Känner du Lasaros? 26 söndagen under året 2010

Mina vänner, valresultatet i söndags som innebär att Sverigedemokraterna gör intåg i riksdagen väckte några frågor om "invandares" situation i Sverige. Att cirka 330,000 personer röstade på ett parti som klart och tydligt är främlingsfientligt säger mycket mer än man kanske tänker eller kan acceptera. Samtidigt som detta händer ökar antalet utrikesfödda i riksdagen. Det är ett gott tecken för demokrati att utrikesfödda svenskar börjar ta ansvar och föra sin talan. Det är rekord i svensk historia. Kanske är det detta som gör demokrati spännande. Om alla har samma möjligheter att göra sig hörda är det önskvärt.

Många skulle kanske önska sig att Sverigedemokraterna inte hade vunnit platser, men så är det inte. Verkligheten är att vi i Sverige har människor som tycker att främlingar är ett problem för landet. Skälet till detta handlar bland annat om den ekonomiska situationen för individuella personer eller för landet. Många är missnöjda med sin ekonomi och protesterade nu genom att rösta för främlingsfientlighet eftersom de anser att främlingar bidrar till eller bär skuld för arbetslöshet och andra svårigheter. Varje gång livet blir hårt finns någon eller några grupper som blir offer och får betala för omständigheterna. De kristna i det gamla romerska riket fick betala för Roms nedgång. Nu är ekonomin dålig för många. Då får "invandrare" betala priset.

I dagarna har flera röster höjts mot kritik som framförts mot Sverigesdemokraternas intåg i riksdagen. Det är rimligt att vi inte bara ska skylla på de som röstat utan vi måste också titta på integrationspolitiken. Valresultat visar nödvändigheten av en radikal revidering av denna politik. Politikerna pratar om "invandrare" inte med dem. Och många tror sig veta vad som är bäst för denna grupp människor. Det är ju vad som väntas när många predikar integration men konkret segregerar. Dagens liturgiska texter visar hur den människosyn som man har får konsekvenser för hur man handlar i den konkreta situationen. Demokrati är mer än rösträtt och innebär respekt för mänskliga rättigheter, allas lika värde oavsett land eller ras.

I både gamla och nya Testamentet ser vi att Gud står vid sidan av de fattiga, främlingar och nödlidande. Han skaffar rätt åt de förtryckta, ger bröd åt de hungrande och löser de fångna. Han öppnar de blindas ögon, upprättar de nedböjda, bevarar främlingar, faderlösa och änkor. Amos fortsätter sin kritik av de rika och folkets ledare som ägnade sig endast åt att samla tillgångar genom att förtrycka de fattiga och nödlidande. I dagens text riktar han skarp kritik mot dessa samvetslösa och likgiltiga rika och ledare som blir rika på de fattigas bekostnad. De levde i lyx och brydde sig inte om folket som lider nöd och hungrar. Dessa människors liv i lyx och skandal överträffar all beskrivning. Vad gör de för fel? Jo, de förlitar sig på tillgångarna. De tänker bara på att njuta av livet här och nu och glömmer sina och folkets framtid. Den helige Paulus uppmanar att de som hör till Gud inte ska leva ett sådant liv. För dem gäller det att sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Alla är kallade till ett sådant liv. Överallt och alltid måste de kämpa trons goda kamp för att vinna evigt liv.

Lukas lär i kapitel 16 på ett klart och tydligt sätt hur pengar ska användas på ett intelligent och förnuftigt vis. I en tid som vår, när pengar har blivit allt för många människor, är det viktigt att lyssna på nytt till dagens texter. Liknelsen om den rike mannen och tiggaren Lasaros är välkänd(Luk 16:19-31). Jesus har inte fabricerat den. Det finns en version av den i rabbinisk litteratur och en liknande berättelse i gamla Egyptens texter. Berättelsen handlar inte om en grym rik man och en helig fattig man. Jesus kallade tiggaren för "Lasaros", ett namn som passade och betyder "Gud har befriat" (El´azar). Den rike mannen gör inget ont. Han lever bara som en rik man, klär sig fint och håller fest för vänner. Vi ser detta varje dag även i Sverige. De rika bryr sig sällan om de fattiga. Och klyftorna mellan dem ökar. Varken den rike mannen eller Lasaros undgår döden. Vi hör inget om hur de begravdes. Men vi får anta att den rike fick en fin begravning medan Lasaros begravdes i ouppmärksamhet. Berättelsen intresserar sig endast med vad som händer efter döden. Den rika mannen är torterad och Lasaros lever i välsignelse. Det är viktigt att notera dialogen mellan Abraham och den rike mannen. Han bad om vatten. Abraham menar att det var försent. Den rike mannen hade tid på jorden att handla rätt men han slösade bort möjligheterna. Nu går det inte att ändra situationen. Vi skulle kunna dra slutsatsen att vi inte har obegränsad tid. Tiden är bestämd. Allt som förväntades av den rike mannen var att han behandlade Lasaros som en nästa. Det tycks ibland att under ska ändra människor att tro. Ett sådant resonemang tar inte hänsyn till att undren i sig kräver tro. Uppståndelsen är ett tecken för de som har tro inte för ateister. Om vi vill tro har vi allt som vi behöver i skriften, Guds ord i människans språk.

Den rike mannen tycker kanske att han inte hade någon förpliktelse att hjälpa Lasaros. Jesus uppmanar oss att tänka på den nödlidande, att försätta sig i hans eller hennes situation och vara redo att hjälpa. Om du är villig att bistå den som behöver dig, om du är villig att älska, kan du bli en nästa för varje människa som du möter. Den rike mannen förväntades handla gentemot Lasaros på så sätt. Att bara med vackra ord betyga att var och en är din nästa, har lika värde, att du älskar eller välkomnar "invandrare", det är en lögn, om du inte på ett konkret sätt träder ur dig själv, tar steg och närmar dig den andre och tar avstånd från diskriminering och andra former av intolerans. De fattiga har alltid en privilegierad position hos Gud (Luk 18:25; Matt 19:24; Mk 10:25; Matt 5:3; Luk 6:20; Matt 15:5; Luk 7:22).

Det är bara praktiken som intresserar Jesus och det är endast praktiken som för dig till det eviga livet (Luk 10:28). På djupet är den andre alltid vår broder och vår syster, och det är detta djup vi får älska. Kärleken är det enda förvandlande kraft i världen. Den kärlek som vi kristna tror på är ingen ideologi. Därför skulle det vara beklagligt om kristna människor hatar medmänniskor så att de själva kan ha det bättre. Gud är inte avlägsen, likgiltig eller otillgänglig. Gud vill att vi i alla våra handlingar drivs av en god avsikt. Den goda avsikten är alltid kärleken. Även om en handling rent "tekniskt" sett misslyckas, är den ändå fundamentalt god, om det är kärlek som drivit dig till den. Det är kärleken som ger dina handlingar deras viktigaste kvalitet. Denna kvalitet har större värde än handlingens effektivitet. Gud vet att det mänskliga förnuftet är begränsat, att vi många gånger kommer att göra felaktiga bedömningar och mista oss. Vi får göra så gott vi kan och resten får Gud klara av. En sådan tillit ger en enorm frihet. Kärleken går aldrig förlorad. Att älska är aldrig förgäves. Lasaros kommer i olika former idag och möter oss. Din "invandrande" granne kan vara Lasaros eller de arbetslösa som söker jobb hos dig eller kollegorna som du ansvarar för. Hur du behandlar dessa människor för konsekvenser för din framtid.

Webbdesign: Peter Tynkkynen