Tro på Gud och tro på mig 5:e påsksöndagen 2017

Mina vänner, Kristi ord: ”Tro på Gud, och tro på mig” är utmaning som gäller för alla tider.  I alla tider frestas människor att inte göra detta.  De flesta av oss plågas av oro inför allt som händer i Kyrkan och i världen idag. Ingen av oss kan förneka att det inte finns allvarliga skäl till oro. Kanske finns personer som undrar varför de behöver behålla sin tro. Förvirringen är så stor att många inte längre vet vart de är på väg. De vet inte varför de har sin tro eller varför de fortsätter tro. Misstro och svek har skadat Kristi kropp mycket. Viktigt är att vi förstår vad det är vi söker så att vi inte tappar modet inför alla problem som vår tro måste övervinna för att komma in i Guds rike. Kanske Ni är bekymrade över en massa olika saker i ert liv. Jesus vill att vi ser bortom dessa och ha en alternativ vision om livet. Redan idag den femte påsksöndagen börjar Jesus tala om att han kommer att lämna sina lärjungar och därmed peka mot Kristi Himmelsfärd och Pingst. Eftersom vi inte har all tid i världen är det viktigt hur vi disponerar den tid som nu är åt oss given.

Världen har krympt och vi påverkas i allt högre grad av händelser i andra delar av världen. Media och informationsteknologi gör världen till en global by. Frågor om social rättvisa har funnits från den allra första början av det kristna livet. Vi skulle kunna beskriva vad som sägs i dagens första läsning (Apg. 6:1–7) som den första sociala rättvisefrågan i den tidiga kyrkan som behandlas på ett offentligt och mer strukturerat sätt. Det gäller de grekisktalande judarna som klagade över att de infödde judarna åsidosatte deras änkor vid fördelningen av gemensamma resurser. Hur problemet löstes kan beskrivas som demokrati. Alla var med och bestämde och påverkade vad som i fortsättningen skulle vara fallet i saken. Det var först den 18 mai 1891 som den moderna sociala rundskrivelsen kom, ”Rerum Novarum” av Leo XIII. Sedan dess har påvarna engagerat sig i sociala frågor som påverkar hela mänskligheten och särskilt trons liv.

Vi läser om de grekisktalande judar som klagade över att de infödda judarna åsidosatte deras änkor vid det dagliga utdelandet av mat och andra nödvändiga saker. Detta skulle kunna beskrivas som klagomål om diskriminering. Apostlarna lyssnade till dem och vidtog åtgärder. Här ser vi den första gången som Kyrkan tillämpar subsidiaritetsprincipen. Det är apostlarnas huvuduppgift att ägna sig åt bön och förkunnelse. De rekommenderade därför att det skulle väljas sju män bland lärjungarna som skulle ägna sig helt och hållet åt arbetet med att försäkra att ingen grupp eller individ marginaliseras. Lärjungarna valde antagligen dessa sju personer inte bara från de infödda utan också från den andra gruppen. Vi vet om detta för att de gav kriterier som skulle göra någon valbar till denna tjänst - män med gott anseende, fyllda av ande och vishet. Genom att dessa personer valdes till tjänst bekräftas det som vi läser i den andra läsningen - "Ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk..." Alla lärjungar har på sätt och viss del i Kristi verk. Alla har ett uppdrag att utföra i Guds rike. För de grekisktalande judarna var orättvisorna inte acceptabla, liksom dessa klagar många migranter i Sverige över hur de står utanför arbetsmarknaden. Ingen tar dem på allvar. Vi kan i Sverige lära av apostlarna hur integrations - och invandrarpolitik bör gå till. Apostlarna visar vikten om arbetsfördelning. Varje och en ska göra det som de är kallade till att göra. Konflikter och osamshet uppstår när folk inte vi hålla sig till vad de är kallade till att göra. Är du inte präst ska du inte sätta som präst.

De flesta människor är överens om att världen har tillräckliga resurser för alla människor. Fattigdom och hunger är resultat av system och policyer skapade av människor. I en undersökning nyligen gjord av näringsdepartementet - vid en jämförelse av företagande och konkurrenskraft i Sverige jämfört med övriga länder inom det ekonomiska samarbetsorganet OECD, visar att Sverige är det land som har störst skillnad i sysselsättningsgrad mellan infödda och utrikes födda. Rättvis fördelning av jordens resurser är en viktig del av den kristna kallelsen. I en tid när ojämlikhet och inkomstskillnader ökar markant mellan de rika och de fattiga kan vi inte som kristna handskas med detta som något som inte har konsekvenser för vår kristna tro. Detta är ett uttryck av vår kärlek för Gud.

Gud har älskat oss och tagit oss till sina barn. Man kan tycka att vi förtjänar kärlek. Kärleken finns inte i oss för att vi har ansträngt oss (Ef 2:4). Om vi har kärlek, om vi älskar Gud och medmänniskor är det därför att Gud först älskat oss. Vår kärlek till Gud och medmänniskor är endast en skugga av Guds kärlek till oss. Det enda som är förnuftigt för en människa är att älska Gud tillbaka. Hans kärlek skapar och framkallar kärleken i oss. Gud har utvalt oss. Därför är vi ett utvalt släkte, kungar, präster och ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk (1Pet 2:9).

Evangelietexterna börjar peka på Kristi himmelsfärd och pingst. Nu börjar Jesus tala om för sina lärjungar att han ska återvända till Fadern. Han förklarar varför han ska gå till Fadern - Han går dit för att bereda plats för sina lärjungar. Sedan kristendomens början har människor i olika tider spekulerat om när Jesus ska återkomma. Gång på gång har dessa falska profeter haft fel.  Kristendomen gör sanningsanspråk. Grunden till tron är Jesu person.  Samtidigt som det är viktigt med Jesu handlingar. Därför säger Jesus att lärjungarna om de har svårt att tro på hans person, ska de åtminstone tro på hans handlingar. Jesus säger kategoriskt: "Jag är vägen, sanning och livet". Dessa tre hör ihop. De säger samma sak - att ingen kan nå fram till Gud utan genom Jesus.   Paulus beskriver Jesus som den osynlige Gudens avbild (Kol 1:15). Jesus är inte bara den levande utan allt levandes källa.  I Jesu person möter människan Gud. Kristus är både Gud och människa.

De som tror på Jesus ska utföra gärningar som han, och ännu större. De flesta kristna särskilt i västvärlden är mycket skeptiska och har det otroligt svårt att acceptera eller tro på att under kan ske i vår tid. För de flesta är undrens tid förbi. Ändå säger Jesus att den som tror på honom ska utföra samma gärningar som han. Kan bristen på under idag bero på bristen på tro på evangeliet eller att vi bara har accepterat Kristus intellektuellt medan hjärtat är långt borta. Nästan alltid har vi en benägenhet att tvivla på Jesu ord. Om jag verkligen tror, varför tvivlar jag på att Kristus är den samma igår, idag och i evighet? Vi accepterar evangeliet som Guds ord men läser det inte på Guds sätt utan på vårt eget sätt. Vi har svårt att tro att själva vårt liv kan förändras av ordets kraft. Därför behöver vi alla tränga in i det evangeliska budskapets kärna. Så länge vi inte tror att den historiske Jesus är densamme som trons Jesus kan vi inte göra detta. Så länge vi inte tror på hans verk i våra liv och i världen idag, lever vi i vår egen värld, inte i Jesu värld.   Tro är att känna att Jesus lever. Att han lever innebär att han fortsätter utföra samma under som han gjorde när han gick runt i Israel. En kristen behöver vara övertygad att Jesus fortfarande verkar i och genom världens händelser. Guds rike tillhör inte enbart den kommande världen, utan finns här och nu. Det finns redan i våra hjärtan. Att tvivla på under är att uppfatta Jesus som död. Jesus finns inte i den avlägsna himlarymden. Han är mitt ibland oss på ett nytt sätt. Han är den andliga innebörden i Skriftens bokstav. Och Skriften vittnar om honom (Joh 5:39).

Innan Jesus lämnar sina lärjungar för att återvända till Fadern, utlovar han dem sin frid (Joh 14:27). För dem som överlämnar sig till Gud, finns en väg till frid mitt i en orolig värld. Friden ska bli fullkomlig i den yttre världen först på den dag då Gud skapar nya himlar och ny jord (Upp 21:1). Vår inre värld kan redan nu dag för dag genomsyras av Guds frid ju mer vi växer i tillit och förtröstan till Gud. Som kristna är det viktigt att vi ser Guds finger i allt som händer. Om vi vågar göra detta blir vi uppfyllda av djup glädje och frid. Då vet vi att Gud står bakom allt, att varje händelse i vårt liv är buren av en allsmäktig kärlek. En kärlek som vi inte kanske förstår.

Brottas du med frågor och tvivel, finna tröst i det som vi har hört i dag, de är inte motsatsen till tro, utan apati är, precis som med lärjungarna, de är möjligheter för en djupare själv uppenbarelse om vem Jesus är, och relationen till sin fader, Gud. Gud älskar inte oss därför att vi är goda, det är inte det han förväntar. Han älskar oss därför att han är god. En trygg framtid ligger endast i Gud. Han som har planerat en framtid fylld av frid, fred, kärlek och glädje för dem som tar emot den helige Ande. Hur kan vi slippa att vara oroliga och inte tappa modet i livets alla skiften? Ja, detta kan bara ske om vi är övertygade om vår tro, att vi segrar genom Jesus. Han som är vår styrka och den som segrar över allt ont. Låt oss redan idag, börja förbereda oss så att Guds Ande på nytt kan falla över oss när vi närmar oss Pingsten. Jesus manade apostlarna att vänta på det som Fadern har utlovat (Apg 1:1–14). De kommer att få en hjälpare som ska vara med dem för alltid Joh 14:15-26). Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom Anden (Rom 5:1–8). Hur underbart skulle det vara om vi kan låta Guds vittnesbörd om sig själv vara nog för oss. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen