I tro lydde Abraham – Den heliga familjen 2017

Mina vänner, i dag är det firandet av den heliga familjen som Gud har givet som ett föredöme till sitt folk. Både Gud och hans kyrka skattar äktenskap och familjeliv mycket högt. Den ömsesidiga kärleken mellan man och kvinna i äktenskapet är en bild av den absoluta och oförstörbara kärlek med vilken Gud älskar människan. Kyrkan lär oss att genom äktenskapets förbund upprättar man och kvinna sinsemellan en gemenskap för hela livet (CIC 1050§1). Det är ur kvinnans och mannens kärlek som familjen föds. Det är här barn blir till och utvecklas. Föräldrar, ensamstående mammor eller pappor har viktiga uppgifter. Det är i familjen barnens första erfarenhet av Gud och andra människor sker. Och detta har avgörande betydelse för familjen och barnen. Det är i familjen som vi lär oss och erfar godhet, ömhet och positiva egenskaper. Liksom relationen i familjen växer och fördjupas vår relation med Gud. Familjen har en viktig roll att spela i ett barns liv. Det finns många personer som spelar viktiga roller i dagens liturgiska texter. I min reflektion kommer jag att fokusera på Abraham, Elieser och Isak.

Abraham som vi möter i dagens första läsning (1 Mos 15: 1–6; 21:1–3) nämns första gången i 1 Mos 11:26 i en släktutredning över Sems efterkommande. Sem var Noas tredje son och en av de åtta personer som räddades ur syndafloden. Efter den kronologi som presenteras av Mose tillhörde Abraham den tionde generationen efter Noa. Han föddes ungefär 300 år efter floden och levde 175 år. Hans far hette Tera, och han hade två bröder, Nahor och Haran. Det berättas att familjen först bodde i det kaldeiska Ur som troligen låg i dagens Irak, det som man då kallade Mesopotamien. Tera tog med sig Abraham och Harans son Lot och Abrahams hustru Saraj (Sara) för att bosätta sig i Kanaans land. Men de stannade halvvägs, i Haran som ligger vid Eufratflodens övre lopp, i gränslandet mellan dagens Turkiet och Syrien. Det tycks som om Abraham lämnade Ur för att han inte ville tjäna avgudarna som hans folk tjänade. Med detta blev han den förste bland sitt folk som sade nej till avguderi.

Vid den här tiden hade Abraham ännu inga barn. Han var 75 år gammal, och hans hustru Saraj 65 år. Men han får ett löfte: han ska få en mängd efterkommande. Åren går, och hur går det med löftet? Det verkar som Guds uppenbarelse i dagens text var det andra gången som han ger sitt löfte till Abraham. Gud kommer åter till Abraham och upprepar sitt löfte, 1 Mos 15. Abraham tvivlar: ”Herre, HERRE, vad skall du ge mig? Jag går ju bort barnlös, och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus.” Och han rentav skyller barnlösheten på Gud: ”Se, mig har du inte givit någon avkomma. En av mitt husfolk kommer att ärva mig.” Men Gud upprepade sitt löfte, och Abraham trodde Gud.

Syrien är ett land som särskilt intresserar dem som studerar Bibeln, eftersom det har kopplingar till Bibelns historia. Damaskus, Syriens huvudstad. Den sägs vara en av de äldsta städerna i världen som varit bebodda sedan de grundades. Staden ligger vid foten av bergskedjan Antilibanon, och floden Barada flyter igenom den. Det finns 55 verser i Bibeln där Damaskus nämns. I århundraden har den varit en efterlängtad oas vid utkanten av den stora syriska öknen. Troligtvis passerade patriarken Abraham den här staden när han var på väg söderut till Kanaan. Och han tog Elieser, ”en man från Damaskus”, till sitt hushåll som tjänare. (1 Moseboken 15:2). Syrien stred mot Israels förste kung, Saul (1 Sam 14:47). Det berättas att Israels andre kung, David stred mot Arams kungar (det hebreiska namnet för Syrien) och besegrade dem (2 Sam 8:3–8). Syrien och Israel blev fiender för en lång tid framåt (1 kung 11:23-25).

Med tiden rådde fred mellan Israel och Syrien. Det fanns till och med några judiska synagogor i Damaskus på Sauls tiden. Saul från Tarsos som fick namnet Paulus var på väg från Jerusalem till Damaskus när han möte den uppståndne Herren på vägen och blev omvänd till kristendomen (Apostlagärningarna 9:1–8). I dagens Damaskus finns det inga spår av Abrahams genomresa eller Saul och Davids erövringar. Hur pass går det att hitta ruiner av den gamla romerska staden och även en stor genomfartsväg genom den forntida staden som följer den gamla romerska gatan Via Recta (Raka gatan). Det var i ett hus på den här gatan som Ananias fann Saul efter dennes mirakulösa omvändelse till kristendomen strax utanför Damaskus.

Enligt den tidens sed skulle Elieser Abrahams tjänare ärva allt som hörde till Abram eftersom Abram var barnlös.  Det var detta som gjorde Abram orolig. Han ville ha ett biologiskt barn. Därför Gud tröstade honom och gav honom ett löfte att han skulle få en egen arvinge. Det blev Isak så småningom. Fast att Abram hade tagit Elisier in i sitt hushåll ändå var han orolig. Då var det seden att ett barnlöst par kunde adoptera en son (som antingen var född fri eller som slav) så att han kunde ta hand om dem, begrava dem och ärva dem påminner om Abrahams uttalande angående sin betrodde slav Elieser i 1 Moseboken 15:2. Det var Elisier som hade ansvaret att sköta Abrams ägodelar och som skulle ärva allt han hade.

Abraham lämnade sitt land Ur för att Gud hade gett honom ett löfte. Han väntade ganska länge och det verkade som att löftet inte skulle gå i uppfyllelse. Abraham tog saken i egna händer när tio år hade gått efter utvandringen från Haran (1 Mos 16:16). Han var då 85 år och Sara 75 år. Då gav Sara upp, och hon föreslog att Abraham skulle göra så som det var sed på den tiden, att ta sig en bihustru. Och Abraham lyssnade till hennes ord. Och så föddes Ismael av hans bihustru Hagar, som var hans egyptiska slavinna.

Tretton år efter att Ismael hade fötts kommer Gud igen till Abraham (1 Mos 17:1). Nu är han 99 år gammal. Denna gång ändrar han hans namn till Abraham – ”fader till många” – och ger honom omskärelsens förbund. Och så upprepar han åter sitt löfte, efter att ha ändrat Sarajs namn till Sara.

Det sinnelag som Abraham hade innan Gud upprepade löftet med hänvisning till de oräkneliga stjärnorna, det var otrons sinnelag. Han räknade med att han går bort barnlös, och han skyller detta på Gud. Det löfte som Gud tidigare hade gett kunde han inte tro på. Abraham var kort sagt ogudaktig, han trodde inte. Men sedan väckte Guds ord och löfte tro hos honom. Då trodde han, och det räknades till rättfärdighet.

Jag skall välsigna henne och ge dig en son också med henne. Då måste Abraham skratta. Skulle det födas barn åt en man som är hundra år? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år? Abraham tycker att det ska räcka att han redan har Ismael. Men Gud understryker att det är Sara som ska föda en son åt honom, och han ska heta Isak.

Abraham fick senare befallning att offra löftessonen Isak (1 Mos 22). Vi vet att han var lydig också i detta och var beredd att offra honom, för (Hebr 11:19): Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda.  När det var dags att hitta fru till Isak var det Elisier som Abraham sände till Mesopotamien att skaffa en brud för sin som Isak. Elieser hade lovat att han inte skulle välja en kananeisk hustru åt Isak. Elieser reste tillsammans med några andra av Abrahams tjänare. Elieser möter Rebecca vid vattenbrunnen, som kan vara en bild på den helige Andes utgjutande i våra liv. Själva namnet Elieser, betyder på samma sätt som den helige Ande ”tröstare”. Rebecca kommer från samma stad som Abraham, som då låg i Babylonien. Babylonien är en bild på den här världen. När Elieser får reda på att den unga kvinnan är släkt med Abraham, kastar han sig ner inför Yahweh och tackar honom.

På det andliga planet är Isak en bild på Kristus. När Abraham är lydig Herren, så är hela händelsen en skuggbild på det Gud gjorde på korset cirka 2000 år senare, och det finns mycket i historien som pekar på att Isak är en tydlig bild på Jesus Kristus: Herren kallade Isak, Abrahams ”ende son”, även om Abraham redan hade ytterligare två söner just då. På samma sätt är Jesus Guds ende son (1 Mos 22:2); Isak skulle offras på samma plats där Jesus offrades på Golgata höjd. (1 Mos 22:14); Resan till offerplatsen tog tre dagar, på samma sätt som Jesus var i graven i tre dagar och nätter (1 Mos 22:4). Isak bar själv veden till brännoffret upp till platsen, på samma sätt som Jesus själv bar sitt kors sista vägen till korset (1 Mos 22:6); Isak är alltså en tydlig bild på Jesus, och det verk som hände på Golgata kors. Abraham litade helt på Herren i situationen, och trodde Gud om att Isak skulle återuppstå igen efter offret. Abraham, Sara och Isak är också en skuggbild av Maria, Josef och Jesus, den heliga familjen.

Gud hade sin plan för Abraham och hans fru Sara. Av oro försökte paret ta saken i egna händer fast att Gud hade gett dem ett löfte. Abraham fick också sex andra söner med Ketura, som han tydligen tog till bihustru efter att Sara hade dött. Dessa sex var (1 Mos 25:2): Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. Men lika lite som Ismael räknades de här sönerna som hans egentliga söner, för det var bara Isak som var son efter löftet. Det var honom som Gud hade lovat. Det var han som fick arvet, medan de andra sönerna sändes bort efter att Abraham hade gett dem gåvor. Och det var genom Isak som välsignelsen fördes vidare. Liksom Abraham och Saras familj har Gud en plan för din familj. Denne plan aldrig kommer att uppfyllas genom att ni tar saken i egna händer. Det är aldrig genom kraft och makt utan genom Guds ande som Guds plan uppfylls i våra liv. Maria och Josef i sina liv har visat att Gud har en plan för varje familj, för varje människa. I den heliga familjen har Gud gett oss ett föredöme. Med den heliga familjens förböner kan varje familj förverkliga Guds plan i sitt liv. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen