Du har makt över Jesus, Kristus Konungens Dag 2010

 

Mina vänner, situationen ser dyster ut på många håll i världen. Rike eller himmelrike är ett ord som Jesus använder mycket i evangeliet. Han kom just för detta: att predika himmelriket och göra det närvarande för alla människor. I världen finns det många olika riken. Sverige är ett rike, Storbritannien är ett annat och Belgien är ytterligare ett rike. Alla dessa riken har en kung även om kungen eller drottningen inte idag har politiskt makt. När vi talar om Guds rike är det samma sak vi syftar på eller är det någon helt annan typ av rike. Det enda som dessa två olika riken har gemensamt är ordet "rike". Ändå finns det något i det världsliga riket som kan lära oss något om det himmelska riket. När Jesus talar om himmelriket avser han inte bara något som har med livet efter detta att göra. För honom är Guds rike en verklighet som kan och bör prägla vårt liv här och nu. I detta sammanhang är Guds rike inte ett territorium utan ett tillstånd, där Gud regerar över människor och allt skapat. På Förenta Staternas valuta står: "Vi förtröstar på Gud". Kort sagt är detta ett sätt att säga att man sätter sig under Guds herravälde. I det kristna Europa var det vanligt att varje land hade ett eller fler skyddshelgon som man firade på nationaldagen.

Tanken att Kristus är kung över himmel och jord låter löjligt för de flesta . Kristus konungens fest syftar till att påminna alla människor att det är i Kristus troner och herravälden, härskare och makter, är skapade. Gud har gett Kristus all makt i himmel och på jord. Detta rike är allomfattande, sanningens och livets rike, helgelsens och nådens rike, rättvisans, fridens och kärlekens rike. Att i Kristus allt i himlen och på jorden är sammanfattat (Ef 1:10) väckor många frågor. Hur kan man förklara detta för haitierna som under inte så lång tid har drabbats av jordbävningar och nu koleraepidemi? För de kristna i Irak och människor i Palestina är det svårt att föreställa sig hur detta påstående kan vara sant. På många håll i Afrika är situationen i vilken de flesta människor lever obeskrivliga och obegripliga. Vissa har knappast vad man kan kalla för hem. Somliga lider av våld och krig. Människans grymhet mot medmänniskan går inte att tänka sig. Vad för konung är Kristus med allt lidande, fattigdom, sjukdom, oro, rädsla och förtidig död som plågar människor som tror på honom. Hur kan vi ge Kristus ära, att han regerar i våra liv när vi inte lyckas trots allt vi gör? Hur kan vi säga att han har segrat över det onda med alla hemska saker som sker i vår tid? Hur förklarar vi att de som inte tycks tro på honom har det bättre ställt än de som förlitar på honom? Världens människor förefaller få vad de vill. Varför visar han inte sig och ingriper när människor motsätter sig hans vilja?

Kanske måste man ur ett mänskligt perspektiv säga att de flesta saker som sker i världen knappast tyder på att Gud bryr sig särskilt mycket om det som händer på jorden. Detta gäller både den enskildas liv och nationer. När människans verklighet är så i världen är det svårt för de troende att ständig hålla ut i svårigheter och motgång i sina liv. När man tittar på världens historia är det framförallt en bild av en likgiltig Gud som vi ser för ögonen. Mycket som äger rum i världen tycks ledas av någon annan än en kärleksfull och personlig Gud. Vi har det svårt att föreställa oss vad som händer efter detta liv. Det överträffar vår fattningsförmåga. Men att vi inte exakt kan veta innebär inte att det inte är verkligt. I alla tider har många människor slutat tro på grund av ovetande om vad som vi möter efter döden. Allt som sägs tycks av somliga endast som teorier och spekulationer. Rationella människor ska inte slösa sin tid på det.

I Predikaren 12:8 hör vi "Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet". Insikten om att det inget finns i det jordiska livet som har bestående värde är ett viktigt element i hur vi lever vårt liv." Det synliga, säger den helige Paulus är förgängligt, men det osynliga är evigt" (2Kor 4:18). Det finns en kontinuitet mellan det jordiska livet och det himmelska livet. Det enda som följer oss bortom graven är den kärlek som vi visat i mötet med Gud, med våra medmänniskor och hela kosmos. Vi borde ta detta faktum på allvar. Önskan att tillhöra Gud sammanfattas i en bön: "Jesus jag älskar dig, allt jag har är ditt. Din är jag, din vill jag bli. Gör med mig som du vill". En sådan bön kommer från insikten om att Guds rike finns i himlen och på jorden. Det finns inte något annat att önska än just detta, att Gud ska vara allt i allt i mig. Jesus står i centrum. I honom är himmelriket helt och fullt. Att finna himmelriket är densamma som att finna Jesus. Där Gud råder, är Guds rike närvarande. I den bön som Herren lär oss, "Fader vår" ber vi att Guds vilja ska ske såsom i himmelen, så ock på jorden". Passionsberättelsen pekar mot ankomst av Guds rike (Luk 22:14-20; 22:24-30). Jesus är noga med att visa skillnader mellan sitt rike och människans rike där det som gäller är sökande efter makt, ära och rikedom.

Ironiskt nog är korset Jesu tron. För att närma oss dagens fest kan vi börja med dagens evangelium. Vid Jesu korsfästelse finns två olika grupper. Vi möter den första gruppen som följer Jesus och står i närheten och ser på. Man skulle kanske säga att de alltid står i väntan. Den andra gruppen innefattar folkets ledare som dömde Jesus och anklagade honom för att ha stulit titeln kung och messias, soldaterna och de två rövarna. Folkets ledare gjorde narr av Jesus. Att Gud inte ingriper för att rädda honom och låter Jesus korsfästas var ett bevis på att Jesus var falsk och förtjänade döden. Gud överger honom. När det gäller soldaterna kan man säga att de gör vad de är vana vid, att korsfästa dömda kriminella. Därför är det helt förståeligt att de inte visar omsorg om Jesus utan följer ledarna och gör narr av honom. De lyder order. En dömd man är en dömd. När vi betraktar de två rövarna kan vi upptäcka något otroligt viktigt. I den första rövaren kan vi se en representant för människor som i liv och död inte fruktar Gud. De tar inte chansen att ändra sig och bli räddade. De lever i döden på samma sätt som de gjorde i livet. För att uttrycka det på annat sätt har de ingen respekt varken för Gud eller för människa. Den andre rövaren vet att han förtjänar döden enligt lagen. Han klagar inte på soldaterna eller på domarna. Om han gjorde detta skulle de ha pekat på korset för att visa honom att han är dömd. I stället accepterar han sin skuld och tillrättvisar den andre rövaren för att ha smädat Jesus och inte frukta Gud. Till sist vänder han sig till Jesus och ber: "Jesus, tänk på mig, när du kommer med ditt rike" Vet han vad han säger när han säger namnet "Jesus"? Vet han att detta namn betyder:"Gud räddar"? Det spelar ingen roll. Viktigt är det som han får representera. I honom ser vi alla människor som i en hopplös situation, i dödens skugga ropar till Gud och ropar till namnet över alla namn, och därifrån kommer frälsning, "Jesus". Gud vill och har makt att rädda. Han är den som alltid kommer ihåg (1Mos 8:1).

Jesus säger något viktigt till honom. "I dag skall du vara med mig i paradiset". Ordet "idag" i denna kontext betyder att dödens dag också är frälsningens dag för den som sätter sitt hopp till honom. Vi är bland de som står och ser på i förväntan. Gud utvalde Jesus till kung och messias. Det är genom korset som Jesus går i in sitt rike och slår upp dörrarna för alla som vill komma i in riket. Ingen tvingas att acceptera Jesus. Varje individ har makt över sitt val precis som alla som är med vid Jesu korsfästelse. Huruvida man accepterar honom eller ej beror på ens val. Kanske är det här vi kan se koppling mellan dagens evangelium och den första läsningen idag. Den första läsningen är en påminnelse om varför vi firar Kristus konungens fest.

För oss kristna är David en figur av Kristus som Kung och messias. På så sätt belyser första läsningen dagens fest på ett indirekt sätt. David hade visat sig vara en ledare med särskilda gåvor. För det första var det Gud som utvalde honom till kung över Israel. Men det är viktigt att folket godkänner Guds val. Vi kan läsa om hur profeten Natan på Guds uppdrag smorde David till kung över Israel. Vi får höra att alla folkets äldste kom och slöt förbund med David och sedan smorde honom till kung över Israel. Han spelade en otroligt stor roll i folkets själ som enhetsbildare. Det är i Jesus profeten Natans ord går i uppfyllelse (Hes 61:1-2; Luk 4:21). Gud har valt Jesus till kung och messias. Ingen tvingas acceptera detta. Det är upp till var och en att ta emot Jesus eller förkasta honom. Ofta anses det att demokrati är en modern uppfinning. I dagens liturgiska texter ser vi att Gud från den allra första början utrustat människan med makt att välja. Det som berättas om hur David valdes till kung över Israel är demokrati i praktiken. Den som är utvald är aldrig utvald för sin egen skull utan för andras. I den heliga mässan hör vi: "Detta är min kropp, som blir utgiven för er, detta är mitt blod, som blir utgjutet för er och för de många." Kyrkan är kallad inte för sin egen utan för världens skull. Varje person som är kallad är utvald för andra. Här har Jesus kommit för att öppna himmelriket åt alla.

Den andra läsningen är en hymn till Gud Fader som för oss in i sin sons rike, och samtidigt en hymn till Kristus, den förste av allt. Genom Jesu seger är vi befriade från mörkrets rike. I Jesus är skapelseverk och frälsningsverk kopplat. Frälsaren är den genom vilken allt är skapat. Han är Alpha och Omega (Upp 22:13). Den förlorade enheten åstadkommer vi i honom. I våra dagar finns mycket som kan locka och fresta oss bort och släcka Guds rike i våra liv. Att du böjer knän för Kristus och erkänner honom som kung över ditt liv står i din makt. Just i detta sammanhang har du makt även över Jesus här på jorden. Det är ditt val att låta honom regera över dig eller välja bort honom. Vilken otrolig makt och ansvar?

 

Webbdesign: Peter Tynkkynen