Att möta Jesus, 3 söndagen under året 2011

Published on Friday, 21 January 2011 19:40
Written by Chikezie Onuoha msp

Mina vänner, inget i livet förblir det samma för alltid. Vi har alla upplevt växlande situationer. Detta gäller båda nationer och individer. Man kan ha ett bekvämt liv idag och imorgon är det det motsatta. En nation kan ha en god tillväxt idag men imorgon är det finanskris. Av erfarenhet vet vi därför att motgång och framgång oftast inte är något som vi kan kontrollera. Detta har varit människans erfarenhet från början och är den samma idag. Vi får höra om detta i första läsningen.

Dagens första läsning är en profetisk frälsningssång från 734 eller 732 fkr. Det var under denna tid som Kung Tiglath- Pileser III av Assyrien förde krig i norra Israel och besegrade dem. Han grundade tre provinser i området som vi hör i dagens text: trakten utmed Havsvägen (Dor), landet på andra sidan Jordan (Transjordanien), och hedningarnas område (Galileen). Första läsningen börjar med en kungörelse om en befrielse för dessa områden. Dessa ringa och besegrade folk har återvunnit sin frihet. Sebulon och Naftali fick vänt sina motgångar. Kafarnaum ligger i Galilén och enligt Gamla Testamentet är detta Naftalis territorium. Gud har brutit ned dessa förtryckares makt. Detta är en anledning till glädje och tacksägelse för dessa folk. Det var ett folk som vandrade i mörkret. Nu ser de ett stort ljus.


I den andra läsningen konfronterar aposteln Paulus en potentiellt allvarlig situation med olika husförsamlingar i Korint som levde i motsättningar med varandra. Skälet till dessa konflikter kanske var att de hade utvecklat olika teologiska riktningar särskilt i fråga om judar och icke-judiska kristna. I varje mänsklig gemenskap kommer det att finnas konflikter och olika åsikter om olika saker. Man får inte bli förvånad när det uppstår missförstånd bland människor. Det ligger i människans natur. Den kristna gemenskapen är inget undantag från detta naturliga fenomen. Det vi läser ur Paulus brev idag bekräftar detta faktum: "I vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er bröder att vara överens och inte dela upp er i olika läger utan återigen stå eniga i tankar och åsikter". Bland de kristna i Korint fanns många grupperingar. I Paulus brev ser vi erfarenheten från forna kristna, deras svårigheter och styrka.  Utan Guds nåd som ges i dopet och Jesu ord kan ingen människa uppfylla kallelsen till ett kristet liv.

Katolska Kyrkan i Sverige kan sägas befinna sig i en liknande situation som Korint. Somliga säger vi är "kroater" eller "polacker", eller "libanser", eller "portugiser" eller "spanjorer" eller "eritreaner". Medan andra säger vi hör till spanska missionen eller polska missionen eller kroatiska missionen. Nationella grupperingar, missioner, språkliga grupper och olika riter är bland de faktorer som gör att Kyrkan i Sverige liknar Korint. Dessa faktorer leder till motsättningar, spänningar och irritationer i de flesta av våra församlingar. Men det behöver inte nödvändigtvis vara så om vi kan se dem som resurser som berikar vår Kyrkas liv. Samtidigt är det viktigt att kanske säga att denna situation kommer att ha avgörande roll i hur Kyrkan i Sverige växer i den kommande framtiden.

Motsättningar har varit en del av Kyrkans liv från allra första början. Detta innebär inte att vi ska fortsätta tolerera splittringar i Kyrkan idag. Kristus bad för enhet bland de sina. Om de kristna ska kunna ge ett trovärdigt vittnesbörd till världen, då måste det finnas en synlig enhet bland dem. Att fortsätta splittringar är den största skandalen och hinder för kristendomens budskap. Istället för att världen kan säga: "Se, hur de älskar varandra", säger den idag: "Se, hur de splittrar bland sig själv". Paulus uppmaning till korintierna kan lära oss hur vi kan gå till väga med motsättningar och konflikter i vår kyrka. Det är viktigt att vi tar vara på det som gör oss till ett, till en familj. Kristus är mittpunkten för vårt tros liv. Vårt dop i honom och korsets makt är enhetens fundament för oss. Ja, vi är döpta i honom inte till någon annan persons namn. I himlen och jorden finns det inte något annat namn genom vilket vi kan bli frälsta. Det är Guds kärlek som leder oss till enhet och frid. Ibland tycks Gud vara sträng, krävande och hård. Men denna bild av honom är förvrängd.

Jesus förkunnade att himmelriket är nära. Men nu är det här och nu för alla människor. Att Jesus flyttade från Nasaret för att bosatta sig i Kafarnaum kan ses som en vanlig händelse. Nu är Johannes döparen som var Jesu kusin gripen och i fängelse. Kanske Jesus inte ville råka ut för samma sak. Johannes manade folket och dess ledare till en omvändelse och konfronterade Herodes. När Jesus flyttade till Kafarnaum träffade han människor i vardags situationer som han kallade att följa honom. Att följa Kristus kan innebära mer än man väntat sig. Jesus ger ingen garanti när han kallar. Hans kallelse kan ställa stora och svåra krav. Det kräver att man lämnar det gamla och tar emot det nya.  Som kristna är vi kallade till en ständig omvändelse. Konkret innebär detta att undervisa, förkunna budskapet om Guds rike och bota sjukdomar bland folket. Evangeliet skingrar mörkret. Jesus är vårt ljus och i honom får vi ljus. Jesus röst fortsätter ljuda varje ögonblick: "Kom följ mig". Här är en ständig inbjudan till alla människor.

Jesus har inte gett någon garanti att de som följer honom inte ska ha svårigheter och kanske lida martyrdöd. Trots Guds makt och kraft som var synlig i Johannes döparen var han inte befriad från motgångar. Han blev gripen, satt i fängelse och till sist mördad. Liv i Jesus kan medföra stora uppoffringar. Jesus gick samma väg och martyrer i alla tider har lidit densamma. Frihets, rättvisa och sanningskämpar möter i alla tider svåra omständigheter. Vägen kan vara riskfylld och farlig. Vi behöver inte vara förvånade att mörkret kan orsaka stort lidande och förlust för de som har sitt hopp i Jesus. Men mörkret kan aldrig ha det sista ordet. Att svara på Jesu radikala uppmaning är den enda sanna vägen till lycka. För att kunna göra detta behöver man bryta med det gamla när Gud kallar. Man är aldrig för gammal för att bryta upp. Varje gång ljus försöker bryta igenom, kämpar samtidigt mörkret för att hålla människor fånge i dess skugga. Att vara fiskare är förknippat med att inte veta eller ha kontroll över situationen. Det är ett yrke där man alltid behöver hopp. När man kastar sitt nät vet man inte vad det ska fånga. Detta kan ha något att göra med varför Jesus kallade fiskare. Jesus var snickare och vet när han snickrar vad det blir. Han visste att han skulle uppfylla sin Faderns mission.

De människor som han kallade och helade mötte honom i vanliga situationer i sin vardag. På så sätt följde Petrus, Andreas, Jakob och Johannes honom.  De som blev helade av honom blev botade i sina hembyar. Guds plan nådde dem där de befann sig.  Ditt mörker kan bli till ljus just här och nu. Din sorg kan vända till glädje. Dina motgångar kan vändas till framgångar. Ingen särskild person behöver du träffa för att du ska erfara Jesu helande i ditt liv. Allt som krävs för att du ska möta honom är att du är öppen till vardagssituationer och upptäcker Jesu finger i allt som sker. Det finns starka skäl att ta Jesu bön för de kristna på riktigt allvar. Kyrkan och världen står inför en rad utmaningar som bara ett trovärdigt vittnesbörd kan vara svar på.

Låt oss under denna bönvecka för kristen enhet sträva att göra Jesu bön: "Må de bli ett" till en verklighet i världen, med början i våra familjer, på arbetsplatser och församlingar. Vi, som en församling som är uppkallad efter uppståndelsens apostel, S:ta Maria Magdalena är kallade att bära vittnesbörd om den uppståndne Jesus liv. Med den helige Paulus, S:t Pauli Missionärers patron vill jag med hans ord be alla att vara överens och inte dela upp oss i olika grupper, att stå eniga i tankar och åsikter så att Kristi ord inte ska bli tomma. Alla goda krafter behövs för att åstadkomma detta.