Kallelse till att göra gott, Herrens dop 2011

Published on Friday, 07 January 2011 19:09
Written by Chikezie Onuoha msp

Mina vänner, i torsdags firade vi Epifania, det faktum att Jesu födelse var uppenbarelse av Guds ljus till alla jordens folk. Gud uppenbarar sig för människor som är kallade att upptäcka Guds närvaro i sina liv. I dag är det firandet av Jesu dop. Vi blir påminda om att genom vårt eget dop har Kristus gjort oss till sina systrar och bröder, Guds barn som deltar i hans ande. Dagens liturgi är viktig för vi lever i en tid när nya former av våld och terror växer i världen. Från syd till nord är det samma sak. Idag behövs alla positiva krafter för att bekämpa det som hotar undergräva frid, rättvisa och befrielse i världen. Ingen är befriad från att kanske träffas av bomber som exploderar på gatorna, på marknadsplatser, i kyrkor, i moskéer, i skolor, på flyget eller på stadens torg.

I dagens första läsning presenteras vi för Guds tjänare som har fått den helige Anden för att föra ut Guds rättvisa och frihet för alla Guds folk. Detta ska han göra i ödmjukhet. Denna text skrevs troligtvis under den babyloniska exilen. Och den är den första delen av "Tjänarens psalmer" hos Jesaja. Det var en tid då Guds folk behövde uppmuntran och hopp. Guds tjänare får uppdraget att inrätta rättvisa och frihet på jorden, att ge ljus till dem som sitter i mörkret. Guds tjänare kommer att uppmuntra fröet till hopp och lite tro hos varje människa. Han ska inte själv tappa modet trots svårigheter som konfronterar honom.

Aposteln Petrus påminner oss att evangeliet är för alla människor. Genom den helige ande blev Jesu verk synligt. Gud gör inte skillnad på människor utan tar emot alla som åkallar honom. Petrus förkunnelse i Cornelius hus är speciellt intressant i den mån den relateras till dagens evangelium. Petrus predikan handlar om den allra första början av Jesu verk efter dopet i Jordan av Johannes döparen. Jesu verk kännetecknas av Guds ande då han går runt och gör gott och befriar människor från den ondes våld.

Evangelisten Matteus berättar om Jesu dop för att visa oss att Jesus är Guds Son som smord i ande och kraft men ändå ödmjuk och som identifierar sig med den syndiga människan. Evangeliets traditioner använder Jesu dop för att lyfta fram viktiga aspekter av Jesu identitet och mission. Jesus presenteras som Guds tjänare och Son (Ps 2:7; Jes 42:1) som är smord i ande. Ögonblicket för Jesu dop presenteras som den länge sedan väntade stund när Gud skulle öppna himlen och komma för att befria sitt folk. Troligen syftar detta till Jes. 63:11-12; 64:1. Efter Jesu dop uppenbaras Jesu identitet för alla närvarande inte bara för Jesus.

Matteus börjar inte sitt evangelium precis som Markus och Lukas som hade skrivit tidigare. Markus börjar sitt evangelium med Jesu dop. Johannes döparen sammanfattar i sin person hela Israels profetiska tradition. Enligt profeten Malaki får detta sin början och slut i Elia (4:5; Matt 11:14). Liksom Markus och Lukas har Matteus för avsikt att uppenbara Jesu identitet som Guds Son. Han gör detta genom att börja berätta om Jesu födelse och händelserna kring den. För Matteus är uppenbarelsen av Jesus vid sitt dop inget nytt. Det är bara signifikant för dess betydelse för Jesu mission och frälsningsverk som snart skulle börja.

När Jesus döpts av Johannes i Jordan var det inte en symbolisk handling. Jesus behövde dopet till syndarnas förlåtelse. Fastän han var utan synd bär han alla jordens synder. Jesus avvisar inte Johannes dop. Med detta visar han att han inte hade något plan att upphäva lagen eller profeterna, utan att uppfylla dem (Matt 5:17). Jesus döper inte sig själv. Han låter sig döpas av Johannes. Detta dop var ett omvändelsens dop, ett dop för dem som behövde förlåtelse. Jesus identifierar sig med oss och känner vårt elände som sitt eget.

Att forna kristna började sin historia med Jesu dop var frukten av senare reflektion eller erfarenheter. Nya erfarenheter av glädje eller djupt lidande kan uppenbara för oss delar av våra liv som har varit gömda. I ljuset av nya erfarenheter kan vi inte bara berätta vår historia från ett nytt perspektiv, men vi kan dessutom upptäcka att vi behöver börja vid en annan tid punkt eller plats. Det var samma för fornkyrkan. När de började berätta sin historia, upptäckte de att de inte kunde göra det utan att samtidigt berätta om Jesus. Därmed berättade de sin historia i Jesu historia. Det kan sägas från ett perspektiv att deras historia började efter påsken med andens utgjutelse. Det var denna erfarenhet av ande som den uppståndne Jesu gåva som är deras investitur som kyrka. Genom detta börjar de upptäcka andens närvaro i Jesu verk och också post-påskens kyrka. Liksom deras mission, började också Jesu mission med ande. Deras berättelse är inte Jesu biografi utan berättelse om Jesu gärningar som Guds tjänare och Son som smorde i ande, vandrade omkring och gjorde gott för att Gud var med honom.

Man skulle förvänta att Jesu kraftfulla och auktoritativa verk som bringade helande och nåd till många skulle glädja alla människor. Nej, den väckte kritik, hat och förnekelse hos många. Han anklagades för att vara i allians med djävulen (Mk 3:20ff). När han uppmanade korruptionen i templet blev han attackerad: "Av vems auktoritet gör du detta?"Jesus svarade med en fråga. "Johannes dop vem kom det från?" Här vill Jesus koppla sin auktoritet till Johannes dop. Det var då hans auktoritativa verk började.

Det står i evangeliet att när Jesus hade blivit döpt, steg han omedelbart upp ur vattnet. Himlen öppnade sig och en röst hördes: "Detta är min älskade son, han är min utvalde. I just detta ögonblick får Jesus sin "investitur" för sin mission, som Guds Son och Messias. De tre gudomliga personerna var närvarande vid Jesu dop och så vid vårt dop. Varje gång någon döps upprepas det som skedde vid Jesu dop. Man bli insatt i sin kallelse. Liksom Jesus är man kallad att göra gott, arbeta för rättvisa, frihet, befrielse för de förtryckta och behövande. Jesus visste att han inte hade mycket tid att åstadkomma sin mission. Han hade bråttom. Frälsningens dag var just det ögonblicket. Himlen som hade varit stängd är öppen igen och Guds kärlek vilar åter över alla människor. Det är en uppmaning till alla döpta att realisera att den nya identitet som de får vid dopet kallar dem att låta Jesu ande bli aktiv i sitt liv. Alla döpta är kallade till ett liv som Jesu liv, ett liv ägnat till att göra gott, bringa rättvisa, frihet till de förtryckta och helande till alla som lider. Vi alla har fått uppdrag till detta. Det är inte något vi behöver lämna till politikerna. Vi behöver som grupper och som enskilde visa våra medmänniskor omsorg, arbeta för en rättvisare värld. Det är en kallelse till att göra gott för alla jordens folk. Genom att visa att vi tillhör samma mänskliga familj kan vi skapa en tryggare värld. Makt föder makt. Våld föder våld, krig föder krig. Vi har idag att förvandla orättvisa till rättvisa, hat till kärlek och mörker till ljus. Finns det viljan till detta?