Varför svarar du inte? 27 söndagen under året 2010

Published on Friday, 01 October 2010 17:44
Written by Chikezie Onuoha MSP

Mina vänner, gång på gång råkar vi in i situationer som vi har svårt att förstå och som påfrestar våra förmågor. Det fanns och finns fortfarande situationer i världen och i våra liv som väcker samma frågor som Habakkuk ställer till Gud i dagens första läsning. Hur länge ska jag ropa, utan att du hör, klaga inför dig över våld, orättvisa? Varför finns det så mycket ondska i världen? Framför allt, varför tillåter du att det sker i världen? I sådana situationer väcks, om vi är troende, frågor om Guds roll i världen eller i våra liv för att vara mer specifik. Temat som genomsyrar dagens liturgiska texter handlar om trofasthet till Gud.

Gud svarar inte direkt på frågorna, utan deklarerar sin otvivelaktiga trofasthet till världen. Med andra ord menar han att Guds ord uppfyller det som det lovar (Hes 55:10-11, Ez 37:18-25). Det finns alltså inte utrymme för tvivel - löften har sin tid. Dagens psalm 37 bekräftar det som vi hör i första läsningen. Den rättfärdigas hopp är starkare än allt som kan bekymra hjärta och själ. Oavsett hur det än må vara nu, är Gud trofast. Tron är grunden för det som vi hoppas på (Heb 11:1). Genom tro vet vi att vi är älskade av Gud med en unik och personlig kärlek. Gud kallar mig vid namn. Han omsluter mig på alla sidor och håller mig i sin hand (Ps 139:3,5).

Den helige Paulus talar i andra läsningen om Guds trofasthet fastän i en annorlunda kontext. Nådegåvorna, varav tron är en, finns redan i oss varför Paulus uppmanar Timoteus att blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos honom (2Tim 1:6-8, 13-14). Gud har välsignat oss med kraftens, kärlekens och självbesinningens ande. Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre. Det är samma tema som tas upp i dagens evangelietext.

I dagens evangelium ber lärjungarna "Ge oss större tro" (Luk 17:5). Jesus svarar dem att om de bara hade tro så stor som ett senapskorn skulle den åstadkomma otroliga ting. Meningen är inte att tron ska vara till för att utföra onödiga under. Det finns risk att en alltför litterär tolkning av detta kan bli orättvis mot vissa troende. Man kan tolka texten som att den menar att om det inte sker något stort under i ditt liv, måste det bero på att din tro inte ens är så stor som ett senapskorn. Bland vissa kristna grupper anses det att de sjuka, som inte blir botade när de ber eller någon ber för dem, inte har tillräcklig tro för att erfara helande eller bli friska. På så sätt skapar man onödiga skuldkänslor hos de sjuka och behövande. Samtidigt menar Jesus att tro är mycket mer än ett intellektuellt accepterande av trossatser. Man kan tro på Guds existens och livet efter döden men ändå inte ha inte en personlig relation till Gud. Hela evangeliet kan sammanfattas med: Gud är i dig eller Gud är kärleken. När du börjar tro på att Gud med en evig kärlek älskar dig helt personligt och på att han har en gränslös ömhet och omsorg om dig, då blir din tro sådan att den kan förflytta berg. Verklig tro är tro på Guds kärlek. En sådan tro är en källa till frid och frihet som ingen annan kan ge. Detta är ett tecken på att din tro är äkta. Denne frid är inte beroende av känslor, den består mitt i prövningar och svårigheter.

Det kan hända att vår tro inte räcker så långt. Men Gud håller alltid sitt löfte. Han ensam uppfyller löftet. Det händer ofta med oss att vi blir otåliga eller råkar i panik därför att Gud är så långsam. Vi har våra egna idéer om hur Gud ska handla i våra liv och i världen. När det inte händer så som vi hade tänkt, tar vi saken i egna händer.

När Gud ger löften - de löften som evangeliet talar om på varje sida- så håller han dem. Vi behöver inte bli panikslagna när det inte precis sker i vår takt. Vår brist på tålamod gör att vi ofta föregriper Guds verk och därmed också förstör det. Javisst behöver vi göra allt som står i vår makt som människor när vi konfronteras av livets problem, men alltid i medvetenhet om att vi är Guds redskap och att vi bör stå till hans förfogande.

Att tro är att ta risk, det är ett hopp i rymden. I detta blir Gud allt för den som tror, en tillflykt. Om du har Gud finns det inget mer du kan be om eller söka efter. Därför att vi bär vår tro med en djup frid, i visshet om att Gud, som älskar oss personligt till sist ordnar allt till vårt bästa och allt ingår i hans plan. Orsaken till mycket av den oro vi upplever i våra liv beror på att vi förlorat kontakten med Gud, vårt liv. Bekymmer tyder på bristande tillit. Här får vi skilja mellan bekymmer och berättigad omsorg om våra eller andras angelägenheter. Vårt liv kan bli fyllt av en orubblig frid därför att Gud älskar oss mer än vi kan älska oss själva. Tron växer framför allt i mörkret. När vi inte längre kan vänta oss något av oss själva, kan vi börja vänta allt av Gud. Tro är en livshållning som vi bara undan för undan växer in i, tvärs igenom kriser och prövningar.

Många av oss är idag slappa i vår tro. Jesus frågade lärjungarna på väg till Emmaus" Är ni så tröga till att tro?" (Luk 24:25). Vi lever i samma nöd, i samma blindhet. Har vi lika mycket tro? Den helige Paulus skriver att Abraham är far till alla som tror (Rom 4:11). Abraham litade på Gud. Han trodde. Att tro är att avstå från alla garantier och att på liv och död anförtro sig åt Gud. För den som tror är Gud den enda garantin. Ibland, som det mänskligt sett hände med Abraham, finns det inte någon chans att Guds löfte ska förverkligas. Under sådana tider kanske man inte förlorar sin tro på Gud, men vi tar saken i egna händer, eftersom Gud inte ingriper och tiden går. För det mesta är man övertygad om att detta löser problemet.

Om vi vill veta hur vi ska leva, bör vi vända oss till evangeliet. När vi läser berättelsen om den blinde Bartimaios, upptäcker vi att Jesus ger honom hans syn tillbaka som en gåva som redan var innefattad i hans tro. På något sätt är det inte Jesus, utan tron som gör under. Själva tron verkar vara att tro på. Gud vill att allt på ett mysteriöst sätt ska ligga i våra händer fastän allting ligger i Guds händer. I bröllopet i Kana får vi se att Gud vill ha vår medverkan när han utför sina verk. Vi är Guds medarbetare (1Kor 3:9) Även om det är han ensam som frälser oss, får många andra spela en aktiv, avgörande roll. Utan Maria skulle Gud inte blivit människa. För att vi ska tro är det viktigt att vi får Guds ande. När detta sker, får vi Guds sätt att tänka, bedöma, känna, då blir plötsligt det otroliga troligt. Den helige ande förvandlar vårt intellektuella medvetande till hjärtats medvetande. När vi är burna av Gud kommer vi mycket snabbare framåt.

Trofasthet av en lärjunge som förtjänar sin lön, är en nåd som ges på Guds initiativ. Den väcker en respons och möjliggör för lärjungen att kunna hålla ut in i det sista. I ljuset av detta har lärjungen inte något att prisa sig själv för. Lärjungen har gjort sitt jobb genom Guds nåd. Med detta kan vi förstå varför den rättfärdige alltid ska leva av sin tro. Lärjungar är de som tror på påskens händelse. I detta sammanhang är det viktigt att lärjungen i alla situationer, oavsett vilka prövningar, svårigheter eller problem man har måste komma ihåg att ingenting är omöjligt med tre och för tro.