Herren ser till hjärtat- 4:e sön i fastetiden 2017

Mina vänner, vi närmar oss händelserna som utspelar sig kring Kristi död och uppståndelse. Konflikt och konfrontation trappas upp mellan ljusets och mörkrets barn. Striden om vad som hör eller inte hör till sabbaten står i centrum för konflikten mellan Jesus och Israels folk. Ännu viktigare står på spel, de djupare frågorna kring människan och det rätta sättet att ära Gud. Vi lever i en tid när många människor har det svårt att skilja mellan ljus och mörker, gott och ont. Sant och falskt finns inte längre i många människors sätt att leva. Vi förväxlar dem ständigt. I etiska och religiösa frågor ser de flesta inte längre någon gräns mellan sant och falsk. Vi lever nu i en tyranni av normativ etisk relativism. Dagens liturgi visar att ljus och mörker finns och att det finns skillnad mellan gott och ont, falskt och sant.Ljuset var det som Gud först skapade. Han visste att man inte skulle klara sig utan ljus, en symbol på allt som är gott i livet. Statens lagar tycks vara samma som det som är gott. Som kristna kan vi inte nöja oss med detta. Vi vet att dagens samhälle i många avseende strider mot Guds liv och Guds förväntan på människor.

I den första läsningen (1 Sam 16: 1b, 6–7, 10–13) hör vi skildringen om hur Gud valde David som ledare för sitt folk. Som människa ser vi på utseende och gestalt. Vi ser på det som är för ögonen, men Gud ser hjärtat. I gamla tider förknippades olja med smörjelse och styrka. Olja användes för att massera soldater och det ansågs ge dem styrka. Genom att bli smord fick man värdighet och ära, som vi hör i dagens psalm (ps 23).

I andra läsningen är det ljuset som betonas (Ef 5:8–14). Gud ger inte bara styrka utan också sitt ljus. Genom dopet blir man upplyst. Paulus påminner oss att vissa sätt att leva står i strid mot det upplysta livet. Därför uppmanar han dem som blivit upplysta att de måste bära god frukt. De kristna som ljusets barn måste alltid kasta bort mörkret. De kan inte leva och låtsas som om det inte spelar någon roll hur de lever och handlar i livet. De kan inte längre vara likgiltiga för mörkret. Kristi ljus är inte bara för dem utan för alla. Därför måste de lysa för andra. Under fastetiden manas kristna särskilt att vara ljus för världen liksom Jesus (Matt 5:14-16).

En gång var vi i mörkret, men i Herren har vi nu blivit Ljus. Ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning. En kristen får aldrig ta del i mörkrets gärningar. Detta innebär att vi inte ska välja något alls framför Jesus. Vi lever inte på jorden två gånger. Den tid som vi har måste användas på ett förnuftigt och sunt sätt. Detta är vad Jesus syftar på när han säger att medan dagen varar, måste vi göra hans gärningar.

Evangelietexten (Joh 9:1–41) väcker viktiga frågor om vem Jesus är och om barn straffas på grund av föräldrarnas synd (Job 3:3–4). Kanske anser vi att vi har lämnat vidskepelse som människor hade på Jesu tid. Redan i Hesekiels bok (18) får vi svar på den andra frågan. Herren dömer var och en efter hennes eller hans vägar (v.30). Botandet av den blindfödde mannen är det sjätte undret som Jesus utför i Johannesevangeliet. Talet sex är människans tal och sju är Guds, fullhetens. Den blindfödde är en arketyp, en bild av människan. Hon är född blind. Jesus avvisar kraftigt folkets idé om en straffande Gud. Med detta befrias folket från slaveri orsakat av deras idé om Gud. Gud kommer för att befria oss.Jesus vill lära oss att han är världens ljus. I honom finns inget mörker. Ljus har alltid varit hoppets tecken. Innan han öppnar den blindes ögon säger han till de närvarande: "Så länge jag är i världen, är jag världens ljus".

Det som hände efter att den blindfödde hade tvättat och fått sin syn är viktigt för att vi kan se hur paradoxal världen kan vara. De bästa av våra intentioner och handlingar garanterar inte alltid acceptans, tacksamhet och frid. I stället för att undret skulle leda till frid ledde det till dispyt mellan den blindföddes grannar, mellan dem och den blindfödde, mellan fariséerna och den blindes föräldrar och mellan den blinde och fariséerna. I denna berättelse kan vi se hur det som är gott inte av nödvändighet leder till frid och förståelse mellan människor.

Jesu ursprung ledde till oenighet bland dessa olika grupper som såg undret. Jesus hade botat mannen på en sabbatsdag därför blev det en stötesten för fariséerna som ser till lagens yttre istället för lagens inre väsen. Här är det mycket viktigt att förstå varför de inte accepterar det goda som utfördes på sabbaten.  Att troget hålla sabbatsbudet är för Israel det centrala uttrycket för dess existens som ett liv i förbund med Gud. Det tycks som att Jesus har brutit med strikt legalistisk uppfattning om sabbaten och sätter sig över lagen.  Att inte arbeta på sabbaten betyder mer än att iaktta en föreskrift. Det är ett sätt att efterlikna Gud. Sabbaten är inte endast en fråga som rör den personliga andligheten, den är själva kärnan i en social ordning Det finns många fortfarande idag som hamnar i samma fallgropar som fariséerna. Det handlar mer om en bokstavstro som saknar hjärta. ”Sabbaten blev till för människans skull, och inte människan för sabbaten ” (Mark 2:27). Dessutom hävdar Jesus: ” Ty Människosonen är herre över sabbaten” (Matt 12:4–8). Jesus menar att han själv är Torah- Guds ord i egen person.

Tvisten om denna händelse skapar två olika åsikter. Vissa anser det vara ett verk av Gud medan andra menar att det inte kunde komma från Gud eftersom det hände på en sabbat. Folket är oenigt. Som oftast är med en sådan oenighet, blir det ledarna som blir avgörande. De bestämmer sig att från synagogan utesluta de som erkänner Jesus som Messias. Av erfarenhet vet vi att i våra hembyar eller städer händer det ibland något som de flesta vet är sanningen, till exempel vid en tvist om mark mellan två parter, men de bestämmer sig ändå för att inte säga sanningen utan istället för att stå på lögnens sida. De gör allt för att rättvisa inte ska skipas i detta fall. Med ett sådant beslut skrämmer de bort folket som inte vågar stå emot dem. Det finns alltid ett pris att betala här på jorden för ett sant liv.

Här sker något mycket viktigt. Den före detta blinde utmanar nu fariséerna (v 13–34): ”Kanske ni också tänker bli hans lärjungar” (v27). De körde ut mannen som hade blivit botad. Den blinde blev utsänd – siloa efter att Jesus hade spottat på marken, gjort en deg med spottet och strukit den på mannens ögon. Processen pekar på människans brist och behov av Guds frälsande nåd. Utan Gud kan människan ingenting göra. En människa som möter Jesus förvandlas, han eller hon förblir aldrig densamme. Den före detta blinde tiggaren upphör att tigga. Han blir helt och hållet upprättad som människa och lider inte längre av utanförskap och exkludering från samhällets liv.

Nu är det viktigt att göra en viktig iakttagelse. Det pågår en kosmisk kamp mellan ljus och mörker. För kristenheten under alla tider är det mycket viktigt att beakta detta. Gud har kallat oss från mörkret till sitt underbara ljus (1Pet 2:9). Det blir aldrig mer natt för dem som tar emot Kristi ljus. Herren Gud skall lysa över dig" (Upp 22:45). De kommer aldrig att vandra i mörkret. Vi liknar den blindfödde i många avseende. Vi är alla blinda och behöver Kristi ljus för att se. När han tvättade sig i Siloadammen fick han Kristi ljus. Genom dopets bad har vi kristna fått Jesu ljus och trons gåva. Dopets nåd ger oss möjlighet att utvecklas till vuxna och få en mogen tro liksom den blindfödde växte successivt i sin seende. Vi kristna har inte bara yttre sinnen, utan även inre, trons sinnen. Med detta kan vi förnimma Kristi närvaro alltid och överallt. I denna berättelse får vi en beskrivning av människans väg till trons ljus. Det börjar alltid med att man erkänner sin blindhet. De som tror sig veta allt är bara upplysta av sitt eget lilla ljus och förblir i mörkret.

Hos denne man upptäcker vi att någon kan erfara Guds helande utan att ha kommit till tro på honom. När mannen blev botad av Jesus kände han inte Jesus. Det var under deras andra möte som han kom till tro på Jesus (v35-38). Nu får han möjlighet att veta mer om Jesus och vem den som botade honom är. Mannen växer nu som människa och till sist tar han emot nåden. Han upphör att tigga för sin försörjning. Vi växer in i Kristus. Vår resa i livet går genom mörkret till ljuset. I Kyrkan botas människan från den andliga blindheten. Omvändelse är det rätta svaret på mörker och synd.

Jesus kom inte för att döma världen utan för att frälsa den (Joh 12:47). När någon avvisar, förnekar och förkastar Jesu ord, blir det ändå fråga om en dom. Det är en dom för dem som inte låter sig frälsas. Vi ställer hinder på vägen genom att mena att vi ser fast vi är blinda. Skriften behöver alltid läsas i sin helhet för att den rätta meningen ska kunna förstås. Vi behöver se på Jesu ord att han inte kommit för att döma världen på ett annat sätt än Jesu ord om att han har kommit till världen, för att de som inte ser ska se och de som ser ska bli blinda. Att hävda att vi ser fast att vi lider andlig blindhet är att leva i synd. I en tid när det tycks att det inte spelar någon roll hur vårt moraliska liv ser ut, är det på sin plats att lyssna till vad Jesus har att säga. Somliga menar idag att vi inte ska döma människors moraliska handlingar. I ett antigudligt samhälle är det accepterat eller tolererat så länge en handling inte leder till fysisk skada för involverade parter. Världen är inte heller i detta sammanhang konsekvent eftersom det råder brist på logik i lagstiftningen som i många nationer har blivit godtycklig.

Vissa menar att Gud älskar alla människor därför ska vi inte exkludera någon, alla ska få skilja och gifta sig som de vill, alla både katoliker och icke katoliker får ta emot den heliga kommunionen oavsett om de lever i synd eller inte så länge de känner sig fria. Folk får hoppa från en kyrka till en annan eller från en religion till en annan religion. Det spelar ingen roll eftersom religion enligt dessa inget har att göra med en personlig Gud. Religion anses av dessa endast vara en privatsak. Somliga menar att vi måste anpassa vår kristna tro till nutidens sätt att leva. I icke exkluderingens namn uppmuntrar vissa synd och ger syndare stöd att fortsätta i moralisk blindhet eller förfall. Det är en människa som erkänner sin blindhet, sina synder som blir till Guds barn och är inkluderade i Guds familj. Barmhärtighet är till framför allt för en människa som inser att hon har syndat och omvänder sig. Fastetiden ger oss all möjlighet till detta: ”Omvänd er, tro på evangeliet. Att det är barmhärtighetens tid kan inte betyda att synd inte längre är synd eller att det nu är okej att leva i synd. Annars ska vi alltså mena att trons Kristus och därmed kyrkans hela tro är en enda stor villfarelse.

Under fastan får vi hjälp att kämpa mot vår blindhet och svaghet. Vi får andlig syn, så att vi kan känna igen Jesus i hans ord. Siloam anspelar på Jesus, som är Guds utsände. Att tro på Jesus är att två sig ren från sina synder i hans blod (Upp 7:14). Siloam vatten är en bild av dopets bad, vars vatten i kraft av Guds ord renar oss från våra synder. Jesu liv kommer alltid göra ett djupt och skakande intryck på människor av alla tider. Utmaningen för oss är att kunna inse vår blindhet och öppna oss för att bli botade. Det tragiska är också att de flesta av oss inte inser vår situation som blinda. Kärnan i stridigheterna kring sabbaten är frågan om Jesus Kristus själv. Här möter vi utmaningen i förhållandet mellan tron och den sociala ordningen, mellan tro och politik. Folket på Jesu tid fruktade och oroade sig för att Jesu person hotade folkets sammanhållning. Idag är det samma med nutida människor som fruktar att erkännandet av Jesus i ett demokratiskt samhälle hotar den demokratiska sammanhållningen i samhället. Ändå är Jesus fridens furste. Vi har ett val att ta emot så som den blindfödde gjorde eller insistera på vår klarsynthet och därmed riskera att stanna kvar i vår synd och blindhet. Det räcker inte att vara Jesu sympatisör och nöja sig med ljuvliga känslor för honom. Vi vet att Kristi ljus har övervunnit vårt mörker. Vi ser i denna berättelse att Jesus närvaro bland oss ställer oss inför ett val till tro eller otro. När den blinde träffar Jesus efter att ha blivit utkörd säger han: "Jag tror, Herre och faller på knä". Nu är det inte bara att han ser fysiskt utan Kristi ljus lyser över och inom honom. Han har fått både ögonens och trons ljus. Det fysiska seendet är bara ett tecken på en djupare seende. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen