaka från vårt kors. Vissa kristna räknar inte med korset i sina liv som kristna. De vill ha en bekväm kristendom. Den som tar bort korset från kristendomen, avskaffar på samma gång uppståndelsen. Inget kan skilja de som sätter sitt hopp till honom från hans kärlek. För de som litar på honom är Gud det stöd som aldrig sviker.  Är det inte vad vi säger när vi sjunger: "Det finns hopp bortom graven".

 

 

Webbdesign: Peter Tynkkynen