Natten bådar alltid väg till ljuset, Kyndelsmässodagen 2017

Mina vänner, Bibelns berättelser har genom historien fascinerat, inspirerat och utmanat människor. De är ofta berättelser som erbjuder läsaren möjligheter att själv kliva in i berättelsen för att tolka och fylla ut mellanrum och ställa sig frågan: Vad har den här berättelsen att säga mig?  Det finns många uppfattningar i vår tid om Bibeln och dess värde bland föräldrar, lärare, studenter och till och med bland religiösa ledare. Kanske ställer du frågan om Bibeln fortfarande är relevant. Vissa menar att Bibeln är omodern och ingenting har att bidra med till ett förnuftigt och sunt liv idag. Men detta påstående är ogenomtänkt och missvisande. Av erfarenhet vet vi att den mänskliga naturen inte förändras. Vi har samma känslor för kärlek och hat, trohet och svek, godhet och grymhet som våra förfäder hade. Vi lever i en tid med överflöd av information. Det gäller att välja vilken information vi vill leva efter. Vår tro styr knappast hur vi lever istället är det andra sätt att tänka som styr våra relationer och hur vi ser på varandra. I modern tid finns det alltjämt en tendens hos många att avfärda Bibelns ord såsom mytologiska eller legendariska. Bibeln skildrar det som är mirakulöst men inte magisk. Det finns mycket som vi inte förstår, som ligger utanför vad som ryms i vår mänskliga erfarenhet. Vår bristande kännedom om bibliska händelser behöver inte innebära att de aldrig hänt. Jag har lärt mig att man inte bör vara fanatisk vare sig ifråga om tro eller skepsis.Arkeologiska utgrävningar och utombibliska texter har bidragit till att ge svar på Bibelns historiska tillförlitlighet.

I Gamla Testamentet befallde Gud sitt folk att frambära varje mankön i templet fyrtio dagar efter födelsen. Syftet var att tacka Gud och be om rening för modern och barnet. Därför kallas denna fest Jungfruns rening. Med andra ord kan vi kalla dagens firande: en fest för alla mödrar. Gud kallar oss att aktivt och medvetet delta i livets handlande. Det gäller att vårt agerande närs av Bibelns ord samtidigt som det står nära medmänniskan. Detta beror på att Bibelns ord inte i första hand är något som ska studeras eller förstås. De är ord att leva av. Den kristna traditionen har alltid betonat detta. Ett sådant perspektiv kan hjälpa oss flytta fokus på vår ansträngning och se på honom som bär allt. Kanske är hemligheten att varje dag besinna att Gud är ständigt närvarande i nuet. Detta var kanske nyckeln i Symeons och Hannas liv. Frågan kan vara hur man gör för att leva ett andligt liv, hur man upplever tron.

När vi betraktar mycket som sker i världen kan vi uttrycka oss som Predikaren: (Vanitas vanitatum, Omnia vanitas) fåfängligheters fåfängligheter, allt är fåfänglighet, ja vi hamnar i pessimism. Bibeln inger hopp och framtidstro, budskapet att hoppet aldrig dör, en viss övertygelse att vi tillsammans kan förändra våra liv, samhället, världen och en tro att även när det ser som mörkast ut är det aldrig kört. Natten bådar alltid väg till ljuset. Som kristna betyder det att tro på Guds ingripande utan att förneka lidandet. I dag välsignas ljus som en påminnelse om Symeons ord att Jesus är uppenbarelsens ljus åt hedningar (Luk 2:32). Att ljus förknippas med kyndelsmässodagen hänger samman med att i dagens evangelietext beskrivs Jesusbarnet som "ett ljus med uppenbarelse" (Luk 2:32). Idag mer än någonsin tidigare behöver detta ljus lysa ännu starkare. Det finns mörker och hopplöshet kring oss. Människor är drivna mellan modlöshet och förvirring utan gräns. Livet har för många förlorat sin mening. Livets besvikelser har dämpat det gudomliga hoppet i många människor. I dag står vi inför ett val.  Kommer vi att ge upp vårt hopp om Herrens återkomst på grund av en värld som har förklarat krig mot Gud och som har bestämt att skapa sig en egen gud?

I evangelietexten får vi möta två gestalter som pekar på hur ett rikt liv och ett liv i hoppets tecken ska vara. De är Hanna och Symeon. Symeon var rättfärdig och from och väntade på Israels befrielse. Helig ande var över honom. Han gav en profetia om Jesus och Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd- för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.” Symeon sägs vara en intelligent, from akademiker. Han betraktas också som en präst. Traditionen hävdar att han var med de sjuttio akademiker som översatte Gamla Testamentet till grekiska.  Han tillbringande timmar i bibelstudier och genom detta upptäckte han att Gud skulle sända en Messias för att befria sitt folk. Han bad mycket om att Messias skulle komma. Därför gav Gud honom ett löfte att han inte skulle dö förrän han hade sett Messias. Hanna hade profetisk begåvning.  Liksom fromma judar väntade hon på Messias. I texten har vi en berättelse om trofasthet, hängivenhet och hopp. Symeon och Hanna möter Jesusbarnet och känner igen sin Herre. Symeon bad en bön som ligger till grund för det som vi kallar Nunc Dimittis som vi ber vid varje kompletorium (Luk 2:29–32). Dessa två kom till templet och upplysta av anden kände de igen Jesus.

Hanna, Fanuels dotter var en åttiofyra år gammal kvinna. Hennes man måste ha dött som ung man efter sju år av sitt äktenskap. Sedan dess levde Hanna som änka. I denna berättelse får vi intryck av en kvinna som har haft ett svårt liv, men som samtidigt satt allt hopp på Guds löfte om befrielse. Mötet med Gud har till syfte att skänka frid, fred och frälsning. Men detta kan dröja och från ett mänskligt perspektiv dra ut på tiden. Hanna hade en profetisk gåva och hade varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka. Evangelisten Lukas berättar att hon aldrig vek från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Liksom de flesta av Israels folk väntade Symeon och Hanna på denna befrielse. Men det fanns något speciellt med deras väntan. Medan de flesta väntade på en politisk befrielse från ockupationsmakten, väntade Symeon och Hanna på en andlig förvandling av hela folket. Det var inte en väntan på att bli rika på jorden utan Israels andliga befrielse. De led av skratt och hån från folket som tyckte att de var galna. Vissa tyckte att detta var gamla människors inbillningar.

Den röda tråden i dagens liturgi är mötet: Symeon och Hanna möter Jesusbarnet, världen möter sin frälsare. Ansikten och karaktärer i dagens evangelium framträder tydligt. Vad vi läser är inte vanlig folklore utan en skildring av vad som faktisk ägt rum. Det är genom att lyda Guds ord som löftet till var och en blir uppfyllt. Jesu föräldrar tog honom till Jerusalem för att göra med honom enligt Guds ord. Symeon väntade på Guds tröst och hade också fått ett personligt löfte av den heliga anden.

Ett kännetecken för båda Symeon och Hanna var deras förmåga att hålla hoppet levande och den ungdomliga drömmen att få erfara Guds befrielse. Trots sin höga ålder förblev de hängivna och tjänade Gud. Vi ser i dem att man verkligen inte kan ta semester i Guds tjänst eller pensionera sig. Båda Symeon och Hanna hade profetisk gåva. Herren ger oss profetisk gåva. Den behövs verkligen i vår tid. Hanna vek aldrig från templet. Hon tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Har du skådat Herrens godhet, barmhärtighet och omsorg? Har du sett hans ljus och härlighet? När det sker kan man inte sakna den djupa glädje som endast Herren skänker. En sådan glädje bjuder oss att öva praktisk andlighet. Detta innebär att söka Gud i allt.

Liksom folket under Jesu dagar väntade på befrielse väntar vi också på vår befrielse. Samtidigt är det inte på samma sätt som för dem. Deras befrielse hade inte åstadkommit det som Herren har gjort för vår befrielse. Därför kan vi inte säga att vi väntar på vår befrielse, eftersom den redan har kommit. Däremot gäller det att ta emot vår befrielse. ”Jag står vid dörren och bultar, de som hör och öppnar ska jag komma och bo hos ” (Upp 21). Gud tog emot sin son Jesus Kristus när han frambar sig själv som det rena lammet, vars död ger världen liv. På samma sätt förväntas vi ta emot honom som vårt ljus och vår frälsning. Jesus är vår härlighet och ljuset som lyser för oss i världen. Ett möte med Kristus skänker en trygghet i oron, även om tiotusen faller vid ens sida.

Symeon och Hanna frestades kanske ibland att ge upp hoppet om att Guds löften skulle uppfyllas i deras liv. Oavsett hur mörkt det blev höll de fast vid löftet. Meningen med att vittna och berätta om vår tro och erfarenheter är att ge tröst åt de miljoner människor, särskilt kristna som lider och dör för sin tro runt om i världen. Det är ett sätt att säga vem du än är och vilka bördor du än bär på, så vill Gud alltid finnas vid din sida. Gud vill dela både din glädje och din sorg. Hos dessa två lär vi att det aldrig är kört. Tröstande kan vi finna ord ur dagens första läsning Malaki 3:1–4. Herren kommer att sända ut sin ängel som ska bereda vägen för honom. Han ska komma med hast. Djävulen är dödens herre. Genom sin död har Jesus gjort djävulen maktlös och befriat alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar under hela sitt liv. Våga vara den du är skapat till.Till sist blir det enda vapnet hopp. Det är påfallande att alla som följer Jesus inte kan undkomma lidande.

Ett glädjande budskap är att människan dock har en av Gud nedlagd, enastående förmåga att möta påfrestningar, hot och katastrofer. Gud kan röra något mitt i livet i vårt hjärta till ett inre rum och väcka en kraft som vi dittills bara anat. I detta rum kan det finnas hopp, förundran, mening, självinsikt, balans, sammanhang och liv. Längtan visar oss vägen till ett liv som vi vill ha. När vi vet och förstår vilken kallelse vi fått i livet återstår bara att vi handlar efter det. Outtröttligt kommer vi att gå den vägen. Vi kommer att förkunna honom som är livet, ett ljus med upprättelse och härlighet till alla som tror.

Gör det rätta här och nu, vilket ska göras inför Guds ögon. Hos Matteus och Lukas läser vi liknelsen om tjänaren som märker att hans herre dröjer med att komma tillbaka, och när hans herre tycks vara borta, upphäver han sig själv till herre, slår sina medtjänare och lever i utsvävningar. Den gode tjänaren förblir tjänare, han vet att han är ansvarig. Att vaka betyder att veta sig stå under Guds ögon och handla därefter. Det var just på detta sätt som Symeon och Hanna levde. Ingen människa som sätter det materiella i centrum kan känna igen Herren när han träder fram. Tyvärr måste vi konstatera att mänskligheten i alla tider har gjort religiösa saker till föremål för avgudadyrkan. Vi tillber skapelser istället för skaparen. Varför var det inte prästerna och de skriftlärda som kände igen honom? Hos Symeon och Hanna ser vi vikten av ett liv i hoppfull förväntan, ett liv i fasta och bön. Utan att har läst Paulus brev till Romarna levde de som han uppmanar: ”Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning…” (Filipperbrevet 2: 12–13). Hos Hanna och Symeon lyser exempel på människor som i Gud funnit den där stora tryggheten, den orubbliga fasta punkten i sitt liv. Vad kan annars vara ett rikt och lyckat liv än detta? Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen