Varför bar den vilddruvor? 27 sön A 2017

Mina vänner, det är samma tema som går genom dagens första läsning och evangelietexten. I dagens första läsning (Jes. 5:1–7) får vi höra om en person som berättar om hur hans vän har ansträngt sig för att hans vingård ska få allt som behövs för att den ska bära frukt. Till slut bär vingården vilda druvor istället för äkta druvor. Av erfarenhet vet vi att bekymmer för framtiden gör att vi ibland gör fel saker. Vi har bekymmer för mat, dryck och kläder. Vi gör oss bekymmer för pengar, med vilka vi kan köpa dessa ting. De flesta tror att om de kan samla tillräckligt mycket med pengar, skulle de bli utan bekymmer. Därför anstränger sig många för att nå dit. Paradoxen i det hela är ju att genom att vi vill göra oss fria från bekymmer gör vi oss bekymmer.

När Jesaja skrev ca 740 f.Kr. existerade Israel trots att de var separerade från Juda.  År 721 f.Kr. led de på grund av sin otrohet mot Gud. I ett land med folk som var vinodlare var budskapet klart och tydligt.  Guds utvalda folk kände till hans välgärningar mot dem. De hade passerat från släkte till släkte i deras historia. Med bilden av en vingårdsägare som hade gjort allt för att vingården skulle vara fruktbar, skildrar profeten Jesaja Guds omsorg, kärlek, tålamod och intresse för sitt utvalda folk. Detta är en berättelse om människor som vägrar stå under Guds vingar, under hans beskydd. Herren Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk är hans älsklingsplantering. Det var ett land som förväntades leva i rättfärdighet men som valde att leva i orättfärdighet. Istället för äkta vindruvor, bar gården vilddruvor. Vingården är Guds rike.

Aposteln Paulus uppmuntrar filipperna att sätta sitt hopp helt och hållet till Gud. Ständig bön och sann tacksägelse och förböner kommer att skapa frid och fred hos dem. Kristi frid kommer dem till del i denna världen och evig frid i himmelen. Det första ändamålet för bön är tillbedjan till Gud i vilken vi bekänner Gud som vår skapare och goda givare. Det andra ändamålet är tacksägelse i vilken vi tackar Gud för alla hans nådegärningar mot oss. Det är först när vi har uppfyllt dessa två som vi kan be Gud om hans andliga välsignelse och gåvor. Paulus menar att detta är en modell för bön som kan ge oss frid och fred.

Det kristna livet är ett liv i bön. Jesus uppmanar sina lärjungar att ständigt be (Luk 18:1). Vi kan be ständigt genom att offra allt som vi gör som en bön till Gud. Att jag förkunnar Guds ord till er idag är mitt tack för allt som han är och gör för mig. Att ni är här idag är också en akt av tillbedjan och tacksägelse för era liv. Vi kan ägna hela vårt liv åt bön. Detta är bön, inte bara de några minuter och timmar vi är på knä och ber. Vid dopet blev vårt liv vigt åt Gud. Vi kan idag förnya det.

Evangeliet berättar en liknelse om en jordägare som hade gjort allt för att han ska få sin del av skörden vid skördetiden, men istället blev hans tjänare missbehandlade, pryglade, stenade och mördade av de som han hade lejt för att han tillsammans med dem skulle dela vingårdens skörd. Det står inte i berättelsen varför arrendatorerna agerade som de gjorde. Kanske de ville försäkra sin framtid genom att samla så mycket som möjligt till sig själva. Genom denna liknelse förklarar Jesus för översteprästerna och de äldste hos judarna att fast de var Guds utvalda folk hade de förbrutit sig genom synd och var inte längre arvingar till Guds rike. Vingården är i Gamla testamentet en bild av Guds rike (Jes. 5:1–7, 27:1–7, Ps 80:8–26, Jer. 2:21). Jesus hade Jesaja 5:1–7 för ögonen när han talar i dagens liknelse.

I liknelsen ser vi Guds obegränsade kärlek, omsorg, tålamod och barmhärtighet mot sitt folk och människans djup av grymhet och otacksamhet. Våra krafter är begränsade och de människor vi räknade med kan göra oss besvikna. Människan har svårt att lita på Guds ord. Därför söker hon på alla möjliga sätt att klara sig av egna krafter. Det är ju absurt att människan beter sig på detta sätt. Kanske är detta en av de största segrar som lögnens fader har lyckats med – att i en människans hjärta så misstro gentemot Gud. Vad kunde mer göras för min vingård som jag inte gjorde?

Gör er inga bekymmer, utan åkalla och be, tacka Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Guds ord är mera värt än allt vi tänker. Vårt förstånd är begränsat och det går inte för oss att fatta eller veta Guds tankar och förnimma hans djup. Det gäller för oss att sträva efter det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta. Vi är skapade för att älska. Inte med någon liten ”hemlagad” kärlek, utan med Guds egen kärlek. Endast denna kärlek är riktig kärlek. Guds kärlek övergår allt vi kan kräva eller önska.  Tacksamhet är grunden för ett lyckligt liv. Trots att allt hopp tycks ute inbjuds vi att hålla fast (Rom 4:18).  ”Hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den helige Ande.” (Rom 5:5). Anden är Guds största gåva. Genom att ge sin Ande ger Gud sig själv.

Rädsla väcks i situationer där vi känner oss personligt hotade. Oro inför nuet och framtiden, rädsla att lida brist på något. Varje gång handlar det om något naturligt gott. Det är något vi värdesätter och är rädda att förlora. Somliga människor tror att pengar och vad det kan köpa är det viktigaste för ett framgångsrikt liv. I USA gjordes en undersökning som gällde ”faktorer som bidrar till ett framgångsrikt liv”. Att ha massa pengar ”kom på plats 20 av 22, medan sådant som god hälsa, goda relationer och ett jobb som man tycker om hamnade högre upp på listan. Bibeln kan hjälpa oss att ha en sund syn på framgång. Det handlar inte bara om att följa sina drömmar för att alla önskningar ska slå in. Den tanken kommer troligen att leda till besvikelse. Alla har faktiskt möjlighet att nå framgång, men det kräver ansträngning. Ett liv som bara kretsar runt pengar och prylar gör inte någon nöjd, snarare tvärtom. Lycka kan aldrig köpas för pengar.

Gud gjorde mycket för sitt folk Israel, men han har gjort så mycket mer för oss som är kristna. Guds kärlek för sitt folk var endast en skugga av den kärlek han visat oss, det nya utvalda folket. Han sände sina profeter för att uppenbara sig och sitt budskap till judarna. Till oss sände han sin ende son i mänsklig natur för att han ska leva, lida och dö bland oss för att genom detta visa oss sin kärlek. Han gav judarna Kanans land, men oss har han gjort till arvingar till himmelriket. Trots allt vägrar vi lyssna till honom. Vi är likgiltiga och förnekar honom. Gud förväntar sig tillbedjan och tack, men vi visar honom otacksamhet. Vi är egoistiska och själviska, vi kommer inte ihåg att vi har fått allt som gåva från honom. Vi är alltid mycket upptagna med världen och dess attraktioner och har inte tid för honom. Genom Kristi seger på korset har skapats en ny vingård i vilken alla människor är välkomna. Vi är kallade till arbete i Guds vingård.

I sin godhet har Gud skapat och välsignat världen. I sin kärlek ger han människan del i sitt skapelseverk som medarbetare och förvaltare. Detta är ett kärlekskontrakt som Gud har med människor. Just i denna tid behövs arbetare i Guds vingård. Tyvärr är det några få som arbetar i Guds vingård på Guds villkor. Gud tillhör all ära och härlighet. Denna ära förväntar han av människor som är anförtrodda förvaltningsansvar. Hela jorden är Guds vingård. Varje människa har arbete i denna vingård. Allt Gud gör är kärlek. Aldrig planerar han att döma oss. Bristande tillit gör att vi oftast väljer att inte ge Gud den del av vingårdens skörd som tillhör honom – detta är hans ära! De flesta av oss tar äran som tillkommer Gud. Genom detta gör vi oss till vår egen skapare och mästare. Till stor del är det bekymmer som orsaker detta. Att bli människa innebär ett ansvar, att bära frukt. För att man ska lyckas med äkta fruktbärande krävs det att man också litar på Guds ord, och handlar efter det. Det krävs en övertygelse om att Guds kärlek övergår allt vad en människa kan kräva eller önska.

När en människa söker något annat än det som Gud har gett, förlorar den människan det som Gud har gett. På Jesu fråga om vad vingårdsägaren skulle göra med arrendatorerna svarade översteprästerna och de äldste: ”Han löner ont med ont och tar död på dem, och vingården arrenderar han ut till andra som ger honom del av skörden i rätt tid”. Guds rike ges till människor hos vilka det kan bära frukt. Vi hör berättelsen idag inte för att säga att Israel och Juda förtjänade vad som hände dem, utan den presenteras för oss som är dagens utvalda folk så att vi kan applicera Guds ord i våra liv. Vårt liv bör kännetecknas av tacksamhet mot Gud som har gjort allt gott för oss. Vi står alltid i tacksamhetsskuld till honom som är vårt liv och allt som vi har. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen