Helgats genom Kristus, 2 söndagen under året 2011

Published on Friday, 14 January 2011 18:46
Written by Chikezie Onuoha MSP

Mina vänner, vid varje eukaristiskt firande samlas vi för att minnas Jesu död och uppståndelse. Vi kommer till detta firande med vår delaktighet i Jesu död och uppståndelse, med våra framgångar och motgångar. I dagens evangelium pekar Johannes döparen ut Guds lamm som bär världens synder. I sin ökentystnad, välkomnade Johannes Jesus genom Faderns inspiration. Som präst har jag ofta reflekterat över prästens kall till ett heligt liv. Av erfarenhet vet jag att jag inte alltid levt upp till min uppfattning att vara en helig präst. I min strävan har jag upptäckt att man kan anstränga sig mycket för att kunna vara i någon mening helig ändå når man inte upp till detta. Vad kan det bero på? Jag tror att problemet ligger i att anstränga sig att vara helig utan att man blivit helgad genom Kristus. Den helige Paulus och Johannes döparen som möts i dagens texter har mycket att lära oss kristna.

Dagens första läsning är en fortsättning på förra söndagens text. Det är en del av Guds tal till sin tjänare, en kartläggning av dennes mission. Tjänarens profetiska uppdrag innebär konkret att han ska föra Jakob tillbaka till Gud och vara en samlingspunkt för Guds folk, en enhetens tecken. Hans uppdrag går bortom Israels gränser till att vara ett ljus för alla folk. Att Herrens tjänare är utvald redan i moderlivet visar hur kreativa Guds verk är i världen. Tjänaren blir ett instrument för Guds verk i världen.

I den andra läsningen börjar vi den första delen av en serie av den Helige Paulus undervisning ur första Korintierbrevet som vi kommer att läsa fram till den åttonde söndagen. I detta brev betonar Paulus att han är kallad till att bli apostel. Paulus skriver i detta brev kategoriskt att han är apostel. Att Paulus ville förvara sig kan man tolka som ett tecken på att det fanns de som attackerade hans auktoritet som apostel. Det är intressant att se hur Paulus säger till korintierna att de själva också är kallade till helighet. Här får vi upptäcka att Paulus inte sätter sig över församlingen i Korint. När vi hör eller talar om heliga människor är det ofta de stora helgonen som gjorde otroliga saker för Guds skull vi tänker på. Genom att påminna korintierna att de är kallade till ett heligt liv, vill han samtidigt understryka att de redan är ett heligt folk.

Varje år efter Herrens dop, som visar att Jesus är den som uppfyller kallelsen till Herrens tjänare, läser vi en sektion av Johannesevangeliet som handlar om den mystiska relation som Jesu liv innebär. Johannes döparens födelse var sådan som fyllde folket med förväntan så att de började fråga sig om inte Johannes kunde vara Messias (Luk 3:15). Johannes kämpade för att förstå sin kallelse. Det var detta som ledde honom till öknens tystnad. Han visste att han hade uppdrag att utföra. Ändå var detta inte klart för honom. Uppenbarelsen vid Jesu dop öppnade hans ögon för att titta på Jesus närmare och be om vägledning. Vattendopet som Johannes förrättade och andedopet som förrättades av Jesus står tydligen i motsatt till varandra. Johannes döper endast i vatten. Jesus döper i vatten och helige Ande (Joh 3:5).

Efter att Jesus hade blivit döpt av Johannes, steg han ur vattnet och vandrade i kraft av anden och gjorde gott. Johannes fortsatte tydligen med sitt vattendop. I dag säger Johannes medan han pekar på Jesus: "Han är den som döper med helig ande". Johannes vittnade om allt som skedde vid Jesu dop. Han måste ha reflekterat och bett om bättre förståelse av det som hände. Nu måste han ha blivit övertygad om Jesu identitet och mission för att ha kunnat vittna om honom: "Jag har sett det, och jag har vittnat att han är Guds utvalde". I vers 31 och 33, upprepar Johannes att han var okunnig om Jesu identitet. Men i hans okunnighet, hade han en mission att peka ut Jesus och jämföra det dop som han själv förrättar med det som Jesus kommer att förrätta. Det var genom Faderns uppenbarelse hans okunnighet blev upplyst och han förstod att han hade uppdrag att vara ett vittne. Ända till idag fortsätter Johannes peka på Jesus som Guds lamm som bär hela världens synd. Johannes upphör aldrig med detta.

Det är på Pingstdagen som Jesus för första gången döper med ande och eld. Konkret innebär detta att alla som har mottagit dopets och konfirmations sakrament är döpta i anden. Apostlagärningarna visar att det alltid är i samband med dopet i vatten som nya kristna tar emot den helige Ande. När vi i Kyrkan förrättar ett dop är det alltid Jesus själv som döper och förmedlar sin frid och nåd till de som tar emot dopet. Människan kan endast vara Guds instrument i världen. Varje gång en människa blir döpt, kommer den helige Ande och Faderns röst upprepar: "Detta är min älskade, som jag har min glädje i". Det är inte enbart ett historiskt faktum, det sker här och nu. Ofta tycks det att mörkret är starkare. Men problemet ligger hos oss. Vi har problem att tro på Jesu ord. Om vi låter Jesus bära våra synder, då behöver vi inte tyngas av dem. När vi är fyllda av ande, vet vi att Gud aldrig är långt borta. Om vi tror på Jesu ord behöver vi inte vara oroliga.

Idag är Kyrkan liksom Johannes Guds tjänare som pekar ut Jesus. Ljus är något som möjliggör att vi ser på nytt sätt, inte något vi betraktar. Guds folk är kallade till helighet, att vara ett ljus i världen och visa alla människor vägen till sann lycka. Varje lokal församling är också kallad till detta uppdrag att vara Kristus. Guds liv har redan blivit verklighet genom vårt dop. Vi har fått den Helige Anden, han bor i våra hjärtan, vi är ljusets barn. Vi är arvtagare till Guds nåd och frid. Vi badar i Guds ljus och är omslutna av hans kärlek. Allt som krävs är att vi vaknar till verkligheten och slutar med att tro mer på våra känslor än på Jesu ord. Den rättfärdige ska leva genom sin tro (Hab 2:4). Genom dopet i Kristus har vi alla blivit rättfärdiga. Detta är en helighet för nuet, som är tillgänglig för alla som har mottagit dopet. Att vara heliga på detta sätt kräver inte stora uppoffringar eller förmågor. Att vara helig här och nu är att i grund och botten att glädja sig i Gud, det är att tro på Guds ovillkorliga kärlek till alla människor.