Amalek i ditt Liv, 29 söndagen under året 2010

Published on Friday, 15 October 2010 18:12
Written by Chikezie Onuoha MSP

Mina vänner, ibland känns livet som en resa att bemöta utmaningar. Kristendomens ställning i skolan har diskuterats livligt genom åren i Sverige. Nu pågår en ny het debatt om kristendomens särställning i grundskolan. Detta bero på utbildningsminister Jan Björklunds ändring av Skolverkets förslag till ny läroplan för grundskolan som inte gav kristendomen särställning bland de fem stora världsreligionerna. Att kristendomen ska ha en särställning i ämnet religionskunskap är en känslig fråga i det mångkulturella och mångreligiösa Sverige. Ändå är det svårt att glömma kristendomens betydelse för värderingar och kulturarvet i det svenska samhället förr och nu. I detta sammanhang kan det bli fel att likställa de fem stora världsreligionerna som om de har haft samma betydelse och roll i Sverige. Vår kultur är så genomdränkt av kristendom så att vi inte kan förstå oss själva och hela vår tradition om vi inte inser att kristendomen och Kyrkan har format vårt språk och tankar. Kristendomens betydelse och roll kan man inte avskaffa i jämställdhetens namn. Kanske kan det bli en fråga om Skriftens betydelse för vår förståelse och tolkning av vår tid. Av intresse är dagens fest, missions söndag som är en påminnelse om vårt uppdrag som kristna att göra evangeliet känt till alla människor i alla tider.

Dagens liturgitexter kretsar runt temat: bön. Vi får höra om hur Amalek gav sig i strid med Israel i Rafidim. Mose, Aron, Hur och Josua spelade viktiga roller för att Israel skulle vinna kriget. Dessa fyra genomförde olika uppdrag som syftade till att besegra fienden. Mose, Aron och Hur ägnade sig åt ständig bön medan Josua var i fält och krigade. Så länge Moses händer var upphöjda segrade Israel. Josua slog Amalek och dess folk med svärd. Men Guds ingripande betyder inte att Josua inte behövde kämpa. Vi tenderar att vara så upptagna med bilden av Mose sittande med upphöjda händer att vi ofta glömmer att han håller Guds stav i handen. Denna stav är det centrala i berättelsen eftersom det är med den Gud åstadkommer sitt verk. Mose byggde ett altare till Guds namn efter kriget med namnet, Jahwe-nissi, "Gud mitt baner". Det är Gud som har krigat för sitt folk.

Framställningen av Gud som Jawhe-hjälte återkommer i Gamla Testamentet (2Mos 15:3). Denna titel upprör de flesta idag. Tanken med jihad eller heligt krig kan vi idag, om vi är förnuftiga, inte förstå eftersom alla människors lika värde engagerar idag. Det klart att man kanske i de flesta krig som beskrivs i Bibeln inte hållit sig till fakta om hur stort kriget var. Men Amalek representerar i denna berättelse den sorten som bara kan besegras med Guds hjälp. Det som berättas är inte endast ett militärt krig mot ständigt aggressiva främlingar, utan ett andligt krig mot en fiende som ständigt attackerar. Vi ska inte gå i krig eller förstöra och döda människor i Guds namn. En sak som vi kan säga om denna berättelse är att den är en uppmaning till bön (Ps 24:8). Utan Guds hjälp är Amalek starkare än Israel.

I detta sammanhang är det lätt att förstå dagens andra läsning 2 Tim 3:14-4:2. Paulus påminner Timoteus om vikten av den heliga skrift. Varje bok i den heliga skrift är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv. Med Guds ord kan de som tillhör honom bli fria från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar. Detta är just varför det behöver förkunnas i tid och otid.

Jesus talar om en domare och en änka i dagens evangelium (Luk 18:1-8). Lukas betonar vikten av bön i sitt evangelium. Livets omständigheter kan göra bön till något mekaniskt, därmed förlorar bönen sin glädje. Dagens liknelse är Jesus svar på just detta problem. Bön behövs alltid. Kanske är detta en av de berättelser i evangeliet som klarast uttrycker vikten av ständig bön. Jesus ger liknelsen för att lära sina lärjungar att "alltid be och inte ge upp." Varför blir det en änka som Jesus använder när han vill lära oss att be utan att tröttna? En änka representerade bland judarna en hjälplös människa. Denna änka förkroppsligar fattigdom. Hon är skyddslös. Hon står ensam och försvarslös i världen. I evangeliet ser vi hur Jesus visar en särskild omsorg om änkor. Om hon inte haft stor nöd skulle hon efter några fruktlösa försök givit upp. För henne är det en fråga om liv och död. För att kunna be riktigt måste vi vara som änkan i liknelsen: förvarslösa och behövande. Domaren i liknelsen har absolut makt. Han respekterar vare sig Gud eller människa. Om sådana frågar psalm 82:2-4: "Hur länge ska ni döma orätt?" Liknelsen slutar med en allvarlig och tragisk fråga: "Ska Herren finna någon tro här på jorden när han kommer?" Var och en av oss måste själv svara på den frågan.

Ingenting avslöjar så mycket om en människa som hennes bön. Bönen avslöjar din tillit, kärlek eller din egoism. Din förbön kan nå Guds hjärta, men den kan också resa upp en mur mellan honom och dig. Ibland kan vi ge intryck av att vända oss till Gud, men i själva verket kretsar vår bön endast kring oss själva. I vår bön måste vi visa oss som vi är. Detta är det väsentliga i bönen: att ge Gud möjlighet att vara den han är, att låta honom uppfylla oss med sitt eget liv. Ju mer vi får av Gud, desto mer bör vi söka honom i bön. Det är genom bön som Gud har möjlighet att ta över från oss. I bön får vi kontakt med kärlekens och kraftens källa. Syftet med bön är att låta oss gå in i Guds vilja. Vi ställer oss åt sidan. Vi möjliggör att Gud blir huvudaktör och vi blir hans redskap. Gud väntar på oss att gå in i kampen innan han kan ingripa för att hjälpa oss. Vi blir inte befriade från att handla och göra allt som står i vår makt för att förändra vår situation till det bästa. Ingen av oss kan lyckas av egen förmåga.

Vi behöver be fastän vi tror. Att tro på Gud betyder inte nödvändigtvis att han är verklig för oss. Gud blir verklig för dig endast när han är din glädje och den som du längtar mest efter i ditt liv. Jesus uppmanar oss att alltid be och inte ge upp. Den uppmaningen måste gälla något mer väsentligt än att be om pengar, mat och hälsa. Vår bön är en tillit till Andens bön i oss. Det är Tröstaren som själv ber i oss. Av egen förmåga kan du aldrig nå fram till Gud. Vi bör lita på Tröstaren och låta henne be ostört i oss. I bönen når oss en verklighet som är större än det vi kan se och uppfatta. Ofta ber vissa kristna som om de kunde ändra Guds vilja eller tvinga Gud att göra något för dem. Gud ger inte rättvisa, utan han gör rättvisa. Vad ska vi be om? Det mest väsentliga vi har att be om är att Guds rike ska komma, det vill säga, att Gud bli en verklighet för oss. Detta betyder att vår bön är att vi ska bli rättfärdiga. Skriften är i detta sammanhang ett verktyg som låter oss vinna trons kamp, det kristna livet och vårt uppdrag att genomsyra vår omgivning med evangeliets ljus. Ve mig säger den helige Paulus om jag inte förkunnar evangeliet. Vi som kristna kan inte vara tysta och låta vissa personer i samhället sudda bort vår historia och neka framtida generationer möjlighet till kunskap om detta. Av egen makt kan vi inte övertyga någon. Vi behöver förlita oss på Guds makt (1Kor 2:4-5). Han är vår seger i kampen mot Amalek i dagens värld.