Hålla drömmen vid liv, Kyndelsmässodagen 2011

Published on Friday, 04 February 2011 19:05
Written by Chikezie Onuoha MSP

Mina vänner, idag samlas vi för att fira Herrens frambärande i templet. Ett möte sker mellan världen och dess frälsare. Gud kom sitt folk till mötes. Vi växlar mellan hopp och förtvivlan, mellan trofasthet och utbrändhet. Det var moder Teresa av Calcutta som brukade säga: Gud har inte kallat oss till att vara framgångsrika utan att vara trofasta. I texten har vi en berättelse om trofasthet, hängivenhet och hopp. Symeon och Hanna möter Jesusbarnet och känner igen sin Herre.

Dagens evangelietext kretsar kring fem personer, nämligen, Maria, Josef, Jesus, Symeon och Hanna. Men vi kan säga att det ändå är dialogen mellan Maria och Symeon som är mest framträdande. Ledd av anden gick Symeon till templet den dag som Jesu föräldrar skulle frambära honom till Gud. De skulle uppfylla lagens krav. Symeon, fastän han hör till det gamla förbundet, är uppfylld av Anden. Det var genom anden som han hade fått löfte om att han inte skulle dö förrän han hade sett frälsaren. När han tog Jesusbarnet i sina armar blev han omedelbar kristen. Han som hade en profetisk gåva som han utförde i det gamla förbundet får nu använda samma gåva i det nya förbundet. Han ser in i Jesu och Marias framtid. Att Gud har blivit en människa är något otroligt för utomstående. Många kommer att ha det svårt att känna igen Gud i ett barn, en människa. Därmed ska Jesus bli till fall för många. Däremot för dem som tar emot honom blir han till frälsning. Symeons profetia förblir en verklighet för alla tider. Jesus är till upprättelse eller fall för människor. Var och en avgör vad han blir för henne eller honom.

Vi får också höra om Hanna, som beskrivs som en gammal kvinna. Hon var åttiofyra år gammal och vek aldrig från templet, utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Ett kännetecken för båda Symeon och Hanna var deras förmåga att hålla hoppet levande och den ungdomliga drömmen att få erfara Guds befrielse. Trots sin höga ålder förblev de hängivna och tjänade Gud. Vi ser i dem att man verkligen inte kan ta semester i Guds tjänst eller pensionera sig.

Livets svårigheter och bekymmer kan med tiden dämpa vår entusiasm och hopp för framtiden. Besvikelse och misslyckande av olika slag är något alla människor måste kämpa mot om de ska hålla ivern för livet levande. Det finns alltid en risk och en frestelse att vi börjar tröttna i hopp och tjänst till Gud särskilt när vi inte ser synliga resultat av vår hängivenhet. Att vi håller med samma sak i många år kan leda till utbrändhet. Om vi tar en lärare som kanske har undervisat samma ämne i tjugo år, kan det hända att han eller hon tappar lust och blir utbrända.  Det kan hända att man blir så van vid att göra samma sak att man inte reflekterar varför man gör på ett sätt och inte på ett annat sätt. I detta läge kan man bli instängd i sig, självcentrerad och oflexibel. Vi kan känna igen tecknet på ett sådant liv när vi hör: "jag är ansvarig, och du ska göra som jag säger utan att man motiverar varför det ska bli precis som man säger. Livets olika faser manar oss till olika engagemang att ständigt förnya oss. Det handlar om att hitta skäl till varför hon eller han ska hålla fast vid läraryrket.

Symeons liv lär oss vikten av ständig förnyelse och hängivenhet. Han var alltid öppen för Guds ledning. Ingen människa är så mogen att man inte behöver öppna sig för nya insikter och idéer. I Hannas och Symeons liv får vi se att ålder aldrig är en ursäkt för att inte tjäna Gud. För att vi ska likna dem i tjänandet måste vi liksom de ha en personlig relation med Gud. Det räcker inte med fakta kunskap om Gud för att hålla levande vårt hopp i Gud. För varje fas i våra liv, krävs det ett annat sätt att hitta anledning till de val som vi gjorde i unga åren. Detta gäller på ett särskilt sätt det kristna livet. I Hannas liv får vi lära hur viktigt fasta och bön är för de som vill hålla sin tro och sitt hopp levande i Herren.  En bönlös kristen är alltid en maktlös kristen. Bön är nyckeln till ett berikande kristet liv. Att fasta blir i detta sammanhang en manifestation av ens vilja att ställa både sin kropp och själ till Guds förfogande. På ett speciellt sätt öppnar det nya horisonter och skapar nya möjligheter att förnimma Guds liv. Genom fasta och bön kan man liksom Jesus uppfyllas av Guds styrka och vishet och erfara Guds välbehag .

Ingen människa kan av egen kraft lyfta sig upp till Guds nivå. Den heliga anden spelar en avgörande roll om man ska nå Gud. Jesus behövde föräldrarna för att medverka till att Guds vilja uppfylls i hans liv. Det var de som frambar honom till Gud. Föräldrar har i alla tider en avgörande roll att spela i våra liv. De har fått uppdrag från Gud att se till både vår fysiska och andliga uppfostran. Tyvärr finns det stor risk i vår tid att de flesta föräldrar försummar den andliga biten.  Många föräldrar är villiga att offra vad som helst för barnens fysiska behov som att delta i idrott, dans, eller vad det än kan vara, men de orkar inte visa barnen att det finns större saker i tillvaron. Människan är båda kropp och själ. Därför är det viktigt att inte tro att man någon gång kan bli mogen utan båda sidorna av livet växer som integrerade enhet.

Dialogen mellan Maria och Symeon lär oss mycket om hur vi ska förhålla oss till Gud och människor. Båda Maria och Symeon är uppfyllda av Anden. Maria bar Jesus nio månader i sitt hjärta. Lukas talar tre gånger om att den helige anden var över Symeon. Just detta gör dialog mellan dem möjliga på en djup nivå. Det är anden som ger liv. Utan anden är allting livlöst. När vi samlas som en Kyrka är det anden som gör skillnad. När vi möter varandra är det anden som avgör hur vi möter varandra. Vi ger liv och glädje till medmänniskor i den mån vi är uppfyllda av anden.

Det finns i varje människa ett visst motstånd att ge sig helt och hållet till Gud. Vi kan få hjälp av Maria med detta. Hon kan och vill frambära dig till Gud. Maria bar Jesus fram till Fadern.  Det är upp till oss att låta henne hjälpa oss eller tacka nej till hjälpen. Jesu liv upphör aldrig att vara till fall eller upprättelse för många. Han slutar aldrig att vara ett motsägelsens tecken. Jesus liv väcker inte strid enbart mellan de som har tagit emot och de som inte tagit emot honom. Men också mellan dem som har tagit emot honom. Splittringarna inom kristendomen är bevis på detta. Motsättningar inom olika kristna grupper och ibland inom samma samfund visar hur komplext detta är. Jesus viste att detta skulle vara fallet, därför bad han att de som följer honom ska var ett så att världen kan tro.

Vi kan välja att hålla drömmen levande eller utsläcka hoppet genom att dämpa glöden och leva som de som inte har något hopp. Att sluta vänta på Gud är att sluta leva ut drömmen, att förlora kontakten med verkligheten, att inte bli fri. Jesus är ljuset för var och en av oss. Han är ljuset för världen i alla tider. De som väljer honom vandrar aldrig i mörkret. Vi kristna kan bli till ett ljus för vår värld om vi låter ljuset skina genom oss. Vi kan hjälpa dem som har det svårt i vår tid att ta emot ljuset. I dag har vi en chans att låta honom lysa så att hans frid kan spridas till alla människor. Låt oss tacka för att vi får äran att möta honom, en frälsare som kommer sitt folk till mötes. Låt anden fylla våra hjärtan, låt de profetiska gåvorna fortsätta i Kyrkan och låt oss stå fasta i hopp, förväntan och hängivenhet. Verkligt möte med Jesus förändrar allt.