Slippa bekymra er 4:e sön under året 2018

Publicerad fredag, 26 januari 2018 12:15
Skriven av Chikezie Onuoha MSP

Mina vänner, hos evangelisten Markus läser vi om konkreta händelser.   Söndagens evangelietext utspelar sig i Kafarnaums synagoga där Jesus predikar med makt och alla överväldigas av hans undervisning. Kafarnaum eller Kapernaum (nuvarande Kefar Nahum) var en stad i Israel vid Gennesaretsjöns norra strand. Enligt Nya Testamentet var Kafarnaum centrum för Jesu verksamhet. Staden omnämns i Lukasevangeliet, och i Matteus-evangeliets 4:13 anges staden som Jesu hem. Staden är sedan länge en ruin. Den har grävts ut i omgångar av arkeologer, främst tyska. Stadens historia är mycket fragmentarisk. Staden Kafarnaum vid Gennesarets norra strand ligger sedan länge i ruiner – och det är en tankeställare för dagens kristna. Fortfarande kan man se grunden av den gamla synagogan i svart lavasten. Och vid ruinerna av den synagoga som senare uppfördes på samma plats, troligtvis på 300-talet e Kr, kan man slå sig ner på en stenbänk och bli påmind om att det var precis här som Jesus botade en man besatt av en ond ande (Mark 1:23–27). Det var precis vad jag gjorde vid två olika tillfällen jag besökte platsen.  

När Jesus uttalade sina verop över flera galileiska städer nämnde han även Kafarnaum med orden ”du skall störtas ner i dödsriket”. Jesu dom över staden var förkrossande. Han ställer fram Kafarnaum som ett varnande exempel för alla människor som ser och hör Guds ord, som ser under och tecken men ändå inte tar emot. Kafarnaum lär ha övergivits för minst tusen år sedan och de arkeologiska utgrävningarna påbörjades under 1800-talet. I dag besöks ruinerna i Kefar Nahum (det moderna namnet) av tusentals turister varje år.

Det var Jesu hemstad och platsen för många välkända helandeunder. Det var här Jesus bodde efter att ha lämnat Nasaret. Kafarnaum blev centrum för hans verksamhet och platsen nämns gång på gång i Nya testamentet.  Kafarnaum är ett väldigt viktigt besöksmål i dag, inte på grund av det som är utan för det som var. För det som Jesus gjorde där. Många händelser utspelade sig där. Det var där som berättelsen om officeren som sade till Jesus säg bara ett ord så blir pojken frisk. Dessutom var det i staden händelsen med den lame mannen som sänktes ned genom taket i ett hus där Jesus stod och talade till folket inträffade. Det var också till Kafarnaum som lärjungarna var på väg en mörk och stormig natt på Gennesaretsjön – när Jesus plötsligt kom gående mot dem på vattnet. Synagogans föreståndare Jairos fick också vara med om ett obeskrivligt under när Jesus uppväckte hans dotter från det döda (Luk 8:49–53).  Det var i denna stad som tullindrivaren Matteus växte upp och en dag mötte den nyinflyttade Jesus utanför tullhuset. Skriften lär också att Petrus bodde här och berättelsen om hur Jesus botade hans svärmor är välkänd.

I den första läsningen hör vi att det är Herren som väljer sitt sändebud och ger denne ett specifikt uppdrag. Den som är kallad att förkunna Guds ord ska säga det som Herren har befallt inte sina egna ord. Det är Herren som lägger sitt ord i en människas mun. Om han inte gör det får man inte tala. De som hör Herrens sändebud förväntas lyssna och handla efter det som sägs. Det är genom att leva efter de ord som Herren lägger i sin profets mun som de som hör kan leva. För den som Herren har gett sitt ord gäller det att denne talar som Herren uppmanar och inte talar egna ord. Ja, det är det som Herren har befallt som du ska säga till ditt folk. Tyvärr finns det många självutnämnda profeter, evangelister, pastorer, biskopar och gudsmän i vår tid. De hävdar att de talar i Guds namn medan det i själv verket är sina egna ord de talar. Dessa falska profeter och evangelister finns överallt. Det kan vara svårt att veta vad de har för motiv. Men att de vilseleder människor vet vi med säkerhet. Dessa självutnämnda profeter utnyttjar människans bekymmer för morgondagen. I detta sammanhang kan Paulus ord vara till hjälp.

Jag ser helst att ni slipper bekymmer, skriver Paulus. Han tycks föredra celibatlivet före familjelivet i vad som gäller fullkomlig förening med Gud. Paulus menar att den ogifte tänker på vad som hör Herren till medan den gifte tänker på vad som hör världen till. Det som han skriver kan väcka många frågor. Det förefaller hos Paulus som att någon skulle kunna var helt fri från bekymmer.  Paulus tänker troligen att den som har gett sitt liv till Herren genom att vara celibatär slipper bekymmer. I verkligheten är det inte på det sättet. Kan någon som bor på jorden slippa bekymmer? Vi lever i ständig oro för vad som kan hända. Vi gör oss bekymmer inte bara för materiella saker utan också för vår andliga tillväxt, vår helighet eller brist på helighet. Paulus skrev kanske med tanke på en kyrkostruktur där präster (presbyteros) ägnade sig helt hållet åt bön. Diakoner kom som en avlastning av de uppgifter som apostlarna utförde. Nu skulle apostlarna ägna sig bara åt bön. Idag är det annorlunda i kyrkan, vilken även under Paulus tid började utvecklas som en familj med apostlarna som herdar. Präster har idag mångfaldiga uppgifter, de är herdar och samtidigt administratörer. De förväntas inte bara ägna sig åt bön men också åt andra saker både i kyrkan och i samhället. Dessa funktioner kommer med bekymmer. Därför kan kyrkoherden i verkligheten inte vara utan bekymmer utan har bekymmer liksom alla andra människor. Att Paulus föreslår att man tänker på vad som hör Herren till kan knappast tas som en enkel uppmaning. Vad betyder då Paulus ord?

Vi kan uppfatta det som Paulus säger som ett krav. Själv säger han att han inte vill lägga bördor på bröderna. Blir det då inte helt orimligt att förvänta sig att någon här på jorden ska vara utan bekymmer. För att vi ska förstå det som Paulus säger i texten kan vi läsa en liknande uppmaning i evangeliet: ”Gör er inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga”. Det är lätt att uppmana den som har bekymmer att inte bekymra sig. Bekymmer har alltid att göra med morgondagen. Bekymmer har en funktion i varje människa. På sätt och vis kan bekymmer visa hur det är ställt med ens tillit till Gud. Därför kan bekymmer tyda på bristande tillit. Varje bekymmer bli en uppmaning att lita mer på Gud. På detta sätt kan man dra nytta av sina bekymmer. Det som Paulus särskilt betonar i denna text är att människan ingenting kan göra utan Jesus. Med och i Jesus kan människan göra allting. En gren behöver inte bekymra sig över om den bär frukt. Det enda grenen har att göra är att se till att den förblir gren på en vinstock.

Jesu liv kännetecknades av undervisning. Idag är han i synagogan i Kafarnaum där han undervisade med kraft bakom orden.  Märkligt nog känner de orena andarna igen Jesus. Det sägs inte någonstans i hela evangeliet att Gud talade till Jesus. Att Jesus talade med makt förstår vi, om vi förstår att han själv är Guds ord. I Jesus talar Gud fullständigt. Ord som Jesus talar har skapande kraft. Hos Johannes läser vi att allt blev till genom ordet. Vi kan se i detta att Guds ord har makt att skapa, förvandla och förnya. Varje ord som vi talar kan skapa eller förstöra. Därför är det viktigt hur vi använder orden. Det är otroligt hur vi kan förstöra livet för oss själva och för andra vi möter genom vårt sätt att använda ord eller agera med ord. Det är genom att förbli i Jesus som en människa kan utföra det som Jesus utför.  Om vi verkligen tror, då kan ordet bli till liv när vi talar. Som kristna krävs det att vi öppnar alla dörrar och fönster och låter Jesu liv strömma in. Var och en av oss lever inte längre sitt eget liv, utan den uppståndne Herrens liv. För att vi ska kunna göra det som Jesus gör måste vi leva i Jesu värld. Gud vill bära våra bekymmer. Är det inte vad Johannes vill lära oss att vi i stället för att tro på oss själva ska tro på Jesus Kristus. Vi måste förvänta allt av Jesus. Han är vägen, sanningen och livet.

Det hebreiska alfabetet består av 22 bokstäver med enbart konsonanter. Det innebär att man nästan måste veta hur ett ord ska stavas för att kunna läsa det. Det hebreiska ordet för alfabet är ot, som kan betyda ’tecken’ eller ’under’. Varje alfabet av alef-bet tros innehålla tecken som pekar på underbar sanning om livet. Enligt hebreiska midras, Herren Gud lärde (alfabetarna, samt numeriskt värde, matematisk relation osv) Adam som gav de vidare till sina söner tills Jakob. Det var Jakob som lärde Josef hemligheterna i alfabetarna, som han användande för att tolka drömmar.

Hebreiska mystiker menar att hela kosmos skapades med de 22 konsonanterna i alfabetet. Genom dem skapade Gud ur kaoset tingen och skapade existens ur icke-existens. Med andra ord skapades hela universum och uppehålls av gudomligt språk (Guds ord). När Gud talade blev allt till. Bland rabbiner sägs det att Gud konsulterade Toran när han skapade världen. Jesus kallas för Levar, Elohim, Guds ord och alef och tav, som upprätthåller skapelseordningen genom Guds kraft. Det är endast Jesus som är den sanna grundvalen för livet. De hebreiska bokstäverna och deras ordning är av gudomligt ursprung. De är unika i detta sammanhang eftersom vi kan lära något om Gud från det hebreiska alfabetet och dess andliga egenskaper.

Eliezer Ben-Yehudas son, Itamar Ben Avi, föreslog att man skulle börja skriva hebreiska med latinska bokstäver för att förenkla det för folket. Detta var inget populärt förslag. Motståndarna ansåg att hebreiskan hörde ihop med det alfabet som användes i den hebreiska bibeln. Mer religiösa judar ansåg till och med att det hebreiska alfabetet bar på en helig kraft.  Man kan förstå varför Ben-Yehuda och de andra som skapade den moderna hebreiskan motsatta sig någon förändring till det hebreiska alfabetarna. Gud har talat sitt ord och i det finns liv. Alla som förtröstar på Herren behöver inte längre bekymra sig. Oavsett vad som än händer i vårt liv och runt omkring oss, det enda som förväntas av oss är att hålla fast vid Herren som är messias Herren, vårt alef och vårt tav, ljuset som lyser våra liv.    Chikezie Onuoha MSP