En familj i kris   4:e söndag i advent 2016

Mina vänner, snart är det jul. Vi närmar oss Jesu födelse. I advent förbereder vi för denna ankomst, var och en av oss på sitt sätt. Målet är att göra det möjligt för Jesus att födas både in i världen och samtidigt i individens hjärta. Det som kännetecknar advent är bot, hoppfull förväntan och glädje. Det innebär att advent kräver att något görs. I advent växer fram en hoppfull berättelse om tvivel och övertygelser, om att gå fast man inte vågar, om att leva efter sitt livs ja och till slut finna sitt mål i livet. Förhoppningsvis blir det till glädje, uppmuntran och utmaning. Gåvan som är Jesus är anledningen till julfirandet. Advent är högaktuell och utspelade sig inte bara för 2000 år sedan utan idag i varje människas liv. Vi hoppas att alla i denna givande och mottagande tid ska få möta omsorg och värme från medmänniskor.

Ahas som säkerligen hade problem i sitt rike uppmanades av Herren att begära ett tecken. Meningen skulle vara för att han skulle få garanti att Herren var med honom. Men som det framgår i texten, skulle tecknet gälla för hela mänsklighetens historia. Ahas ville inte be om ett tecken: "Jag begär inget, jag vill inte fresta Herren", säger han. Eftersom Ahas inte ville göra detta, lovade Gud själv att ge honom ett tecken: "Se, den unga kvinnan skall bli havande och föda en son, och ni skall ge honom namnet Immanuel." Konkret innebär detta det som står hos profeten Jesaja: "Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Då ska den lame hoppa som hjort, och den stummes tunga skall jubla"(35:5–6). Jag tror att vi måste ta profeten Jesajas ord på djupt allvar för att vi ska kunna inse dess innebörd: ett barn kommer in till världen och är Immanuel, dvs. Gud med oss. Just i ljuset av detta kan vi förstå dagens evangelium.

Romarbrevet (Rom 1:1–7) är en av de få texter som har förvandlat så många människors liv. I sällskap med Paulus kastas vi in i några av tillvarons mest grundläggande frågor. Ingen av oss lever för sig själv. Paulus lever för att ge evangeliet vidare till andra, särskilt hedningarna. Här kan den moderna människan finna bärande skäl för sin tro. Situationen som vi befinner oss idag har länge pågått. Det är en situation som är att leva som om Gud inte finns. Detta påverkar både kyrkan och samhället. Är det möjligt att behålla kontakten med Gud i ett samhälle som lever som om Gud inte finns? Det verkar som om vi bara har två olika val antingen vänder vi ryggen åt världen och söker Gud helhjärtat eller att låta alla intryck som väller över oss sekularisera oss helt och hållet. Ändå är Gud inte ett främmande namn.

Berättelsen i dagens evangelium (Matt 1:18-25) kan sägas handla om en ung familj i kris, en familj som befinner sig i en situation som är förbryllande, besvärlig och rentav oförklarlig. Det är särskilt om ett barn och en moders öde. Den här är en berättelse som borde intressera oss som lever i en tid då barn och kvinnors liv ständigt är hotade. Barn och kvinnor lider mest i kriser. Redan innan barnet lämnar moderlivet hotas det. Kristendomen ställer barn i centrum. Att barn är viktiga för oss kristna beror på att Jesus själv alltid är ett barn. Han förblir i all evighet Faderns barn. I både första läsningen och dagens evangelium får vi höra om ett sådant barn som redan innan födelsen var utsatt. Det fanns inga garantier att barnet skulle födas eller accepteras. Jesu inkarnation i jungfruns sköte utmanar vår tids abortkultur. Kanske Jesu skulle ha aborterats om hans konception hade inträffat i vår tid. Utan inkarnationen kan den moderna människan inte finna bärande skäl för sin tro.

I evangeliet möter vi en äktenskapskris. Säkert är det en situation många av oss lätt kan identifiera oss med. Det var påven Franciscus som nyligen sade att det inte finns någon perfekt familj, perfekt äktenskap med andra ord, perfekt hustru eller perfekt man, inte heller perfekt barn eller perfekt svärmor. Varje familj eller äktenskap har sitt kors att bära. I livet under ytan på alla våra relationer finns ett bildspel som filtrerar verkligheten för oss och i värsta fall förvränger den till farliga lögner.

Gud har gått rakt in i detta kaos, i detta splittrade vardagsliv för att rädda människan. Av detta skäl kan kaoset inte innebära att vända ryggen mot Gud eller världen utan det måste finnas kännetecken på Guds närvaro mitt i världens kaotiska vardag, som kan ansluta oss till livets källa. Att vandra med Gud är som att färdas i ett okänt landskap. Advent är som en nyckel till att förstå Guds tankar kring lidande och glädje, Gud och människa, liv och död.

Maria som hade blivit trolovad med Josef visade sig plötsligt vara gravid. Tidigare hörde vi om hur hon hade blivit havande genom helig ande. Man kan lätt tro att Maria efter att det oerhörda budskapet från Herrens ängel upplevde ro och glädje. Trots Marias tro var det inte en problemfri situation. Budskapet var en fara. Hon var ju trolovad med Josef. Hur skulle hon förklara detta för honom? Hur kommer samhället att se på detta? Om det blir känt att Josef inte hade ansvar för graviditeten, riskerar hon att bli stenad till döds. Den ende som kan rädda situation är också om Josef tar ansvar för barnet i henne.  Det som vi hör om Maria övergår vår förmåga att begripa. Hur kommer det sig att ett barn kan bli till utan en mans medverkan. Detta stämmer inte med vad vi vet om naturens sätt att fungera, inte heller med våra idéer och erfarenhet om hur kvinnor blir gravida.

Kan vi föreställa oss den förtvivlan som kom över Josef när Maria berättade att hon var gravid? Det är svårt att föreställa oss hur Maria försökte förklara händelsen för Josef, som troligen skulle bli upprörd och arg. Kanske till och med anklaga henne för otrohet. Denna slutsats låter rimlig eftersom han hade bestämt att skilja sig från henne. Det enda som gjorde att ingen annan kände till situationen var att han var en rättfärdig man. Han var inte en sådan person som skulle önska någon annan illa. Han väntade på en lämplig situation som inte skulle medföra fara för Maria. Mycket oväntat hände något. I det mörker som Gud själv har orsakat, ber Josef troligen om ett tecken. Medan Ahas inte ville be om ett sådant tecken, var Josef i stort behov av ett tecken i sin situation. Herrens ängel uppenbarade sig för honom i en dröm: "Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande..." Det är påfallande hur Josef trodde på det som ängeln sade. Han måste ha varit omskakat av händelsen och hur det stämde med det som Maria hade berättat. Att konstatera att Josef tog emot Maria innebär inte att han förstod hur detta hade skett.  Att detta skedde för att Gud ord genom profeten Jesaja skulle uppfyllas kan heller inte betyda att Maria och Josef förstod mycket av det som skedde i deras liv. Det är ingen tvekan om att Josef hade svåra dagar och nätter när Maria berättade att hon var gravid. Vem skulle köpa en sådan berättelse?

Det var en krävande begäran att Josef skulle ta Maria till hustru. Det var inte en liten sak i det rådande samhället där det var absolut förbjudet att ha sex utanför äktenskapet. Josef förstår inte men han litar på Gud. Han frågar inte om förklaring. Att tro är att avstå från alla garantier och bara tro. De protesterade inte heller. De trodde. Det behövs mycket tålamod och enkelhet och hjärtats renhet för att kunna lyssna till Guds ord och följa det. Bara en modig person och någon som hade Guds ord för ögonen kunde våga ta den risk som situationen medförde. Att Josef var en rättfärdig man underlättade för honom att kunna ta emot det som Herrens ängel sade till honom. Jag kan tänka mig att Maria och Josef inte berättade händelsen för någon annan. Alla såg Maria som alla andra gravida kvinnor och Josef som hennes man. De begrundade allt i sina hjärtan. Genom att acceptera Maria började Josef det stora äventyret med Maria och Gud. I både Marias och Josefs personer ser vi att tron framför allt växer i mörker. I den hopplöshet och förtvivlan som uppstår när Gud kräver mer än vi orkar av oss är Gud själv den som styr händelserna.

Josef som person påminner mycket om Abraham. Det som de delar är tron på Gud utan att begära garantier. Att tro på Gud är mycket mer än att enbart intellektuellt acceptera att han är vår Gud och Frälsare. Den tro som skriften talar om är en hållning i vilken hela personligheten är engagerad, en absolut tillit, en total överlåtelse. Josef genomgår en utveckling som gör att han mer och mer är övertygad om att det verkligen var Guds vilja.

Guds inkarnation är kristendomens största mysterium, det mest obegripliga och ofattbara. Det är just detta mysterium som är den stora stötestenen för icke-kristna och kanske också för många "kristna" idag. Alltid har det i Kyrkan funnits människor som inte helt kunnat acceptera Gud såsom han kom till oss i Jesus. Och kanske hör vi själva mer eller mindre till dem!

Före bebådelsen lyssnade Maria till Guds Ord som lästes i synagogan. På något sätt var det Marias lyssnande som gjorde det möjligt för Ordet att bli till i henne. Något liknande kan ske med oss om vi lyssnar som hon. I vår tid när många familjer genomgår kriser kan vi få inspiration och uppmuntran medvetna om att Maria och Josef, den unga familjen i Betlehem fick lida precis som vi och till sist segrade.  I stället för att gå skilda vägar valde de att närma sig problemet från ett annat perspektiv, ett sådant som inger inspiration och nytt liv. Vi har våra idéer om hur Gud ska handla i vårt liv. När det inte sker som vi hade tänkt, tar vi saken i egna händer. När Gud ger löften, de löften som vi möter i skriften, så håller han dem. Vi behöver då inte bli oroliga när det inte alltid händer precis som vi tänkt. Vår brist på tålamod gör att vi ofta föregriper Guds verk och därmed också förstör det.  Aposteln Paulus påminner oss idag om frälsning i Guds ord när han säger: "... Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel, avdelad för att förkunna Guds evangelium, som Gud utlovat genom sina profeter i de heliga skrifterna, evangeliet om hans son..." (Rom 1:1–7). Den helige Anden kan och vill göra otroliga saker i dem som lyssnar till Guds levande ord. Tro på evangeliet och du ska ha liv i överflöd! I mötet mellan vår livserfarenhet och sätt att förstå den kristna tron öppnar sig horisont till en Gud som är bortom åsikter och tider. Utan att söka Guds vilja i din familj är det omöjligt att finna frid och glädje i ditt familjeliv.Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen