”Gå bort till vingården, ni också". 25 sön A 2017

Mina vänner, ju mer jag ser mig omkring och betraktar olika fruktansvärda händelser, grymheter, konflikter, aggressioner, hat, hot, likgiltighet, hopplöshet, girighet, omoral, lögn, krig, katastrofer, mord, gudlöshet och mycket annat känns det som om Gud inte har något att göra med världen och det som sker här. Jämfört med denna värld känns Sodom och Gomorra som rättfärdiga. Gud besökte Abraham och informerade honom om grymheten i Sodom och Gomorra. Ropet från Sodom och Gomorra är ingenting jämfört med ropet i vår värld idag. Grymhet, orättvisor mot medmänniskor ropar till Gud. Det är först och främst synden som ropar till Gud. Gud kommer att be dem om ursäkt för att han förintade dem medan han låter vår värld fortsätta i grymhet och gudlöshet. Varför har han inte förintat vår värld? Vi har vårt svar i det som vi läser hos profeten Jesaja: ”Se, mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar säger Herren. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket är också mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar” (55:6–9).

Det händer ibland att vi hamnar i situationer där vi frågar om Gud är med oss, om han svarar när vi ropar till honom. Dagens första läsning bekräftar att Gud bönhör, räddar och att han är vår frälsning alltid och överallt. Människan har inte obegränsad tid att söka Herren (Jes. 55:6–9). Därför är tiden avgörande. Viktigt är att vi använder vår tid på ett förnuftigt sätt för det som är väsentligt i livet. Vårt uppdrag i livet är att vi strävar efter att låta vår vilja, våra tankar och vårt handlande överstämma med Guds. Det räcker inte att bara åkalla Herren i nöd. De som åkallar honom måste göra det med uppriktigt hjärta. Att Gud har omsorg om sitt folk och lyssnar när de åkallar honom bekräftas också hos dagens psalmist (Ps 145: 17–18). Skriften har en evig giltighet som Guds ord. I alla tider och plats talar den till människor. I dag möter vi både i den andra läsningen (Fil 1:20c-24, 27a) och evangeliet (Matt 20:1–16) frågor om arbetslöshet, skapande av jobb, resursfördelning och rättvisa. Samma frågor har att göra med allmän etik i ett samhälle.

Av sin natur är människan kallad att arbeta. Syftet med detta arbete är att det ska vara källa till glädje och kärlek i handling. Genom att arbeta medverkar människan till att fullborda världen som är på väg till sin fullbordan. I stället för arbete har människor förvandlat det till jobb, något som förstås är jobbigt. Nu är syftet med jobb endast att tjäna pengar. Tyvärr, ökar arbetslösheten i många länder. I vissa länder, särskilt i fattiga länder kan den vara uppe i 80 procent. Många människor som har jobb, är underanställda eller underbetalda. Många människor lever idag i ständig oro för att de ska bli av med jobbet. Att skapa jobb och hur man fördelar de tillgängliga jobben skapar ofta etiska problem. I många länder, orsaker arbetslöshet upprördhet och protester. Revolutioner har sin grund i arbetslöshet, maktmissbruk, korruption och orättvisor som breder ut sig. Vår värld är en orättvis värld. Den gagnar somliga och dömer somliga till ett liv i misär. Många motsätter sig systemet som gör de rika rikare och de fattiga fattigare. De kräver att världens resurser måste fördelas på ett rättvist sätt mellan alla människor.

Jesus använder en liknelse i dagens evangelium för att berätta om en jordägare som går ut för att leja arbetare till sin vingård. Jesus jämställer dessa olika grupper och betalar dem en denar var. Var detta rättvist? Hur går det att berättiga ett sådant handlande? Intuitivt skulle många av oss säga att Jesu handlande gentemot arbetarna som hade lejts först inte var rättvist, trots att han hade en överenskommelse med dem om en denar var för ett dagsarbete. De som kom sist fick lika mycket betalt som de som kom först. Detta fick de som han hade lejt först att protestera. Jesu handlande bjuder till reflektion och eftertanke. Var de först lejda berättigade att protestera mot honom? Livet skapar dilemman och konflikter. I berättelsen kan vi se hur Guds sätt att tänka och handla är i konflikt med det mänskliga sättet att tänka och handla. Konflikten kretsar kring olika principer nämligen, rättvisa, avtal och godhet eller generositet.

Att vi kan hamna i etiskt dilemma ser vi i den andra läsningen där den helige Paulus hade svårt att välja mellan att leva eller att dö. Till sist ville Paulus leva för att tjäna sitt folk. Paulus menar också att hela människan är kallad att prisa Gud inte bara med själen utan också med kroppen. Utan Gud är allting dött. Dilemmat i dagens evangelium kan sägas vara en fråga som gällde resursfördelning och behovet av rättvis lön till arbetare. Troligen hade de olika grupperna kommit samtidigt, tidigt på morgonen för att vänta på att någon skulle leja dem. I många länder kan vi fortfarande se denna situation. Arbetare kommer till stadens torg varje morgon för att vänta på någon som kan behöva en dagarbetare. Den första gruppen hade tur då de fick arbete tidigt medan den andra gruppen var tvungna att vänta hela dagen på någon som skulle leja dem. Förmodligen var det inte deras fel att ingen kom för att leja dem förrän i den elfte timmen. Vi kan ana att de var desperata och frustrerade under dessa timmar de var tvungna att vänta. Om vi jämför hur de hade lidit av arbetslöshet under de timmarna och hur den första gruppen som säger sig ha slitit hela dagen i solhettan är det ändå svårt att säga vilka som hade haft det besvärligast den dagen.

Vi kan förnimma något av den upprördhet som de första arbetarna kände när de såg att de sist lejda fick samma betalning som de själva. För att kunna förstå Jesu handlande i denna specifika situation är det viktigt att lyssna till det som Gud säger genom profeten Jesaja i den första läsningen: "Se, mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är också mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar" (Jes. 55). Mot denna bakgrund kan vi förstå Jesus som i respons till de första arbetarnas protest säger: "Min vän, jag är inte orättvis mot dig". Vi säger kanske att detta inte händer i vårt samhälle, men det är nog inte så.

Jesu lära är för alltid revolutionerande. Världen har ännu kvar att pröva den. Egenintresse låter inte människor höra varandra. Vi säger att vi vill frid medan när vi talar är vi för krig. Runt om i världen kämpar och strider politiker, affärsfolk, kapitalägare för sina intressen. Människor dör av fattigdom medan ledarna tar allt för sig själva. I stället för att vara tjänare är de mästare. Världen och dess folk har tillräckligt med resurser för allas törst och hunger. Men girighet hos de som är valda att leda folket och kapitalägarna står i vägen och vill inte låta förändring ske.

Trots att Gud skapade oss till sin likhet, sin avbild, är han ändå olik oss i allt, därför att han är existens i sig själv. Vi kan bara existera i honom. Guds transcendens har lett till att vissa människor tror att han inte är en personlig Gud för varje människa, en Gud som bryr sig om individer. Gud är en personlig Gud som inte är en abstrakt Gud. Han är nära och är en sann vän till alla som söker honom. Gud existerar utanför tiden. Han finns alltid, men våra dagar är begränsade. Vi kan endast söka honom medan vi är på denna jord. Det är den tid som vi har. Därför hör vi: ”Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära” (Jes. 55:6).  För att vi ska komma nära honom, gäller det att vi omvänder oss, vårt tankesätt och våra handlingssätt för att tycka, tänka och handla liksom Gud. När du accepterar din fullständiga maktlöshet kan Gud visa dig det oändliga djupet av sin allmakt. Oavsett vad som sker i vårt liv eller i världen får vi inte glömma att Gud har lovat att allting samverkar till det bästa för dem som sätter sitt hopp på honom. En sådan övertygelse behöver vi som kristna. 

Apostel Paulus skriver: ”För mig är livet Kristus och döden en vinning. Jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här. Lev ni bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium.” Människor förkunnar idag för personlig vinning istället för Guds ära. Paulus skrev denna text från ett fängelse i Rom (61–63 e. Kr.) eller från Efesos (56 e. Kr.) Paulus visste inte om hans fängelsevistelse skulle sluta med döden eller befrielse, men vad som än händer blir det till Guds ära och härlighet.  Paulus varnar församlingen i Filippi för vissa fiender till evangeliet och uppmanar dem till trofasthet. Detta innebär att vi gör allt till Guds ära; vare sig vi äter och dricker eller vad som helst som vi gör vi till Guds ära” (1 Kor 10:31). Aposteln Paulus uppdrag var att förkunna evangeliet och han hade mycket framgång i detta hos hedningarna.  Från år 39 – 69 arbetade han med all sin kraft för att evangeliet skulle spridas. Liksom vi alla hade han massa bekymmer precis som vi idag, men ändå kom evangeliet före allt annat i hans liv. Vårt uppdrag som kristna är att leva evangeliet dagligen på så sätt vittnar vi om Kristus och vinner människor för honom.

Det som berättas om i dagens evangelietext sker fortfarande i många länder (Matt 20:1–16). Folk som söker arbete samlas på stadens torg för att vänta på att bli lejda av någon. ”Varför står ni här hela dagen utan att arbeta?”  De svarade: ”Därför att ingen har hyrt oss.” ”Gå bort till vingården ni också.” De protesterade. Deras uppfattning om rättvisa och jämställdhet var fel. ”Jag är inte orättvis mot dig säger arbetsgivaren. Somliga människor ser med onda ögon på att jag är god.” Varje människa har rätt till arbete. Det är i vår tid statens plikt att se till att invånarna har arbete. Människan bekräftar sin värdighet genom arbete. Utan arbete lider människan brist på självkänsla och värdighet. Tyvärr är det många i vår tid som står sysslolösa och arbetslösa. De är utan arbete för ingen har lejt dem eller de kan inte skapa arbete åt sig själva.

Om de som hade lejts tidigt på morgonen hade fått betalt först skulle de inte ha vetat hur mycket de som arbetade endast en timme hade fått. De tidigt lejda hade ett kontrakt medan arbetsgivaren bara hade lovat skäligt betalt till den andra gruppen. Gud har valt att ge hedningar tillgång till himmelen precis som han hade gjort för judarna. Frälsning är en fri gåva av Gud. Den ges gratis. Ingen förtjänar den. Dopet är en gåva som vi aldrig nog kan tacka för. Dagens liknelse kan ge oss hopp och uppmuntran. Det kan vara den sjätte eller nionde eller till och med den elfte timmen i våra liv. Vi kan fortfarande komma in i himmelriket om vi lyssnar till Guds röst och arbetar i hans vingård. Min är frälsningens dag. Gud ska vara lika generös mot oss liksom himmelens höjd. Nu är tiden att söka Gud. Om vi lever värdigt Kristi evangelium sker undret ibland oss. Då behöver vi inte springa hit och dit för att få hans nåd och under.

Denna liknelse är i första hand, en liknelse om himmelriket. Det finns inget som mer demonstrerar detta än upplevelsen av den ångerfulle tjuven som dör bredvid Jesus på korset. "Sannerligen, säger jag dig, i dag skall du vara med mig i paradiset" (Luk 23:43). Det spelar ingen roll om du har känt Jesus från de tidigaste dagarna av ungdomsliv eller om du lär känna honom på din dödsbädd. Det är aldrig för sent att vända sig till nåden, vår Herre Jesus Kristus och ångra sina synder; du kan åkalla hans namn på en viss dag och på en viss timme och överföras från mörkrets rike till ett rike av ljus och frälsning. Det är aldrig för sent; frukterna av ånger kommer aldrig baseras på längden av din tjänst i hans vingård. Jesus kallar, "Kom in i min vingård". När du står sysslolös på torget i världen, sträcker han gudomlig inbjudan till dig att komma och arbeta för honom. Kommer du till HERREN på denna elfte timme lösas du från syndens lön, döden. Det är nu den sista timmen, när klockan slår tolv, kommer det att vara en mörk timme, och det kommer att oundvikligen bli för sent, det blir mörkt och man måste göra räkenskap inför Gud Fader för sin andliga sysslolöshet. Chikezie Onuoha msp

Webbdesign: Peter Tynkkynen