De konspirerar mot dig– 29 sön A 2017

Mina vänner, av erfarenhet vet jag hur det känns när folk eller när vissa mäktiga människor får nästan en hel by att vara emot dig och din familj. I deras girighet och strävan efter makt lurar de fattiga människor medan de låtsas vara uppriktiga, ärade människor som lever enligt Guds ord. De använder de traditionella forumen som deras plattformar och fortfarande kontrollerar kyrkans plattform för sina onda konspirationer. Många av oss blir offer för denna grupp människor. Vi har blivit alltmer sårbara för rena fabrikationer och konspiratoriska teorier, folk som inte kan skilja åsikter från fakta. Vi hjälper till att avhumanisera andra och glömmer att se bilden av Gud i dem. Vissa människor gör det till sitt projekt för att ta oss ner. När detta sker kan somliga undra om det inte vore bättre att aldrig ha fötts. I bland kan det synas så mörkt i ens liv att allt verkar förlorat. Cicero berättade för över tvåtusen år sedan om ett vulkanutbrott. I två dagar täcktes världen av ett mörker så tjockt att folket på gatan inte såg varandra. Man trodde världens undergång börjat. På tredje dagen var himlen åter klarblå. Man hade fått igen allt från början, sitt eget liv, varandra, världen. Allt lyste i klara färger. Natten bådar alltid till morgondagens ljus. Dagens svårigheter ska också passera och när det känns mörkast är det också när dagen bryter fram. Endast Gud är Gud alla andra är avgudar och verk av människohänder. Säkraste kortet är att stanna vid Guds ord alla andra vägar leder till undergång.

Gud deklarerade att han var den som upphöjde Kyros som kung av Medien och Partien och expanderade sitt rike till Syrien, Babylon, och Egypten för Israels skull (Jes 45:1, 4–6). Han valdes som Guds instrument för att uträtta Guds plan. Han befriade judarna från exilen och gav dem tillstånd att återvända hem, återuppbygga templet och staden. Gud har kallat Kyros vid namn och gett honom ett namn (smorde) som icke-judar inte kunde få vid den här tiden. Det finns ingen annan Gud förutom Gud. Han är Herren och ingen annan. Gud har gjort detta för att visa hela världen att endast Gud är Gud och ingen annan. Andra gudar är verk av människohänder, avgudar, som har öron men inte kan höra, ögon men inte kan se och munnar men inte kan tala. Kyros var en hedning, en som tillbad avgudar. Han kände inte den sanne Guden ändå kunde den sanne Guden använda honom som sin agent.

I dagens evangelietext möter vi en fråga som är lika aktuell idag som den var under Jesu tid, nämligen skattepolitik. I Sverige har skattepolitik funnits länge. Detta gäller också för många länder i världen. Att inte betala eller fuska med skatt kan innebära allvarliga konsekvenser. Många företag, organisationer och enskilda personer har råkat illa ut, fängslats för skattefusk.

För ett tag har vi lyssnat till olika liknelser som Jesus har riktat mot skriftlärda, översteprästen, fariséerna och sadducéerna. Jesus fiender är väldigt irriterade. Han har just berättat olika liknelser som ställt deras ondska i öppen dager. Fariséerna konspirerar för att få honom att råka säga något som gör att de kan överlämna honom till den romerske ståthållaren. Vissa menar att fariséerna betalade några av sina lärjungar för att få Jesus på fall.  De vågade inte gripa Jesus på grund av folket när han talade och avslöjade deras hyckleri. Därför försöker de nu snärja Jesus med svåra frågor så att folket kan vända sig emot honom. När folk vill göra oss illa, försöker de göra oss sårbara genom att smutskasta oss inför folket så att vi förlorar folkets sympati. 

Fariséerna kan beskrivas som en väckelserörelse inom judendomen. De studerade de fem Moseböckerna noggrant och försökte leva efter dessa. Herodes Antipas som styrde Galiléen och Perèen och grundade staden Tiberias var son till Herodes den store som mördade pojkarna i Betlehem (Matt 2:16). Fariséerna och Herodes anhängare var två olika grupper som inte hade mycket gemensamt. Ett som de var överens om var att röja Jesus ur vägen.

Under denna tid var många judar låsta i konflikter med de romerska myndigheterna. Skatt var en tvistefråga mellan judarna och romarna. Jesu svar till dem gör den här scenen till den mest minnesvärda pengarelaterade texten i Bibeln. Den specifika skatt som beskrivs i dagens evangelium gäller huvudskatt som alla män, kvinnor och slavar i åldrarna 12 till 65 skulle betala. Den uppgick till en denar, det vill säga en dagslön. Den instiftades 6 efter Kristus när Judéen hade blivit en romersk provins. Romarna tvingade det judiska folket att betala skatt till kejsaren.

Fariséerna motsatte sig denna skatt medan Herodes anhängare stödde romarna och skatten. Många ville etablera en teokrati som en idealisk judisk stat. De betraktade alla icke- judiska härskare över Israel som en styggelse inför Gud. Att betala skatt till en sådan härskare var detsamma som att effektivt förneka Guds suveränitet över nationen. Jesus hade inte råd att förkasta denna position. Å andra sidan, var romarna känsliga mot allt som såg ut som motstånd till deras styre. Alla måste acceptera romersk myndighet.  Om Jesus förnekade giltigheten i att betala skatt, då kunde han överlämnas till romarna som någon som uppmuntrande uppror. Jesus undviker fällan genom att påpeka att pengarna är en del av den icke-judiska staten och som sådana kan de lagligen ges till romarna - men detta endast till de saker som hör till hedningarna. När något tillhör Gud, skall det ges till Gud. I praktiken menar han att de som ställde frågan om skatten bör ta på allvar sin förpliktelse att ge Gud den ära som tillhör Gud. Gud har skapat alla människor till sin avbild. Därför måste alla ge sig helt och hållet till Gud. Om pengar tillhör kejsaren, då tillhör hela människan Gud. Att ge till kejsaren det som tillhör kejsaren betyder i detta sammanhang också att vi som medborgare i ett visst samhälle och världens medborgare ska leva enligt rättvisans och fridens krav i sociala relationer och att arbeta för det gemensamma bästa i samförstånd och solidaritet med allt skapat.

När Fariséerna och Herodes anhängare kom till Jesus försöker de smickra honom. Bakom deras smicker döljer sig ont hyckleri.  Det här var inte den första gången fariséerna vill lura Jesu och få honom på fall (Mark 10:2).  De hade inte räknat att de talade till Gud själv.  Jesu svar måste ha förvånat de som ställde frågan och de som hörde honom att han kunde undvika fällan och samtidigt hitta ett sätt att lära dem en religiös läxa. Att mynten hade inskription av kejsare Tiberius, son till den gudomligförklarade Augustus innebar för judarna en förnekelse av Guds suveränitet. Judarnas motstånd mot romerskt styre med dess skatteindrivning och inblandning i judiskt liv ledde till en revolt år 6 f. Kr. under ledning av Judas från Galiléen. En annan revolt skedde från 66 till 70 e.Kr., en protest som slutade med förstörelsen av templet i Jerusalem och ledde till förskingring av judarna runt om i världen.

Här är det viktigt att inte glömma att vörda kejsaren var en viktig del i det romerska samhället.  Både Jesus och apostlarna motsatte inte sig detta så länge som kejsaren inte gick emot Gud (1 Pet 2:11-17).  Så länge som staten inte går emot Guds vilja (Apg 4:18–20) så ska vi lyda staten och betala skatt (Rom 13:6–7). I detta sammanhang fanns det också en annan sida av kejsarvördnaden som innebar att man skulle offra till kejsaren och därmed tillbe honom som en gud.  Det judiska folket hade ett undantag ifrån denna aspekt av kejsarkulten så länge de betalade sina skatter.

De första kristna innefattades i detta undantag så länge som romarna ansåg att de kristna var en judisk sekt. Men när kristendomen och judendomen gick skilda vägar så gällde detta inte längre de kristna vilket ledde till att de som vägrade offra till kejsaren blev martyrer. Bland kristna fanns splittring mellan de som hade gått med på att offra till kejsaren och de som vägrat göra det. I Jesu svar ser vi att han alltså gick med på att folk skulle vörda kejsare och betala romerska skatter, men gick inte med på att de skulle offra till kejsaren eller tillbe kejsaren.

Romarnas valuta var legal i Palestina som var en provins till Rom. Rätten att tillverka mynt var och är fortfarande tecken på självständighet för ett land. Frågan som anhängare av fariséerna och Herodes ställde till Jesus med avsikt att sätta honom på prov var egentligen en politisk fråga som gällde romarnas rätt att regera över judarna. ”Är det rätt att betala skatt till kejsaren?” Jesus som förstod vad de var ute efter frågade: ”Visa mig ett mynt som man betalar skatt med”: Vems bild och namn är det här?” När de svarade kejsarens, sade Jesus: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud. De här Jesu ord har ofta misstolkats och tillämpats på ett felaktigt sätt. Vissa har i dessa ord sett en licens att dobbla i kultisk och alla andra former av avguderi. Men vad menar Jesus egentligen? Om judarna hade accepterat att använda kejsarens mynt, då kan det inte finnas något fel att lämna en del av vad som tillhör kejsaren till honom.

Apostlarna Paulus (Rom 13:1–7) och Petrus (1Pt 2:13–14) betonar vikten av att de kristna visar sig som exemplariska medborgare av staten. Liksom Gud använde Kyros så använder han dagens ateister, agnostiker, skeptiker och olika händelser hur än de må vara för att åstadkomma sin plan för världen. Guds fiender förstår inte att de är ovilliga instrument i Guds händer som samverkar för att verkställa Guds plan för sitt folk. Om vi i svårigheter litar på att allt vilar i Guds händer kan smärtan förvandlas till nådemedel. Risken finns att livets prövningar blir så svåra att människor förlorar allt hopp och ger upp (Luk 18:1, 22:46). Vi får be att livets grymheter aldrig ska äventyra vårt förtroende för Guds godhet, bortom allt som sker eller synes ske. I världen måste ni lida.  Men var vid gott mod, jag har besegrat världen”.

Med Guds nåd konverterade aposteln Paulus några judar och greker i Thessaloniki sommaren 50 e.Kr. Därefter reste han vidare till Aten och Korint (Apg. 17:1–10) där han skrev brevet till konvertiterna i Thessaloniki 51 e.Kr. Detta var det första av Nya Testamentets skrifter. Paulus uppmuntrar dem för deras trofasthet mot Gud och berättar att han ständigt tänker på dem i sina böner. Nämner er ständigt i våra böner. Ni uppoffrar er i kärleken och ni håller hoppet uppe.

Som människor har vi dubbla medborgarskap, nämligen i världen och i himlen. Utifrån detta har vi förpliktelser till båda. Vi har skyldigheter mot Gud och skyldigheter mot vårt land. Vi uppfyller våra förpliktelser mot Gud genom att vara trofasta, lojala, aktiva medlemmar av det andliga riket, Kyrkan, som Kristus har grundat för att leda oss till eviga livet. Vi uppfyller våra förpliktelser mot vårt land genom att lyda rättvisa lagar som instiftats av staten för det gemensamma bästa. Detta gör vi genom att betala legitima skatter och bidra till allas bästa. Det är Guds plan för människor att leva i samhälle och ha lagar och ledare. Ledare har rätt att förvänta sig allas lojalitet och lydnad i allt som leder till landets bästa så länge det inte hindrar medborgarnas andliga väl. Därför måste människan ge till Gud vad som hör till Gud.  Men människan är skapad främst för det andliga livet. Därför ska de andliga behoven hos människan tillfredsställas.

När Jesus så småningom stod inför Stora Rådet så gjordes ett misslyckat försök att använda detta till att få Jesus dömd till döden (Mark 14:55-59). Jesu lärjungar behöver alltid vara vakna. Mörkrets makter vilar inte. De ger inte upp. Vår kamp liknar en kamp som pågår hela livet. Men en sådan kamp som vår är seger garanterad eftersom vi är under Jesu mantel och seger.  Efter fariséernas misslyckade försök kommer några ledare från en annan religiös grupp till honom. Vi kommer att möta sadducéerna, som inte tror på uppståndelsen, ta upp en fråga som rör uppståndelsen och svågeräktenskap för att få Jesu på fall. De onda ger inte upp utan fortsätter i sin ondska tills de ångrar sig och kommer till sanningen eller lider svårt av sitt onda.  Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen