Vi har redan uppstått        Påskdagen 16 april 2017

Mina vänner, Kristi uppståndelse är det avgörande i vår kristna tro. Den är kristendomens särart. Evangelisten Johannes låter oss höra: ”den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö … Den som tror på mig han skall leva om han än dör. Jesu ord till Maria i Betania innebär att den som tror på honom redan har uppstått.  Petrus vittnar om Jesu liv och uppståndelse hos Cornelius i Caesarea (Apg 10:34a, 37–43) och framhåller uppdraget som ligger på dem som han utväljer att förkunna och vittna om det som hänt. Det är med anledning av detta som vi ända till idag förkunnar om Jesus. Vi som tror har också genom dopet uppstått med Kristus. Därför lever vi redan på jorden evigt liv (Kol 3:1–4). Tidigt på morgonen efter sabbaten går Maria från Magdala, vår församlings skyddshelgon till graven. Varför hon gör detta vet vi inte, med då såg hon att stenen för ingången till graven var borta.

Om de som tror på Jesus inte dör, varför går de troende ur tiden? Vi vet att den fysiska döden är en andlig realitet. Den biologiska döden är inte ännu förintad eftersom denna tidsålder ännu består. Men Kristus har genom sin korsdöd och uppståndelse tillintetgjort döden som en andlig verklighet.  Den fysiska döden är nu förvandlad till en övergång till ett liv i gemenskap med Herren då vi ser honom så som han verkligen är. Därför för dem som tror på Jesus är den fysiska döden inte slutet, de dör inte som de som inte har något hopp om uppståndelse från de döda. Troende fortsätter leva trots att de dör. Gamla Testamentet bekräftar att de rättfärdigas död är annorlunda från de orättfärdigas. Det Gamla Testamentets Bileam säger: ”Må jag dö de rättrådigas död, må mitt liv sluta som deras!”

Hos profeten Jesaja finner vi en direkt profetia om uppståndelse från de döda: ”Dina döda skall få liv igen, deras kroppar skall uppstå. Vakna och jubla, ni som vilar i mullen! Ty din dagg är en ljusets dagg, du låter den falla över skuggornas land.”Daniels bok undervisar om uppståndelsens hopp: ”Många av dem som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till skam och evig fasa. De som nått insikt skall lysa som det ljusa himlavalvet, de som fört många till rättfärdighet skall stråla som stjärnorna, alltid och evigt”. I Salomos Vishetsbok lyder det: ”Men de rättfärdigas själar är i Guds hand och ingen plåga skall nå dem. I dåraktiga människors ögon är de döda: deras bortgång kallas olycka och deras hädanfärd förintelse, men de är i frid”

Trots att det Gamla testamentet är osäkert om de dödas öde eller har en klar idé om de troendes uppståndelse, finns ändå många antydningar om uppståndelse från de döda. Redan innan Jesus framträdde var de troendes uppståndelse en sak för debatt bland olika religiösa grupper.  Bland fariséerna var den självklar, medan saddukéerna, förhöll sig skeptiska till den. Jesus talar om de som gått före oss som ”levande” och menar att de döda sover. Båda de troende och de icke troende fortsätter leva efter jordelivet.

Endast evangelisten Matteus berättar om en märklig händelse i samband med Jesu död. Vid den tidpunkt då Jesus gav upp andan brast förhänget som dolde resten av templet från det allraheligaste i templet och gravarna öppnade sig: ”Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många.” Detta manifesterar Kristi seger över döden. Uppståndelsen är därför en triumf över döden. Därför heter det hos Paulus: ”Du död, var är din seger! Du död, var är din udd.” Kristus har genom sin död gjort dödens herre, djävulen, maktlös. Hos Petrus (1 Pet 3:18-20, 4:6) hör vi Jesu triumferande nedstigande i dödsriket. Det var också en kosmisk strid med döden.

Att Jesus steg ned till dödsriket visar uppståndelsens räckvidd. Allt och alla är innefattade i Jesu seger. Inte ens dödsriket undgår hans närvaro. Redan hos kung David förstår vi detta: ”Bäddade jag åt mig i dödsriket, är du också där.” (Ps 139). Den som dör delar döden med den Gud som varit död men lever. Döden betyder inte omedelbar uppståndelse från de döda.

De troendes uppståndelse har andligen redan ägt rum. Detta sker genom dopet. Vi har i dopet dött med och uppstått med Kristus i kraft av Guds ande. Vi är förenade med Kristus i hans död och döden, uppståndelsen och det eviga livets uppståndelse. Det är detta som ger oss tillgång till att delta i den fest som hör himmelriket till. Därför lever vi redan nu uppståndelsens liv. Men på det sista dagen väntar oss den fullständiga segern över döden då ingen sorg och fysisk död ska finna mer. Redan på långfredagen uppstod från de döda många rättfärdiga från det Gamla förbundet och på påsknatten när Gud bröt sönder sigillet till Jesu grav

Hos evangelisten Johannes sker uppståndelsen på ”den sista dagen”. Den är en dag som innebär både uppståndelse och dom. Däremot hos Paulus förbinds de dödas uppståndelse med Kristi återkomst, som också förebådar Guds rikes slutliga upprättande på jorden. Förkunnelsen om uppståndelsen inger både tröst och förmaning. Hoppet om uppståndelsen manar oss att leva sant liv. Den är en inbjudan och uppdrag till de troende att förkunna för andra och vittna om att Kristus är den som Gud bestämt till att döma levande och döda (Apg. 10: 42–43).

Evangelisten Johannes talar inte om att Maria från Magdala gick in i graven, endast att hon fick se att stenen för ingången var borta. Vi hör inte att hon trodde att Jesus hade uppstått. Detta bekräftas av rapporten hon lämnade till Petrus och de andra lärjungarna: ”De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte vad de har lagt honom”. Inte heller lär vi att Petrus trodde när han gick in i graven och såg duken och bindlarna. Det var först när den andre lärjungen gick in, såg och trodde. Uppståndelsens tro var inte något som de flesta apostlarna trodde på omedelbart. Tänk på Tomas reaktion när han fick höra om Jesu uppståndelse. Det tog tid innan de förstod skriftens ord att han måste uppstå från de döda.

Redan från början fanns somliga som förnekade uppståndelse från de döda. I församlingen i Korinth påstod vissa att det inte finns någon uppståndelse från de döda. Paulus förklarar att de också förnekar Jesu uppståndelse som de från början lärt att tro på: ”Men nu har Kristus uppstått från de döda som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa.  Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: Kristus först och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom.” Jesus Kristus har i sin påsk krossat dödens välde, och den som tror på honom har evigt liv.

Förnekandet av uppståndelsen på vilken deras frälsningsverk vilar får till följd att de nu lever som de vill, som de som inte har någon tro alls, en praktisk ateism. I sitt brev till kolosserna skriver Paulus: ”Om ni har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högre sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden” (Kol 3: 1–2). 

Idén om uppståndelse var en stötesten i den grekiska kulturen.När Paulus talade om uppståndelsen från de döda på Areopagen i Aten drev somliga med honom. Det fanns kristna som gick runt och väntade på en dag då gravarna skulle öppnas och de döda uppstå i sina kroppar.  Tyvärr hamnar många kristna i en praktisk ateism. Vår tro som troende ska uppenbara för världen uppståndelsens verklighet. Vi gör närvarande Guds framtid i denna tidsålder. Hoppet om uppståndelse är vår stora tröst när sorgen drabbar oss.

För dem som avvisar Jesu kärlek finns inget löfte om evigt liv. Att vara en människa är ett stort ansvar. Gud kan inte tvinga en människa att älska honom. Han som har skapat människa utan hennes medverkan, kan inte rädda henne utan hennes medverkan. Guds nåd och barmhärtighet är oändlig och han upphör aldrig att söka och frälsa oss. För de troende börjar det eviga livet här på jorden. Himlen är inte en värld som finns utanför denna värld. Himlen är också att leva i Gud och hans verklighet. För de troende ska döden ej finnas mer. I dopet har vi lagt vår egen död bakom oss. Döden är för oss besegrad och förvandlad till en påsk, en övergång till gemenskap med den Uppståndne Herren. Dödsdagen blir en härlig morgon för de troende.  Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen