Han ger inte upp om dig, 24 söndagen under året 2010

Mina vänner, dagens liturgiska texter talar till var och en av oss på ett personligt sätt. I december 2007 tappade jag en klocka som jag fått som present på min prästvigningsdag. Jag sökte efter den överallt och den blev aldrig återfunnen. Ännu idag känner jag mig ledsen när jag tänker på den, inte bara för att det var en dyr klocka utan framför allt för vad den påminde mig om. I februari i år tappade jag min mobiltelefon. För mig var det en stor förlust eftersom jag hade alla mina kontakter i den. Det skulle innebära att jag inte skulle nå människor som fanns i den. När jag äntligen fann mobilen kände jag en större glädje än jag hade känt innan borttappandet. I lördags tappade jag mitt 16 GB USB- -minne med massa dokument. Eftersom jag inte hade backup - filer för dokumenten var jag mycket ledsen över att jag kanske aldrig skulle hitta det. Plötsligt hittade jag minnet i prästbostaden när jag inte alls letade efter det. Det var en stor glädje. Det är en vanlig erfarenhet att varje gång något förlorat blir återfunnet väcker det en stor glädje. Jesus talar idag om glädje i hela himlen.

Jesus ger tre olika liknelser i dagens evangelium nämligen liknelsen om det förlorade fåret och det borttappade silvermyntet som tillsammans bereder vägen för en tredje liknelse om den förlorade sonen. Dessa tre liknelser hör ihop och tillsammans utgör de hjärtat i Lukas evangelium. Man har kallat dessa för 'barmhärtighetens tre liknelser'. Guds barmhärtighet framträder på ett underbart övertygande sätt. Anledningen till att Jesus ger dessa liknelser beror på fariséerna och de skriftlärda som förargade sig över att Jesus visar barmhärtighet och omsorg om syndare. Vi begränsar oss idag till liknelsen om det förlorade fåret. Gamla Testamentet talar mycket om Gud som en herde som med omsorg och kärlek tar hand om sina får. Psalm 23 är känd för de flesta av oss: "Herren är min herde, ingenting skall fattas mig". Det var alltså ingen tvekan bland fariséerna om att Jesus talar om Gud när han berättar historien om herden som hade hundra får och tappade bort ett av dem.

Det är viktigt att lägga märke till att herden hade hundra får. Att det var precis talet hundra innebär att fåren är en helhet och har ett eget värde. Helheten går förlorad om ett enda får försvinner. I detta sammanhang kan vi upptäcka att det finns en stor skillnad mellan nittionio och hundra. Faderns vilja är att Jesus inte ska låta någon gå förlorad av dem som är anförtrodda åt honom (Joh 6:39). Ett enda får som går förlorat berövar herden hans glädje. Just detta förklarar det till synes oförståndiga att herden lämnar de nittionio fåren i sticket för att söka upp det enda förlorade fåret. Alla hör ihop. Herden satsar allt för att få tillbaka ett enda får som gått vilse. Jesus säger inte att fåret söker sig tillbaka till herden utan att herden söker efter fåret. Initiativet ligger alltid hos Gud. Så länge fåret är vid liv fortsätter herden att söka efter det.

Liknelserna beskriver vanliga händelser. Men Jesus vill något med dem: "Det finns stor glädje i himlen över en enda syndare som kommer tillbaka till Gud." Tullindrivare, prostituerade och andra syndare var inte beundransvärda personer. Det som förvånar eller förargar fariséerna och de skriftlärda är inte att syndarna omvänder sig utan det är hur de gör det som utmanar deras uppfattning om Gud, religionen, rättvisa och barmhärtighet. I stället för att dessa människor vänder sig till lagen och traditionen går de till en människa, Jesus. I alla tider har de trogna sett sig som en elit, de som förtjänar mycket. Det är inte syndarna som orsakar skandalen för de är helt enkelt avskydda och avvisade. Däremot är Jesus orsak till skandalen. Om Gud relaterar till syndarna på detta sätt, ifrågasätter inte det hela trons grund? Vad för privilegier har de rättfärdiga? Varför förblir man fast i tron?  

Gud mäter med andra normer än vi. Gud ser på olika människors kapacitet och förutsättningar. Han jämför inte den ena med den andra. Kärleken är den enda konstruktiva kraften. Därför att det viktigt att man satsar allt för att öppna sig för Guds kärlek. Gud satsade själv allt för att visa människor sin kärlek. Gud ger aldrig upp om någon. Synden öppnar oss för Guds barmhärtighet. När vi accepterar och erkänner vår maktlöshet kan Gud visa oss oändlig barmhärtighet. Fåret som återfanns är källa till stor glädje inte enbart hos den som återfinner det utan hos de andra och i hela himlen bland änglar och föder skön musik. Det är ett av himlens stora glädjeämnen att få se att det som var förlorat är återfunnet. Som vi såg i mitt fall med mitt USB - minne och min mobil finns det en alldeles speciell glädje som är så stor att det gör att vi glömmer den smärta och lidande som borttappandet orsakat.

 Det är inte svårt att identifiera oss med berättelserna som återgetts i dag. Det finns människor som tror att de genom goda gärningar och fromma övningar lockar fram Guds kärlek. Vi behöver kanske komma ihåg Paulus ord när han skriver: "Gud har gjort alla till olydnadens fångar för att kunna förbarma sig över alla" (Rom 11:32). I sin natur är himlen en överraskning. Vi är alla på sätt och vis förlorade. Det kan hända att vi ibland blir upprörda att höra från predikostolen att vi är syndare. Vi säger så lätt att vi gör vårt bästa. Men faktum är att vi inte motsvarar Herrens förväntningar och vi vet att vi skulle kunna älska mycket mer. Vi är kapabla att göra både gott och ont. Vi rymmer inom oss både förmåga till det goda men också till det onda. Liksom israeliterna som väntade på Mose har vi många gånger vikit av från den väg som Herren har visat oss. Vi har tillbett och offrat till den gjutna kalven. Den har vi gjort till vår Gud. Vår tro kan ofta bli mycket av en rutin. Vi kan komma till mässan kroppsligen medan vår själ och vårt hjärta är någon annanstans. Vi lyssnar till Herrens ord utan att vi möter honom. Vi kan ta emot honom utan att vi känner igen honom. Ofta blir inte livet som vi tänkt. Goda intentioner kan leda till dåliga konsekvenser. Vi kan inte alltid genomskåda våra egna motiv för att göra det vi gör. Ont och gott, egoism och medkänsla, kan vara ogenomträngligt sammanvävda. Helt plötsligt är jag kanske del av ett destruktivt sammanhang utan att aktivt ha valt det. Livets komplexitet borde göra oss ödmjuka. Om vi vill det goda så kan vi välja det goda.

Att bli återfunnen är en källa till tacksägelse. Just detta ser vi i dagens andra läsning. Paulus tackar för att han har fått erfara barmhärtighet. Han som var en av de största syndarna har fått barmhärtighet. Om Paulus fått förlåtelse och Gud fann honom värd förtroende och tog honom i sin tjänst, Paulus som på ett hänsynslöst sätt förföljde då kan ingen tveka om Guds barmhärtighet mot syndarna. Vi kan alltid lita på Guds barmhärtighet. Jesus har kommit till världen för att rädda syndare (Joh 3:16; 10:10). Det är samma tema vi ser i första läsningen som berättar om den gyllene guldkalven och hur Mose fick Gud att ändra sig och visa sin barmhärtighet mot folket (2Mos 32:7- 11, 13-14).

Den som med Paulus vet att de är förlåtna syndare upplever en särskild glädje. Det kristna livet innebär att ta på sig Kristi kors och frivilligt avstå från egosim. Den uppståndne Herren är den som bär vårt liv. Vi klarar inte av alla svårigheter själva. Vi vet att vårt liv är buret av Jesus som själv har burit allt lidande. Hans kärlek är alltid först. För en kristen som har en äkta och djup tro finns inga olösliga problem. Herden har en avgörande roll i fårens liv. Det som kännetecknar fåret är att det lyssnar (Jos 10:27). Paulus uttalar tacksägelse för allt det stora Herren gör i hans liv. Herren har också gjort stora ting för oss. Vårt liv är en gåva. Om vi räknar alla välsignelser i vårt liv, kommer vi att bli förvånade över hur barmhärtig Herren har varit mot oss. Vi kan fyllas av gudomlig trygghet och frid mitt i världens oro. Det är först i tacksamhet som Anden kan fylla oss för att i detta rycks vi loss från oss själva och blir rotade i Gud. Herren har funnits oss värda hans löfte. Oavsett hur ditt liv har varit eller ser ut nu tröttnar aldrig Herren på att söka efter just dig. Du är värd all strävan. Du behöver bara låta dig sökas och finnas av Herren. Att du återfanns är källa till stor glädje för hela himlen och jorden.

Webbdesign: Peter Tynkkynen