Under Hennes mantel, Jungfru Marias upptagning till himlen, 2010

Mina vänner, nyligen träffade jag en person som frågade mig vad Kyrkan anser om kremering av döda. I trosbekännelsen säger vi att vi tror på köttets uppståndelse. Om de troende kommer att uppstå med sin kropp, hur kommer det att gå för de som kremeras? Många av oss känner igen oss i detta. Frågan får kanske en särskild vikt när vi idag firar jungfru Marias upptagning till himlen. Kyrkan lär oss att när Maria hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten(kat katekes 966). Än en gång kan jag uppleva hur viktig Maria är för många kristna även för de som ibland tycks likgiltiga för henne. I söndags under vårt välbesökta kyrkkaffe vid engelska mässan delade vi ut rosenkransen till alla som var närvarande. Det var glädjande att se hur alla (katoliker och icke katoliker) tog emot den och hängde den på sig.

Den stora vördnad och tillgivenhet som kyrkan genom århundradena visat Maria är inte något mänskligt påfund. Det är svårt att förstå varför somliga kristna är rädda för att ge henne den plats som tillkommer henne med tanken på att detta är Guds vilja. Vid två olika tillfällen i Johannes evangeliet kallar Jesus sin mor, "kvinna". Det första var vid bröllopet i Kana och den andra var på korset vid korsfästelsen (19:25-26). Ordet kvinna syftar till den första kvinnan, Eva, därför att hon blev moder till de levande. Maria är den första kvinnan på ett annat sätt. Hon är kvinnan vars son ska trampa huvudet av den som orsakade människans fall (1Mos 3:20).

Det som beskrivs i första läsningen är en kosmisk kamp mellan ljus och mörker. Visserligen måste en människa gå genom den fysiska process som världen kallar "död" för att komma in i livet. Maria delar Jesu öde. Hon tilläts inte möta förgängelsen. Döden har helgonen förstått som inträde in i livet. "Jag dör inte, jag går in i livet", sade Thèrése av Jesusbarnet på sin dödsbädd. Helgonens dödsdag har kyrkan alltid kallat 'dies natalis´, deras födelsedag. Att dö är att födas till himmelska livet. Jag går till Fadern", säger Jesus (Joh 16:10). Segern är vunnen skriver Paulus (1Kor 15:54).

I dagens prefation till den heliga mässan hör vi: " Hennes upptagning till himlen denna dag var ett tecken på vad som väntar hela din kyrka, ett hoppets tecken och en ljuvlig tröst för ditt folk på deras vandring genom tiden". Säkerligen innebär detta att ingenting av Marias personlighet har gått förlorat vid hennes död. Hela hennes väsen har upptagits i himlen. Det som kyrkans tradition lär oss om jungfru Maria död ger en mycket konkret inblick i människans slutliga bestämmelse. Maria visar vad varje människa som tror på Kristus ska få del av. Den som dör i gemenskap med Gud, blir upptagen till himlen med både kropp och själ. Om detta sker omedelbart vid dödstunden, eller efter en reningsprocess eller på den yttersta dagen vet vi inte och behöver inte veta. Men det är viktigt att veta att när vi en gång tas upp till himlen, blir det inte med hälften av vårt väsen utan med hela vår personlighet.

Abraham är vår fader i tro för att han trodde på Guds löfte till honom. När han lämnade Ur i Kaldeen var det inte bara en resa i geografin. Den är en bild av vårt livs vandring. Han är urtypen för alla som är på väg mot ett utlovat land som inte ligger här på jorden. Tillsammans med Abraham är Maria den stora förebilden för alla troende. Vi inbjuds att tro på löftena. Finns det något större löfte än det som har utlovats oss i Jesu uppståndelse? I Abraham slöt Gud ett förbund med människan och utlovade något som han sedan uppfyllde i Jesu uppståndelse. Gud kan inte ljuga. Jesus genom sin människoblivande, lidande på körset och sin uppståndelse leder oss till härlighet. I det nya förbundet, som vi lever i, är Maria Abrahams motsvarighet, hon som trodde att det som sagts henne skulle gå i uppfyllelse. Hon är Abrahams dotter, inte bara genom sin etniska härstamning utan framför allt genom sin tro. Maria visste att Guds förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Varje kväll sjunger kyrkan tillsammans med Maria, jungfru, dotter Sion, Abrahams dotter: "Han tar sig sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid"(Luk 1:54-55).

Cisterciensmunken Bernhard av Clairvaux (1090 - 1153) skriver att det inte finns annan väg att närma sig Guds kärlek än att närma sig Jesus. Att närma sig betyder i detta sammanhang att ständigt minnas Jesu ord och handlingar, hans liv och lidande, för att sedan efterlikna det i sitt eget liv. Jungfru Maria är den som har kommit Gud närmast. Det är hon som födde Gud till världen, hon som bar Jesus, skötte honom, gav honom di och såg honom växa. Att göra oss förtrogna med henne, att bli nära vänner med henne är ett sätt att komma hennes son så nära som möjligt. Här visar ängeln Gabriel och Elisabet vägen. Ängeln proklamerar att Maria är full av nåd. Maria förmedlar Guds nåd i vår vardag. Vi kan gömma oss under hennes mantel. Elisabet fylldes av helig ande och ropade: "Välsignad är du mer än andra kvinnor (män) och välsignat det barn som du bär inom dig". Hon prisas salig av alla generationer inte just för att hon är Frälsarens mor utan för att hon hörde Guds ord och trodde (Luk 1:42). Hon är den perfekta modellen för alla troende. Den helige Cyprian förstod detta när han skriver att för att vi ska ha Gud som vår fader genom Jesus, vår broder, då måste vi ha Maria som mor. Gud har berett Maria en tillflykt. Det har han också berett för oss. För att nu finns frälsningen och kraften och riket hos honom och makten hos Jesus. Vi jublar med änglaskaran och gläder oss för att vi redan lever i härlighetens perspektiv med Maria. Hon som är klädd i solen kommer alltid att lysa för sina barn. Hennes liv har visat att inte bara Jesus men alla troende människor är kallade till härlighet. Så länge vi finns under hennes mantel. En revolution sker idag bland kristna och många börjar upptäcka Maria och närma sig henne för att närma sig hennes son. Här i församlingen ser vi detta varje dag. Är det inte Guds verk att en luthersk kyrka låter oss ställa fram jungfru Marias staty där många går och tänder ljus.

Webbdesign: Peter Tynkkynen