Gud har hjälpt 5:e sön i fastan 2017

Mina vänner, varje gång vi läser eller hör Guds ord upptäcker vi att ingen människa kan en gång för alla förstå djupet i Guds ord. Varje gång når vi till ett djupare plan liksom om att ögonen öppnas till en ny verklighet och blir ännu medveten om att det finns mycket mer att upptäcka.  Ingen människa kan fatta det helt. I dag är det den sista veckan i fastetiden. Därefter går vi in i stilla veckan.

Människor har alltid haft en benägenhet att tolka lidande, död och livets tillfälligheter som ett straff från Gud. Jobs bok är ett filosofiskt försök att begripa och förstå lidandets och dödens natur. Lidande, död och fattigdom har genom alla tider betecknats av många människor som straff från Gud. Att Gud tillåter lidande och död kan tyckas inte vara något annat än att Gud straffar. I söndags läste vi berättelsen om den blindfödde. För Jesu lärjungar var det en fråga att få veta hur han hade syndat för att han skulle födas blind. Det var därför de frågade Jesus om det var mannens föräldrar eller mannen själv som hade syndat. Jesus talar tydligt om att det varken var mannen eller hans föräldrar som hade syndat. När vi tolkar de lidanden som människor genomgår, som ett straff från Gud, då glömmer vi psalmistens ord som säger: "Om du, O Herre, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?" (Ps 130). Alla har syndat och fallit bort från Guds nåd. Huvudfrågan har varit och är fortfarande varför en god människa lider och dör.

Den första läsningen (Hes 37:12–14) är en del av profetian om de förtorkade benen. Genom att Herrens ande kommer in i dem får de åter liv. Här finns ett löfte om att Gud ska öppna de dödas gravar och kalla dem till livet. Det handlar om det nya livet som Guds troende ska få. Detta inger hopp till de hopplösa som nu får erfara att Gud bryr sig om människor. Psalmisten visar vikten av att de som litar på Herren ropar till honom ur djupen. Herren hör dem som ropar till honom. Hos Herren finns förlåtelse och nåd. Oavsett hur många våra synder än kan vara, är Gud nåderik och barmhärtig. Paulus bekräftar i andra läsningen (Rom 8:8–11) hur viktig anden är för dem som vill leva i Gud. Genom anden är de utrustade att leva andligt. Utan anden är kroppen livlös. Anden ger liv. Med anden kan man leva fromt i kärlekens gåva och glädje i hängivenhet.

I dag hör vi hur Jesus uppväcker Lasaros från de döda. Jag sade i söndags att Johannes inte berättar om så många under som de andra evangelisterna. Men när han gör det, menar han något djupare med det. Berättelsen om Lasaros t.ex. är inte endast ett bevis på Jesu godhet och människokärlek. Men den uppenbarar Jesus som världens liv: ”Jag är uppståndelsen och livet”. Det vi läser i första läsningen om Gud som lovar att öppna våra gravar och göra oss åter levande blir verklighet i Lasaros liv. Kristendomen skiljer sig från alla andra religionen i sin övertygelse att frälsningen kommer från Kristus, vars kärlek överträffar all kunskap (Ef 3:19). Denna berättelse tar åter upp samma fråga som vi mötte i söndags om den blindfödde mannen: synd och straff.

Berättelsen om Lasaros död och att han åter blir levande är slående på många olika sätt. Namnet Lasaros kommer från det hebreiska namnet El'āzār (Eleazar) som betyder "Gud har hjälpt". De två mest kända Eleazars i den hebreiska bibeln är söner till Aron, ärke-far till alla präster och son till Abinadab. I det Nya Testamentet finns två män som har namnet Lasaros; den fattiga Lasaros som återfinns i en av Jesu liknelser (Luk 16:20). Endast Lukas berättar om den fattige Lasarus som bor hjälplös vid den rike mannens port. Den andra är Lasaros från Betania, bror till Maria och Marta, som Jesus uppväckt från de döda efter att ha varit död i fyra dagar (Joh 11: 1), den som vi möter idag i evangelietexten.

Lasaros och hans syskon, Marta och Maria hade en personlig relation med Jesus. Mot denna bakgrund kan vi förstå att Jesus refererar till honom som ” Vår Vän”. När Lasaros blev allvarligt sjuk fick Jesus information om det. Det kan tyckas att Jesus skulle ha skyndat för att göra Lasaros frisk. Tvärtom väntar han två dagar och då var Lasaros död och begraven. Han gjorde detta för att klargöra att det gällde en duell med döden. Jesus talade till lärjungarna att de skulle gå och väcka Lasaros som sover. Lärjungarnas respons visar att de inte hade samma information om Lasaros som Jesus. De trodde att Jesus menade en vanlig sömn när han talade om Lasaros. För att de ska ha aning om vad han pratar om sade Jesus tydligt att Lasaros var död. Det är ingen tvekan om att lärjungarna blev ännu mer förvirrade. Tomas svar tyder klart på detta: "Låt oss gå med för att dö med honom". Lasaros sjukdom och död hade till syfte att visa Guds härlighet. Det finns sjukdom som leder till döden men Lasaros sjukdom var inte en sådan. ”Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom, säger Jesus till lärjungarna.

Fyra dagar hade gått innan Jesus kom till Betania, där Lasaros bodde. Marta och Maria uttrycker sig med samma ord när de ser Jesus: ”Herre om du hade varit här, hade min bror inte dött”. Det känns som om de var besvikna på att Jesus inte kommit till deras hjälp. Trots detta finns hos dem en absolut tro på Jesus: ”Men jag vet att Gud ska ge dig vad du än ber honom om”, säger Marta. När Jesus säger din bror ska uppstå, förstod Marta honom som att han menade vid uppståndelsen på den sista dagen. Vi ser i Johannes evangelium att varje gång han berättar om ett under är det för att använda det som ett tecken på något djupare. ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö”.

När Jesus såg hur Maria grät och hur judarna som hade följt med henne också grät, blev han upprörd och skakad i sitt innersta. Jesus föll i gråt. Han blev åter upprörd när han hörde kommentarerna från judarna. Jesus bad dem att ta bort stenen. Marta protesterade och sa att Lasaros hade börjat lukta. Det som Jesus säger till henne är upplysande för oss: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” När stenen var borta, lyfte han blicken mot himlen och ropade med hög röst: ”Lasaros, kom ut”. Den döde Lasaros kom ut men fortfarande bunden. Jesus bad dem: ”Gör honom fri och låt honom gå”. Det är intressant att notera att efter att ha blivit kallad åter till livet, hördes ingenting mer om Lasaros. Varför är det så? I berättelsen representerar Lasaros den syndiga mänskligheten. Lasaros dog på grund av synd. Det var inte därför att Lasaros hade syndat mer än andra, utan därför att Gud har utvalt honom till att representera den syndiga mänskligheten. För Jesus var det en fråga om evig död och evigt liv.  Jesus kallar Lasaros till liv genom att ropa med hög röst. Han gjorde detta för att markera att han talade till någon som befann sig i en helt annan värld. Jesus ropade ur djupen till fadern. Jesus röst är oändlig och klingar i alla tider. Du och jag heter också Lasaros. Jesus ropar ständigt: ”Kom ut”. Var och en av oss har dött men har åter fått liv genom vårt möte med Kristus. Gud har uppfyllt sitt löfte att öppna våra gravar och göra oss levande åter.

Jesus bad de närvarande att ta bort stenen till ingången till graven. Varför befallde han inte den att flytta på sig? Det skulle han kunna göra utan problem. När Lasaros kom ut bad Jesus dem att göra honom fri och låta honom gå. Människor är Guds medarbetare. Gud behöver vår samverkan som medarbetare i andras och vår frälsning. För att Lasaros skulle bli fri behövde han hjälp av medmänniskor. I denna berättelse fattar vi och förstår hur viktig biktens sakrament är.  De flesta katoliker eller kristna anser idag att bikten inte är viktig. De flesta tror att man kan be direkt till Gud om förlåtelse och att det skulle vara nog. När vi ångrar vara synder, är vi som Lasaros som kommer ut levande men ändå med armar och ben bundna.  Synden är aldrig en privat sak. Vi kan inte synda mot Gud utan att samtidigt synda mot medmänniskor. Av erfarenhet vet vi att bikten har både ett andligt och ett psykologiskt värde. Den är befriande. Efter varje bikt är det som en tung börda lyfts av axlarna. Gud väntar på dig att möta honom i biktens sakrament.

Hela evangeliets krav sammanfattas i kärlek till Gud och nästan. Därför behöver vi bekänna våra synder inför människor. I biktens sakrament befrias vi från synden och blir åter levande i Guds ande. Gud väcker alla människor till liv, inte bara på den sista dagen utan här och nu. Vi måste låta oss väckas. För en kristen finns ingen död. Paulus visste detta när han frågade: ”Döden var är din makt?” ”Den som tror har evigt liv” (Joh 6:47). I det ögonblick man blev kristen, finns inte längre döden. Jesus förändrar inte den fysiska processen, men han förändrar dess betydelse. Det är inte vi som lever utan Kristus som lever i oss. För Jesus är döden en glädjefylld händelse. Han kallar det att ”gå till fadern”. Den som segrar över döden kan inte vara något annat än själva livet.

Jesus uppväcker Lasaros först och främst för att på ett konkret sätt visa att han är livet inte för bara för hans medlidande med Marta och Maria som sörjer sin bror: ”Jag är uppståndelsen och livet”. Jesu hela frälsningsverk sammanfattas i detta under. Han har kommit för att ge alla liv, och liv i överflöd (Joh 10:10). Genom Lasaros ger han alla som tror på honom en försmak av det som väntar alla som öppnar sig och tar emot honom (Joh 3:16). Jesus grät inte bara för sin vän Lasaros som dog utan också för syndens makt över Lasaros. Han gråter fortfarande över alla människor som inte vill ta emot honom och lever i dödens skugga. Han upphör aldrig att vara upprörd, skakad och gråta för alla som lider och dör särskilt de som dör utan hans nåd.

Det finns personer i vårt samhälle som tror att berättelserna om Jesus är en myt. Detta påstående menar att evangelisterna inte vittnar om en historisk verklighet. Om det är så är vi de mest vilseledda människor. Jesus lär oss hur det är med troende som lämnar det jordiska livet. Jesus väcker dem på den sista dagen. Här får vi se att det finns sovande som leder till döden och sovande som leder till liv. Lasaros död måste naturligtvis ha orsakat stor sorg för syskonen, Marta och Maria. Jesus tröstar dem i deras sorg. Det är viktigt att notera att Jesus grät för Lasaros. I detta ser vi att Gud är med oss i alla livets skiften. Han gråter med de gråtande och gläds med de glada.

Jesus kallar till tro och befaller döden att släppa Lasaros genom att ropa: ”Lasaros, kom ut.” Innan dess, ser vi att människor tog bort stenen för öppningen. Gud behöver människans samverkan för att utföra sitt frälsningsverk. Vi, alla är kallade att ta bort stenen som gör det svårt för medmänniskor att erfara Guds härlighet i sina liv, ondska förblindar oss att se Guds härlighet. Bara Jesus har makt över liv och död ingen annan. Genom hans ande som bor i oss blir vi levande. Gud vill väcka alla döda till liv, inte bara på den yttersta dagen, utan nu. Ett liv som inte bärs upp av tron på Gud, ett liv som inte är byggt på en fundamental tillit till kärlekens Gud, är ett liv i mörkret. Vår frälsning vilar på tro på Kristus som överträffar all kunskap. Vi var en gång döda och hette Lasaros. Men Gud i sin nåd uppväckte oss till liv genom mötet med Jesus. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen