Gud är hos oss, 23 sön, 6 sept 2015

Mina vänner, idag, när vi firar minnesdagen av invigningen av vår kyrka, ska vi inte glömma att Gud finns hos oss i sin kyrka på ett speciellt sätt. Han har lovat att han ska möta oss här. I första Moseboken berättas om en dröm som Jakob hade som kallas ’Jakobs stege’, där änglar går upp och ner från himlen. I häpnad sa Jakob till dem ”Hur härligt är inte det här stället. Det är inget annat än Guds hus, och detta är himmelens port”. Kyrkan är en helig plats, en domus Dei, en porta coeli. Vi kan säga att idén om kyrkobyggnaden representerar Kristi kropp. Det är ingen slump att varje kyrkas planlösning är i form av ett kors – som påminner om Kristus på korset. Ofta hör vi katoliker säga ”Jag ber hemma, jag behöver inte komma till kyrkan.” En viktig fråga i ljuset av detta är om min bön hemma är likvärdig med bön i kyrkan. För att få ett svar på detta är det viktigt att närma sig frågan från både den fysiska och andliga dimensionen i kyrkobyggnaden och mitt hem.

En grundläggande princip som arkitekter har accepterat i årtusenden är att den byggda miljön har kapacitet att påverka människan djupt – hur hon agerar, hur hon känner och hur hon är. Kyrkans arkitekter har genom tiderna förstått att atmosfären som skapas av kyrkobyggnaden inte bara påverkar hur vi tänker utan också vad vi tror. Vad vi tror, påverkar hur vi lever våra liv. Det är svårt att skilja teologi och kyrkosyn från omgivningen för tillbedjan, oavsett om det är en traditionell kyrka eller en modern kyrka. Utifrån detta kan vi påstå, att om byggnaden inte speglar katolsk teologi och ecklesiologi, om byggnaden undergräver eller avfärdar kyrkoarkitektur av vertikalitet, varaktighet och ikonografi riskerar tillbedjaren acceptera en tro som är främmande för katolicismen. Vi har alltid kallat våra kyrkor domus Dei (Guds hus) och porta coeli (himmelens port) – ett hus, dit vi går för att hitta Gud. Vi förstår att kyrkobyggnaden är en helig plats, ”stad på en kulle” (Matt 5:14); det nya Jerusalem (Upp 21:2). Den är också Guds heliga människors andliga tempel (1 Pet 2: 4-5). Därför är arkitekturen, ofta i form av ett kristet kors, inte oviktig. Kyrkobyggnaden för oss till det himmelska Jerusalem.

Skriften är full av kungarnas och folkets otrohet. Grymhet och alla slags ondska präglade de två rikena. Det var endast profeterna och några andra som förblev trogna mot förbundet med Gud på Sinai berg. Jesaja var en av dessa profeter som under denna tid talade om förtröstan och uppmuntran, såväl som kritik mot ledarna och folket i en tid som präglades av ondska.

På grund av den ondska som omgav dem hade många som var trogna börjat tvivla på om Gud skulle uppfylla löftena han gav till Abraham och fäderna (1 Mos 12:1-13). Det var löften som upprepats från släkte till släkte. De undrade om Gud hade glömt dem på grund av otroheten hos de flesta av dem. Ofta har jag fått höra från somliga att allt det onda som sker i vår tid beror på att Gud har lämnat världen på grund av dess otro. Det tycks ibland som om detta skulle vara fallet när man ser hur ISIS förstör kyrkor, heliga statyer, målningar, skulpturer och allt som har med kristendom att göra. Gud förefaller maktlös. Det känns som om Gud är likgiltig för det som sker i världen.

Profeten Jesajas ord i dagens text ger ett definitivt svar på sådan tvekan: ”Se, er Gud kommer med hämnd, vedergällning kommer från Gud, ja själv kommer han och frälser er.” (Jes 35:4-7). Jesaja går vidare och beskriver några välsignelser som kommer från Gud. De är andliga välsignelser som beskrivs i materiella termer; de andligt blinda kommer att få se Gud i Kristus, de döva kommer att höra Guds ord; den lame kommer att gå på Guds väg, det förbrända landet blir en sjö och torr mark blir vattenkällor.

Psaltarpsalmen (146:7-10) tar upp samma tema och låter höra: ” Herren skaffar rätt åt de förtryckta, han ger bröd åt de hungrande. Herren löser de fångna, Herren öppnar de blindas ögon.” Med andra ord påminner psaltaren om att Herren kommer att upprätta de nedböjda och älska de rättfärdiga.

Idag undrar kanske de flesta kristna mer än någonsin liksom folket under Jesajas tid om Gud har förlorat intresse för oss.  Vi undrar, om han verkligen bryr sig om oss. Teoretisk ateism har brett ut sig även bland trogna kristna, liksom eld i öknen. Praktisk ateism tycks tränga in och få fäste i kyrkans själ. Vad gör Gud? Vi frestas att ställa denna fråga? Personligen har jag vid vissa tillfällen ställt denna fråga till Gud. Vad gör du, Gud, när ISIS förstör värdefulla heliga saker som påminner om dig och dina välgärningar. Vad gjorde du, när pater Dennis Osuagwu mördades? Vad gör du, när ett barn får allvarlig och kronisk sjukdom? Vad gör du, när oskyldiga drabbas och mördas? Vad gör du med krig som tvingar folk att fly och hamna i eländigt lidande? Vi kan fortsätta utan ände med att lista Guds tystnad.

I allt detta är Jesajas svar till sitt folk samma svar som Gud ger till alla trogna och goda kristna idag. Gud kommer att uppfylla sitt löfte till oss så som han har uppfyllt sitt löfte till sitt folk Israel. Denna tid av agnosticism, skepticism, ateism, förvirring, tvekan och ifrågasättande är övergående. Guds kyrka kommer ur detta föryngrad och de som är blinda kommer åter att få se trons ljus, vissa som slutit öronen kommer igen att få höra eviga sanningar. Himlen är Guds plan för oss. Om vi förblir trogna kommer vi dit oavsett vad världen säger. Medan vi gör vårt bästa att hålla fast i tron, låt oss inte glömma våra medmänniskor som riskerar att gå miste om himlen.

Den helige Jakob lyfte fram vikten att vi kristna ser människans värdighet, inte att vi låter social, politisk eller ekonomisk status bestämma hur vi förhåller oss till medmänniskor (Jak 2:1-5). Vi får inte diskriminera människor. Alla är lika inför Gud, därför måste vi behandla alla lika. Gud gör ingen skillnad mellan människor. Han ger alla samma möjlighet att ta emot frälsning. De fattiga och ödmjuka av hjärtat har speciell plats hos Gud, eftersom de var de första som accepterade Guds ord. I verkligheten är de inte längre fattiga, utan rika, och arvingar till Guds rike.

Profeten Jesajas tröstande ord är riktade till den förföljde under alla tider. I kyrkan befinner vi oss där Guds rike finns. Jesus utlovar glädje, jubel, fröjd och en stor lön till dem som ”för min skull blir skymfade och förföljda och på alla sätt förtalade” (Matt 5:11). Beskriver inte detta de kristnas situation i många länder idag?

Jakobs ord i dagens läsning skulle kunna ha skrivits till vilken församling som helst i vår tid fastän det skrevs för över 1900 år sedan. Detta visar att mänsklig natur även de kristna inte har förändrats. Det finns fortfarande många kristna som endast ’respekterar personligheter” och kristna vilka på grund av sina rikedomar och positioner förväntar sig och kräver speciell respekt för sig själva. Detta skulle vara fel även i ett helt sekulärt samhälle, men i religiös kontext är det en synd och hån mot Gud, vår Fader.

Jakob påminner folket om att det är fel att ge speciell respekt till någon med guldringar och fina kläder medan man ser ner och förödmjukar den fattige i ovårdade kläder. För det första har vi ingen rätt att döma någon och för det andra är det orätt att avkunna felaktig dom.  I detta sammanhang begår man dubbel synd. Vi grundar våra domar på falska grunder om materiellt välstånd.

Det finns troligen ingen av oss som inte kan lära något av det Jakob säger. Det flesta av oss förväntar och kräver respekt och förtjänst för hjärna och kroppens begåvningar eller den personliga position av makt och välstånd som vi har uppnått. Aposteln Paulus ställer en väsentlig fråga till oss: ”Vad har du som du inte har fått? Om du har fått det som gåva, varför tar du äran för det? (1 Kor 4:7). När det gäller vår personliga hjärna och kropp, har vi inte gett dessa till oss själva. Vi har fått dem. Om vi har använt dem på ett effektivt sätt, då ska vi ändå tacka Gud. Om vår nästa inte har fått samma gåvor, har vi ingen rätt att se ner på dem. Vi kan aldrig veta om Gud har gett dem osynliga gåvor som bäst borgar för det eviga livet. På samma sätt kan vi också se att när det gäller positioner och världsliga rikedomar finns det alltid viktiga frågor om hur vi har fått dem. Även om vi har fått dem på ett hedervärt sätt är de inte av bestående värde. Allt vi har tillhör Gud.  Det finns inget som vi har som inte är av hans nåd.

Medan Jesus förkunnade Guds rike endast till judarna, besökte han några hedniska städer men förkunnade inte där (Markus 7:31–37). Han gjorde några tecken genom att hela de sjuka. För evangelisten Markus var Jesus besök i dessa områden viktigt. Han tar sig tid att beskriva hedningarnas tro, vilka bad Jesus om under och Jesus gjorde som de bad. Jesus lydde Guds plan när han begränsande sin förkunnelse till judar. Men han gav befallning åt sina lärjungar att förkunna evangeliet till alla länder (Mk 16:16). Somliga hedningar måste ha ifrågasatt Jesus begränsning av sin förkunnelse till judar.  Markus visar att Jesus verkligen brydde sig om hedningar.

I sin kyrka helar Jesus fortfarande. Ibland kan helandet också vara fysiskt. Nyligen fick en kvinna som var blind tillbaka sin syn i en katolsk mässa i Kanada. Detta är bara ett tecken på det som sker i oss när vi öppnar oss för Guds ord. Gud är här i vår kyrka Sankta Maria Magdalena. Vi som medlemmar är infogade i kyrkobyggnaden. Jesus säger ”Den som tror på mig, han ska utföra gärningar som jag och ännu större. Ty jag går till Fadern (Joh 14:12). Om Jesus, som är Gud, ändå gick till templet och synagogor för att be finns det ingen anledning att inte vi ska göra det. Många idag påstår att de har tron i sitt hjärta och att det därför inte är någon mening med att gå till kyrkan. Vi får tron som en gåva tack vare apostlarna och kyrkan som förmedlar den till oss. Vi kan visa vår uppskattning till dem genom att ständigt delta i kyrkans gemenskap. Gud har inte gjort ditt hus eller hem till sin boning, däremot har han gjort sin kyrka till sin boning.

Därför kan aldrig din bön hemma likställas med din bön i Guds hus, där han har lovat att alltid finnas. De flesta människor i vår tid längtar efter spiritualitet och mystik. Därför färdas många till heliga platser och deltar i heliga ritualer från olika religioner och traditioner. Det finns ett enormt intresse för andlighet och pilgrimsvandringar. ’New Age’ blomstrar på många platser.

Kyrkan har blivit en förföljd kyrka. De som tar sin kristna tro på allvar idag blir förföljda – förföljda för rättfärdighetens skull – troheten mot Guds ord. De troende är den rättfärdige som vandrar på Guds vägar (Ps 1, Jer 17:5-8). Att tro är att vandra med Jesus. Eftersom människans strävan ständigt går ut på att frigöra sig från Guds vilja och att bara följa sig själv, framstår tron alltid som en motsägelse till världen. Därför kommer det under alla historiens skeden att finnas förföljelse för rättfärdighetens skull.

Guds rike är öppet för alla människor. Jesu underverk i Tyros, Sidon och Dekapolisområdet visar att Guds frälsning är till för alla människor. Hedningar får erfara Jesu helande. Evangelisten Markus som skrev för hedniska konvertiterna var mån om att betona detta. Gud tar Abraham från hans hedniska familj och gör honom till fader för det utvalde folket.  I sitt samtal med den samariska kvinnan säger Jesus att frälsningen kommer från judarna (Joh 4:22). Guds löfte till Abraham upprepades från släkte till släkte. Det blev uppfyllt i Jesus. Det är i honom som alla folk får sin välsignelse. Jesus finns närvarande på ett speciellt sätt i sin kyrka. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen