Ert hopp     6:e påsksöndagen 2017

Mina vänner, världens historia är fylld av människor som tappat hoppet och avfallit från sin tro på den levande Guden. Till exempel när Vishetens bok skrevs fanns det många judar som avfallit från sin tro. De hatade de trogna judarna och gjorde vad de kunde för att misskreditera dem, därför att de var en påminnelse om att de själva avfallit. De judar som avföll från sin tro blev värre än hedningarna som aldrig lärt känna Gud. Det är också de kristna som idag kastar bort sin tro som blir de bittraste och aggressivaste opponenterna av kristendomen.

Aposteln John varnade för att de som går före Kristus och inte fortsätter i Kristi lära, inte har Gud (2 Joh 1: 9). Lärdomar från dessa människor borde vi hålla oss ifrån. Skriften lär oss att frälsning finns endast i Jesus, den uppståndna Herren. Det är därför som Jesus sade i Johannes 14: 6 att han är vägen, sanningen och livet, och ingen kommer till Fadern utom genom honom. (John 14: 6). Tyvärr är det fortfarande många som inte accepterar Jesus som Herren, Jehovas Vittne, Judar, även många kristna ledare har idag tvivel i deras hjärtan och sinne om Jesu person.

När någon avfaller drivs de av högmod, den värsta synden och källan till alla synder. Om vi är kristna kan vi inte vara högmodiga. Om vi är det är vi inte längre kristna. Kristus var lydig intill döden på ett kors (Fil 2:6–8). Att vara högmodig är att betrakta sig själv som centrum för allt självcentrerat, själviskt och egocentriskt.

De flesta har lämnat den uttalat kristna livsstilen och blivit postkristna. Vi blir mer och mer ett avkristnat folk. Kyrkbänkarna står i många församlingar tomma och antalet som döpta som tar emot kommunion och konfirmeras går stadigt nedåt. Analfabetismen och okunskapen om den kristna tron breder ut sig. Jag vågar påstå att den kristna religionen framstår som det mest marginaliserade levnadssättet i Sverige idag. Religion är bara ett ämne som man läser i skolan och som inte har någon relevans i nutidens liv. Samtidigt kan det även sägas att för många som ändå går i kyrkan och betraktar sig som troende finns det knappast någon personlig relation till Gud som sådan.

Att erkänna att man är kristen har blivit en pinsam sak i Sverige. Det är för många fult att prata om det. Medlemskap i kyrkogemenskap betraktas inte längre som en troshandling utan som att bli medlem av vilken som helst förening.

För att förstå vår tid och dess händelser behöver vi evangeliet som kartbok, GPS och tolkningsnyckel. Vi får inte glömma att kristendom handlar om utmaningen Jesus från Nasaret. Han var en man som blir motsagd, ifrågasatt, ignorerad, hånad, manipulerad, glömd, citerad, efterliknad, ärad, dyrkad, älskad som ingen människa i historien. Man älskar och hatar honom. Han är satt till ett tecken som väcker strid (Joh 7:12). Alla som följer Jesus får räkna med protester från världen. Detta blir påtagligt i dagens samtalsklimat med uttalad skepsis mot religionen som framställs som källan till världens olyckor. 

Satan kan verkligen använda vem som helst som gör sig villig oavsett vilken position de än må ha i kyrkan- präster, biskopar eller kardinaler. Både Nestorius och Jansenius var biskopar.  Montanus, Pelagius, gnostiker och sabellianer är fortfarande i kyrkan och finns bland kyrkoledarna. Tack vore Kristus som har lovat att vara med sin Kyrka till tidens slut och helvetets portar ska inte besegra henne. Därför är det absolut viktigt att lyssna till vad Jesus säger till apostlarna. Vi kan aldrig bli klokare än Guds ord. Om vi är medvetna om detta kan vi undvika att omdefiniera Guds ord och dess oföränderliga standard.

Vår värld har blivit en plats som för att accepteras måste man bli politiskt korrekt. Framgång i världens bemärkelse beror på hur mycket man anpassar sig till denna värld och dess värderingar. Detta har troligen blivit en av det viktigaste instrument som denna världens härskare använder för att leda människor från Gud. En profets uppdrag har blivit en plågsam kallelse i vår tid. Att leva på och sätta politiskt korrekt tyckande och tänkande över Guds ord är avguderi. Detta måste bekämpas såväl hos individer som hos vår kyrka och vårt samhälle.

Guds uppdrag till en människa kan inte vara utan kors.Det är i kristider, farliga tider och tider av svåra omständigheter som vår kristna tro prövas.Falska profeter finns i överflöd i denna tid. Apostel Paulus förstod mycket väl att vår värld kan innebära en fara som avlägsnar oss från ett gudomligt liv. Därför varnar han: Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelse av era tankar. Omvändelse betyder att ändra tankesätt, hur vi resonerar och ser saker. Utan att detta sker i vårt liv kan vi inte avgöra vad som är Guds vilja, det som är gott, behagar honom och är fullkomligt (Rom 12:1–2). För att detta ska ske i oss behöver vårt inre öga få Guds ljus, så att vi ser vilket hopp han har kallat oss till (Ef 1:17–18). Så länge vi tänker och handlar på världens sätt kommer vi att vara långt borta från Gud.

Händelsen i första läsningen skildrar den första gången som Jesu förkunnelse accepterades utanför Jerusalem. Här får vi den första beskrivningen av konfirmationens sakrament. I den tidiga kyrkan konfirmerades man vid dopets sakrament. Bland visa riter i kyrkan tex maronitisk rit behåller man denna tradition. Jesus lovade att de som tror på honom ska göra gärningar som hans och även större. Konfirmationen skänker Heliga Andens gåvor. Det var sådan kraft som Simon magikern såg och försökte köpa med pengar. (Apg. 8:18). Han ville ge andens gåvor liksom apostlarna. Vi får här första fallet där någon vill köpa andliga gåvor. Därifrån har vi termen ”simoni”. Idag är det många som har köpt andliga krafter och många som vill göra det. Att världen är full av Simon magikern behöver inte förvåna oss.

Judarna och samarierna var naturliga fiender. Det var ömsesidigt hat och fiendskap. Samariens folk ville inte ha något att göra med Jerusalem, de ville varken erkänna Jerusalem som andligt centrum eller acceptera någon lärare därifrån. Inget annat än den Helige Anden kan förklara varför vissa samarier lyssnade och accepterade Filippos förkunnelse.

I den tidiga kyrkan visade Gud sig i under vid dop och konfirmationen. Man kan fråga sig varför Gud inte visar sig vid dop och konfirmation som han gjorde tidigare. Den helige Augustinus förklarar med hjälp av ett träd att när någon planterar ett träd, vattnar man det och när det växer slutar man att vattna det. Det har vad som krävs för att leva. Det är samma sak med kyrkan. Under dess tidiga tid behövdes under för att stärka de troende i deras tro och för att övertyga icke-troende. När kyrkan växte och fick djupa rötter behövdes inte Guds ingripande genom under som han gjorde i början. Vid konfirmationen får vi Andens sju gåvor. Dessa är nog för den kristne att leva sin tro på Kristus, bli Kristi soldat, försvara sin tro och dö för den om det behövs.

Aposteln Petrus påminner de kristna om att folk kommer att falskeligen anklaga dem och förfölja dem liksom judarna gjorde mot de tidiga kristna. Petrus tar detta tillfälle att förklara skillnaden mellan att lida förföljelse och att lida om man har gjort något fel. Om någon straffas för det onda som man begått kan man inte kalla det förföljelse. Petrus brev är adresserat till folk som levde i en värld som till stor del liknar den värld som vi lever i idag. Det var en värld där vissa trodde sig ha lösningen på alla problem, där somliga intresserade sig för vad de kunde få ut av livet- de brydde sig inte om morgondagen. Andra var agnostiker och såg på livet som en enda fråga, som inte accepterar något svårt. Dessutom fanns andra som fokuserade på att få allt det goda i livet och aldrig bry sig om meningen med livet.

Var och en av som är övertygad om sin tro har ansvar att göra Kristus känd genom sitt sätt att leva, tala och handla. Gud har skapat oss för himmelen. Det finns ett enda evangelium. Det kan inte finnas två. Det är för många människor, till och med ledare av kristna grupper, som försöker ändra Jesu evangelium och ersätta det med vad de tror är bättre. Det krävs ödmjukhet att höra och leva Guds ord. De flesta människor både inom oh utanför kyrkan avvisar kyrkas lära i brist på ödmjukhet. Det kan gälla biskopar, präster eller ordenssystrar.

Som kristna är vi mycket mer än människa. Vi är Kristi medbröder och systrar och medarvingar till himmelriket. Jorden är inte vårt hem. Vi är medborgare av himmelen. Det är detta som ska vara ett ljus för den kristne i denna värld där man är pilgrim. Jesus har lovat att han går för att bereda en plats för oss, så att där han är ska vi också vara. En kristen ska aldrig glömma detta. Detta är det hopp som vi är kallade till. Är vi övertygade om vår tro i Jesus då måste vi alltid vara beredda att försvara den. Människans svar på den kristna kallelsen har konsekvenser inte bara för vårt liv här utan också för det eviga livet. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen