Kärleken vållar inte din nästa något ont - 23:e sön A 2017

Publicerad fredag, 08 september 2017 09:01
Skriven av Chikezie Onuoha MSP

Mina vänner, det känns som om alla religioner har misslyckats. Kärnan i alla religioner är budet om kärlek. Världen verkar fylld av hat, konflikter, krig, mord. Lust har infekterat världen med korruption. Oxford-ordbok 2016 förklarade "post-sanningen" som årets Ord. Online-upplagan av samma ordbok definierar "post sanningen" som " omständigheter i vilka objektiva fakta är mindre viktiga i utformningen av den allmänna opinionen än känslor och subjektivt tyckande. "Vissa forskare tror att världen redan finns i post-sanningens era speciellt i politiken där "det är lätt att körsbärsplocka data och komma till vilken slutsats som helst du önskar. "Det verkar som om i denna era, det finns lite eller ingen hänsyn till korrespondensen av tanken till verkligheten. Riktiga lögner tenderar nu att tolkas så att de ser ut som sanningar. Det flesta människor är bemästrade av världen och nu kan sägas vara av världen. Krig råder inom människor och människor emellan på så sätt att tal om förlåtelse, barmhärtighet, tålamod, mildhet, generositet inte längre finner hem hos många människor i världen.

Gud talar om vilket uppdrag han har gett människan: ”väktare för Israels hus”.  Detta innebär att vittna om Guds ord, att vara Guds mun och tala som Gud manar Hesekiel (Hes 33:7ff). Profetens uppdrag bestod i att tala som Gud säger, inte som profeten känner, tycker eller önskar.  Av erfarenhet vet jag att ingen kristen har det lätt med att leva och handla efter evangeliets uppmaning. Det kan inte tas för givet idag att de som regelbundet besöker gudstjänsterna verkligen tror på Guds ord eller lever efter det. Därför har vi ett ansvar att ständigt förkunna och vittna om evangeliets budskap. Det känns som hela världen har tagits över av demoner som människor har kallat in i världen genom tiderna (Matt 12:45). Vår tid är, i kontrast till förgången tid, inte längre präglad av kristen tro. Många i det postmoderna samhället har förlorat en kristen syn på tillvaron. Vi bevittnar en alldeles ny inställning till den kristna tron. Att Gud är historiens Herre och verkar i världen är inte längre självklart. Nya undersökningar i en rad länder visar att kunskapen om Bibeln är låg och att många inte ens känner till boken överhuvudtaget. Detta är en andlig och kulturell utarmning, för vilken alla, troende och icke-troende, är ansvariga. Kristendomen reduceras bland många troende kristna till en fråga om känslor och smak.

Aposteln Paulus betonar i sitt brev till romarna det viktigaste uppdrag som en kristen är ålagd: ” Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra” (Rom 13:8). Kärleken menar Paulus vållar inte ens nästa något ont. Den är lagen i dess fullhet (Rom 13: 10). Det är just befallningen att älska även våra fiender och be för dem som är grunden för vad Jesus säger om vägen till försoning med de som gjort oss orätt (Matt 18: 15–19). Jesus menar att en broder eller syster som inte lyssnar till församlingen ska betraktas som en hedning eller syndare. Men frågan gäller hur Jesus handlade med syndare. Han älskade dem till slut och talade sanningen om livet till dem. Guds kärlek och barmhärtighet ska inte tolkas som om han accepterar eller tolererar synd, att han inte håller människor ansvariga för sina val och handlingar i livet. Liksom i Israel, har vår värld både sanna och falska profeter (2 Pet 2:1). I deras girighet efter pengar och inflytande, handlar de i lättrogenhet/godtrogenhet med rena fabrikationer. Onda människor följer i Balam son av Beors fotspår, som samtyckte till bestickning för att handla orättvist mot de oskyldiga. Ett dövt djur användes för att få stopp på denne falsk profet. Tro av något slag måste ha ett objekt. Det finns många människor som själv luras med att vara på Guds sida i en konflikt eller oenighet. Det är inte lätt att vara verkligen engagerad i Jesu liv och vision på så sätt att göra vad han säger. Den kristna tron handlar om relation med en person, Jesus Kristus. Det är lätt att säga jag älskar Jesus men otroligt svårt att göra som han säger. Utan att göra som han säger är ens tro på honom förgäves. Tron har innehåll och aldrig en abstraktion.

Många religiösa grupper, självproklamerade pastorer, evangelister, gudsmän, biskopar, profeter mm bidrar till den situation som vi befinner oss idag genom sina predikningar, profetior, tankar, ord och handlingar. De flesta lovar under eller mirakler, genombrott och inget annat. De firar symbolen av omedelbara rikedomar. De flesta gör Gud till en lögnare av lathet, medelmåttighet. Kristendomen reduceras till magi. Folk har glömt att de inte behöver en pastors välsignelse för att Gud ska uppfylla sin löften i deras liv. Halleluja och amen rop översätter inte till rikedom. Vi måste sluta sprida den falska kristendomen att du kan få något ur intet, att skörda där du inte har sått, omedelbar tillfredsställelse, omedelbart resultat. Dessa måste ersättas av budskapet om dygder, kreativitet, trofasthet, hängivenhet, ansvarstagande, tålamod, planer, analyser, kritiskt tänkande.

Många människor även bland de så kallade troende gör sig lustiga över Gud och religionen. Bibelns ord förklaras bort och urvattnas på olika sätt både i kyrkan och utanför kyrkan. Bland många råder värdenihilism och normativ relativism. Detta kan beskrivas som en form av privat eller subjektiv sanningsposition. Alla har rätt. Ingenting är längre fel. Risken med allt detta är att dessa synsätt vanligen slutar i att man tror på i stort sett vad som helst. Det är gott så länge "det känns bra attityd". Vi har en kultur som numera grundas på en filosofi av 'det är rätt så länge det känns ok', ett fenomen som säger att man kan tro i stort sett på vad som helst. Gud och sanning är för postmoderna människor privat. Relativism råder i alla sfärer av livet. Alla har sina sanningar. Alla har rätt. Evangeliet på det sättet är begränsat och har ingen relevans för verkligheten.

Nutida kristendom tenderar att ge intryck åt folket att de får göra vad de vill eftersom Gud älskar, förlåter och är barmhärtig mot alla. Gud framställs ofta som en snäll farbror, en tomte, Santa Klaus som inte bryr sig om hur vi lever våra liv här på jorden. En bild av Gud som inte räknar med hans rättvisa är felaktig. Som kristna är vi kallade till en helig fruktan för Guds helighet. Deltagande i liturgiska handlingar som den heliga mässan, mottagande av alla sakrament och devotioner så som rosenkransen och vallfärder leder ingenstans för den som saknar fruktan för Guds ära.  Vårt liv är ett liv i världen inte av världen. Ett liv av världen innebär att anpassa sig till trenderna. Vi behöver dag för dag träna och öva oss i fruktan för Gud. Herren kallar oss att bära frukt inte att vara upptagna. Ibland är vi så upptagna med det som anses vara Guds verk att vi inte bär frukt. Förändringar börjar i hjärtat. Fruktan för Guds ära resulterar i ett gott hjärta. Och ett gott hjärta bär frukt. För att bära frukt krävs det ett liv i glädje. Gud är aldrig i partnerskap med bitterhet, förtal, avund, högmod, bedrägeri, mord, lögn. Alla andens gåvor har sin grund i kärlek som kan finnas endast där glädje finns.

Av naturen är vi människor goda. Samtidigt finns det en böjelse eller benägenhet hos oss till det onda. För att vi ska välja det goda och rätta oss efter det behövs regler. Endast genom att vara ordets görare kan vi vara säkra på att Gud är nära oss. Det kräver Guds nåd och hängivenhet från vår sida att bemästra det onda hos oss.

När en människa möter den levande Guden, blir den människan aldrig samma person igen. Detta möte betyder allt. Utan att ha ett personligt möte med Gud, en fruktan för Guds ära, härlighet och helighet, kan det kristna livet inte bestå i någon människa. Man kommer att fortsätta leva i synd fast hon eller han deltar i Kyrkans liv. För att kunna leva det kristna livet i nutiden måste den kristne ha en innerlig övertygelse om sig själv som en unik person i en unik relation med Gud. När vi har upptäckt att Gud har en personlig plan för vårt liv och vår frälsning då kan det bli lättare att vara trogen och hålla fast vid honom oavsett hur världen väljer.

Tron på Kristus sträcker sig eller går bortom fascination för hans person, vi kan inte bara vara beundrare. Det handlar om en fruktan som grundar sig i ett personligt möte och relation med Kristus som ger mening till allt i vårt liv. Vilken tragedi för en som lämnade världens korruption genom kunskap om vår Herre och frälsare Jesus Kristus; ändå blev bunden i dessa återigen och dennes problem blir till slut värre än tidigare.  Det är mycket bättre att inte ha känt Herrens väg än först ha kunskap om den rätta vägen och sedan lämna den sanna och återvända till mörkret.

Gud gav människan makt inte andarna (I Mos 1:26). Därför får alla andar tillstånd av människan för att fungera. Dessa söker överenskommelse i människoliv (2Mos 0:24). Förlita er inte på rikedomar även om de växer (Ps 61). Vår tro måste omsättas i praktiken med dygder, kunskap, självbehärskning, mod, broderskärlek, tålamod, generositet. Utan dessa gåvor, blir ens tro värdelös eller torr på kunskap om vår Herre Jesus Kristus (2 Pet 1:8). En människa som saknar dessa gåvor är kortsynt och blind. I kampen mellan hjärnan och hjärtat måste vi börja med oss själva och reflektera om över vårt innersta själv (2 Kor 13:5). Vandrar vi verkligen i tro? Varje person måste tala sanning till sig själv i den saken. Oftast lurar vi oss själva medan vi tror att vi lurar Gud och andra människor, men ett liv i lögn är ovärdigt vår kallelse som Guds adopterade barn. Sann frihet kommer genom målmedvetenhet i vårt sökande efter ljus och frid, genom att ha hela blicken på honom som är vårt liv och ljus (Matt 6:22). Då kommer vår hjärna fyllas med ljuset av Guds närvaro. Detta sker när vår hjärna är förnyad, det vill säga, med vår tanke inriktad på Gud (Jer 29:11). Att inte vara målmedveten innebär avguderi. I detta sammanhang kan vi förstå profeten Jeremia när han skriver: ”Du ska söka mig och finna mig, när du söker mig med hela ditt hjärta.  Chikezie Onuoha MSP