Brist ut i Jubel en frälsare är fött Juldagen 25 dec 2016

Mina vänner, när något stort sker i ens liv är det oftast svårt att få ord att räcka till. Det var Israels erfarenhet när ordet som fanns i begynnelsen, hos Gud och var Gud blev kött och tog sin boning bland dem, i Jesus, den länge lovade och efter väntade Messias och förlossare som kom till sitt folk. Undret skedde på ett normalt sätt. Det var till herdarna som vaktade sina får som fick kungörelse om det underbara som skett. Ordet räcker inte att beskriver den glädje som den kristna känner om en frälsare är fött. Just är det detta som är väsentligt i livet att känna honom och leva i, för och med honom. Gud kom till oss så han kan dela vår mänskliga natur och vi i hans att vi i hans gudomlighet.

Sedan 1950-talet har klyftan mellan den historiske Jesus och trons Jesus blivit allt djupare. Vad kan tron på Jesus, den levande Gudens son, betyda om den skiljs och är annorlunda från hur evangelierna beskriver honom? Vad tron på Jesus, Guds son betyder har blivit alltmer otydligt, Jesu person har blivit mer avlägsen för oss. Det som detta har lett till är att vi inte med säkerhet vet så mycket om Jesus. Detta intryck har trängt långt in i kristenhetens allmänna medvetande. Tron på Jesu frälsande natur försvinner i tomma intet.

Många kristna har blivit osäkra när det gäller att hålla fast vid tron på Jesu Kristi person som världens frälsare och räddare. Adventiden förpliktar oss att se Jesu förankring eller förbundenhet med Gud. Det är detta som gör Jesu person verklig och förklarlig. Vi utmanas att se Jesus utifrån hans gemenskap med Fadern. Det är detta som ska vägleda oss i vår tro på Jesus, Guds son. Är Jesu födelse en verklig historisk skeende? Julberättelsen grundar sig på en historia som har tilldragit sig på denna Jord. Detta är factum historicum som är för tron inte utbytbart utan utgör den avgörande grunden för vår tro. Et incarnatus est (och han har antagit kött) med dessa ord bekänner i att vi tror att Gud faktiskt inträtt i den verkliga historien.  Om vi kastar bort denna historia, upphävs den kristna tron och förvandlas till en religion bland många andra. Historia och fakticitet i denna mening hör till den kristna tron.

Julen är en uppenbarelse - Gud och hans stora ljus i ett barn som är fött för oss, född i ett stall i Betlehem, inte i palatsen för kungar. Julfirandet fick en ny dimension när Franciskus av Assisi år 1223 firade jul i en italiensk stad med namnet Greccio med en oxe, och en åsna och en krubba full av hö. För Franciskus är jul ’festernas fest’ som han firade med outsäglig hängivenhet. På detta sätt gav Franciskus julkrubban till hela kyrkan. Alla människor längtar efter befrielse. Det är en urgammal längtan efter räddning, som åter blir aktuell i advent och jul.

Julen är också en förkunnelse om frid och frambärandet av ett gott budskap, en frälsning. Alla människor genom detta får erfara Guds frälsning. Vad detta innebära i praktiken är också att vi själva ska bli fridens och glädjebudskaps bärare åt hela jorden särskilt till den som sitter i nöd och svåra situationer. Vi får göra något i konkret för dem och också ta dem i vår tanke och böner. Vi som kristna kan vara till glädje för dem och kanske detta lyser upp deras liv så att de kanske erfar att Gud är nära och bryr sig om dem. Guds frälsning uppenbaras för alla både för troende och för icke troende. Han har tänkt i sin nåd och trofasthet alla folk. Därför ska vi på samma sätt visa omtanke och medlidandet för alla människor oavsett vad de har eller inte har för religion. Kristi födelse har en ontologisk betydelse även för Mohammad och de andra personerna som dyrkas i andra religioner. Igen står utanför Guds rike och härskare välde.

Systrar och bröder, låt oss göra det möjligt för det stora Kristi ljus att göra en positiv inverkan i våra liv, så att de som vi kommer till mötes upplever detta underbara ljus. Låt oss ta med Kristi ljus till alla runt omkring oss under denna juletid! Jesu person och liv har på ett tydligt sätt visat oss Guds kärlek. Kristus har inte kommit bara en gång vid jul utan han vill komma till oss här och nu. Han står alltid vid din dörr och bultar (Upp 3:20). Varsågod och öppna för honom då blir jul en verklighet i ditt liv. Vänner, skulle ni vilja få del av den stora julens glädje, då måste ni ta emot Jesus som han är i enkelhet. Genom att acceptera Jesus, kommer du att upptäcka hemligheten att uppleva frihet och frid.

Gud talade till världen många gånger på många olika sätt i forna tider. Men nu vid tidens slut har han talat till oss genom sin Son (Heb 1:1-6). Vi ser att människor söker tillfredställelse och längtar efter befrielse.  Vi söker tillfredställelse i alla möjliga ting. De flesta som anser att de har det bra, att de klarar sig själva, att de har vad de behöver söker inte frälsaren. Detta gör att människor är stängda för den stora glädje Jesus kommer med. För att få del av julens befriande budskap måste man ta emot uppmaningen att leva som evangeliet förkunnar. Bara Jesus kan tillfredsställa människans innersta längtan. Ibland tycks det vara att vår längtan skulle bli uppfylld bara vi får det lite bättre ställt, att vi får lite framgång. Men det tar inte lång tid innan vi blir besvikna.  Jesus kom till världen för att visa oss var vi ska söka och vem vi ska längta efter. Allt blir verkligen meningslöst när Gud inte längre är med. Jesus är meningen med att vi friar jul. Livet har sin mening i honom. Utan honom förlorar livet och världen sin mening. Jul utan Kristus är något annat än jul. Man kan inte avvisa Gud och helighet utan att på samma gång beröva livet dess mening. Vissa menar idag att allt de vill ha till jul är god mat, gott vin och vänner. Allt dessa är bra men om inte Kristus finns i bilden är det bara en hednisk fest.

Tyvärr finns många i vår tid som firar jul med färre, eller inga religiösa inslag. Även om vi skulle argumentera att julfirandet har sin grund i hedniska fester, ska vi inte glömma att festerna som firades var religiösa. Att fira jul utan något religiöst innehåll är därmed en motsägelse. Jul har gjort något till tid och rum. Kristus är det förlorade länken mellan dessa två. Med Jesu ankomst började en ny tidräkning och meningen med rum har också ändrat för att är det han som fyller rum med mening. Utan Jesus har jul ingen mening.

Juldagen ställer på nytt en viktig fråga för både Kyrkan och den enskilde kristne: ” vem är er frälsare Jesus eller er autonomi?” Behöver de kristna idag uppfinna en ny frälsare? Kära bröder och systrar, vi har redan en frälsare i och med Jesus Kristus (Mark 1:14f). Vad vi behöver i vår tid är att sätta det kristna hoppet och glädjen in i ett konkret vardagsperspektiv. Evangeliet är Jesu Kristi evangelium. Denna sanning kan man inte upprepa tillräckligt ofta. Samtidigt som vi erkänner det goda i vår tids utveckling, måste vi alltså alltid sätta Kristus i centrum. Evangeliet har förpliktade värden och normer som gäller för alla även om det inte anses så av många.

Avkristning och avvisande av Jesusbarnet är den verkliga vidskepelsen och illusionen som finns idag. Just från detta har Jesus kommit för att befria oss. Kristen tro är tro på en person, Jesus Kristus. Den är inte en diffus, vag, godtycklig och synkretistiskt fritt flytande religiositet som svävar i luften utan krav. Kommer Gud att få plats i dagens åsiktplats eller ska han ingen avvisas? Jesus vår herre är åt oss given, han är fött och ett stort ljus har gått upp för oss. Världens tragedi är att de flesta människor inte vill ta emot ljuset. Glädjen att Kristus är född ska ge oss kraft att leva så att vi alltmer blir ett med honom och sätter honom i centrum. Just detta kan befria oss från våra illusioner så att vi kan leva i verkligheten. Det är genom oss som i denna tid är Herrens händer, mun och fötter att låta hans frälsning bli känd. Vi som kristna har blivit Herrens röster och genom oss ska han också uppenbara sin härlighet för hedningarnas ögon. Chikezie Onuoha msp

Webbdesign: Peter Tynkkynen