De som håller ut vinner sitt liv, 33:e sön under året 2016

Mina vänner, vad är då en människa att du tänker på henne, frågar Ps 8. Gud i sin kärlek har skapat människan med oerhörd förmåga till att delta i världens skapelse. Människan är Guds medskapare. Skapelsen pågar ständigt och människan medverkar i detta viktiga arbete. Varje människa har inneboende makt till att påverka vad som skapas och till vilken sorts värld som skapas. För många runt om i världen kändes 9/11, 2016 liksom 9/11, 2011. Då var det sorg och smärta i många platser. Att Hilary Clinton förlorade presidentvalet till Donald Trump, en populistkandidat var för många människor som att förlora någon som man hade kär. En sak vi får lära oss av detta gäller återigen den makt människor har att med fri vilja att skapa den värld de vill ha. Trumps valseger skulle jag säga, skall inte förvåna oss eftersom han representerar det som de flesta människor önskar i sitt hjärta men inte vågar säga. Därför genom valets rösthemlighet kunde de ge uttryck för detta eftersom det inte får några personliga konsekvenser för dem. Att han vann valet är också ett djupt rop till världens makt- och ekonomiska elit att arbeta för en inkluderande värld som värnar om allas värdighet. Trots allt ska vi inte glömma om att även Trumps seger igår i Guds plan. Det kristna budskapet står över alla tiders politiska åsikter och system. Förlusten är en förlust för ett politiskt korrekt världssystem. Genom historien läser vi om olika epoker och nya världsordningar.

Första läsningen (Mal 4:1–2) handlar om Israels situation under den babyloniska fångenskapen. Israel levde i exil och längtade efter att få återvända till Jerusalem. Man hade förväntat en religiös väckelse men i stället blev det moraliskt förfall, otro hos folket och till och med hos prästerskapet. När vi hör om dagens första läsning känns det som om Gud verkligen straffar människor på jorden när de syndar mot honom och mot medmänniskor. Malaki (4:1–2) förkunnade till de återvändande från exilen cirka 450 f.Kr. Många av dem betedde sig oförtjänta av Guds barmhärtighet som han visat dem. Malaki menar att de som fortsätter i synd inte kommer inte att undgå straff medan de som förlitar på Herren ska se att hans räddning på domens dag måste komma.

Denna söndag skulle kunna kallas den sista söndagen i det liturgiska året. Gud verkade vara långt borta. Men just när allt tycks mörkt, just då kommer Gud, för de som väntar på honom: Gud kommer när den enskilda människan och mänskligheten är mest otrogna, för att hela henne. "Välsignelse kröner de rättfärdigas huvud" (Ordspråk 10: 6–7). Nästa söndag är Kristus Konungens dag. Vid läsning av Gamla Testamentet får vi notera att profeterna betonade Guds rättvisa mer än hans barmhärtighet. I dag avslutas det extraordinära barmhärtighetens jubelår som började för ett år sedan. Båda den andra läsningen och evangelietexten tar upp liknande tema. Malaki tillhör denna grupp. Det var en tid när folk tillbad Gud mer av rädsla än av kärlek. Viktigt är det att komma ihåg att de inte hade erfarit Guds barmhärtighet som uppenbarades i inkarnationen så som vi kristna har erfarit. Vidare hade judarna mycket begränsad uppenbarelse om livet efter detta liv (sadducéer).

År 586 f.Kr. kom den babyloniske kungen Nebukadnesar II och besegrade Jerusalem, förstörde staden och templet och förde folket till exil i Babylon (2 Kung 25). Vi får läsa Hesekiels vision av det framtida templet (Hes. 40, 44). Efter 70 år i exil kom de tillbaka och Nehemja återuppbyggde templet år 445 f.Kr. (Esra 4,6). Detta andra tempel förstördes av romarna år 70 e.Kr. Vad som är kvar idag är endast en del av den externa muren, det som kallas för västra muren, klagomuren, idag den heligaste platsen för judarna. Jerusalem blev en del av det bysantinska riket år 324 e.Kr. Till följd av Bar Kochbas uppror år 135 e.Kr. förstörde romarna vad som var kvar av Jerusalem och gav staden ett nytt namn- Aelia Kapitolina. Muslimer besegrade de kristna korsfararna i Jerusalem år 638, de intog Jerusalem och byggde moskén på tempelplatsen år 691, Klippdomen (Dome of the Rock) och Al-Aqsa moskén år 701. De hävdar att moskén byggdes på den klippa från vilken Muhammad uppsteg till himmelen.

Vi får en liknande skildring i dagens evangelium (Luk 21:5–19). Bibeln skildrar historiens början som ett stort kaos. Det rådde oordning och ett kaos i världen innan Gud skapade ordning. "Jorden var öde och till och med mörker var över djupet" Då kom Gud med ordning. Oftast tycks det som om den enskildes historia och världens historia ska vara i ständig utveckling eller evolution. Fastän vår erfarenhet säger oss något annat, hänger vi ändå fast vid uppfattningen att utvecklingen kommer att fortsätta mot en positiv utveckling till slutet. Jesu liv motsäger denna uppfattning. Också hans liv präglas av kaos mot slutet och slutade som ett fullständigt fiasko. Uppenbarelseboken som är den sista boken i Bibeln slutade åter igen i kaos som aldrig förr i historien. Men när allt tycks som värst, kommer Gud. I världens undergång kommer Gud som skapar en ny jord.

För att vi ska kunna sätta in dagens evangelium i dess riktiga perspektiv är det viktigt att berätta kort om Jerusalem och templet som är centralt i Jesu tal idag. Jerusalem har varit en helig stad för judarna i över 3000 år. Den har lidit våld genom hela sin historia.  Judarnas relation till Jerusalem sträcker sig långt bak till Abraham, judendomens fader när han försökte offra sin son Isak på berget Moria (1Mos 22:2). Cirka 800 år senare intog kung David staden Jerusalem som då var små jebusitiska byar och förenade de olika byarna. Han förde Guds Ark dit och önskade bygga ett hus åt Herren (2 Sam 7:1–17). Hans son Salomo byggde templet på berget Moria och placerade arken därinne (1 Kung 5, 6) och templet invigdes (1 Kung 8). Dyra material användes i byggandet av templet som blev det andliga och politiska centret för judarna.Hos Flavius Josephus, den judiske historikern läser vi om händelserna som tilldrog sig de sista åren före utbrottet av det judiska kriget som ledde till templets undergång. Gud hade själv kungjort att han skulle lämna templet.

Lukas berättar att när Jesus kommer i närheten av Jerusalem, gråter han för att han hade förutsett vad som skulle hända staden (Luk 19:41-44). Jerusalem var Guds heliga stad, där Guds härlighet bodde och Gud hade sitt säte bland sitt folk.Efter intåget i Jerusalem får vi ett hemlighetsfullt ord av Jesus; ”Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus” (Matt 23:37ff, Luk 13:24ff). Jesu förhållande till templet är i samklang med lagen och förhindrade missbruk av templet. I sin handling angriper han den bestående ordningen som tempelaristokratin förfogade över- en djupt korrupt praxis som blivit till orätt. Jesus har en djup kärlek till Jerusalem. Med utbredda vingar beskyddar Gud Jerusalem (Jes 31;5). Men Jerusalemborna vägrar att ta emot Gud med sin fria vilja, Detta leder till olyckan som vi hör i dagens evangelium. Med anledning av missförhållandena i templet hade profeten Jeremia meddelat ett ord från Gud: Jag har lämnat mitt hus, övergett min egendom (Jer 12:7). Just detta förkunnar Jesus: Ni får själva ta hand om ert övergivna hus (Matt 23:38). Gud drar bort. Templet är inte längre den plats där han låter sitt namn bo. Det blir tomt, det är inte längre ” mitt hus”.

Vissa människor bland de kristna har benägenhet att påstå att världens slut är nära. I alla tider finns människor som hävdat detta. Lukas är noga med att skilja mellan Jerusalems förstörelse och historiens slut (Luk 17:22-37; 21:5–28). Templet förstördes år 70 Ef.K. Detta gjorde inte slut på världen. Krig och rykten om krig och oroligheter kan inte vara tecken på historiens slut. Sådant har förekommit under hela historien. I ljuset av detta skriver Paulus till dem som på grund av sin tro att världens slut var nära blev lata och slutade arbeta (2 Thess 2:2:1–2). Medvetenhet om Herrens återkomst borde leda till att man tar sitt ansvar i stället för att ge upp och blir parasit på andra. Detta är speciellt viktigt för dagens välfärdssamhälle. Alla som är friska borde arbeta och inte sitta och äta av det som andra har arbetat hårt för.

Många gånger har människor trott att slutet var nära. Ändå består världen. Många tror att Jesu återkomst är det sista skedet i en lång positiv utveckling. Erfarenhet lär oss att vi inte kan räkna med detta. Sådan är Jesu syn på historien. Slutet är början till något nytt.

"Se till att ni inte blir vilseledda, säger Jesus" (2Thess 3:7–12). Här varnar Jesus oss för människor som kommer i hans namn och försöker vilseleda oss. I dag är det annorlunda. De flesta som vilseleder människor idag är inte de som kommer i Jesu namn utan i sitt eget namn. Det är en värld som inte anser att tro på Gud eller Jesus har relevans i vår tid. Klimatet är inte samma som på Jesu tid när människor var religiösa och sökte Gud. I dag är Gud inte på dagordningen för de flesta människor och det råder religiös fobism på många håll. Så kan vi säga att sättet som människor blir vilseledda på idag är subtilt och invecklat.

De tecken som föregår Jesu återkomst säger oss att vi måste hålla oss vakna och vara beredda. Huruvida Jesu återkomst sker idag eller imorgon kan vi inte veta. Gud lever inte i tid utan han lever i presens. Tusen år är i hans ögon som den dag som förgick i går (Ps 90:34). Stunden är alltid nära (Upp 1:3). Detta är något som ständigt sker. Vi behöver inte skrämmas av Herrens dag. Dagens texter verkar dystra och mörka. Men egentligen är de tröstande budskap, både när det gäller historiens utveckling och den enskildas liv. Det är både en dag av dom och en frälsningsdag. Herrens dag ska bli mörker i stället för ljus för de orättfärdiga (Amos 5:18). Både dagens evangelium och Andra Petrusbrevet talar: "Herrens dag kommer som en tjuv" (3:10). Det mesta av det som sker i världen kan fresta oss att ge upp. Till de troende som ifrågasätter sin tro och håller på att tappa sitt hopp, riktar profeten uppmuntrande ord: "För er som fruktar mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp, med läkedom under sina vingar". Jesus uppmuntrar oss: "Genom att hålla ut ska ni vinna ert liv". Mörkret förebådar alltid ljuset. "Herren kommer, med rättvisa dömer han folken" säger dagens psalmist. När allt tycks mörkt, då bryter ljus fram! Detta är tröstande för de som tror sig övergivna av både Gud och människor. Varje människa måste dö för att leva. I sin död segrade Jesus över dödens makt. ”Men för er, ni som fruktar mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp, med läkedom under sina vingar”. Detta är tröstande ord när vi ser skiftande tider och värderingar så som de är idag. Därför uppmanar aposteln Paulus folket i Thessaloniki att göra rätt för sig och vara ordentliga i allt de gör. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen