Livet bortom graven, 32 sön 2013

Mina vänner, i fredags åkte jag för att handla mat. Bland annat köpte jag fläsk. Under tiden funderade jag på dagens första läsning i vilken sju bröder miste livet för att de inte ville äta fläsk.  Här ser vi att Guds ord och händelserna i skriften måste sättas in i en kontext. Handlade det hela om att äta fläskkött? Inte alls! Det gällde något mer grundläggande, att äta fläskkött var bara ett uttryck.

Under en tid hade judarna varit politiskt underställda Grekland, Egypten och Syrien (333-142). År 198 f.Kr. kom de under Syriens makt vilket snart blev problematiskt. Antiochos var en seleukidisk kung som fick makten efter att hans bror blivit mördad. Omkring 168 f.Kr plundrade han templet i Jerusalem. Hans syfte var att utrota judendomen och hellenisera alla judar genom att påtvinga dem grekiska seder och bruk och den grekiske religionen och därmed förena alla i sitt rike. Antiochos förbjöd också sabbatsfirande och befallde att ingen jude skulle omskära sig. Straffet om man gick emot dessa påbud var döden. Han försökte utplåna alla skriftrullar som då var en del av Bibeln. Antiochos försökte införa den hellenistiska religionen som uttrycktes i Zeusdyrkan i templet. Förföljelserna ledde till uppror bland folket. Striden leddes med framgång av mackabéerna, vilket resulterade i att judarna blev självständiga år 142 f. Kr fram till 63. Samtidigt blev många judar helleniserade och samtyckte till Antiochos politik.

Första och andra Mackabeerböckerna skildrar kriget som judarna, ledda av Mattatias och hans söner förde mot Syriens Antiochos Epifanes IV. Familjen Makkabee med sin far Mattitias samlade en liten armé att kämpa mot syrier som ockuperade templet. Maccabee på hebreiska betyder Hammer-en symbol för Judas makt eller som en akronym för "Mi khamokha ba-elim Adonai," orden mening, "Vem är som du, O Gud!" Mattatias med hans 5 söner John, Simon, Juda , Eliazer, och Jonathan började kämpa. På grund av deras mod i striderna, var templet befriades av ockupanterna som skändade det och kunde nu användas för att dyrka den Israels sanne Guden igen på ett heligt sätt.

Dagens berättelse om de sju bröderna och deras moder vill lära oss något viktigt om vår tro. Genom att låta deras moder närvara vid plågorna ville Antiochos försöka få dem att ändra sig för att visa omsorg om sin moder. De blev förhörda, misshandlade och piskade och till slut led de martyrdöden. I allt visade de själstyrka och likgiltighet för plågorna. En viktig fråga handlar om varför de lät sig uthärda allt detta. De säger själva varför de gjorde det: för det hopp de har om Guds löfte om uppståndelse. Det var just detta som gav dem styrka. ”Gud ska låta oss uppstå, ” sade de. Samtidigt konstaterades att onda människor som vållar ont för Guds folk inte kan uppstå. I sin nåd ger Gud evig tröst och säkert hopp, uppmuntrar och styrker till allt gott i gärning och ord. Antiochos har i historien skildrats negativt. Han måste ha varit ivrig i att sprida sin tro. Det handlade inte om någon som inte hade någon religiös tro utan om en som har en bestämd religiös uppfattning som han trodde skulle hjälpa honom att nå framgång i sitt rike. I religionens namn har människor fört krig och för krig.

Saddukeerna var lojala mot Rom, de dominerade judarnas stora råd, och hörde till landets elit. Eftersom de stödde Rom hade de inget stort stöd bland judarna. De förnekade att det finns en uppståndelse. Av intresse ska det noteras att i judendomens början var det tvetydigt om det skulle finnas liv efter döden. Det fanns olika tolkningar eller uppfattningar om vad som sker efter döden. Saddukeernas position väcker viktiga frågor som också gäller om de som idag inte har religion och tro på ett liv efter döden kan ha motivation att handla moraliskt och etisk gentemot medmänniskor. Saddukeernas uppfattning liknar i detta kommunistisk filosofi och ideologi. Idag kommer de med en tvist fråga till Jesus och ville förstå honom att inse hur absurd är det att tror att de döda uppstår. Jesus med exempel visar de att de inte tänker som Gud. Mose har i törnebusken visat att de döda uppstår genom att han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Därför är Gud inte en gud för döda, utan för levande, ty för honom är alla levande.

Vi har gjort mycket framsteg inom många områden såsom medicin, teknologi, och andra sektorer men inte på samma sätt när det gäller människans sociala samvete. Girigheten och själviskheten ökar i världen. Milliontals människor lever i extrem fattigdom och hunger medan vissa har mer än de behöver. Aposteln Paulus har en djup förståelse för den mänskliga naturen. Lidande har mening för det andra livet även om det kan kännas meningslös för oss. De som lider och dör för Guds skull kommer att vinna tillbaka livet. Människa har det svart att inse och acceptera detta. Vår hjärna har kapacitet till stora saker men ändå har det svårt att begripa andliga livet.

Många kristna har dött och dör på grund av sin tro. De dör för det hopp de har i uppståndelse från de döda. Milliontals kristna runt om i världen lider långsamt martyrdöden. Tack vare Gud som genom Kristus har gett oss exempel. I detta perspektiv förtjänar de sju bröderna och deras moder beröm. Det finns hopp bortom graven, ett liv efter det jordiska livet. Säkerligen trodde saddukeerna på Gud. Däremot hade de uppfattningen att det inte finns vidare liv efter jordelivet. I kontrast till kommunisterna som inte tror varken på Gud eller något liv efter det jordiska. Det som saddukeer och kommunister har gemensamt är förnekade av liv efter döden. I detta sammanhang kan man ställa frågan om det är möjligt att visa omsorg och medlidande för medmänniskor om man inte tror på att en transcendent Gud som dömer alla på den sista dagen. Liksom många judar gav upp sin tro när förföljelsen började, ger många kristna upp sin tro och blir ateister idag för att rädda sitt jordiska liv och sina tillgångar.

Många kristna, även goda och trogna kristna är rädda för döden och försöker hålla tanken på den borta från sig. Det är svårt att förstå varför det är så. Men det skulle kunna antas att man gör detta delvis på grund av saknaden efter de som man har levt sitt liv tillsammans med och delvis på grund av okunskap om domen som hör ihop med döden. Hur det än må vara, är människans rädsla ett tecken på en själ som inte är i frid med Gud. För någon som tror att döden har det sista ordet är det förståeligt, inte för dem som har hoppet om uppståndelsen. Synden skapar rädsla men ett liv i Gud ger styrka och glädje. Sanna kristna behöver inte frukta döden. Paulus kom till en tid i sitt liv när döden och livet blev samma sak. Därför kunde han säga: om jag dör eller lever är jag för Herren. Vidare säger han: ”Döden var finns din kraft?” Han förstod den kristna människans utmaningar och därför utmanar han dem att be att evangeliet ska spridas och nå fler och fler personer. Han riktar samma utmaning till oss i dag. Just för detta kom Kristus till världen. Det kristna livet är ett liv i efterföljelse. Vi behöver låta samma projekt som fanns i Kristus finnas hos oss.

Antiokus offrade en gris på altaret och så templet fick bli renad. När de kom in Jerusalem renade de templet och återinvigdes det, gjorde de en ny Menorah och återställde den till sin rätta användning. Vi kan säga att vi i dag lever i mörker tid som i medeltiden. Detta mörker har täckt så många att de inte kan se och förstå. Vi står och tittar på Herrens tempel tas över av gudlösa människor som orenat det. Vilka är de moderna Maccabees, de sanna krigarna för Kristus? Det var dags de uppstår och bekämpa den sanna trons kamp, med alla de andliga rustningarna till sitt förfogande. Krigen idag är inte bara utanfor men mer inne i kyrkan.

Webbdesign: Peter Tynkkynen