En ljus framtid för dig- 14 söndag 2017

Mina vänner, idag möter vi en av Gamla Testamentets profeter, Sakarja som hade förutsagt Jesu ankomst. Hebreiska zekharyahu och zekharyah, betyder "Jahve minns". Han var en profet i Juda, den elfte av de tolv mindre profeterna. Likt Hesekiel, var han av prästerlig släkt. Han beskriver sig själv (1:1) som "son Berechiah." I Esra 5:1 och 6:14 kallas han "son Iddo," som troligen var hans farfar. Hans profetiska karriär började i det andra året av kung Darius (520 f. Kr). Han var samtida med Haggaj (Esra 5:1). Hans bok består av två olika delar. Första delen är allomfattande (kapitel 1–8) och ger en översikt av deras historia och den andra delen (9–14) försäkrade dem om Guds närvaro och välsignelse. Det är i denna del som profeten Sakarja förutser att Jesus skall komma i härlighet för att befria sitt folk.

Sakarja, Haggaj och Malaki är de sista tre av de mindre profeterna. De kallas för mindre inte för att de inte är viktiga utan för att de skrev mindre än de stora profeterna. De återvände från exilen i Babylon ca 520 f. Kr. När de såg hur deprimerade och uppgivna folket var uppmuntrade de folket att inte ge upp, att åter bygga upp Jerusalem som låg i ruiner. De profeterade om en stor framtid för dem. Det är en av dessa messianska profetior som vi läser idag (Sak 9:9–20). Invånarna i Jerusalem uppmanas att ropa av fröjd. Denna profetia infriades när Jesus red in i Jerusalem på Palmsöndagen. (Matt 21:1–11). Jesus är den smorde Messias, smord kung, präst och profet som Gud hade lovat sitt folk. (2 Sam 7:11-16; Ps 89). Dessa profetior uppfylldes i Kristus.

Profeten Sakarja har blivit kallad hoppets profet, därför att hans profetior handlar om Messias och hans rikes seger över alla världens makter. Somliga läser Sakarja som en dombok. Detta kan bero på att man anser Herrens dag som domens dag istället för frälsningsdag. Nej det är en trösterik bok, som handlar om konungen som kommer. ”Fröjda dig storligen du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.” Sak.9:9. Hans uppmaningar till judarna bidrog till byggandet av det andra templet (Esra 5 och 6).

Sakarjas profetia är redan uppfylld i Jesu person, han som tog sin boning ibland oss. I Jesu förnedring har Gud upprättat oss människor. Vi är nu befriade från syndens makt. Genom syndafallet fick synden makt över oss. Det finns vissa saker som Gud inte går emot annat än det som gäller hans rättfärdighet. Genom att Gud är rättfärdig ligger det i hans natur att aldrig tolerera orättfärdighet. Detta innebär att inget som är mörker kan stå inför hans ansikte. Synden straffar sig själv. Bara Gud kan befria från syndens makt. Därför blev Gud människa för att rädda människan från syndens våld. Han som inte visste vad synd var blev offrad för vår skull. Frälsning är en gåva som ingen människa förtjänar. ”Se din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han ” säger profeten Sakarja (9:9–10). Han är den som talar frid till sitt folk. Världen lider brist på frid.

Tyvärr avvisade många som såg profetiorna uppfyllas i Kristus och accepterade inte Jesus. Det är svårt att första denna blindhet och envishet när Gud kom till sitt folk tog de inte emot honom (Joh 1:11).  Det är inte judarnas respons till Guds kärlek som vi ska beröra nu utan vår relation till varför Kristus kom till världen. Han kom för att leda oss till himlen.

Det är Herren som talar frid till sitt folk, för han är fridens Herre och furste. Förgäves anstränger sig världen för frid om den inte erkänner honom som är frid. Har Jesus inte sagt att världen inte kan ge oss frid. I sin nåd och barmhärtighet vill han återställa och upprätta människan. Han som är långmodig och stor i sin mildhet, är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk. Endast genom att låta Guds ande bo i oss kan vi leva på ett andligt sätt. Det räcker inte att till namnet kalla sig kristen. Genom att låta livets ord finna ett hem hos dig kan Kristus leva i dig och du tillhöra honom. En människa som tillhör Kristus är den som tror, lever och talar sanning. Det är inte någon som talar sanning ibland eller när det behagar. Sanning är inte hur vi känner, tycker eller anser att det ska vara. Det gäller att inte förvränga verkligheten och därmed tala falskhet.

Gud vilseleds aldrig. Människan lurar sig själv. Dåren säger Gud finns inte. De kloka och de visa i världen har svårast att upptäcka Guds hemligheter. Enbart som barn kan vi närma oss Guds rike. Därför finns det mycket att lära i dessa ord: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor. Jag ska skänka er vila” (Matt 11:30). Tänk om du skulle ta dessa ord på riktigt allvar och sluta med alla dina bekymmer och sätta ditt hopp endast till honom. Gud ser aldrig på ditt lidande, bekymmer, klagan, oro, sorg men han ser på din tro. För sin tro räknades Abraham som rättfärdig (zedeka). Jesus är vår frid och rättfärdighet och ingen annan. Åt oss är det givet ett namn som ska frälsa oss. Inget annat namn eller religion, bara Jesus kan frälsa oss.

Här på jorden är vi på vandring under en kort stund. Himlen är vårt hem. Vi är här för att förbereda oss för himlen. Detta är meningen med den kristna tron. Men hur djupt graverad är denna övertygelse i våra hjärtan och hjärnor? Om vi hade förstått detta skulle världen se annorlunda ut. Hur påverkar vår kristna tro vår dagliga relation till medmänniskor.? De flesta av oss är under egoismens tyranni- och tänker endast på egen vinning på bekostnad av alla andra, Predikanter och andra professionella kyrkoledare kan exempelvis exploatera godtrogna människor. Vi måste visa i tankar, ord och gärningar att vi är Kristi lärjungar.

Det är detta som den helige Paulus påminner romarna om (Rom 8:9, 11–13) - att leva i frid med Gud, att vara på vägen till himlen, vi måste förneka oss själva. Endast den helige Anden kan åstadkomma detta i någon av oss. Det är Anden som ger liv. Genom vårt dop lever Guds ande i var och en av oss. Olyckligtvis ifrågasätter de flesta kristna dopets tro. Kristus har blivit en stötesten för många kristna, liksom han var det för judarna. Högmod förmörkar vårt sinne och förnuft och hindrar oss att se sanningen. Vi är kallade att förkunna ett himmelrike inte ett världsligt rike.

Jesus inbjuder alla att komma till honom, att gå in i en relation med honom, att följa honom i lärjungaskap. Jesus kallar oss till sitt ok. Det är han som ger oss vila. Att Jesus ok är skonsamt och hans börda är lätt ska inte missförstås att betyda att lärjungaskapet och rättfärdighet som han kallar oss är lätt och ej krävande. Jesus inbjudan kräver att vi av hela hjärtat och i självförnekelse lämnar oss helt till honom. Det är just detta som Paulus menar när han skriver till romarna att de inte ska leva ett oandligt liv. Att ta Jesu ok är att ta emot honom, identifiera oss med honom. Vårt mål med honom, vår vision med honom. Det innebär att leva och dö för honom. Det är att låta Jesus göra med oss så som han vill. Det är att vara medveten att det inte är med egen kraft och vilja utan genom Guds nåd och ande som vi lever, tänker och handlar. Att ta på Jesus ok är att söka Guds rike och dess rättfärdighet. En ljus framtid är det som möter alla som gör detta. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen