Är det fåfängt att tjäna Gud? 28 sön A 2017

Mina vänner varför har många blivit likgiltiga i världen? Händelser runt om i världen förefaller ge de ogudaktiga rätt. Det verkar som allt går bra för dem. Av denna anledning kan de gudaktiga börja tala hård mot Gud. Redan i Malakis bok läser vi detta: Ni har talat hårda ord mot mig, säger Herren. Nu frågar ni: »Vad har vi då med varandra talat mot dig?« Ni har sagt: »Det är fåfängt att tjäna Gud. Eller vad vinning har vi av att vi håller vad han har befallt oss att hålla, och av att vi går i sorgdräkt inför Herren Sebaot? Nej, de fräcka vill vi nu prisa lyckliga, ty de som gör vad ogudaktigt är blir upprättade, de går fria, hur de än frestar Gud.  Viktigt är det att lyssna till vad Herren säger i detta sammanhang: ”Men för er, ni som fruktar mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp, med läkedom under sina vingar”(Mal 3: 13 - 4:2a).

Påven Franciskus har upprepade gånger sagt att han oroar sig mycket för att likgiltigheten mellan oss människor sprider sig alltmer i världen. Likgiltigheten globaliseras i dag. Det är uppenbart att dagens globalisering av likgiltighet som är rotad i en förvrängd och obalanserad humanism där "människan har tagit Guds plats och därför i sin tur blivit ett offer för olika former av avgudadyrkan." Därför uppmanar han att vi måste bekämpa att likgiltigheten mellan oss människor sprids över världen. Han menar att "likgiltighet mot Gud, mot vår nästa och mot miljön är kopplade till varandra" och att de bidrar till att föda varandra. Därför kan man bara motverka likgiltigheten med ett svar som tacklar alla dess tre delar. Påven uppmanade till "en förnyad humanism som ger människan hennes rätta förhållande till först och främst Skaparen, med sin nästa och med skapelsen." Likgiltighet är ju något av det värsta som finns; bland det grymmaste man kan bemöta sin omgivning med. Det är också en förfärlig anklagelse. Den berövar människan sitt värde och dignitet.

Vår värld sätter allt mer gränser mellan folk och folk, grupper och grupper. Vår omsorg och kärlek begränsas till vissa grupper. Runt om Europa förs en politik som vill stänga dörren till andra, stänga gränserna. Det var inte länge sedan som Schweiz vid en folkomröstning röstade för att stänga sina gränser för EU- medborgare. Brexit är också en konkret handling på samma tendens. Idag räcker inte med gränserna som dragits mellan EU och den övriga världen. Vår värld tycks krympa istället för att bli större.

Himmelriket sammanfattar allt som evangeliet lovar.Första Moseboken börjar med en sort vigsel mellan Adam och Eva. Uppenbarelseboken slutar med lammets bröllopsmåltid som alla är inbjudna till. Första Moseboken är verkligen "början", "roten" och "fröbädden" av alla efterföljande skrifter - inklusive budskapet om Jesus och uppenbarelsen av Nya Testamentet. I Första Moseboken ser vi skapandet och förstörelsen av människan genom synden, men vi tar tag i frälsningens löfte genom kvinnans kommande utsäde; i andra Moseboken ser vi Guds kraftfulla återlösning säkrad genom Lammets blod; i tredje Moseboken möter vi gemenskap och försoning i den heliga helgedomen; I fjärde Moseboken upplever vi Guds ledning genom öknen, och i femte Moseboken förnyas vi av Guds trofasthet innan vi kommer in i vårt arv. I slutändan tjänar Bibelns avslutande bok, Uppenbarelseboken som ett klimatiskt "sista kapitel" av den historia som påbörjades i första Moseboken, där livets träd återställs mitt i Guds paradis, och förekomsten av synd och död har för alltid utrotats.

Gud förbereder ett gästabud för alla folk (Jes 25:6–9). Det är inte för vissa folk utan för alla. Guds kärlek och omsorg övergår alla gränser. Du älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det du skapat” Orden är hämtade ur Salomos vishets bok. Varifrån kommer all denna avsky människor emellan? Var finns kärleken? Som kristna har vi ett särskilt ansvar. Den vi tror på och följer korsade nämligen alla gränser. Jesus Kristus bröt igenom alla barriärer och dog för alla. Inte bara för några få utvalda. Därför han är herde för alla folk. Han godhet och nåd följer alla som åkallar honom även om de skulle vandra i dödsskuggans dal, ska de inte frukta något ont.

Både första läsningen och evangelietexten handlar om fester. I den första läsningen (Jes. 25:6–9) talar profeten om en fest som Herren Sebaot håller för sitt folk. Till denna fest är alla inbjudna. Alla som deltar i denna fest får god mat, vin, de ska inte mer sörja och aldrig mer möta döden. Med andra ord, de ska bli frälsta. Profeten Jesaja talade emot det utvalda folkets olydnad mot Gud och världsliga upptagenhet. Han förutsade många saker om den kommande messianska tiden. Det är en fest. Gud ordnar ett gästabud för alla på berget Sion.

Med en annan liknelse förklarar Jesus himmelrikes natur och karaktär. Jesus hade för ögonen Jes. 25 när han talade om liknelsen om en kung som håller bröllopsfest för sin son. Inbjudan trycktes och skickades till en utvald grupp. Allt är ordnat för festen. Det gäller bara att börja leva i festglädjen. När Jesus har berättat om liknelsen, avslutar han med ett gåtfullt uttalande: ”Många är inbjudna, men få är utvalda” (Matt 22:14). Tyvärr ville inte de som fick inbjudan komma. De till och med dödade tjänarna som kungen skickade för att påminna dem om att festen var färdig. De första tjänarna var profeterna och de andra var apostlarna. Apostlagärningarna skildrar denna profetias uppfyllelse. De tog inte emot tjänarna. Kungen var upprörd och straffade staden och dess folk. När man tittar på varför de inte kunde komma upptäcker man att de hade olika skäl: De brydde sig inte om kungens inbjudan. En av de inbjudna valde att gå till sina åkrar, en annan gick till sina affärer. Som det var på den tiden skickade naturligtvis kungen soldater för att döda dem som mördade tjänarna.

I våra dagar ser vi att samma skäl förhindrar många att delta i mässan som är Guds fest här på jorden. Hör vi inte ofta människor som säger ”jag arbetar alla söndagar, jag har inte tid att komma till mässan.” Människor sätter sig själva före Gud. Under veckan träffade jag två olika personer som angav liknande skäl till varför de inte har tid för Gud och sitt andliga liv.

Mannen som var utan bröllopskläder skildrar vad som kommer att hända dem som förblir dåliga i riket. Att han inte hade på sig de speciella bröllopskläderna var tecken på brist på respekt och uppskattning av att han var inbjuden. Enligt Uppenbarelseboken är det oräkneliga skaror som är utvalda. Det vore märkligt om det endast är några som är inbjudna eftersom vi vet att Jesus dog för alla. Om man läser mannens öde utan att tränga djupare in i det som är berättelsens mål, kan det tyckas som att kungen är orättvis mot honom för han hade ju ingen aning om bröllopsfesten. Han var inte bland de första som var inbjudna.

Det som Jesus vill lära oss är att för dem som vill vara med i festglädjen här på jorden finns vissa villkor att uppfylla. Man måste utrusta sig med bröllopskläder. Paulus talar i sitt brev till efesierna om vilka kläder de inbjudna är kallade att bära (6:10–18).  Genom tron och sakramenten i Kyrkan får vi alla som träder in i Kyrkans gemenskap bröllopskläder. Varje person får svara för sig själv om hon skall vara med eller ej.  För att vara med i festen krävs att du bevarar de bröllopskläder som Jesus har erbjudit dig.

Himmelriket är en bröllopsfest. Gud har en andlig inbjudan till alla människor att delta i denna fest. Det är inte endast en sluten grupp, nation eller folk som får inbjudan utan alla folk på jorden. Uppenbarelseboken slutar med lammets bröllopsmåltid som alla är inbjudna till. Den stora tragedin för mänskligheten är ju att många inte bryr sig om att tacka ja till festen över alla fester. De flesta är glada att få delta i en fest som någon familjemedlem, släkt, kompis eller organisation inbjuder till men nonchalerar festen som Gud anordnar för sin Son, vår frälsare. Inbjudan till Herrens fest skickas till oss varje gång vi hör något om evangeliet eller ser en människa som utför goda gärningar. Ingenting ska få hindra oss från att vara med vid Herrens bröllopsfest. Det är ytterst oförnuftigt av någon att inte delta i den.

Den stora tragedin är inte den ondas ondska, utan de goda människornas tystnad – orden är Martin Luther Kings. Alla som till namnet är kristen har ett särskilt ansvar. Ett ansvar att säga ifrån när våra medmänniskor kränks. Ett ansvar att säga stopp när vi ser hur hatet tar över. Ett ansvar att låta kärleken segra över avskyn. Vår likgiltighet är en ny form av barbari.  Påven Franciskus säger vidare ”Om börsen faller något i Tokyo, New York eller London blir det katastrof, men om tusentals barn dör av svält händer inget, konstaterade den katolska kyrkans högste ledare. – Att allt cirklar kring pengar måste vi ändra på och i stället sätta människan i centrum. Aldrig ska en människa offras för att tillfredsställa en annan människa.

Den helige Paulus menar i dagens andra läsning (Fil 4:12-14, 19–20) att allt ska göras till Guds ära. Lever jag i överflöd eller brister ska ära ges åt Gud som är alltings början och slut. För allt förmår vi genom Kristi kraft. Utan honom kan vi ingenting göra. Guds namn, YHVH, betyder "Andetag" (2: 7, Num 16:22), "Närvaro" (Exod 3: 13–14), "Livet" (vers 30:20) och "riklig medkänsla och sanning" (Exod 34: 6–7), men det betyder också ”jag är med dig”, en" som håller sina löften. Namnet YHVH betyder att "Gud var, hayah, Gud är, hoveh; och Gud kommer alltid att vara veyihyeh, vilket innebär att han alltid är närvarande och inte begränsad efter tid eller rum. Dessutom kallas Gud havayah, vilket innebär att han ständigt upprätthåller skapelsen genom sitt krafts ord. Som skriften säger: "I honom lever vi, rör oss och har vårt väsen" (Apg 17:28, Hebr 1: 3). Som det uttrycks poetiskt i psalmerna, "bakom och innan du besegrar mig, lägger du din hand mot mig".

Paulus övade sig att acceptera både framgång och motgång i livet. Han var ofta hungrig och saknade mat (2 Korr 11:23-29). Av alla de församlingarna som Paulus grundade var det endast från filipperna som han tog emot finansiellt stöd. Paulus manar oss att stödja evangeliets verk. När vi ger till Gud är det inte förlorat utan det är investering för vårt liv som leder till en skörd. Paulus talar i sitt brev till efesierna om vilka kläder de inbjudna är kallade att bära (6:10–18).  Genom tron och sakramenten i Kyrkan får vi alla som träder in i Kyrkans gemenskap bröllopskläder. För att vara med i festen krävs att du bevarar de bröllopskläder som Jesus har erbjudit dig.  Det är upp till var och en att komma eller inte komma till Jesu fest. Kommer du att bry dig om Guds inbjudan och det som hans tjänare säger idag eller hindrar du dem att samla Guds folk till den himmelska festen?

Ett motgift till likgiltighet och där som människan får stå i centrum är kunskapen om Skriften. Att studera Skriften (Toran) är en stor glädje, eftersom den avslöjar sanningen för oss och hjälper oss att förstå Herrens Herre. Som kung David sade: "Du visar mig vägen till liv; I din närvaro finns det fullhet av glädje; vid din högra hand finns det glädje för evigt "(Psalm 16:11).I kyrkans gemenskap särskilt i den heliga mässan får vi en försmak av den himmelska bröllopsmåltiden. Det är Jesus som kommer att möta oss vid sin fest. Låt oss vänta på honom med trons lampor brinnande. Vi kan göra om fariséernas fel och misstag. Vi har inbjudits till lammets bröllop. I realiteten är vi inbjudna sedan vårt dop. Men är vi klädda i nådens dräkt? Om vi inte är det är vi inte bättre än de som inte accepterade inbjudan. Kungen kommer närsomhelst och kastar ut oss. Medlemskap i Kyrkan på jorden är ett privilegium, en garant att vi kommer in i himlen, om vi gör vad som förväntas av oss.

I judendomen har alla judar förpliktelse att läsa hela skriften varje år. Den sista delen av Toran som läsas kallas för Vzot HaBerakhah , "detta är välsignelsen".  Efter att ha läst den här delen kommer denne jude att rulla tillbaka till skriftens början som heter parashat Bereshit för att börja läsa hela skriften återigen. Man gör detta varje år eftersom Talmud Torah - Torahs studie - är en gärning som ger oss möjlighet att bättre förstå skrifterna - inklusive det nya testamentet.  I detta sammanhang är det intressant att notera att första bokstaven i Torah är ett Bet i ordet bereshit, och Torahs sista bokstav är en Lamed i Israel. När vi sätter dessa tillsammans får vi ordet lev, "hjärta", vilket tyder på att hela Torah - från första bokstaven till sista - avslöjar Guds hjärta och kärlek för oss. Skriften lär oss att Gud valde att skapa universum yesh me'ayin "ur intet" för att dela hans visdom, ära och kärlek med andra varelser som han skapade. "Du skapade allting och för din glädje är de och skapade" (Upp 4:11). "För från honom och genom honom och till honom är allt" (Rom 11:36). Syftet med ditt liv är att lära dig att du är älskad av Gud, att känna och ta emot det oändliga värde du har i hans ögon och att dela den kärleken med andra. Var och en av oss blev skapad för att bli en del av Guds familj. Ja, Kristus blev människa så att vi kan dela Guds gudomlighet. Allt skapat ska tjäna till Guds ära. Endast i detta finner de sin mening. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen