Post-sannings era och vårt dop i Kristus -Herrens Dop 2017

Mina vänner, år 2016 är nu förbi och kommer säkert att bli ihågkommen i historieböckerna för vissa stora globala chocker till våra kollektiva medvetande. I mitten av år var det redan kallas "katastrofal" och "det värsta året i historien", som vi bevittnat monumentala händelser social omvälvning, från skrämmande terrordåd runt om i världen störande rekord, samhälleliga instabilitet och även kollaps i det tidigare framgång Venezuela.

Värsta år eller inte, 2017 var verkligen en instabil tid i historien, och det verkar även hur vi använder språket för att förmedla våra gemensamma rädslor och oro om tillståndet i samhället verkar splittrade. Det har uppstått kulturella, sociala och politiska trender. För många, förtroende i vissa offentliga institutionerna-media, polisen, staten är bruten. Utmaningen är idag vem kan du verkligen lita på när varje dag finns det så många vilda historier-trovärdiga falska nyheter, otroligt sanna historier, media intriger, och propaganda? Mot bakgrund av denna osäkerhet, om man inte kan vara säker på vad fakta är verkliga, det är knappast konstigt att många har förkastat objektiva fakta och väljer att tro vad som känns rätt och riktigt, för dem. Därmed Gud och religion blir utan relevans.

Välkommen till den så kallade post-sanning era, en skrämmande slags värld där omständigheterna, sanning och innebörden av ord kan inte riktigt så stor roll längre. Det är inte precis en omskrivning för gammalmodiga lögner, som vissa kanske tror. Det är faktiskt att fakta nu kringgås som irrelevant, och det finns färre sociala eller politiska konsekvenser för offentliga personer och onda människor som uppenbart vilse allmänheten. Tänk på Donald Trump! Trots Donald Trump upprepade många tvivelaktiga uttalanden under sin presidentvalskampanj, varav 70% var tydligen rankade osann, han lyckades ändå Republikaner kandidat till presidentvalet och sist valdes till president för hela folket, en person som har det mäktigaste makt bland alla nationer på jorden. Den kumulativa effekten av så många uppenbara osanningar, en efter en, tycks ha urvattnat några allvarliga konsekvenser de kan ha en gång hade för någon tidigare. I en tid av post-sanning era hur förstår vi och tolkar religiösa utsagor?  I denna tid kan diskussioner om Gud och religion förvrängas så att ord får en ny mening och idé för olika folk och därmed komplexa.

Idag är det firandet av Herrens Dop. Med Jesu dop i av Johannes Döparen i Jordan börjar hans offentliga verksamhet. Hos evangelisterna framställs Jesus som arvingen till Guds löften till Abraham och på samma gång arvtagaren till det som Gud utlovat David. Med nämnandet av den romerske kejsaren anges Jesu tidpunkt i världshistorien. Jesu dop är vårt dop, vår död och vår uppståndelse. Det är vår nedstigande till döden och vår uppstigande från dödsriket. Därför är vårt firande av Herrens dop idag viktigt för oss kristna. Dopet talar underbara livets ord, av makt och seger. Det talar verkligen till oss kristna. Det hjälper oss att bättre förstå vilka vi är och kallas för att vara. Det visar oss visionen Gud har för oss. Dopet är Guds tecken över oss, en sort tatuering som inte går att ta bort.

Innan Johannes Döparens ankomst hade judarna levt i gudsmörkret och löftet till Abraham och David tycktes ha sjunkit ner i Guds tigande tystnad. Det fanns inte längre profeter. Gud tycktes ha övergivit sitt folk. Landet var fullt av oro. Det fanns motsättningar mellan olika rörelser, förhoppningar och förväntningar avgjorde det religiösa och politiska klimatet. Seloter som leddes av Judas Galiléen hade dödats för att ha anstiftat ett uppror. De var redo att använda terror och våld för att återge Israel dess frihet.

Jesu verksamhet börjar med hans dop i Jordan av Johannes Döparen. Matteus anger bara tidpunkten för händelsen men Lukas sätter medvetet in händelsen i det stora världshistoriska sammanhanget. Lukas förbinder Jesu dop med berättelsen om Jesu släkttavla. Jesus är arvinge till Guds löften både till Abraham och till David. Vid dopet var Jesus ungefär 30 år gammal. Lukas hade angett tiden för Johannes Döparens födelse (1:5) och Jesu födelse- när kejsare Augustus gav en förordning (2:19). Lukas anger tiden när detta skedde med historisk noggrannhet: ”Under femtonde året av kejsare Tiberias regering (3:1ff) Här beskrivs Jesus verksamhet inte som en mytisk händelse (när som helst- alltid och aldrig händelse) detta är inte en tidlös händelse i mänsklighetens historia. Detta säger mycket om de som förnekar Jesus som historisk person. Vissa ser Jesu dop som en kallelseupplevelse, då han blir medveten om sin särskilda gudsrelation och sin religiösa sändning. Men den tolkningen har inget stöd i texterna. Vi skulle kunna se andens kommande över honom som hans insättande i sitt ämbete.

Samtalet mellan Jesus och Johannes är viktigt för att vi ska förstå vikten av det som Jesus gör genom att be att få döpas av Johannes. Hos Matteus säger Johannes till Jesus: ”Det är Jag som behöver döpas av dig – och du kommer till mig? (Matt 3:14).  Matteus berättar att Jesus svarade honom: ”Låt det nu ske, ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet”. ”Då lät han det ske.” (Matt 3:15). För människorna på Jesu tid var rättfärdighet ett svar på Torah. Johannes dop är inte förutsatt i Torah, men Jesus med sitt Ja erkänner det.

Johannes Döparen förefaller stå Qumran - kommuniteten nära. Johannes sätt att döpa kanske har sitt ursprung i Qumran. Det är inte omöjligt att han levde i denna gemenskap under en tid. Johannes dop är något helt och hållet nytt. Hans dop skiljer sig från de vanliga religiösa tvagningarna. Johannesdopet upprepas inte och är ett konkret fullföljande av en för hela livet vändpunkt. Det är början på ett nytt sätt att tänka och leva.

En avgörande tid hade kommit. Äntligen hade Gud sänt en profet till sitt folk. Gud kungör återigen sitt handlande i historien. Evangelisten Markus överdriver antalet folk som går och låter sig döpas av Johannes när han skriver att hela Judéen och alla Jerusalems invånare gick ut till honom och lät döpa sig av honom i floden Jordan och bekände ina synder (1:5). Vi lär att bikt och syndabekännelse hörde till Johannes dop. Floden framstår som en symbol både för döden och livet - nedsänkningen i vattnet (nedstigandet i graven). De stora floderna Nilen, Eufrat och Tigris är livgivande strömmar. Jordan är också livets källa för sin omgivning ända in i dag.

Jesus träder in i syndarens ställe. I sitt dop föregriper han korset - han tar mänsklighetens skuldbörda. Han är så att säga den sanne Jona (”Tag och kasta mig i havet” (Jona 1:12). Jesus bär med sitt dop hela rättfärdigheten. Dopet är också en beteckning för Jesu död. (Matt 10:38; Luk 12:49). Dopet handlar om rening och befrielse från det förflutnas orenhet. På ett sätt handlar det om pånyttfödelse. Dopet befriar oss från namnlösa makter som håller oss fångna, som manipulerar oss.

Det är utifrån detta vi kan förstå det kristna dopet. Det är föregripandet av döden på korset och föregripandet av uppståndelsen som sker i Jesus. Vårt eget dop blir vår identifikation med Jesu dop. Hos Östkyrkan är Epifania både dopdag och påsk. Jesus kallar oss att uppfylla all rättfärdighet.

Jesus hade ingen synd att bekänna och renas ifrån. Vad gjorde han då när han tog emot dopet av Johannes? Han var i bön. Han tog på sig våra synder och blev Guds lamm som borttar världens synder. Liksom lammet offrades istället för Isak, offrades Jesus för vår skull. Det var vår död han dog. Guds ande intygade vid Jesu dop att han är Guds älskade son, den utvalde som profeten Jesaja hade förutsagt (42:1). Till sist intygar evangelisten Johannes: ”Jag har sett och har vittnat om att han är Guds son” (Joh 1:34).

Det var hundratals som hade varit med och vittnade om hur Jesus insisterade att Johannes skulle döpa honom, de hade hört rösten från himlen och sett den helige anden komma över Jesus i en duvas skepnad, men det var endast två som följde honom - Andreas och Johannes, troligen evangelisten Johannes. Senare samma dag berättade Andreas för sin bror Petrus att han hade funnit Messias och Petrus anslöt sig till dem.

Märkligt nog var nästan alla i denna skara fyllda av förväntan inför Messias ankomst.  Vad hände dem den dag då de hörde Faderns vittnesbörd om sin son och ändå trodde de inte och följde inte Jesus. De gjorde ingenting åt saken utan fortsatte att vänta på en annan Messias. Kanske var deras hjärtan så fokuserade på världsliga saker att de inte hade tid för det andliga. Det var en världslig kung och befriare som de ville ha som skulle befria dem från ockupationsmakten. De flesta judar på den tiden ville inte ha en andlig Messias eller ett andligt rike. De var inte intresserade av framtiden i himlen. De ville ha sin lycka och framgång här på jorden. Dopets makt har talat i vårt liv och vi är befriade. Det är grund för hela det kristna livet. Och beskrivs av Kyrkans katekes som porten till livet i Anden (Vitae Spiritualis ianua). Hur förhåller vi som Kristna till denna post-sannings era? Är Jesu verklig eller för oss en bland tidens osanningar. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen