Bortom tid och rum -Den Gudomliga Barmhärtighetens söndag 23 april 2017

Mina vänner, att tränga djupare in i påskens hemlighet är en av de största utmaningar som vi har som kristna. Påskens hemlighet är vår härlighet som döpta, vårt nya liv i Anden, vår värdighet och helighet. Vi har fötts på nytt till ett levande hopp genom Kristi uppståndelse från de döda.Gud tänker i sin nåd och barmhärtighet på oss. I påskens mysterium uttrycker han sin kärlek och barmhärtighet för hela världen.  Jesus har utgjutit sitt blod för att visa sin barmhärtighet mot den syndiga människan.  Gud har än en gång påmint oss om nödvändigheten av barmhärtighetgärningar genom sin uppenbarelse till syster Faustyna Kawalska i Polen den 22 februari 1931. I Jesu person är barmhärtighetens hemlighet uppenbarad. Världen behöver alltid påminnas om Guds stora barmhärtighet. Människor har det ofta svårt att ta emot och visa barmhärtighet. Uppståndelsen från de döda är ett hopp som infrias i Kristus. I det ögonblick då allt tycks ha nått slutet, träder Jesu härlighet fram. På morgonen den första dagen ser kvinnorna som kom till graven att Jesus inte hålls fast i döden utan lever på nytt. Genom att leva ut evangeliet lär vi känna korsets hemlighet. Gud och mörkret möts på korset.

Oavsett hur mycket vi än strävar efter att lyda Gud finns det alltid en känsla av otillräcklighet. Vår lydnad är alltid bristfällig. Den egna viljan tränger sig alltid på. Det är just detta som låter längtan efter försoning träda fram. Vi kan inte åstadkomma försoning av egna krafter utan med Guds nåd. Våra egna moraliska ansträngningar räcker inte för att ära Gud på rätt sätt.

Redan i Psalmerna finns kritiken om att Gud inte vill förhärligas genom offer av tjurar och bockar. Deras blod kan inte rena och försona människorna (Ps 40:7ff). I Jesu kors har det skett det som förgäves hade sökts i djuroffer. Världen är nu försonad. Guds lamm har tagit bort världens synd. Gud har försonat hela världen med sig genom Kristus. Gud ställde inte människor till svars för deras överträdelser. Han har anförtrott oss budskapet om denna försoning (2 Kor 5:19ff). Tempeloffrandet var över för alla som är i Jesus. Blod från tjurar och bockar kan aldrig ta bort synder (Heb 10:4).

De tidigare kapitlen i Apostlagärningarna beskriver utvecklingen av den nya kristna gemenskapen i Jerusalem efter att pingstundret ägt rum.När tiden var inne kom Gud ihåg hedningarna. Petrus talar om detta när han säger: ”I sin stora barmhärtighet har Gud fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda”.  Tro är inte ett abstrakt intellektuellt samtycke till läror, utan en förvandlingserfarenhet av frälsning som vi tror kan förändra vårt liv. Den måste leda till ett nytt sätt att leva.

Jesus visar sig flera gånger för lärjungarna efter sin uppståndelse. Han var bland dem i både synlig och osynlig form under fyrtio dagar innan han försvann från deras åsyn.  Under dessa fyrtio dagar hjälper Jesus dem att träna upp sitt inre öga. Hela tiden är han bland dem, men det behövs trons inre öga för att se honom.  Jesus är helt människa och helt Gud.  I honom ser vi hur vi kommer att bli när vi uppstår på den sista dagen. Han uppstår med en förhärligad kropp.  ”Frid åt er alla”, säger Jesus till lärjungarna som av rädsla för judarna gömmer sig bakom låsta dörrar. Fast de förnekade honom och flydde kom Jesus till dem inte med förebråelse utan med frid och barmhärtighet. Han straffar inte eller retar dem för att ha förrått honom. Tre gånger i dagens text säger han. ”Frid år er alla”. Redan den första dagen ger han dem den helige anden och uppdraget att vara barmhärtighetens tjänare. De får makt att lösa de bundna och stå i försoningens tjänst.

För vittnena som mötte Jesu efter hans uppståndelse var det svårt att förklara. De konfronterades med en ny realitet som går bortom mänsklig erfarenhets horisont. Jesus är mer än en människa som återkommit från döden. Jesus kom och stod mitt ibland dem fastän dörrarna var reglade. Med detta lär vi oss att Jesu uppståndelse inte innebär att han återvänt till ett normalt människoliv i denna värld som Lasaros och de andra som uppväcktes av Jesus. I kontrast kommer Jesus aldrig att möta döden som Lasaros och de andra gjorde vilka efter en tid någon gång slutligen kom att möta döden. Jesu uppståndelse är inte något lik som fått liv utan en som av Gud blivit levande på nytt och för alltid. Det var en helt unik erfarenhet som sprängde lärjungarnas ramar och samtidigt inte kunde förnekas av dem. När evangelierna berättar om att den uppståndne har visat sig framträder Jesus som en människa lik andra människor. Han vandrar med Emmauslärjungarna, låter Tomas beröra hans sår och äter för att visa att han verkligen lever. Ändå visar berättelserna att Jesus är mer än en människa som har återkommit från döden.

Det är påfallande att lärjungarna inte kände igen honom, inte bara Maria från Magdala utan också Emmauslärjungarna och lärjungarna vid Genesarets sjö (Joh 21:4). De kände igen Jesus i sitt inre inte genom att studera hans yttre. Jesus kommer genom stängda dörrar och står plötsligt i deras mitt. Likaså försvinner han plötsligt i slutet av mötet i Emmaus. Han är helt kroppslig men ändå inte bunden av lagarna för rummet och tiden- frihet från kroppsliga begränsningar visar hemlighetsfullheten i den uppståndnes nya tillvaro. Herren är samtidigt densamme- en människa med kropp och en som har en annan existensform. Mötena med den uppståndne Jesus är verkligen möten med den levande. De är inte inre tilldragelser eller mystiska erfarenheter (Luk 24:36-43). Han var inte som en ”ande” som visar sig, som i berättelsen om andeskåderskan i En-Dor (1 Sam 28:7ff).

I några verser berättar evangelisten Lukas hur lärjungarna levde sitt nya liv som kristna. De kallade sig ”bröder” i Kristus. I början fortsatte de att gå till templet och be som Jesus gjorde. Det var först under Sauls förföljelser som de drevs bort från staden (Apg 8:1–4). De som ägde saker delade med sig till alla. Petrus ord vill påminna oss om vad Jesu uppståndelse betyder för oss och för den kristna tron som vi bekänner. Uppståndelsen är det sista och slutliga beviset på Guds inkarnation.

Medan Petrus och den andre lärjungen och somliga lärjungar hade börjat tro att Jesus hade uppstått från de döda med anledning av de ihoprullade bindlarna som fanns kvar i graven förhåll sig andra skeptiska till kvinnornas berättelse. Två lärjungar hade tappat hopp och var på väg till sin stad Emmaus. Dessutom kunde inte vissa, liksom Tomas tro även när Jesus hade visat sig för de andra lärjungarna i Tomas bortavaro. Den uppståndnes möte med dem i dagens text visar att uppståndelsens händelse inte var något som lärjungarna hade väntat på eller tänkt och heller inte hitta på.

Tvivla inte, utan tro”, säger Jesus till Tomas.  Tyvärr finns det mycket som gör att människor tvivlar på sin tro på Gud och Kristus bland annat är det livets svårigheter, lidanden, orättvisor, naturkatastrofer, bön som förefaller ohörd, de gudlösa, ateister, agnostiker och skeptiker som får det bättre i livet än de troende. När Tomas rörde Jesu spikhål, var det inte längre tro utan vetskap.  Endast de som inte har sett men ändå tror är saliga.  Vi som tror har liv i honom.  Jesus använder Tomas brist på tro för att lära oss, för att styrka oss i vår tro. Han kommer Tomas otro till mötes för vår skull. Många tvivlar därför att de vill uppleva allting själva. De vill inte lita på andras vittnesbörd. 

I Tomas ser vi de kristna som blir nedslagna när de hör eller ser andra kristnas mäktiga erfarenhet i Herren. Dessa tvivlar för att det inte var de som upplevde den.  I Tomas tänker Jesus på alla som i framtiden kommer att vara skeptiska och ha svårt att tro. Vårt liv måste bäras av tron på Gud, av tillit till kärlekens Gud. Att tro är att vandra i ljuset. Det är märkligt men intressant att Tomas inte trodde att Jesus hade uppstått när han var bland apostlarna. Man vet inte varför han inte ville tro. I Tomas person uttalar alla Jesu lärjungar kanske sig efter alla kriser, tvivel och otro sitt slutliga ja och erkänner att Jesus är Herre. Bibelns berättelser lär oss att Guds barmhärtighet är oändlig och gränslös. Så fort vi visar tecken på omvändelse, tar han oss tillbaka till sig själv, tvättar oss rena. Jesus ber om fred för världen, utan att världen och människor, familjer och samhälle har förmåga till barmhärtighet kommer fred i världen och människor emellan att förbli en illusion. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen