Anden, Du är min , Pingstdagen  4juni  2017

Mina vänner, idag är det pingst då firar vi den helige andens utgjutande över apostlarna och kyrkans födelse. Vi läser i evangelierna om att efter Jesus hade lämnat sina lärjungar återvände de till den Övre salen där de hade samlats kring Jesus och firat den sista måltiden. Enligt traditionen är det i samma rum som pingsten ägde rum. Innan Jesus steg upp till himlen sade han ”Hjälparen”, säger Jesus, ” den helige Ande som Fadern skall sända i mitt namn, han ska lära er allt som jag har sagt er.” Anden gör Jesus närvarande hos oss på ett nytt sätt.

Den helige andens person har fascinerat mig och lett mig till att söka fördjupning om dess verk i mitt liv och andras. Jag lever i evig förundran när jag betraktar allt som anden förmår göra ibland oss. När den helige anden kommer händer det olika saker. Mysteriet om anden övergår min kapacitet att tolka, jag vill bara begrunda några tankar som dess existens ger upphov till. Jag har haft förmånen att delta i både karismatiska och katolska bibliska rörelsers sammankomster och bönemöten. Vid dessa bönemöten sker olika saker. Bland annat sjunger deltagarna lovsånger, talar olika tungomål, faller omkull, skriker, gråter och gläder sig. Jag har bett och läst Bibeln och andlig litteratur i sökandet efter förståelse och förklaringar till dessa manifestationer. Vid detta sökande dyker det upp fler frågor. Ännu i dag kan jag inte säga att jag förstått hur detta sker. Jag har också observerat att dessa manifestationer kan äga rum inom andra religioner inte bara vid kristna bönemöten.

Det finns förebilder av helig ande i Gamla testamentet. Vi läser från Gamla testamentet att vid skapelsens början ”djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet” (1 Mos 1:2). Vinden är en symbol för den helige anden. Hos evangelisten Johannes läser vi en berättelse som jag anser intressant för att tala om den helige anden (Joh 7:37–39). Sukkot (Fest av tabernaklet), var en av de tre pilgrimshögtiderna tillsammans med pascha och shavuot som förenade alla i judar i helig fest.Redan från första Moseboken ser vi att det är Anden som ger liv (1Mos 2:7), och förnyar jordens ansikte (ps 104:30).

Pingst är en av de största judiska festerna. Den var ursprungligen en jordbruksfest då man tackade Gud för hans gåvor. Senare blev den en fest för att fira minnet av när Gud gav lagen till Mose på Sinai berg. Vid pingstfirandet, liksom vid påskfirandet brukade många judar i Palestina och de som bodde i länderna omkring åka till Jerusalem på pilgrimsvandring. Det är viktigt att notera att det var under den judiska påsken, då judarna firar sin befrielse ur Egypten, som Jesus genom sin död och uppståndelse gav världen seger över synd och döden. Det var också precis då judarna tog emot Guds lag på Sinai, den dag då Gud slöt förbund med sitt utvalda folk, som han utgjuter sin Ande över det nya Israel (Gal 6:16).

Dagens första läsning (Apg. 2:1–11) talar om vad det betyder att ta emot den helige Ande. När hon kommer in i en människa börjar något brinna i henne. Genom att Gud blåste sin livsande in i en människa blev denna en levande varelse. Anden är livgivare. Det är samma Ande som skänker de olika gåvorna och olika tjänsterna. Utan ande är Gud långt borta. Genom Anden blir vårt mänskliga handlande i liturgi och förkunnelse gudomliggjort. Fadern har utlovat att sända sin ande (Apg. 1:1–14). Se, jag ska låta min ande komma in i er, så att ni åter blir levande. I Joels bok får vi höra: ” Jag ska utgjuta min ande över allt kött …” (2:28).

Den ryske mystikern Seafim av Sarov (1759–1833) sade att de kristnas livsmål är att få ta del av den helige. Vi kan tillägga att den helige Andens mål är att väcka i oss de teologiska dygderna: tro, hopp och kärlek, och låta dem börja växa. Därför är alla andra karismer och nådegåvor endast medel som används av den helige Ande för att öka tron, hoppet och kärlek i oss (Jacques Philippe, den Inre friheten). Den helige Anden gör vår tro till en existentiell erfarenhet, en relation. Detta innebär relation med självet, mellan det yttre och det inre livet i vilken jag blir ett med min själ, en resa i självupptäckt. Det är också en relation med Gud som är grunden till min existens och till sist en relation med medmänniskor. Den helige anden är en person, den är kärlek. Som människa är du först i relation med den helige anden när du lever i kärlek. Erfarenhet av den helige ande leder oss mot Gud och medmänniskor och Gud blir allt för oss. Om du har allt då har du också Gud. Det är anden som förenar oss med Gud och ger oss nåd till efterföljelse i världen.

Jag har funderat på vad Skriften menar när det sägs att tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Betyder detta tungor av eld på ett fysiskt eller symboliskt sätt? Om det förra är fallet undrar vi varför samma sak inte händer vid vår konfirmation. Vidare hör vi att de började tala andra tungomål. Skall det då förväntas att de som tar emot detta sakrament i kyrkan också får samma gåva? Ord räcker inte för att tala om Andens verk i en människa. Hon gör mycket mer än det vi kan få grepp om. Tack vare den helige Ande kommer Jesus att vara ännu mer närvarande än tidigare. Den helige ande kommer inte bara att vara hos oss, utan i oss. Det är Jesus själv som kommer i och genom den helige Ande. Hos Paulus får vi höra: ”Fick ni den helige Ande, när ni kom till tro?

Bland det flesta protestanter särskilt pentekostala och evangeliska kristna betonas den helige andens verk i en människa och i världen. Somliga påstår att de helar de sjuka med andens kraft. Det är lätt att förkasta sådana påståenden som manipulationer av en massiv psykos.  Tidigare brukar jag ställa mig mycket kritiska till vad som händer bland dessa medkristna. Idag förstår jag mer att det inte går att tolka eller bortförklara med psykologi allt som den helige anden gör i en människa. ”Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa men du vet inte varifrån den kommer eller vart den går” (Joh 3:8)

Jesus andades på dem och sade ”ta emot helig ande”. Det var först på pingstdagen som de såg andens verkan i sina liv. Vi som kristna får anden för att den kan leda oss (Gal 5:16). När en människa får anden och låter sig ledas av den ser vi andens frukter i den människans liv: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Finna det någon människa på jorden som har dessa frukter i dess fullhet? Jag tvivlar på det. Men det finns människor som gör sitt bästa för att låta anden leda dem. De är människor av god vilja. Jag vet själv vem jag tror på. Anden fyller oss med Guds närvaro och förenade med Kristus ger oss modet att älska Gud mer än någon eller något annat.

Livets rädsla är den vanligaste orsaken till att vi inte överlämnar oss helt och hållet till andens ledning. Vi vill behålla kontrollen och ha makten över våra liv. Rädsla för att lida brist på viktiga ting som t.ex. pengar, hälsa, familjeliv, uppskattning av andra etc. Vi känner oss personligt hotade. Mänskligt förnuft och ansträngningar räcker inte och vi kan heller inte köpa den helige anden. Förgäves söker de troende att klara sig själva av egna krafter. Är det inte absurt att skapelsen tror sig veta mer än sin skapare? Det är anden som ger allt liv (Hes 37:1–14). Förutsättningen för att någon ska ta emot anden är att den personen måste törsta efter och be om det. Att hålla ut i pingstens ande är en utmaning för oss kristna. Det är anden som är grunden till kyrkans födelse och tillväxt i världen.

Så länge vi inte har erfarenhet av eller beröring av den helige anden kan vi inte riktigt överlämna oss åt Gud och därmed inte få och bevara friden. Vi kommer liksom lärjungarna gömma oss bakom reglade dörrar. Jag är trög med att förstå detta. Vi vill liksom Tomas se något litet tecken för att kunna tro. Hur kan vi erfara den helige anden? Viktigt är att vi inte kan erfara Guds ande om vi inte först ger honom utrymme i våra liv.

Jag har aldrig varit stressad över vad jag ska predika. Med bön och förtröstan vet jag att jag inte kommer att sakna ord. Den helige anden talar genom vår mun. Gud använder våra naturliga förmågor som redskap. Det väsentliga i våra liv är Guds närvaro, hans frid och allt som vi behöver för att förverkliga våra liv enligt hans plan. Den goda viljan är nödvändig för att få erfara den helige anden. Att säga ja till Gud i stort och i smått är viktigt. ”Frid åt människor av god vilja (Luk 2:14). Det med andens närvaro att vi kan erfara inre frid och kunna vara till välsignelse för andra. Frid och förlåtelse hör ihop och går inte att särskilja. För att erfara frid är det absolut nödvändigt att erfara förlåtelse. Detta är också en väg till att beröras av den helige anden. Det går inte att köpa detta med pengar.

Vi känner kärleken för att Gud först har älskat oss. Allt annat ska förgå med endast kärlek förblir i evighet. Gud är ju kärleken. Vi behöver visa rättfärdighetsgärningar som frukter av vårt liv i den helige anden. Endast genom det kan vi få frid och bevara den i vårt liv. Vi behöver be Gud att på nytt utgjuta andens gåvor i kyrkan och låta det under som skedde vid kyrkans början åter ske i vår tid.

Kom Vishetens Ande, kom Förståndets Ande, upplys våra sinnen med sanningens eviga ljus och berika oss med Heliga tankar. Helige Fader, i Jesu Namn sänd Din Ande och förnya vår jord. Kom Rådets Ande, gör oss lydiga dina ingivelser och led oss på Frälsningens väg. Helige Fader, i Jesu Namn sänd Din Ande och förnya vår jord.  Kom Styrkans Ande, ge oss kraft, uthållighet och seger i striden mot vår själs fiender. Kom Insiktens Ande, var våra sinnens Lärare och hjälp oss att leva enligt Din undervisning. Helige Fader, i Jesu Namn sänd Din Ande och förnya vår jord. Kom Gudsdyrkans Ande, kom och bo i våra hjärtan så att endast Du äger och helgar all dess förmåga. Kom Gudsfruktan Ande, råd över vår vilja och gör oss alltid villiga att hellre dö än att synda. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen