Värdiga Hans kallelse, 31 söndagen under året 2010

Mina vänner, i torsdags kom jag tillbaka från prästdagarna i Lidingö. Det var fyra dagar fyllda av bön, diskussioner, umgänge och samtal. Viktiga frågor i stiftet som berör oss präster togs upp under dessa dagar. Tonvikten lades på hur jag som präst dagligen kan vara Kristi vittne, Kristi ikon, dagligen omvändas till Kristus och formas till likhet i honom. Människor har höga förväntningar på oss. Vi kan aldrig motsvara de förväntningar människor har om oss präster. Genom vår bräcklighet kan vi ändå visa Kristus. Vårt livsöde är att känna oss glada i vår kallelse. Vad vi än gör är vi hans lärjungar. Allt samverkar till vår helgelse, till det bästa för oss som förlitar på honom. Jag hade förmånen att ha en diskussion med någon. Det gällde om andra religioner som buddhism, hinduism mm tillber samma Gud som vi kristna. Det var en häftig diskussion som uppstod. Personen i fråga ansåg att det inte kan vara samma Gud. Hela konceptet "Gud" kanske inte finns i några av dessa religioner. Min position var att vi på sätt och vis tillber samma Gud eftersom vårt sökande efter mening tar sig uttryck i religioner. Dagens liturgitexter reser på ett indirekt sätt samma fråga.

 

Gud är barmhärtig mot alla. Han överser med människornas synder hör vi i första läsningen (Vish 11:22) Han älskar allt som finns till. Ingen skulle ha kunnat bestå mot Guds vilja. Han skonar allt för att det är hans. Gud vill frälsa alla människor (Hes 18:23). Han är Gud och inte en människa (Hos 11:9). Sammanfattningen är att Guds barmhärtighet är till för alla.

Idag läser vi den sista berättelsen i Lukas evangelium som format enhet från 29 - 31 söndagen. Det är innan Jesus reser mot Jerusalem. Jesus går in i Jeriko, en stad med många palmträd, en öken med tre källor. Staden ligger cirka 23 kilometer nordöst om Jerusalem. Den är det lägsta staden i världen och ligger 300 meter under havsytan. Från Jeriko till Jerusalem är det ca 1000 meter brant ner. När Jesus kom in i Jeriko mötte han en man som genomgick en radikal omvändelse. Sackaios var tullindrivare. Som vi såg i söndags är en tullindrivare inte någon beundransvärd person utan en syndare. Sackaios var rik. Det är klart att han hade blivit rik på bekostnad av andra människor. Många måste ha lidit orättvisor på grund av honom. Troligen måste han ha hört talas om Jesus bland annat att han var en vän till syndare och de som samhället förkastade. Nu när Jesus kommer till Jeriko, den stad där Sackaios bodde, ville Sackaios göra allt han kunde för att se Jesus. Lukas beskriver Sackaios som en man som var liten till växten. Folkmassan gjorde det svårt för honom att se Jesus. Därför sprang han och klättrade upp på en sykomor för att kunna se Jesus när han går förbi.  För han ska kunna se Jesus behövde han lyfta sig upp ur folkmassan, att vara sig själv.

Viktigt är att komma ihåg att Sackaios var rik och känd fastän han var hatad för sitt grymma och syndfulla liv. Det var inte vanligt för en man i Sackaios position att springa och klättra upp i ett träd. Det som han gjorde var att han utblottade sig och erkände sin nöd. När Jesus kom dit, såg han upp mot honom och sade: "Skynda dig ner, Sackaios., i dag skall jag gästa ditt hem". Jesus förhållande till syndare, tullindrivare upprör fariseerna eller judarna för att det var som Jesus medvetet inte lyder Tora. Genom att besöka syndare och äta med dem, gör Jesus sig oren. Just detta gjorde att Judarna gav Jesus ett förolämpning namn som "vän till syndare". Till de säger Jesus att han ha kommit för syndare eller de sjuka inte för de som har inget behöv av helande eller läkare.  

Det är svårt att veta om Sackaios hade träffat Jesus tidigare eftersom Jesus kallar honom vid namn. Att Jesus kände till hans namn kan betyda att Sackaios var en mycket känd person och Jesus troligen hade hört talas om honom. Vad Jesus sa till Sackaios var chockerande för alla som var där. Belönar Jesus honom för hans onda liv? Nej, det gör han inte. Inför Gud är ingen levande rättfärdig. Guds frälsning utesluter ingen. Gud mäter med andra normer än vi. Vi mäter ofta efter synbara resultat. I första hand fäster vi oss vid materiell och intellektuell rikedom. Här kan det gälla andlig rikedom som innefattar viljestryka, "dygder", bönetimmar. Gud ser på varje människas möjligheter och förutsättningar och jämför aldrig den ena människan med den andra. Varje människa är unik. I detta sammanhang kan vi säga att Jesus uppfyller det som profeten Hesekiel säger: "Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra tillbaka, det sårade skall jag förbinda, och det svaga skall jag stärka" (34:16). Jesus inbjuder sig till Sackaios hem. Vi kan möta Jesus inte bara i de stora katedralerna eller kyrkorna utan också i vårt hem. Alla människor kan erfara Guds barmhärtighet. Sackaios lovade att ge hälften av allt han ägde till de fattiga. De som han hade pressat ut pengar av betalar han fyrdubbelt. Det var det som lagen krävde av dem som stal från andra. Sackaios bär frukt som bevisar att han verkligen omvänt sig (Luk 3:8). Omvänd er inte bara i ord utan i gärningar är ett krav till alla. Det räcker inte att vi är kristna till namnet. Vi kan bara bevisa detta genom våra gärningar. Det finns Sackaios i var och en av oss. Sackaios är allt som står i vägen för din frihet och befrielse.

Det är inte alltid lätt att skilja ogräset från vetet i världen. Det är inte möjligt att dela människor i två läger: onda och goda. Inom varje människa finns båda det goda och det onda, så länge vi inte nått vår slutliga härlighet. I de som vi betraktar som onda människor finns också något gott. Vi skulle med rätta kunna säga att det inte finns några helt onda människor. Om Gud har skapat människor till sin avbild, då kan vi säga att alla människor innerst inne söker och längtar efter honom. Varje ansträngning är till sist ett enda sökande efter sanningens ljus. I detta sammanhang är det en kamp att segra över mörkret. Hos oss alla är det onda blandat med det goda. Det finns stunder då det onda sticker upp medan andra stunder det goda. Gud ger oss alla ständigt nya möjligheter och tillfällen att börja om. I varje människa finns det något oförstörtbart kvar av det gudomliga liv hon är skapad att avbilda. Just i detta djup kan det ske verkligt möte mellan människor.

Bibelns berättelser är lika aktuella i alla tider. Det är alltid Jesus som tar initiativet att kalla någon (Joh 15:16; Jer 1:5). Jesus ser med särskilda ögon. Han ser människans inre, hennes längtan, hennes, synd, hennes tro, hennes hopp och kärlek. Gudomligt liv strömmar ur alla människors innersta. Här ligger det väsentliga i varje människas liv. Fadern är i oss och utför sina gärningar Joh 14:10. Vi är Guds händers verk Job 10:3. Det goda i oss sker genom Guds nåd, tack vare vår tro i honom. Därför står vi alltid i tacksamhetsskuld till Gud. Vi behöver alltid be för varandra att Gud ska finna oss värdiga hans kallelse och i tro och med hans kraft ge framgång åt varje god plan och handling. I detta kan frälsningen nå oss. Jesus har kommit för syndare inte för rättfärdiga.

Webbdesign: Peter Tynkkynen