Er generositet ska inte vara utan lön –  13 söndagen under året 2 juli 2017

Mina vänner, denna dag är stor för mig och för många församlingsmedlemmar som med glädje väntat på den.Du ska inviga det femtionde året och förkunna frihet i landet för alla dess invånare. Det blir ditt jubileum, när var och en av er kommer att återvända till sin egendom och var och en till sin klan (3 Mos 25: 8–13). I dag fyller jag av Herrens nåd femtio år, (50 årsjubileum) därför är det mitt shenath ha-yobhel. För mig känns det inte som jag är 50 än. Med glädje och tacksamhet kommer jag till Gud för att tacka för livets gåva och för att jag har fått den underbara, men krävande kallelsen att vittna om Gud och hans kärlek för varje människa som jag möter i mitt liv. Med övertygelse vill jag hela livet vittna om min tro på Gud som är mitt liv.  Vishetens bok är den första bibliska bok som gör det tydligt vad som är människans mål på jorden (Vish. 1:13–15; 2:23–24). Syftet med livet, tänkte man, var ett långt liv, vällevnad, stor familj och hög status i samhället.  Men i Vishetens bok hör vi att vårt mål i livet är att leva i evighet med Gud i himlen. Vi är inte skapade för att dö utan för att leva.

I arameiska (Talmuds språk), ordet ’Nun’ som är det fjortonde alfabet i hebreiska språket som har ett värde som 50. Enligt judisk gamataria, Nun representerar 50 – ett nummer som representerar frihet och livet i dess helhet. Vi har 50 dagar från Exodus till mottagningen av Tora; 50 år för ett jubileum; och 50 är vishetens ålder. Femtio summerar till ’David’ och Jesus är som är arvingar till David. Enligt de judiska visa representerar ’Nun’ båda trofasthet och välsignelse för trofasthet.

I första Konungaboken 19:16b, 19–21 skildras Elisas kallelse, hur Elia på Guds uppdrag kallade Elisa att bli hans tjänare och efterträdare som profet. Elia följer Guds uppmaning när han söker upp Elisa och gör något symboliskt. Utan att säga ett ord kastar Elia sin mantel över Elisa. Manteln förefaller symbolisera det som gör profeterna igenkända. Till profet i ditt ställe ska du smörja Elisa, säger Herren till honom. Den handlingen var nog för att Elisa skulle förstå att han hade blivit utvalt att följa och tjäna Elia. Att tjäna, som det används i denna text, innebär att bli promoverad, att få nåd. Berättaren vill visa att Elisa verkligen var Elias efterträdare. Liksom Elia utförde Elisa många under och därför växte det fram många berättelser eller legender kring hans namn. Det var han som smörjde Jehu (842 f.Kr.) till kung av Israel, och därmed hjälpte till att besegra Ahabs dynasti som hade bringat Baals idolatri in i Israel och gjort nästan hela norra riket hedniskt.

Dagens berättelse (2 kung 4:8–11, 14-16a) visar hur Gud välsignar dem som är generösa mot sina tjänare.  Sunem är en stad i norra riket som sträcker sig från berget Karmel till Jordan. Där levde en rik och välbärgad kvinna som ser Elisa som en helig Guds man.  Hon övertygade sin man att bygga ett litet hus för Elisa på taket av deras hus, i vilket Elisa kunde vila när han gick förbi. Hon var troende och ville visa kärlek till Guds tjänare. Hon gjorde vad hon kunde för att hjälpa till att hålla Gudstron levande i landet. Hade det funnits många andra liksom hon, skulle Israels norra rike inte blivit ett hedniskt land. Etthundra år senare (721 f.Kr.) kom Assyrien och överkörde landet och tog det i slaveri från vilken de aldrig kom tillbaka. Elisa liksom Elia hjälpte till att hålla den sanna tron och tillbedjan till Gud levande i Israel trots att avguderi genomsyrade hela landet.

Denna lilla händelse i Elisas liv berättas inte för berättelsens skull. Den har något oerhört viktigt att lära oss.  Vi lever i en tid när sann tillbedjan till Gud förnekas och avvisas av många nationer och människor. Många tycker med sina falska Baals – frihet, teknologi, vetenskap, och falsk filosofi, att de kan leda sina länder och uppehålla världen utan hänsyn till Gud. Nästan hälften av ledarna i världen förnekar och avvisar Gud medan den andra hälften lever så som om Gud inte finns. Resultatet är en värld utan solidaritet, medlidande, kärlek, barmhärtighet, respekt och god vilja. Idag är det en värld med konflikter, krig, en värld som är fördelade i fientliga grupper, bröder och bröder mot varandra, syster och syster mot varandra, familjer i kriser, släktingar osams mot varandra. Det är en värld med mycket resurser ändå dör tusentals dagligen av fattigdom och hunger. Vi har massa med överenskommelser i världen med vilka vi vill skapa och hålla fred medan vi har kastat bort Guds tio bud. Vi har alla förberett grunden för att Gud ska hållas utanför vårt land och liv. Därför är vi alla medskyldiga till staten. Var och en av oss som Gud har kallat och utvalt har ett speciellt ansvar att bringa Gud tillbaka till våra nationer och liv.

Genom vårt dop har vi blivit det utvalda folket åt Herren. Det är just detta som den helige Paulus lyfter fram i Rom 6: 3–4, 8–11.  I Kristus har vi fått och lever ett nytt liv i Gud. I honom har vi dött från synden, världens onda lockelser. När föräldrar presenterar sina barn för dopet, accepterar de därmed ett ansvar att uppfostra dessa barn i den kristna tron. Dopet gör oss till Guds adopterade barn och medlemmar av Kristi kropp som är Kyrkan (1 Kor 12:12).  Vi är döpta inte i våra namn eller någon annans namn utan i Jesu Kristi namn. Det är en ära att få behålla den värdighet med vilken Gud klädde oss i dopet.

Dagens evangelietext tar upp samma tema som i den första läsningen (Matt 10:37-42). I verserna som läsas idag betonar Jesus två saker, nämligen: att sanna lärjungar måste ge sig helhjärtat till Gud; och att alla som är generösa mot en lärjunge eller till någon sann följare kommer att få sin belöning. Kristus är inte emot föräldrars kärlek eller barns kärlek, men finns en kärlek som en högre än familjekärlek som vi alla är kallade till. Detta är kärlek till Gud och kärlek till Kristus Guds Son. Vi är här på jorden för en kort tid. Vårt sanna hem är himlen. Vi måste alltid hålla detta i minne i allt som vi gör. Kom ihåg Herrens löfte att även en kopp kallt vatten till hans tjänare ska inte undgå att få belöning.

Av hela mitt hjärta vill jag tacka er alla för att många av er har varit och stått på min sida, hjälpt och hjälper mig som Herrens tjänare. I mitt liv vet jag att efterföljelse är en livslång process. Varje dag måste jag välja att följa Herren. Jag vet att jag inte alltid har sagt ja till honom i varje ögonblick av mitt liv. Men jag vet samtidigt att Herren ger mig möjlighet att gång på gång resa mig och fortsätta följa med blicken fäst mot Jerusalem. Liksom Jesus ramlar jag ibland och reser mig. I försoningens sakrament får jag den styrka och nåd som behövs för att jag ska kunna stå fast i min kallelse. Förmodligen är min erfarenhet de flestas erfarenhet. Genom att hålla ut på denna väg kan vi vinna vårt liv. Det är svindlande stort att få ta del i Kristi verk. Kärlek är att ge sitt liv, att bli allas tjänare. Den avgörande frågan gäller till sist om vi säger nej eller ja till honom. Till honom äran som har kastat sin mantel över oss. Vi är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, som skall förkunna hans storverk. Han har kallat oss från mörkret till sitt underbara ljus (1 Pet 2:9–10). I dopet har vi liksom Elisa fått manteln kastat över oss.

Den som har Sonen har livet; Men den som inte har Guds Son har inte livet "(1 Joh 5:12). Det hebreiska ordet för "livet" är chayim, som är skrivet i plural för att antyda att livet inte kan levas ensam. Vi lever vårt liv i och med Gud och med alla våra vänner. Håll mig i era böner, vänner. Vänligen be en tacksägelsebön för mitt liv och min tjänst, eftersom jag fortsätter att pressa framåt och dela Skriftens sanning till alla som är villiga att höra. Shalom och hjärtligt tack. På denna speciella dag i mitt liv kallar jag Guds välsignelse över er alla som på olika sätt har stöttat mig som Guds tjänare. Min bön är att liksom Gud välsignade denne Sunems kvinna för hennes generositet mot Elisa, att min Gud, Yahweh El Shaddai uppfyller ert hjärtas djupaste längtan idag och alltid. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen