Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud - Herrens Dop 2018

Mina vänner, idag är det firandet av Herrens Dop. Igår var det Epifania, Jesu uppenbarelse till alla folk. Jesus gör sig känd så att vi kan ha liv i honom genom dopet. Med Jesu dop av Johannes Döparen i Jordan börjar hans offentliga verksamhet. Hos evangelisterna framställs Jesus som arvingen till Guds löften till Abraham och på samma gång arvtagaren till det som Gud utlovat David. Kristi dop är vårt dop, vår död och vår uppståndelse. Det är vår nedstigande till döden och vår uppstigande från dödsriket. Därför är vårt firande av Herrens dop idag viktigt för oss kristna. Dopet talar underbara livets ord, av makt och seger. Det talar verkligen till oss kristna. Det hjälper oss att bättre förstå vilka vi är och kallas för att vara. Det visar oss visionen Gud har för oss. Dopet är Guds tecken över oss, en sort tatuering som inte går att ta bort.

I Gamla Testamentet möter vi förebilder som proklamerar den befrielse som genomförs av dopet till exempel Noas ark och övergången av Röda havet. I Kristus når alla förebilder i Gamla Testamentet sin fullbordan. Gud har på många sätt låtit vatten förebåda dopets nåd. Vatten är källan till liv och fruktbarhet. I Noas ark räddades några få (8) människor genom vattnet. Övergången genom Röda havet var Israels befrielse från slaveriet i Egypten. Övergången över Jordan symboliserar delaktighet i Jesu död och uppståndelse. Alla förebilder i det Gamla förbundet når sin fullbordan i Kristus Jesus. 

Dopet är gemenskap med Kristi död och uppståndelse. Dopet är grunden för hela det kristna livet, porten till livet i Anden och dörren som öppnar till andra sakrament. Det är pånyttfödelsens sakrament genom vatten och ord. Dopet återföder och förnyar genom den helige Anden (Tit. 3:15). Den döpte blir ny skapelse (2Kor 5:17; Gal 6:15). Utan dopet kan ingen bli räddad (Joh 3:5). I dopet tar vi emot Ordet, det sanna ljus som ger alla människor ljus. Dopet är den vackraste gåva som Gud ger till sitt folk. Tyvärr finns många kristna föräldrar som nekar sina barn denna otroliga gåva.

Innan Johannes Döparens ankomst hade judarna levt i gudsmörkret och löftet till Abraham och David tycktes ha sjunkit ner i Guds tigande tystnad. Det fanns inte längre profeter. Gud tycktes ha övergivit sitt folk. Landet var fullt av oro. Det fanns motsättningar mellan olika rörelser, förhoppningar och förväntningar avgjorde det religiösa och politiska klimatet. Seloter som leddes av Judas Galiléen hade dödats för att ha anstiftat ett uppror. De var redo att använda terror och våld för att återge Israel dess frihet.

Johannes Döparens mission beskrivs av de fyra evangelisterna med ett ställe av Jesaja ” En röst ropar i öknen” (Jes 40:3). Hos Markus finner vi en ytterligare hänvisning ur Malaki 3:1 och 2 Mos 33:20. Med Johannes hade dessa gamla ord om hopp blivit en närvarande verklighet.  Därför kan vi föreställa oss det intryck som Döparens person och budskap hade väckt bland folket.

Sedan pingstdagen har Kyrkan firat och förvaltat det heliga dopet. Petrus manar folket: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn så att ni får förlåtelse för er synder. Då får ni den heliga anden som gåva (Apg. 2:38). Alla som trodde på Kristus erbjöd apostlarna dopet. De döpta har iklätt sig Kristus (1Kor 6:11). Johannes dop är något helt och hållet nytt. Hans dop skiljer sig från de vanliga religiösa tvagningarna. Johannesdopet upprepas inte och är ett konkret fullföljande av en för hela livet vändpunkt. Johannes dop är inte förutsatt i Torah, men Jesus med sitt Ja erkänner det.Det är början på ett nytt sätt att tänka och leva.

En avgörande tid hade kommit. Äntligen hade Gud sänt en profet till sitt folk. Gud kungör återigen sitt handlande i historien. Evangelisten Markus överdriver antalet folk som går och låter sig döpas av Johannes när han skriver att hela Judéen och alla Jerusalems invånare gick ut till honom och lät döpa sig av honom i floden Jordan och bekände ina synder (1:5). Vi lär att bikt och syndabekännelse hörde till Johannes dop. Floden framstår som en symbol både för döden och livet - nedsänkningen i vattnet (nedstigandet i graven). De stora floderna Nilen, Eufrat och Tigris är livgivande strömmar. Jordan är också livets källa för sin omgivning ända in i dag.

Jesus träder in i syndarens ställe. I sitt dop föregriper han korset - han tar mänsklighetens skuldbörda. Han är så att säga den sanne Jona (”Tag och kasta mig i havet” (Jona 1:12). Jesus bär med sitt dop hela rättfärdigheten. Dopet är också en beteckning för Jesu död. (Matt 10:38; Luk 12:49). Dopet handlar om rening och befrielse från det förflutnas orenhet. På ett sätt handlar det om pånyttfödelse. Dopet befriar oss från namnlösa makter som håller oss fångna, som manipulerar oss.

Det är utifrån detta vi kan förstå det kristna dopet. Det är föregripandet av döden på korset och föregripandet av uppståndelsen som sker i Jesus. Vårt eget dop blir vår identifikation med Jesu dop. Hos Östkyrkan är Epifania både dopdag och påsk. Jesus kallar oss att uppfylla all rättfärdighet.

Jesus hade ingen synd att bekänna och renas ifrån. Vad gjorde han då när han tog emot dopet av Johannes? Han var i bön. Han tog på sig våra synder och blev Guds lamm som borttar världens synder. Liksom lammet offrades istället för Isak, offrades Jesus för vår skull. Det var vår död han dog. Jesu dop berättas för att visa att Anden är källan till Jesu frälsningsverk och för att också demonstrera Jesu identitet.

Vi som kristna är påminda att vi har del i Jesu barnaskap genom den helige ande. Genom detta vill evangelisterna uppmärksamma oss på att vårt dop kallar oss att låta Kristi ande vara aktiv i våra liv. Den nya identitet som kommer med dopet är inte till för att endast behållas utan en kallelse till ett liv i efterföljelse av Jesus, Guds tjänare. I detta sammanhang förstår vi det som Johannes säger i andra läsningen: ”Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud.” (1Joh 5:2–3). Det är med vår tro som vi besegrar världen. Men vår tro måste överensstämma med våra handlingar. Därför säger Jakob: ”Tro utan gärning är död”

Guds ande intygade vid Jesu dop att han är Guds älskade son, den utvalde som profeten Jesaja hade förutsagt (42:1). Till sist intygar evangelisten Johannes: ”Jag har sett och har vittnat om att han är Guds son” (Joh 1:34). Dopet gör oss till ljusets barn och vi har skyldighet att inte låta mörkret makt släcka vårt ljus. Valet är vårt! Anden sänktes över Jesus vid hans dop i Jordan. Vi som kristna har blivit Guds barn genom vatten och Ande. Dopet förpliktar oss att betjäna människor och Gud.

”Se mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar. Så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket är också mina vägar högre än era vägar, och mina tankar högre än era tankar. Guds ord faller inte på jorden utan verkar vad Gud vill och utför det som han sänt ut det till”. Detta behöver höras idag när det ofta tycks att Gud inte har något att göra med vårt vanliga liv, att han inte bryr sig, att vi får göra vad vi vill.  Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen