Det är gott att sätta sitt hopp till Guds löften 32:a sön, 2016

Mina vänner, temat som genomsyrar dagens liturgi är uppståndelse från de döda.När fariséerna misslyckades med att sätta Jesus fast med en politisk fråga, kommer Saddukeerna med en perfekt teologisk fråga. Första och andra Mackabeerböckerna skildrar kriget som judarna, ledda av Mattatias och hans söner förde mot Syriens Antiochos Epifanes IV. Familjen Makkabee med sin far Mattitias samlade en liten armé att kämpa mot syrier som ockuperade templet. Maccabee på hebreiska betyder Hammer-en symbol för Judas makt eller som en akronym för "Mi khamokha ba-elim Adonai," orden mening, "Vem är som du, O Gud!" Mattatias med hans 5 söner John, Simon, Juda, Eliazer, och Jonathan började kämpa. På grund av deras mod i striderna, var templet befriades av ockupanterna som skändade det och kunde nu användas för att dyrka den Israels sanne Guden igen på ett heligt sätt.

Den första läsningen talar om hur sju bröder led martyrdöden för sin tro på Israels Gud.  Dagens berättelse om de sju bröderna och deras moder vill lära oss något viktigt om vår tro. Genom att låta deras moder närvara vid plågorna ville Antiochos försöka få dem att ändra sig för att visa omsorg om sin moder. De blev förhörda, misshandlade och piskade och till slut led de martyrdöden. I allt visade de själsstyrka och likgiltighet för plågorna. En viktig fråga handlar om varför de lät sig uthärda allt detta. De säger själva varför de gjorde det: för det hopp de har om Guds löfte om uppståndelse. Det var just detta som gav dem styrka. ”Gud ska låta oss uppstå, ” sade de. Samtidigt konstaterades att onda människor som vållar ont för Guds folk inte kan uppstå. I sin nåd ger Gud evig tröst och säkert hopp, uppmuntrar och styrker till allt gott i gärning och ord. Antiochos har i historien skildrats negativt. Han måste ha varit ivrig i att sprida sin tro. Det handlade inte om någon som inte hade någon religiös tro utan om en som har en bestämd religiös uppfattning som han trodde skulle hjälpa honom att nå framgång i sitt rike. Här får vi en typisk exempel på någon som missbrukar Gud och religion till egen vinning. Han är förregångare till dagens islamister och terrorister.

I religionens namn har människor fört krig och för krig. Ingenting kan förhindra Guds plan. Här ser vi att Guds ord och händelserna i skriften måste sättas in i en kontext. Handlade det hela om att äta fläskkött? Inte alls! Det gällde något mer grundläggande, att äta fläskkött var bara ett uttryck. Livet är en gåva från Gud som ingen kan ta, bara biologiska liv kan man ta men inte verkligt liv. Vi vet att den godes död ingår i Guds frälsningsplan för dem. Den gode personens död är inte meningslös. Gud vill inte att någon ska dö utan ha liv och ett liv i överflöd (Vis 11, 26). Gud kan låta goda människor lida inte för att han gillar att se dem komma till skada utan för att varje människa har frihet och ansvar. Gud ingriper inte alltid för att hindra att en ond person gör illa mot en oskyldig människa. Vi får välja allt som vi gör. Gud respekterar varje människas val. Vi är fria att välja ljus eller mörker, gott liv eller dåligt liv.  Det betyder att vi har frihet att välja och vi kan också välja fel, komma till skada eller orsaka lidande eller elände för andra människor. Detta förklarar varför goda människor kan lida i vår värld. Ändå är detta inte slut på hela historien. Den fortsätter efter den kroppsliga döden. Frihet att välja upphör vid döden och Gud tar över. Man skulle kunna säga att på många sätt är Gud maktlös inför min frihet. Om jag väljer att göra illa mot andra kan han inte stoppa mig. På sätt och vis är medmänniskor starkare än Gud när det gäller att förhindra ondska i världen.

Aposteln Paulus förstod att Guds löften är källan till evig tröst och säkert hopp, uppmuntran och styrka (2 Thess 2:16-3:5) i alla livets skifte. Hur vore det om Herrens ord vann spridning och anseende bland folk i vårt samhälle. Alla har ju inte tron. Kristus är trofast. Han skyddar oss från det onda, från brottsliga och onda människor. Sådana som gör att vi avlägsnar oss från vilka vi verkligen är.

Saddukeerna var lojala mot Rom, de dominerade judarnas stora råd, och hörde till landets elit. Eftersom de stödde Rom hade de inget stort stöd bland judarna. De förnekade att det finns en uppståndelse. Av intresse ska det noteras att i judendomens början var det tvetydigt om det skulle finnas liv efter döden. Det fanns olika tolkningar eller uppfattningar om vad som sker efter döden. Saddukeernas position väcker viktiga frågor som också gäller om de som idag inte har religion och tro på ett liv efter döden kan ha motivation att handla moraliskt och etisk gentemot medmänniskor. Idag kommer de med en tvist fråga till Jesus och ville förstå honom att inse hur absurd är det att tro att de döda uppstår. De försöker få honom fast. Jesu motståndare – saddukeerna försökte få honom att framstå som en idiot för hans lära om uppståndelse från de döda. ”Hur blir det med henne vid uppståndelsen, vems hustru blir hon?”

I förra veckan besökte påven Franciskus Sverige. Vissa journalister i Sverige gör detta med påvens svar om det kommer att bli kvinnliga präster i Katolska kyrkan. Dessa journalister klipper av delar av meningen och plockar ord ur dessa sammanhang för att få fram den poäng de vill ha. Jesus med exempel visar Saddukerna att de inte tänker som Gud. Mose har i törnebusken visat att de döda uppstår genom att han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Därför är Gud inte en gud för döda, utan för levande, ty för honom är alla levande. När politik blandas med religion förlorar man verklig tron på Gud. Antiokos och Saddukeerna båda använda religion till egen vinning.

Vi har gjort mycket framsteg inom många områden såsom medicin, teknologi, och andra sektorer men inte på samma sätt när det gäller människans sociala samvete. Girigheten och själviskheten ökar i världen. Möjligheter går alltid hand i hand med risker. Alla framsteg tycks ha ett pris. Milliontals människor lever i extrem fattigdom och hunger medan vissa har mer än de behöver. Aposteln Paulus har en djup förståelse för den mänskliga naturen. Lidande har mening för det andra livet även om det kan kännas meningslös för oss. De som lider och dör för Guds skull kommer att vinna tillbaka livet. Människa har det svart att inse och acceptera detta. Vår hjärna har kapacitet till stora saker men ändå har det svårt att begripa andliga livet.

Många kristna har dött och dör på grund av sin tro runt om i världen. De dör för det hopp de har i uppståndelse från de döda. Milliontals kristna runt om i världen lider långsamt martyrdöden. Kristustron är inte idealistisk utan realistisk. Tack vare Gud som genom Kristus har gett oss exempel. I detta perspektiv förtjänar de sju bröderna och deras moder beröm. Det finns hopp bortom graven, ett liv efter det jordiska livet. Säkerligen trodde saddukeerna på Gud. Däremot hade de uppfattningen att det inte finns vidare liv efter jordelivet. I detta sammanhang kan man ställa frågan om det är möjligt att visa omsorg och medlidande för medmänniskor om man inte tror på att en transcendent Gud som dömer alla på den sista dagen. Många judar helleniserade och samtyckte till Antiochos politik. Många kristna politiker ersätter sin Kristustron med politiska värderingar. Liksom många judar gav upp sin tro när förföljelsen började, ger många kristna upp sin tro och blir ateister idag för att rädda sitt jordiska liv och sina tillgångar. Det tycks av somliga att Guds rike är motsatsen till det jordiska samhälle som vi bygger med våra tankar och händer. Ändå är de båda heller inte samma sak. De är två distinkta realiteter. De kristna ska stå med båda fötterna på jorden, men med ansiktet och blicken riktad mot himlen. Guds rike ska genomsyra vardagen. 

Många kristna, även goda och trogna kristna är rädda för döden och försöker hålla tanken på den borta från sig. Det är svårt att förstå varför det är så. Men det skulle kunna antas att man gör detta delvis på grund av saknaden efter de som man har levt sitt liv tillsammans med och delvis på grund av okunskap om domen som hör ihop med döden. Hur det än må vara, är människans rädsla ett tecken på en själ som inte är i frid med Gud. För någon som tror att döden har det sista ordet är det förståeligt, inte för dem som har hoppet om uppståndelsen. Synden skapar rädsla men ett liv i Gud ger styrka och glädje. Sanna kristna behöver inte frukta döden. Paulus kom till en tid i sitt liv när döden och livet blev samma sak. Därför kunde han säga: om jag dör eller lever är jag för Herren. Vidare säger han: ”Döden var finns din kraft?” Han förstod den kristna människans utmaningar och därför utmanar han dem att be att evangeliet ska spridas och nå fler och fler personer. Han riktar samma utmaning till oss i dag. Just för detta kom Kristus till världen. Det kristna livet är ett liv i efterföljelse. Vi behöver låta samma projekt som fanns i Kristus finnas hos oss.

Antiokus offrade en gris på altaret och så templet fick bli renad. När de kom in Jerusalem renade de templet och återinvigdes det, gjorde de en ny Menorah och återställde den till sin rätta användning. Vi kan säga att vi i dag lever i mörker tid som i medeltiden. Detta mörker har täckt så många att de inte kan se och förstå. Vi står och tittar på Herrens tempel tas över av gudlösa människor som orenat det. Vilka är de moderna Maccabees, de sanna krigarna för Kristus? Det var dags de uppstår och bekämpa den sanna trons kamp, med alla de andliga rustningarna till sitt förfogande. Krigen idag är inte bara utanfor men mer inne i kyrkan.

De var likgiltiga för plågorna de utstod i Guds namn. Ty för Guds skull är de beredda att utstå och lida allt. De var beredda att dö hellre än att bryta Guds lagar. Vid livets sista ögonblick är det gott att kunna sätta sitt hopp till Guds löften om att han skall låta oss uppstå igen. För de orättfärdiga finns ingen uppståndelse till liv. På samma sätt, om jag väljer att älska och visa omsorg om min nästa låter han mig också göra det. De som har valt att gå evangeliets väg måste räkna med lidande, förföljelse, konflikt, växtkriser och besvikelser.  Kristendom är inte en lätt väg. Men den är en säker och sann väg till verkligt liv. Att inte vara rädda betyder att de kristna måste kämpa för sin tro, söka sanningen och övervinna sin egna egoism. Det finns säkert tusentals anledningar att vara rädda. Trots allt säger Jesus: Var inte rädda. Ja, han är med dem som förlitar sig på honom till tidens slut. Rädsla kan bara begränsa oss. Men mod i Herren befriar oss. Vi lever i en tid när kristna inte har råd att vara tysta. Vi måste vittna. Varje hårstråna på vårt huvud är försäkrat av Herren. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen