Den trånga porten, 21 söndagen under året 2010

Mina vänner, idag kommer vi till sammanfattningen av en serie undervisning av Jesus om frälsning som började den 18 söndagen. Hur man bör leva och vilket val som måste göras för att komma in i himlen är fokus för denna förkunnelse. Det fanns en prognos om religionens framtid som tills för några år sedan betraktades som oundviklig av både vetenskap och offentlighet. Det var påståendet om att man skulle få bort religionen från det offentliga rummet, från samhällslivet och begränsa dess inflytande och hålla den inspärrad i privatlivet. Trots alla frontalangrepp på religionen från olika håll fortsätter den att väcka förundran hos många människor och växa i många länder. Det tycks ofta att vi få göra vad som helst så länge vi inte sårar någon annan. Dagens liturgi ifrågasätter en sådan position och påminner om att vägen till livet aldrig har varit bred. Vi kan anta att dagens liturgi är en följd av de tre föregående söndagarna. I Matteus säger Jesus att "det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike" (Luk 18:25-26).

Första läsningen bekräftar att Gud har en universell frälsningsplan för alla människor (Jes. 18.18-21). Guds ord har en universell dimension, ingen utesluts. Våra viktigaste förutsättningar kan vi inte välja. Föräldrar, liv, kropp, själ, land, språk, familjrelationer tilldelas oss. Vi föds som barn in i gemenskaper som de facto har sina traditioner. Ändå känner Gud alla människors gärningar och tankar. Det är han som samlar nationer på jorden. De är inbjudna att se hans härlighet och att bli hans budbärare som förkunnar hans härlighet. Det är svårt att förstå hur profeten i texten kan ha sett att kallelser till prästämbetet skulle blomstra med tanken på att det inte var många som då återvände till Israel. Psalmisten tar upp samma tema: "Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet. I andra läsningen skriver Hebriebrevet till ett folk som inte längre såg meningen i lidande. Det ska inte ses som om texten prisar lidande och manar sina åhörare att söka lidande. Gud straffar inte utan har helhets- perspektiv när han tillåter sitt folk att lida. Orsaken till att vi lider är delvis på grund av människans brister och delvis på grund av naturliga händelser. Texten menar att lidande trots det negativa i livet har en mening bakom den fysiska smärtan. I lidande kan man förenas och närma sig Gud genom Jesus på ett konkret sätt.

I dagens evangelium svarar Jesus på frågan "är det bara några få som blir räddade?" Jesus manade dem att kämpa för att komma in genom den trånga porten. Dessutom tillägger han att många kommer att försöka ta sig in men inte lyckas. När man hör detta låter det som att säga att himlen är till för några personer. Husets herre kommer att stänga porten vid en viss tidpunkt. Med detta kan menas att vi har begränsad tid. Så länge vi finns på jorden är det aldrig försent. I detta sammanhang är det viktigt att vi disponerar vår tid på det bästa sättet. Vissa människor som tror sig ha rätt att komma in i himlen kommer att uteslutas medan de som inte tänkte de skulle få en chans kommer att träda in i himlen. Det betyder att det inte räcker att bli kallad till namnet utan man måste räkna handlingarna. Med andra ord kommer de sista att bli de första, och de första bli de sista. Hoppet är det sista som lämnar människan, men också det första som behövs för den som vill leva. Det gäller något som framtiden ger. Blaise Pascals vadslagning är värd en reflektion: kristendomen är antingen en illusion eller grundad i en realitet. I det senare fallet vore det dumhet att inte satsa på den. I det förra fallet har den troende åtminstone levt ett skönare och mera meningsfullt liv än den som saknar denna tro och dess hopp.

För att man ska kunna få sann insikt om det väsentliga i livet måste det komma från honom som är livets källa och upphov: Jesus. Det är Gud som ger vårt inre öga ljus så att vi ser vilket hopp han kallar oss till (Ef 1:17-18). Det viktigaste i livet är att vara i Jesus och inte i sig själv. När vi lever livet i oss själva kan vi inte leva i honom. Att leva livet i oss själva innebär att vinna hela världen och förlora sig själv. Att tänka som människor utan perspektiv om det andliga leder människor på fall. Total överlåtelse krävs av den som vill finna sig själv. Det handlar om att förneka sig själv och ta sitt kors och följa Jesus. Jesu inbjudan till människor att ta sitt kors och följa honom är något som inte ger respons från de flesta människor idag. Hos vissa tolkas det som en kallelse som begränsar en från att leva fullt ut. De flesta kristna vill ha en kristendom utan korset. Det händer ofta att vi är så ytliga att vi fäster oss vid materiell eller intellektuell rikedom. Vi struntar i att tänka på att det finns viktigare dimension i livet

Det som ger oss verklig upplysning om Gud är vår vilja och hjärtats inställning. Jesus förkunnar med ord och framför allt med sitt liv, att Gud älskar oss och är med oss. Vår tro är en skatt eller talent som vi har fått att förvalta. Att enbart intellektuellt acceptera Guds ord och säga ja till honom betyder inte att man kommer att leva sitt ja fullt ut. Jakobs brev talar om denna skillnad mellan tro och gärningar i kap 2:14-26. Tro utan gärningar är död. Guds ord förpliktar till efterföljelse från och med den stund det blir förkunnat. När Jesus talar gör han det konkret. Detta är så för att kristendomen inte är en ideologi utan Guds kärlek som har blivit synlig. När vi ställer teoretiska frågor till Guds ord, får vi praktiska svar. Att känna Gud är inte att filosofiskt spekulera över honom. Till frågan "är det bara några få som ska bli räddade?" manar Jesus att alla måste kämpa för att komma igenom den trånga porten. Vi kan anta att han menar att det aldrig har varit lätt att välja livets väg. Denna text har ofta missbrukats och tolkats som att endast några få människor skulle komma till himlen. Gud har offrat sin ende son för att rädda alla människor. I Uppenbarelseboken talas inte om några få utvalda utan om oräkneliga skaror. Texten pekar på att det krävs ansträngningar för att komma in himlen. Gud inbjuder alla till sonens bröllopsfest. Liknelsen om mannen som blev utkastad från bröllopssalen i evangeliet visar att den tydligen var välfylld.

Det enda sättet vi kan visa att vi har lärt känna Gud är genom att vi håller hans bud. Gud anpassar inte sig till oss därför får man inte sortera ut vissa trossanningar som inte passar en och bara välja de man tycker om. Människor i vår tid har en benägenhet att försöka göra sig en kristendom efter egna mått. När detta är fallet då har man glömt att Guds tankar och handlande överträffar människans tankar. Vårt begränsade mänskliga förnuft kan inte förstå helt och hållet Guds agerande i livet. Den som resonerar utifrån enbart mänskliga perspektiv kan inte se Guds finger i världshistorien, hans härlighet går dem förbi och de kan inte bli hans budbärare i världen.

Kyrkan är en gemenskap av troende som samlas i Guds namn. Alla är kallade till Kyrkan, att ta del av hennes nåd. Men det är endast några få som verkligen träder in i denna gemenskap. I praktiken förnimmer inte alla Guds kallelse. Många människor har inte någon aning om att det finns en fest som de kunde vara med på. För de som är med i Kyrkan, som börjat leva i festglädje redan här på jorden finns vissa villkor att uppfylla. Gud vill att alla festdeltagarna ska bära bröllopskläder. "Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och få gå in i staden genom dess portar" (Upp 22:14). Att vara utvald är en gåva och samtidigt en uppgift, ett ansvar för att än fler ska höra Guds inbjudan och i sin tur bli utvalda.  Människan är kallad att vara Guds medarbetare (1Kor 3:9). Eukaristin är himlen som kommer till jorden. Där får människan, mitt under jordelivet, nära sig med änglarnas föda. Det är tron och sakramenten som ger oss bröllopskläder. De som inte lever i trons ljus vistas i mörkret. Det enda sättet att förbli i festglädje och ljus är att ta emot och bevara de bröllopskläder Jesus erbjuder oss. Den trånga porten blir bredare för dem som ikläder sig ord och sakrament.

Webbdesign: Peter Tynkkynen