När allt tycks mörkt, 33 söndagen under året 2010

Mina vänner, människor intresserar sig för livets slut eller historiens slut. Gång på gång ställer man frågor om detta även om framtiden för somliga inte tycks vara en väsentlig aspekt av tillvaron. I dagens texter får vi höra mer om historiens slut. Inget av det som vi får höra tillfredställer kanske vår nyfikenhet. Ändå säger de något viktigt som vi behöver förhålla oss till. När jag reflekterade om dagens liturgiska texter var det Johnson Oatmans, Jr psalm: "Count Your blessings" som kom till minne.

Första läsningen (Mal 4:1-2) handlar om Israels situation under den babyloniska fångenskapen. Israel levde i exil och längtade efter att få återvända till Jerusalem. Man hade förväntat en religiös väckelse men i stället blev det moraliskt förfall, otro hos folket och till och med hos prästerskapet. Gud verkade vara långt borta. Men just när allt tycks mörkt, just då kommer Gud, för de som väntar på honom: Gud kommer när den enskilda människan och mänskligheten är mest otrogna, för att hela henne. "Välsignelse kröner de rättfärdigas huvud" (Ordspråk 10: 6-7).

Vi får en liknande skildring i dagens evangelium (Luk 21:5-19). Bibeln skildrar historiens början som ett stort kaos. Det rådde oordning och ett kaos i världen innan Gud skapade ordning. "Jorden var öde och till och med mörker var över djupet" Då kom Gud med ordning. Oftast tycks det som om den enskildes historia och världens historia ska vara i ständig utveckling eller evolution. Fastän vår erfarenhet säger oss något annat, hänger vi ändå fast vid uppfattningen att utvecklingen kommer att fortsätta mot en positiv utveckling till slutet. Jesus liv motsäger denna uppfattning. Också hans liv präglas av kaos mot slutet och slutade som ett fullständigt fiasko. Uppenbarelseboken som är den sista boken i Bibeln slutade åter igen i kaos som aldrig förr i historien. Men när allt tycks som värst, kommer Gud. I världens undergång kommer Gud som skapar en ny jord.

Lukas evangelium börjar i Jerusalem tempel med en syn av Sakarias att hans hustru Elisabet ska föda en son åt honom, som ska få namnet Johannes. Jesu frambärs i templet av föräldrarna och blir välsignad av två profeter, Simon och Hanna. Det är i templet som Jesus ger sina lärjungar och andra sin sista undervisning (Luk 12:5-19). Lukas berättar att när Jesus kommer i närheten av Jerusalem, gråter han för att han hade förutsett vad som skulle hända staden 8Luk 19:41-44). Jerusalem var Guds heliga stad, där Guds härlighet bodde och Gud hade sitt säte bland sitt folk.

Vissa människor bland de kristna har benägenhet att påstå att världens slut är nära. I alla tider finns människor som hävdat detta. Lukas är noga med att skilja mellan Jerusalems förstörelse och historiens slut (Luk 17:22-37; 21:5-28. Templet förstördes år 70 Ef.K. Detta gjorde inte slut på världen. Krig och rykten om krig och oroligheter kan inte vara tecken på historiens slut. Sådant har förekommit under hela historien. I ljuset av detta skriver Paulus till dem som på grund av sin tro att världens slut var nära blev lata och slutade arbeta (2Thess 2:2:1-2). Medvetenhet om Herrens återkomst borde leda till att man tar sitt ansvar i stället för att ge upp och blir parasit på andra. Detta är speciellt viktigt för dagens välfärds- samhälle. Alla som är friska borde arbeta och inte sitta och äta av det som andra har arbetat hårt för.

Många gånger har människor trott att slutet var nära. Ändå består världen. Många tror att Jesu återkomst är det sista skedet i en lång positiv utveckling. Erfarenhet lär oss att vi inte kan räkna med detta. Sådan är Jesus syn på historien. Slutet är början till något nytt.

"Se till att ni inte blir vilseledda, säger Jesus" (2Thess 3:7-12). Här varnar Jesus oss för människor som kommer i hans namn och försöker vilseleda oss. I dag är det annorlunda. De flesta som vilseleder människor idag är inte de som kommer i Jesus namn utan i sitt eget namn. Det är en värld som inte anser att tro på Gud eller Jesus har relevans i vår tid. Klimatet är inte samma som på Jesu tid när människor var religiösa och sökte Gud. I dag är Gud inte på dagordningen för de flesta människor och det råder religiös fobism på många håll. Så kan vi säga att sättet som människor blir vilseledda på idag är subtilt och invecklat.

De tecken som föregår Jesu återkomst säger oss att vi måste hålla oss vakna och vara beredda. Huruvida Jesu återkomst sker idag eller imorgon kan vi inte veta. Gud lever inte i tid utan han lever i presens. Tusen år är i hans ögon som den dag som förgick i går (Ps 90:34). Stunden är alltid nära (Upp 1:3). Detta är något som ständigt sker. Vi behöver inte skrämmas av Herrens dag. Dagens texter verkar dystera och mörka. Men egentligen är de tröstande budskap, både när det gäller historiens utveckling och den enskildas liv. Det är både en dag av dom och en frälsningsdag. Herrens dag ska bli mörker i stället för ljus för de orättfärdiga (Amos 5:18). Både dagens evangelium och Andra Petrusbrevet talar: "Herrens dag kommer som en tjuv" (3:10). Det mesta av det som sker i världen kan fresta oss att ge upp. Till de troende som ifrågasätter sin tro och håller på att tappa sitt hopp, riktar profeten uppmuntrande ord: "För er som fruktar mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp, med läkedom under sina vingar". Jesus uppmuntrar oss: "Genom att hålla ut ska ni vinna ert liv". Mörkret förebådar alltid ljuset. "Herren kommer, med rättvisa dömer han folken" säger dagens psalmist. När allt tycks mörkt, då bryter ljus fram! Detta är tröstande för de som tror sig övergivna av både Gud och människor. Varje människa måste dö för att leva. I sin död segrade Jesus över dödens makt.

 

Webbdesign: Peter Tynkkynen