Du lever som du tänker -22 sön 2017

Mina vänner, idag firar vi sjätte året av invigningen av vår kyrka. När vi tänker tillbaka kan vi vara stolta och fyllda av tacksamhet för allt som Gud har gjort för vår församling och för våra medlemmar i sina individuella liv. Vår kyrka har blivit ett kyrkorum som uppskattas av alla som kommer hit. Med dess enkelhet och stilrenhet inbjuder den lätt alla besökande till en vördnad och tillbedjan. Många har blivit förnyade och förvandlade i sin tro genom vår kyrka och många kommer också att fortsätta möta Gud på ett speciellt sätt i denna kyrka som Gud har vigt åt sig och i vilken vi som medlemmar är infogade som byggstenar.

Livet är hårt och ofta eländigt för de flesta. Gud verkar vara långt borta och ingriper sällan i livets händelser. Vissa struntar i Gud och trampar ner alla andra medan de samlar                  resurser som är till för alla till sig själva medan massa människor lider brist på livets absoluta nödtorvt. Man räknar med att var sjunde människa i världen är traumatiserad på grund av krig, våld i hemmet, naturkatastrofer, by-konflikter, hat, diskriminering och andra uppslitande upplevelser. Många känner sig döda inuti och många går genom det svåraste ögonblicket i sina liv just nu. Rädsla, oro, bitterhet, hat och förlorad framtidstro gör att de flesta blir aggressiva mot varandra och gör att vi skyller Gud för vårt eländiga liv. Det gör ont i själen när Gud inte verkar bry sig om vad som händer oss. De onda gör som de vill mot oss och Gud straffar inte dem. Ändå hoppet lyser fram.  Kyrkan blir en plats där Gud alltid väntar på de sökande.

Hoppet som ger vingar till våra drömmar grundas i en förvandling som sker genom förnyelse av våra tankar. Varje människa lever som de tänker. Det pågar hela tiden en kamp i varje människas sinne.  Utan att en människa vinner denna kamp kan hon inte bli en ny skapelse i Kristus. Det gamla sättet att tänka måste ge rum till det nya. Allt måste bli nytt i Kristus genom förnyelse och förvandling av våra tankar. Till detta ger Gud i sin nåd vårt inre öga ljus som gör att vi kan se vilket hopp han har kallat oss till i våra förnyade tankar.

Vår värld har blivit en plats som för att accepteras måste man bli politiskt korrekt. Framgång i världens bemärkelse beror på hur mycket man anpassar sig till denna värld och dess värderingar. Detta har troligen blivit en av det viktigaste instrument som denna världens härskare använder för att leda människor från Gud. En profets uppdrag har blivit en plågsam kallelse i vår tid. Att leva på och sätta politisk korrekt tyckande och tänkande över Guds ord är avguderi. Detta måste bekämpas såväl hos individer som hos vår kyrka och vårt samhälle.

Jeremia, prästson från Anatot inte långt från Jerusalem, fick veta att han redan i moderlivet hade blivit utvald till sin otacksamma uppgift. Han var utvald mot sin vilja. Han verkade i den dystraste perioden av den heliga historien, före och under deportationen till Babylon omkring år 600 f.Kr. han klagade och ändå blev han inte befriad från tjänsten att vara Guds språkrör. Han tvingades säga de sanningar ingen annan ville eller vågade framföra: Aldrig får jag skratta tillsammans med glada vänner. Jag sitter ensam, tyngd av din hand, ty din vrede uppfyller mig” (15:17). Helst ville han avsäga sig uppdraget. Han ville leva i lugn och ro. Han anklagade Gud för att han hade förletts till något han inte orkade med: Du förledde mig, Herre, och jag lät mig förledas. Du blev mig för stark, du fick övertaget (20:7) Han förbannade liksom Job till och med sin födelsedag (20:15). Han var oförstådd, förlöjligad och förföljd, inte omtyckt av de som var hans närmaste. Han kunde aldrig gifta sig eller uppleva glädjen att själv bli far (16:1–4). Arresterad och misshandlad slutade han sina dagar i Egypten. Ingen vet var han begravdes.

Jeremia uthärdade sitt uppdrag som en ofrånkomlig sjukdom. Det var Guds kraft som drev honom.  Guds ord var hans föda (15:16). Det var hans glädje även om det ville krossa honom. ”Jag har blivit som en drucken, som en man berusad av vin, på grund av Herren, på grund av hans heliga ord” (23:9). Falska profeter låter tungan löpa och låtsas att det är Herrens ord. Gud vänder sig mot sådana som profeterar lögnaktiga drömmar, som berättar dem och för Guds folk vilse med sina lögner och sina skrönor, fastän Herren inte har sänt dem och inte gett dem något uppdrag (23:29-32). Gud vakar över sitt ord tills det bär frukt (1:11). Vi kan lära av berättelsen att även profeter kan tala osanning för att inte råka ut för något ont. Att kämpa och stå vid sanningens sida är en ständig kamp för oss människor. Jeremia ville helst befrias från sitt uppdrag.

Bland det Gamla testamentets profeter var Jeremia den som mest liknar Jesus i sitt lidande. Jeremia varnade sitt folk för konsekvenserna av det liv och den politik de ägnade sig åt. Jeremia var en fridens människa. Gud gav honom uppdrag att förstöra och bygga upp (Jer. 1:10). Han var till sin natur en fridfull person. Att vara i ständig konflikt med sitt samhälle var en tung börda för honom. Det var plågsamt. Han gillade inte vad han hade att säga till sitt folk ändå var han tvungen av Gud att göra det.  Han älskade sitt folk och land men de betraktade honom som en förrädare därför att han talade sanningen i Guds namn. I Jeremias liv kan vi se att Guds uppdrag till en människa inte kan vara utan kors. Än så länge hade inget av det som han hade förutsagt hänt. Därför gjorde folket narr av honom och skrattade åt honom hela tiden. De tänkte att hans profetior var tomma ord. Jeremia hade en benägenhet att upphöra att profetera för att inte bli hånad. Men han hade inget annat val än att fortsätta tala i Guds namn. Profeten Amos hade samma erfarenhet (Am 3:3–8). Det är i kristider, farliga tider och tider av stora omställningar som vår kristna tro prövas.

Petrus agerande när han hörde Jesus säga att han skulle lida och dö för att komma in i hans härlighet visar hur vårt sätt att tänka kan bli hinder för oss att nå Guds vilja (Matt 16:21-27). Petrus tog Kristus avsides och började förebrå honom. Kanske har det varit situationer där familj, vänner och de som står oss nära har försökt att hindra oss från att stå för sanning och rättvisa, att göra rätt för oss själva. De avråder oss att stå på sanningens sida och tala ut när det behövs. Det handlar ofta om rädsla. De vill inte att vi ska råka ut för något ont, hatet från grymma och hjärtlösa människor. Jesus har genom sitt ord och liv visat hur vi måste handla när sanning och rättvisa står på spel: ”Håll dig på din plats, satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människor.” Om en människa inte är beredd att offra sig kan hon inte vara beredd att gå i Jesu spår, eller förneka sig, ta sitt kors och följa Herren.

Om vi verkligen känner Gud, då kan ingenting skilja oss från hans kärlek. Kristi kärlek tvingar oss. Det var detta som Jeremia upplevde i sitt liv när han sade: ”Herren övertalade mig, och jag låt mig övertalas. Han grep mig och blev mig övermäktig. De som känner Herren kommer inte att upphöra att vittna om honom. Guds ord kommer att brinna i deras hjärta liksom en eld. Därför kan vi instämma i psaltaren: ”Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. Bittida söker vi honom. Vår själ törstar efter Herren, vår kropp längtar efter honom liksom ett torrt land som försmäktar utan vatten. Den som älskar honom kommer alltid att upplyfta sina händer i hans namn, lovsjunga hans namn och bli skyddade i hans vingars skugga.

Det som förväntas av oss är endast att vid Guds barmhärtighet frambära oss själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Ett andligt liv är som en liturgi, en gudstjänst, ett offer åt Gud. Fattigdom, sjukdom, förföljelse och lidande är tunga kors som endast kristna kan bära. Många säljer sin själ för ett liv av rikedomar som kanske varar 50–70 år. Sanna kristna vet att vårt hem är i himmelen (Matt 21:21).

Apostel Paulus förstod mycket väl att vår värld kan innebära en fara som avlägsnar oss från ett gudomligt liv. Därför varnar han: Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelse av era tankar. Omvändelse betyder att ändra tankesätt, hur vi resonerar och ser saker. Utan att detta sker i vårt liv kan vi inte avgöra vad som är Guds vilja, det som är gott, behagar honom och är fullkomligt (Rom 12:1–2). För att detta ska ske i oss behöver vårt inre öga få Guds ljus, så att vi ser vilket hopp han har kallat oss till (Ef 1:17–18). Så länge vi tänker och handlar på världens sätt kommer vi att vara långt borta från Gud.

Utan profeter förvildas folket, menar Ordspråksboken 29:18. Falska profeter finns i överflöd i denna tid.  Djävulen frestade Jesus med bröd. Välstånd, kontroll och trygghet har blivit vår tids frestelser. Den sociala utopin fördärvar allt. Djävulen kräver lydnad och lojalitet. Allt synes vackla, självklarheterna och säkerheterna håller inte. Vår tid kräver urskillning, bedömning, omprövning. Som kristna är vi kallade och utvalda bland många, att stå under ett högre tvång. En profet uppträder med religiös auktoritet, bedömer sin samtid och ger den vägledning. Profetian tolkar historien. Profeten manar och vill väl. Genom slapphet och kortsynthet har många låtit sig förledas och är inte längre uppmärksamma på hotande faror.

Om vi är reflekterande kan vi se att varje dag innebär utmaningar. De kan vara små eller stora. Livet är en ständig utmaning till omvändelse. När vi kan se oss som vi är kan vi inget annat än att be om barmhärtighet och nåd. Det är först när vi kan se oss i Guds ljus som vi har möjlighet att öva barmhärtighet. Då vet vi att vi lever av Gud godhet som vi inte kan framtvinga eller själva skaffa oss. Då förstår vi att vi behöver barmhärtighet. Bara på så sätt kan vi lära oss att bli människor som förbarmar sig över andra och i detta bli lika Gud. Vi kommer alltid att behöva godhetens och förlåtelsens gåva. Vi kommer alltid att vara i behov av att öva och ge barmhärtighet vidare. Nåd förvandlar, barmhärtighet är det som kan frambringa det bästa i oss människor.

Minnesdagen av vår kyrkans invigning som firas idag blir en påminnelse till oss om att Jesu Kyrka rymmer hela frälsningens sanning. I denna kyrka har vi en moder som har allt i överflöd och låter alla sina barn få del av detta. Nu är det upp till var och en att välja att stanna hemma eller ge sig av iväg till ett främmande land. Ett sådant land tycks ge glädje men i verkligheten är det bara sken av glädje. Därför är det en illusion när någon lämnar Moder Kyrkan för att söka lycka, frid, makt, kraft, ära och framgång någon annanstans. Allt annat kan ge en känsla av tillfredsställelse men kan i själva verket inte ge ett fullkomligt liv. Därför ska vi som katoliker glädja och fröjda oss i Herren att Gud finner oss värdiga att ge oss del i sin sons liv, allt mitt är ditt. Detta blir verklighet när en människa har ett personligt möte med Gud. Vi har glömt Jesus tidlösa fråga: ”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv?” (Matt 16).  Dessa Jesu ord har genom historien förvandlat mångas liv. Må det också fortsätta förvandla oss som hör det idag. För att vinna något värdefullt måste man vara beredd att förlora något. Endast de som förlorar sig i Jesus kan vinna det som evigt består. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen