En lyckad vallfärd!

Vallfärdare 50-års jubileumsvallfärd Oskarström

Det doftade stark av pollen och solen sken varmt redan kl. sju denna lördag morgon den 30 maj då jag cyklade till Kristus Konungens kyrka för att därifrån åka med dem buss till Oskarsström. Jag skulle nämligen delta på stiftets 50-års jubilemusvallfärd. Temat var "Maria, Vägens moder", och den andliga ledaren var vår biskop, Anders Arborelius OCD.

En kvart försenad anlände bussen till startplatsen, som låg långt in i skogen på en smal skogsväg. Därifrån skulle vi pilgrimsvandra den ca. 2,5-3 km långa sträckan på denna krokiga skogsväg till Mariakyrkan i Oskarström - den sista biten på en asfaltväg. Eftersom vi var ca. en kvart försenade missade vi biskopens välkomstanförande och själva starten, men det var fortfarande många grupper, främst asiatiska kvar på startplatsen och väntade otåligt på att få börja vandra. Det måste ha varit flera tusen deltagare allt som allt. Jag hamnade i den sista gruppen, jag tror att det var den vietnamesiska. Det var en märklig upplevelse att se alla dessa hundratals asiater mitt i den svenska skogen bärandes på Mariastastatyer och sjungandes asiatiska psalmer.


Vallfärdare i skogenVi började långsamt vandra framåt. Det doftade skog, och det började redan bli ordenligt varmt, klockan var elva på förmiddagen. Man fick passa sig att inte trampa snett på den steninga vägen. En Mariastaty och några banderoller gungade framåt i folkhavet ett tiotal meter framför mig. Ibland fastnade någons barnvagn på den gropiga och steniga vägen och det blev stopp för en stund för att fortsätta sedan åter framåt. Mina svarta jeans och svarta skor började bli gråa av damm. Barn och vuxna, män och kvinnor, alla i en enda blandning. Människomassan ringlade framåt på den smala Halländska skogsvägen. 2,5 km på papperet låter inte så långt. För mig kändes det mycket längre än så. Jag tänkte fråga några kvinnor, som gick framför mig, hur långt det är kvar, men så plötsligt kom vi till en asfaltväg. Nu kan det inte vara långt kvar - trodde jag!

Hela vandringen tog ungefär en timme. Jag tror jag var den sista som fick ett stänk vigvatten på mig som vi fick ta emot där framme vid trappan till kyrkan, som låg alldeles vid vägen. Själva kyrkan var en gul träbyggnad som liknade utåt från vägen mer ett vanligt svenskt hus än en kyrka, lika så de andra byggnaderna som fanns i anslutning.


Biskop Anders Arborelius firar mässa i OskarströmStrax efter, kl. 12.00, började mässan, som firades på gården under bar himmel i den härliga heta högsommardagen och grönskan. Mässan leddes av Kyrkoherde Jozef Chrzanowski och biskop Anders predikade. Hopfällbara plaststolar hade ställts längst framme vid det provisoriska alltaret, men långtifrån alla fick plats på dessa. Folk satt istället på gräsmattan eller på egna stolar, som de hade tagit med sig. Hela gården var fylld med folk. Det var fint att se alla dessa nationaliteter samlade på en och samma mässa mitt i den svenska sommaridyllen i Oskarström i Sverige. Jag kände verkligen att jag tillhör en världsvid, gränslös kyrka. Ett antal barn, alla flickor (tror jag), klädda i vitt och med vita blommor i håret, tog emot sin första Heliga kommunion denna härliga sommardag. Dessa satt längs framme och fick ta emot enligt den gamla katolska seden kommunionen först, vi andra sedan. Efter mässan fick alla en särskilt välsignat medaljong. Enligt den bifogade broschyren är medaljen känd som den "Undergörande Medaljen" p.g.a. alla de oförklarliga tecken på beskydd och hjälp som bärarna av dessa medaljer fått erfara.

Efter mässan var det dags för picknick på gården. Det var svårt att hitta en plats att sitta på gräsmattan, så mycket folk var det. Och det var kö till allting, toaletten, vattnet, kiosken... Och så fick jag under picknicken naturligtvis tillfälle att växla några ord med några från vår församling, som jag stötte på i vimlet, som hade tagit sig dit på annat sätt. De var trots allt några stycken!

Och så var det dags för biskopens föredrag i kyrkan kl. 15.00. Endast en bråkdel fick plats där, men det hade ställts stora högtalare utanför så att alla fick höra vad han sade. Det handlade om att bli av med alla hinder som vi har för att komma närmare Kristus, bitterhet, obiktade synder, oro för framtiden, materialism, ovänskap o.s.v. Och hur Maria pekar på Kristus, är den som hjälper oss att komma närmare honom, ber för oss och är en hjälp på alla sätt, är en moder för oss.

Väl på bussen på hemvägen hade det blivit stekhett. Temperaturen ute hade stigit till 27 grader, inne måste det har varit 30-40 grader. Jag måste erkänna, att jag nickade till några gånger under färden, trots att det sjöngs psalmer och ropades av glädje när någon vann en vinst på lottodragning.

Och så var vi hemma i Göteborg. Min cykel väntade på mig troget där vid Kristus Konungens kyrka där jag hade ställt den, den hade inte blivit stulen. Och så doftade det fortfarande vår.

Webbdesign: Peter Tynkkynen