”Se där är er Gud” 2:a sön i advent 10 dec 2017

Mina vänner, hela världen berörs just nu av Donald Trumps beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Det har kommit reaktioner från nästan alla delar av världen. En sak som är värt att tänka på i detta beslut är att de flesta i världen tänker att det är fel beslut som han inte skulle ha gjort medan andra tycker att detta är det bästa och visar hur modig Trump är i detta specifik fall i att göra det rätta. Oavsett vad vi tänker får vi inte glömma att i hela världens historia har Gud använt den som anses emotsätta honom att åstadkomma sin vilja. I dagens kollektbön heter det: ”Låt inget här på jorden hindra oss att skynda din Son till mötes, utan led oss med din himmelska vishet till fullkomlig förening med honom.” Varje människa kämpar mot olika saker som kan vara yttre eller inre till sin natur. De kan vara fysiska eller andliga och strider mot oss i den kulturella, sociala oh ekonomiska sfären. Trumps beslut kan tolkas utifrån Guds plan för sitt folk Israel. För oss kristna kan vi tyda tidens tecken utifrån Guds ord och löfte.

Människor har genom tiderna haft en benägenhet att alliera sig med mörkrets makter. Trots kristendomens utbredning är många platser hedniska och hedniska gärningar har under olika tider fortsatt prägla människor. År 843 efter Kristus tvingades påven Gregorius IV att flytta firandet av alla helgons dag från 13 maj till 1 november för att få slut på det hedniska firandet av andar på den dagen. Här i Sverige var 13 december en dag som svenskarna firade alla spöken som de trodde besökte och satt på bänkarna i kyrkorna denna dag. De var vidskepliga och gick inte till mässan denna dag. Dagens Luciafirande den 13 december blev ett svar från kyrkan att bryta denna vidskepelse.

Det är lätt och naturligt för oss kristna att säga att vi älskar Jesus, men svårt att visa denna kärlek i gärningar genom att leva i enlighet med Guds ord. Bön är gott och viktigt, men när den används som substitut för goda gärningar, blir det inget annat än hyckleri. Det är just vad Johannes menar när han skriver ”låt oss inte älska med tomma ord och tal utan med gärningar” (1Joh 3:18). I den tid som är vår behöver vi som kristna vara tappra och starka och troget följa Herrens ord, så att vi har framgång i allt vi gör. Ska vi få framgång måste Herren gå före oss liksom förbundsarken gick framför israeliterna.

Av vikt är det som aposteln Petrus påminner om att för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Många har tappat och många riskerar att tappa tron eftersom det känns som det som Herren berättat om sin återkomst aldrig kommer att ske (2 Pet 3: 8–14). Det tycks av många att Herren dröjer och kommer aldrig att uppfylla sitt löfte. Gång på gång påminner evangeliet om att Herrens dag kommer som en tjuv på natten. De som har öron får höra.

Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ned fästen. Ja, vi bryter ned tankebyggnader och allt som reser sig mot Kristus (2 kor 10) Vi gör varje tanke till en entydig fånge. Paulus skriver till korintierna att den här tidsålderns gud har förblindat de otrognas sinne, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet- han som är Guds avbild (2 Kor 4:4). Denna mörkrets herre har förblindat deras ögon oh förstockat deras hjärtan, så at de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan (Joh 12:40). Genom att bryta ner allt som reser sig mot Gud, bereder vi väg för Herren, jämnar väg för vår Gud. Hopplöshet, otro, oro, förtvivlan, dalar ska höjas med Herrens kraft och högmod, arrogansens berg och höjder ska sänkas i våra liv för att bereda väg för Herren. Då ska Herrens härlighet uppenbaras.  Vi har alla fått alla välsignelser som finns i himmelen. Var och en av oss är välsignad. Satan kan inte stoppa Gud från att välsigna oss men han kan göra att vi känner oss icke välsignade, maktlösa, hopplösa, oroliga, förtvivlade och konfunderade.

Allt och alla som sluter sig samman mot oss ska i Herrens namn besegras. Det sker inte med egna krafter och makt utan med Guds Ande. När Herren är med oss kan ingen hålla stånd mot oss. Ett svårt nederlag väntar på alla som reser sig mot Guds ord. Liksom en röst ropade i öknen vid Johannes döparens tid, ropar rösten i alla tider för oss människor. Guds ord klingar hela tiden och inbjuder till omvändelse- teshuva – att återvänds till Gud. Det är främst i vår hjärna som kampen äger rum. Den som besegrar hjärnan besegrar också sin kropp. Det spelar ingen roll vad du gör med din mun och din kropp om de inte är överens med din hjärna är det förgäves. Därför sägs att det är först i hjärnan och hjärtat som vi tjänar Gud.  I Herrens namn lever vi inte längre som hedningarna säger Paulus till efesierna (4:17-19). Den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går ty mörkret har förblindat hans ögon (1 Joh 2:11). Den människa som har vunnit hjärnas kamp, ser Gud och lever i honom. Denne lever i förening med Guds syfte med dennes liv.

Res dig uppmanar Gud sitt folk. Det gäller att ändra perspektiv och tankesätt. Gud har tänkt på oss och tänker alltid på oss. Höga berg ska sänkas, höjderna ska sänkas och klyftorna ska fyllas. Marken blir slät för att folket ska gå fram i skydd av Guds härlighet. Detta ska alla som lever i barmhärtighet och rättfärdighet få erfara.

Trots folkets mycket grova synder var ändå Gud villig att hålla sitt löfte till Abraham. Texten som läsas idag är en poesi som är full av hopp och uppmuntran. Dagar av sorg är över- Jerusalem och Israel ska bli förhärligade åter igen och kända för hela världen. Det är klart att något mer än bara återvändandet från Babylon åsyftas här. Profeten pekar på det nya Guds folk som ska kännetecknas av rättfärdighet mot Gud och mot medmänniskor. Rättvisa är den enda grunden för fred och sann tillbedjan till Gud.

Gud talar om det nya Jerusalem som ska grundas. Liksom judarna med hopp längtade fram efter att se den dagen, ska vi med glädje och tacksägelse titta tillbaka till den tiden. Gud har gett oss härliga gåvor. Men vi missbrukar dem och använder dem för att förhärliga oss själva. Ändå var Gud beredd att lita på oss och sände sin ende son att bli en av oss.

Liksom judarna har varit i exil, har hedningarna varit i en lång exil från Gud. Men så som Gud förde tillbaka judarna från deras exil för han också tillbaka hedningarna från deras exil. När tiden var inne kom Gud ihåg hedningarna. Folk kommer från öst och väst för att tillbe Herren. Alla folk tillber Gud. Detta sker endast genom Guds fria gåva till alla. (Ef 2:4ff). I Jesus får mänskligheten en ny början och når fram till sitt slutliga mål.

Johannes Döparen började sin förkunnelse genom att hävda att han åstadkommit vad som var förutsagt genom profeten Jesaja (40:3–5) om den förväntade Messias. Johannes Döparens förkunnelse för mer än tvåtusen år sedan borde ljuda i våra öron idag också. Vi förbereder oss för Kristi ankomst och profeten berättar hur vi ska göra detta. Aldrig kommer vi att ta emot honom om vi följer våra egna uppfattningar istället för vad profeten säger. De flesta gör som de vill och inte som Gud säger. Gud menar att vi måste ta bort alla hinder för vårt möte med honom. Själviskhet, egoism, självrättfärdighet måste sänkas ner och barmhärtighet, ödmjukhet, omvändelse och kärlek höjas upp. Endast genom detta kan vi möta Messias som är vår frälsning.

Jag tänker på hur värdefullt det kan vara att ägna tid åt Guds ord under adventstiden. Det är önskvärt att vi läser ett stycke, ber och tackar Gud. Tanken och viljan finns att läsa Bibeln men den kommer sällan i handen. Att inte läsa blir en vana eller snarare en ovana. Gud får inte komma till tals genom sitt ord. Under adventstiden vill jag påminna om att Guds ord är värt att firas och få det utrymme som det förtjänar. Genom detta kan vi bana väg för honom och få se honom som är vår Gud. Chikezie Onuoha MSP 

Webbdesign: Peter Tynkkynen