De som får komma till Guds heliga berg, 20 sön 2017

Mina vänner, av hjärtat tackar jag Gud att få komma tillbaka efter några veckors semester i Nigeria. Tack till er alla som tänkte på mig i era böner under min frånvaro. Era böner betydde mycket. Gång på gång visar Gud att de som sätter sitt hopp på honom aldrig kommer på skam. Han är deras seger, glädje, styrka och beskydd. Under min resa till Nigeria kunde jag erfara Guds hand i mitt liv. Med frimodighet och starkhet vittnade jag om sanning och evangeliets kraft. När jag firade min femtioårsdag en vecka innan jag åkte bort för semester sade jag att jag känner mig hemma här i Sverige. Varje gång jag åker bort hungrar och törstar jag att få komma tillbaka. Nu är Sverige hemma och på andra platser känner jag mig som en gäst. Här är min själ i ro. Jag vet att Gud väntar på mig här och därför är jag i frid och fred. Tro är verktyget med vilket vi besegrar världen. Utan tro på Guds son, Jesus Kristus kan vi ingenting göra.

I 1 Johannes 4 och 5 hör vi om en tro som besegrar världen. Tron på Gud uppfyller det som det lovar. Den är sådan tro som vi möter i både första läsningen och dagens evangelium. I en tid då kristen tro förvandlas och förväxlas med trolldom, magi, vidskepelse, vantro är det viktigt att se hur Jesus vägleder en människa att söka helaren istället för helande, undergörare istället för under. Den kristna vantro som kännetecknar dagens ’kristna’ har ingen plats i kristendomen.

Dagens evangelium kan lätt missförstås och misstolkas (Matt 15:21-28). Berättelsen om den kananeiska kvinnan och Jesus kan vara något svår att förstå. Den verkar ge rätt till de som hävdar att Gud inte svarar på våra böner eller att han inte existerar överhuvudtaget. Gud verkar abstrakt och död. Ändå måste Gud vara konkret och levande för oss. Jesus diskussion med kvinnan verkar i första ögonkastet som diskriminerande. Kvinnan ropade till Jesus och fick inget svar från honom fastän han hörde henne ropa. Lärjungarna ber Jesus säga till kvinnan att lämna dem i fred. Istället för att svara dem säger Jesus något annat. ”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk”. Detta gör en ännu mer konfunderad. På kvinnans bön, ”Herre hjälp mig” svarar Jesus: ” Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna”. Är det inte fruktansvärt att han jämför kvinnan med hundar? Är det inte märkligt att Jesus svarar kvinnan på detta sätt? Ändå hade profeten Jesaja förutsagt att det messianska riket inte skulle vara endast för judar utan för alla nationer.

Evangelisten Matteus berättar om hur Jesus av medlidande med den kananeiska kvinnan till sist svarade på hennes bön och botade hennes sjuka dotter. Den andra gången Jesus hjälpte en icke-jude var när han helade officerens tjänare i Kafarnaum (Matt 8: 2–23). Förutom dessa två händelser skedde Jesus förkunnelse endast bland judar. Händelsen i dagens evangelium mellan Jesus och den kananeiska kvinna är en berättelse som på djupet konfirmerar att Jesus kom för alla människor, ändå vägrar han först att hjälpa henne därför att hon inte var jude. Kvinnan sökte hjälp av Jesus, men Jesus gav henne inget svar. Jag har alltid haft problem med denna text. Det är en svårtolkad text. Agerandet stämmer inte med Jesu karaktär och förhållningssätt. Han är här exkluderande. Det är svårt att inte säga att kvinnan inte fick bra bemötande av Jesus. Det kan sägas att Jesus ville stöta bort henne. Ändå finns många exempel i skriften där Jesus visar otroligt medlidande med dem som lider. I kontrast verkar det i dagens text som om han inte ville hjälpa kvinnan.

Vad vill Jesus lära oss med det sätt han förhåller sig till kvinnan i texten? Gud talar alltid överallt och genom allt. Om någon inte hör beror det inte på att Gud inte talar utan för att man inte hör på hans våglängd. När folket som har sökt Jesus hittar honom säger han till dem; ”Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv”. Att ge sitt liv till Gud innebär: nu vill jag aldrig mer leva för mig själv, utan för andra. Det är att bli en frälsningens redskap för andra. Allt Jesus gjorde, gjorde han för oss - pro nobis. Han har blivit korsfäst för oss. När han uppstod från de döda, gjorde han det för oss. I Jesus dör och uppstår hela mänskligheten. Gud skänker sina gåvor, men han ger inte sina gåvor om inte människor verkligen vill ta emot dem.

Kvinnans begäran att hennes dotter skulle botas är i huvudsak en hunger och törst efter Gud. Hennes hunger och törst verkar i början vara som en törst bara efter kroppsligt helande. Man skulle kunna påstå att hon sökte Jesus bara för att få honom att göra dottern frisk. Jesus tillämpar detta genom att inte tala öppet om himmelriket, utan beslöjat i liknelser. En dyrbar present ger man i en passande förpackning. Vissa människor blir så förtjusta i förpackningen att de inte tänker på att öppna paketet. De söker inte efter innehållet. De trampar på Guds gåvor. I vår tid är vi vana vid att se människor som springer från kyrka till kyrka eller från en pastor till den andra i sökande efter helande eller framgång. Ofta kan det handla om att man vill uppleva något sensationellt inte för att man vill fördjupa sin tro på Jesus. När vi har förstått vår tro kan vi inse att en dag i Guds gårdar är bättre än tusen i andras.

Kvinnans sökande skulle förstås kunna beskrivas som ett sökande efter under inte efter Jesus, livgivaren. Jesus förstod detta. Därför ville han leda henne till att söka inte bara efter yttre helande utan att också söka helande som består, att söka den som är livet självt. Graden av ens fattigdom inför Gud brukar avgöra graden av Guds svar. Eftersom Gud vill skänka oss sitt liv, skapar han hunger och törst efter sig själv i oss, så att vi kan få liv. Han ger oss en törst som inte kan släckas av något annat än av Gud själv. De som törstar efter Gud får det levande vattnet.

Alla får inbjudan att tillbe Gud. Icke-judar som tar emot Gud så som sin Gud, upprätthåller lagen och Guds förbund, ska välkomnas in i Guds tempel och deras offer ska accepteras på samma sätt som judarnas offer. Frälsningen är till för alla, den är universell. Gud är Gud för alla folk inte bara för judar (Jes 56:1, 6–7). Judarna blev högmodiga och var inte längre lyhörda mot Gud. De tjänade Gud med munnen men deras hjärtan var långt borta. De hade blivit världsliga och politiska och därmed förlorat intresset för Gud och hans rike.  De ville ha ett världsligt rike med makt. När Jesus kom kändes de inte vid honom och kunde inte acceptera honom.

Det är samma öde som många av det nya utvalda folket lever i. Världens makt och dess lockelser drar många av oss från det verkliga livet som Gud erbjuder oss. Det är absurt hur många människor på jorden som anstränger sig för att samla ägodelar här på jorden som om de skulle leva här mer än 120 år. Pengarnas gud (mammon) förblindar människor och håller dem fångna så att de gör vad som helst för att få pengar och vad man kan köpa för pengar. Begäret efter materiella saker finns inom varje människa. En människa är verkligen fri när hon ständigt väljer Gud och hans vilja och inte väljer att följa sin egen lust. Det finns de som tycker att en sådan efterföljelse skulle begränsa deras möjligheter och handlade.

Så som Gud visade sin barmhärtighet mot hedningarna ska han också visa barmhärtighet mot judarna och rädda dem. Därför lär vi att Gud aldrig tar tillbaka sitt löfte och sina gåvor. Vår tro är en fri gåva från Gud (Rom 11:13-15). Våra förfäder förnekade Gud, men vi har lärt känna Gud, vår skapare. Genom dopet har vi blivit Kristi bröder och systrar. Vi behöver alltid be för judarnas omvändelse. Vi har samma fader i tron som de, Abraham. Genom judarna kom frälsningen till hela världen. De var för en tid ett folk som Gud höll kär. Var och en av oss är underbar i Guds ögon.

Genom denna kvinna, vill Jesus lära oss vikten av att vara uthållig i bön. Aldrig ge upp oavsett hur svårt det än kan vara. Kämpa den goda kampen till det sista och Gud ska visa sig mäktig i ditt liv. Guds medlidande är inte som vårt medlidande; ofruktbart, passivt, enbart känslor. Jesus har inte kommit för att trösta några människor. Han har kommit för att upprätta alla och återställa allt. Jesu ord fastän det kan misstolkas som förolämpande är ett uttryck för hans kärlek till denna förtvivlade kvinna. I Nain uppväckte Jesus en änkas son. Denna händelse visar oss att Jesus bryr sig om alla sörjande människor. Kvinnan blev säkert överväldigad av lycka när hennes dotter blev frisk. Att Jesus till sist gör den sjuka dottern frisk pekar på att han älskar sitt folk. Vi är Guds nya utvalda folk. Den kristna kyrkan är det nya Guds tempel. Det är öppet för alla människor. Genom dopet kan alla bli Guds barn och medborgare av himmelriket.

”Gud vill att alla människor ska räddas” (1 Tim 2:4). Därför utgav han sin enfödde son (Joh 3.16). Alla får en chans att höra den glada nyheten. Det är universellt; ingen utesluts. Guds gåvors helighet skyddas samtidigt. Endast den som är öppen för dessa tar emot dem. Jesu ord: den som kan tillägna sig detta” (Matt 19:12) gäller också här. Genom dopet har vi alla fått Guds stora gåvor och kallelse. Hur gör vi med dessa gåvor? Har de förlorat sin helighet i våra liv? Trampar vi på vår status som Guds adopterade barn, arvingar till Guds rike? Det är framför allt genom vårt sätt att leva, tala och handla som vi visar om vi värnar om Guds gåvor och kallelse i våra liv. Bejakar vi dem eller trampar vi ned dem? Vi är uppmanade att utöva rättfärdighet. Risken finns alltid att vi söker under istället för den som är undergörare, helande istället för helaren. Vi söker helande och botande istället för den som helar och botar. Vill vi verkligen bli helade då måste vi söka den som helar inte helandet. När vi är i Kristi kärlek då blir hans kraft synlig i vårt liv.

Det finns en utbredd övertygelse hos många människor att det viktigaste och önskansvärda idag är framgång eller materiellt välstånd. Detta gör att många vill prestera, visa sig intelligenta och skickliga för att nå sin triumf. Tanken är att man genom att leva på så sätt ska nå framgång samt få glädje i livet. Gång på gång har detta visat sig vara en illusion. Människans lycka beror inte på materiellt välstånd. Det är stort misstag som vi nog alla gör oss skyldiga till, att vi söker glädjen för dess egen skull. Om man griper efter glädje kommer man inte kunna behålla den. Glädje får man gratis, som en gåva, när man älskar. Vad tjänar det till om man har allt men förlorar sin själ? ”Sök först Guds rike och dess rättfärdighet säger evangelisten Matteus och allt annat ska bli givet åt dig” (6.33). Sök Jesus och du kommer att få se hans kraft. Det ska bli som du vill när hans kärlek finns i dig.  Chikezie Onuoha msp

Webbdesign: Peter Tynkkynen