Tiden krymper 3:e sön under året 2018

Mina Vänner, ”Tiden är inne” (Mark 1:15). Frälsningstid är redan inne, och vi påminns om att tiden krymper.  Liksom Jesus drog sig undan i öknen under fyrtio dagar, får vi under Andens ledning förbereda oss för att ta emot den tid som nu är. För att kunna ta emot detta glada budskap och förvandlas av det, måste vi också få smaka något av öknens ensamhet och enkelhet. Vi får upptäcka den helt speciella glädje som ligger i att kunna avstå från vår tid, våra pengar och nöjen för att sätta Gud och vår nästa i centrum. ”Omvänd er och tro på budskapet” (Mark 1:15), säger Jesus. Som kristna måste vi alltid vara beredda att omvända oss från allt vad synd och själviskhet heter. Dagarna 18–25 januari kring den helige Paulus fest har blivit viktiga dagar för kyrkorna varje år. Böneveckan för kristen enhet firas från 18 – 25 januari varje år. Paulus omvändelsens fest infaller i år torsdagen den 25 jan. Eftersom den  för MSP är en högtid kommer vi  att fira den nästa söndag den 28 jan.

Redan i Gamla Testamentet kallade Gud olika människor och sände dem för att predika för folket. I första läsningen (Jon 3:1–5,10), sände Gud Jona till den stora staden Nineve för att han skulle predika för dem. ”Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bli förstört”, predikade Jona för folket. När de hörde detta omvände de sig och trodde på Gud. De fastade och bad. I vår tid förlorar de flesta kristna vikten av askes i livet, att kunna förneka sig själv och leva endast för Gud.  Gud lyssnade och visade sin nåd mot folket. När vi hör att Gud ångrade det onda, ska det också förstås som ett uttryck som beror på att människans språk är begränsad. Gud är god och kan inte vilja eller göra det som är ont. Inte heller kan Gud ångra sig därför att han inte är människa.

Tiden krymper läser vi hos Paulus (1Kor 7:29–31). Världen som nu är går mot sitt slut. Det finns olika nivåer vi kan läsa denna text. Vi kan välja se texten som en beskrivning av en historisk lineär progression eller också välja läsa den på en djupare nivå som en uppmaning till var och en som är född i världen. Paulus vill betona vikten av tiden i den individens liv och varför tiden måste tas vara på. Varje dag och varje ögonblick för oss närmare den sista dagen. Tiden som har varit kan ingen människa ha makt över. Viktigt i detta sammanhang är då att var och en lever för det som är väsentligt i livet. Här blir responsoriepsalmen: ”led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud”, något som varje människa behöver begrunda. Jona befalldes av Gud att predika frälsning för Nineves folk och de hade fyrtio dagar på sig att ta emot budskapet. Liksom de har vi inte all tid utan vi har också vår tid. Tiden är i detta sammanhang avgörande.

Att tiden är viktig kan vi se i Jesu förkunnelse: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet”. (Mark 1:14–20). Vi kan höra på Markus spännande berättelse om hur Jesus kallade de första fyra av sina apostlar. Vi kan vara rörda över att han kallar två bröder. Tidpunkten kan inte vara en slump. Det var då tiden var inne. Jesus kallade de första två bröderna, Simon och hans bror Andreas och längre fram samma dag kallade han ytterligare två bröder, Jakob och Johannes, Sebedaios söner. Det finns flera saker i denna berättelse som vi kanske lätt går förbi. Jesus började predika när han hörde att Johannes hade blivit fängslad. Kände de Jesus tidigare? Hade de hört talas om honom? Var det första gången de fick se Jesus? Hur kunde de lämna allt och följde någon som förefaller vara främmande? Berättelsen väcker många frågor.

Tiden krymper både för kyrkan och för världen. Tiden krymper för troende och icke troende. Tiden som krymper innebär påfrestningen och stora utmaningar för var och en av oss. Vi frestas att ge upp, att byta sida, att välja mörkret framför ljuset, att leva orättvist, i hat, grymhet mot medmänniska. I den tid som krymper viker även fasta grunder bort och sprider falskhet. För många tycks livet hopplöst uppsplittrat i alla möjliga bitar som är svåra att förena. Men om vi verkligen lever utifrån den värdighet som vi har fått genom dopet och ser på oss själva som Guds tempel, som Paulus säger (jfr 1 Kor 3:16), då lever vi i frihet som Guds barn.  Sanningen befriar.

Vi ser att de flesta religiösa grupper fokuserar mycket på underhållning, om att få resultat om sökandens känslor i försöket att sprida ”evangeliet”. Detta satans ”evangelium” fokuserar på att möta människors praktiska behov mer än att höra och leva evangeliets budskap. Jesus presenteras som försäljare, som presenterar sina produkter. Jesus presenteras som lösningen till alla livets problem och bekymmer. ”Tro på Jesus och alla problem försvinner”. Jesus gjorde aldrig en billig försäljning av sitt budskap och mission.  I stället talade han gång på gång om lärjungeskapets svårigheter (Matt 7:14). Jesus bad aldrig om ursäkt för att han talade sanningen eller försökte urvattna evangeliet för att behaga personer i sitt sätt att tala. Han sökte aldrig godkännande vare sig av det religiösa eller det romerska politiska etablissemanget. Kort sagt var Jesu liv en skandal för människor och deras lögner och hyckleri. Mötet med honom gav alltid två olika responser: anstöt eller tro. Jesu familj blev skandaliserad av honom (Matt 12:48), hans samhälle (Matt 13:54 – 57, Joh 6:42), de religiösa ledarna (Matt15:12), profetiska institutioner (Luk 13:32), religiösa sökare (Mark 10:7–22), till och med sina lärjungar (Joh 6:61).

I sin girighet lurar vissa predikanter de hjälplösa på allt de äger, medan de låtsas leva efter Guds vilja. Genom att skilja känslor, opinionen från fakta kan vi komma närmare sanningen. Vi förefaller vara mer sårbara för lögner och faller offer för fabrikationer och rena konspirationsteorier. Idag finns många falska lärare, profetisk evangelisation, det finns till och med de som lär falskhet i Jesu namn. Dessa människor hävdar att något mer krävs än en enkel tro på sanningen i evangeliet. På grund av att många falska lärare finns överallt behöver var och en av oss granska andras tankesätt och tankar för att avgöra om de verkligen är Guds barn (1 Joh 41 och 1 Joh 2;27), särskilt religiösa ledare som gör anspråk på att tala för Gud. Petrus manar oss att alltid vara beredda att ge svar om den tro som vi bekänner. (1 Pet 3:5). Jakob inbjuder oss att be om himmelsk vishet (Jakob 1:5). Världens vishet går förbi (1Kor 2:6–7), evangeliet är däremot kraft och visdom av Gud (1Kor 1:21-24). Som kristna måste vi har Kristi sinnelag-tankesätt (1 Kor 2:16). Endast genom att utrusta oss med Guds ord kan vi avgöra vad som är rätt eller fel genom att vi förvärvar andens svärd (2 Tim 2:25-16; 2 Pet 19–20).

Vi har ett moraliskt och andligt ansvar/plikt att tänka rätt och inte missbruka vår hjärna (Phil 4:8 och Rom 12:2). Gud ger oss sin ande så att vi kan veta vad som är gott, acceptabelt och perfekt (Rom12:2). När vi möter en kyrka eller religiös grupp är det viktigt att ställa vissa frågor: Vem leder/predikar? Är det Guds ära som står i fokus eller någonting annat? 

De fyra apostlarna var fiskare. Vi kan undra varför Jesus tydligen har en förkärlek för fiskare. Jämfört med snickare kan vi se att en fiskare inte har någon garanti för dagens arbete. Han kastar sitt nät med hopp om att kunna fånga något. Om han fångar något beror mycket på olika omständigheter. Kanske var det därför Jesus blev snickare i stället. Jesu liv berodde inte på någon tillfällighet.  En snickare behöver inte mycket hopp. Däremot finns det mycket rum för hopp i fiskaryrket. När Jesus kallar en människa är det till beroende han kallar honom eller henne till. Detta är något som vi ständigt på nytt behöver höra och begrunda. Ett nytt liv börjar i dig i det ögonblick du sagt ja till Gud.

Markus berättar om dessa fyra så att vi kan känna igen det som borde hända med oss. Berättelsen förstår vi helt och fullt när var och en av oss i stället för dessa fyra skriver sitt eget namn. Vad är det som händer med dem? Simon och hans bror lämnar allt för att följa Jesus liksom Jakob och hans bror Johannes. Att de lämnade sin far och följde Jesus säger mycket om att ingen får ta första platsen i våra liv förutom Jesus. Detta kan få de flesta i Sverige att reagera med tanke på att de flesta människor i Sverige skulle ha svårt att välja Gud före sina familjer.

Var och en av oss är kallad. Lämnar vi allt för att följa honom? När Gud kallar, förväntar han en respons, en tro. Detta innebär att den som är kallad måste avstå från egen säkerhet och på liv och död anförtro sig åt Gud. Med detta blir endast Gud ens garanti. Jesus vill att den som är kallad lämnar det gamla bakom sig och träder in i det nya. Att släppa taget om det gamla är inte alltid lätt. Gud ledde sitt folk ur Egypten men att Egypten skulle lämna folket var en annan fråga.

I Skriften finner vi inspiration och ledning för hur vi skall leva som Jesu trogna efterföljare och göra hans budskap till konkret verklighet just där vi lever. Tiden som krymper är en utmaning till oss att dra nära tidens mening och slutpunkt aleph och tav. Detta rent konkret skulle innebära att vi får få mer tid att besöka kyrkan och delta i gudstjänstlivet. Det innebär omprioriteringar i vårt liv som inte ger mycket tid till sak och ting som inte vara, kanske att vi ger mindre tid åt besök i köpcentra och shoppinggallerior så att vi tonar ner nöjeslivet. Ge mer av era pengar till de fattiga än till eget behag och njutning. I kyrkans barmhärtighets- gärningar uppmanas alla att besöka gamla och sjuka. Det borde finnas ett medvetet val att välja ljus istället för mörker, att fördjupa relationen med Kristus än att tillbringa dina tider i barer och diskotek och tillfredställelse och din egenvilja och omåttliga behov, för att Guds rike är nära, tiden är inne, tiden krymper.  Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen