Jerusalem en andlig snarare än politisk fråga, Kyndelsmässodagen året B 2018

Publicerad fredag, 02 februari 2018 18:06
Skriven av Chikezie Onuoha MSP

Mina vänner, idag samlas vi för att fira Herrens frambärande i templet. Maria och Josef frambar Jesusbarnet fyrtio dagar efter sin födelse enligt lagens föreskrifter. Dessa har två olika delar. Den första är en åminnelse av räddningen från Egypten (2 Mos 13:12-15). ”Och allt förstfött av människa bland dina söner skall du lösa” (2 Mos 13:13). Den andra handlar om kvinnors rening efter att de fött barn om den kan vi läsa i 3 Mos 12. ”När en kvinna föder barn och det är ett gossebarn som hon har fött, så skall hon vara oren i sju dagar”. Efter barnets omskärelse ska kvinnan stanna hemma trettiotre dagar. Därefter ska hon frambära ett årsgammalt lamm som brännoffer och en ung duva eller en turturduva som syndoffer. Om föräldrarna inte har råd med detta ska hon föra fram två turturduvor eller två unga duvor, en till brännoffer och en till syndoffer. Eftersom Maria och Josef inte var rika fick de ta alternativet för de fattiga.Mycket av kristendomen har förlorat förståelsen av att ett av de bästa sätten att berika sin tro på Messias (Jesus) är att förstå Herrens fester. Genom att observera dessa fester kan du se den stora bilden av Guds frälsningsplan för världen och börja hitta Messias Yeshua i varje Herrens fester. Sedan jul har vi firat några av dessa magnifika högtider. Dessa Herrens högtider ger oss möjlighet att se den stora bilden av Guds frälsningsplan för världen så att man kan börja hitta Messias Yeshua i varje Herrens fest. I dag firas högtiden Herrens frambärande i templet.

Idag kommer jag att inte tala om Symeon och Hanna som ofta får fokus när dagens evangelietext läsas. Däremot kommer jag att lyfta fram ursprunget till Herrens frambärande och vilken roll Jerusalem, YHVHs Sion spelade och fortfarande spelar för världens frälsning. Därför anser jag att de kristna inte ska vara oengagerade och ointresserade när Jerusalems öde avgörs. Vi är glada över hur Gud rör sig, och vi är också tacksamma över hur han arbetar i alla folks hjärtan och liv, vilka förbereder sig för att höra det budskap vi delar med dem. 

I Gamla Testamentet befallde Gud sitt folk att frambära varje mankön i templet fyrtio dagar efter födelsen. Syftet var att tacka Gud och be om rening för modern och barnet. Därför kallas denna fest Jungfruns rening. Den röda tråden i dagens liturgi är mötet: Symeon och Hanna möter Jesusbarnet, världen möter sin frälsare. Ett kännetecken för båda Symeon och Hanna var deras förmåga att hålla hoppet levande och den ungdomliga drömmen att få erfara Guds befrielse. Liksom folket under Jesu dagar väntade på befrielse väntar vi också på vår befrielse.

Onsdagen den 31 januari firade israelerna ett nytt år (Rosh Hashanah) - en av de fyra nya åren i den hebreiska kalendern: Rosh HaShanah La'Ilanot - Nytt år för träd.  Det är mer känt som Tu B'Shvat, vilket betyder den 15: e kalendermånaden, Shevat. I Israel ägnar det judiska folket denna dag till återupplivandet av landet genom att plantera träd - en idé nära Guds hjärta, för han själv planterade träd! "Nu hade Herren Gud planterat en trädgård i öster, i Eden; och där satte han mannen som han hade skapat "(1 Mos 2: 8).

Människor i alla åldrar, speciellt bönder och kibbutzboende, unga vuxna och skolbarn, planterar träd över hela landet i Israel denna dag. Toran (de första fem Moseböckerna i Bibeln) betraktas som ett livets träd i det judiska samhället, en källa till gudomlig näring och fruktbarhet. På grund av detta, när Torah rullen återvänder till arken (dess skyddskåpa) under en gudstjänst i synagogan, sjunger församlingen ur Ordspråksboken 3:18: "Hon är ett träd av livet för dem som tar tag i henne; de som håller fast henne kommer att bli välsignade. " Julen firar mysteriet om Guds människoblivande.

Aposteln Johannes försökte hjälpa det judiska folket att förstå att detta livets träd, Guds ord de ömt håller i sina armar – det kan inte innehållas i ett pergament som är inrymd i ett skyddande hölje. Livets träd blev kött i människans gestalt! :"I början var Ordet, och Ordet var med Gud, och Ordet var Gud. ... Ordet blev kött och tog sin boning bland oss. Vi har sett hans ära, den ende Sonens ära, som kom från Fadern, full av nåd och sanning. "(Joh 1: 1, 14). Som Guds ord i kött spenderade Jesus mycket av sin tid att förklara sig genom ord och mirakulösa möten (till och med uppväcka de döda) att han är källan till det eviga livet.

För två veckor sedan ordnade församlingen ett föredrag där Rabbi Peter Borenstein var talare. Inom judendomen saknas ordet tro (enuma) så som det används i kristendomen. Gud kallar inte människor att tro på honom i judendomen utan att handla efter hans ord. Judendomen är i detta ljus en handlingsorienterad religion.

När människor kommer överens om något skriver de ett kontrakt, där båda parter skriver under. Guds överenskommelse med sitt folk Israel signeras av att folket ger tillbaka varje förstfödd av mankön vilken helgas åt Herren genom omskärelse. Detta innebär att när en judisk familj låter omskära den förstfödde sonen accepterar de Guds förbund eller kontrakt med dem. Omskärelsen är därmed ett tecken som pekar på relation med Gud.

Ursprungligen var den judiska förstfödda den heliga präststammen.  De inleddes i Guds tjänst när de skonades från de förstföddas plåga som slog Egypten. Men när judarna - förstfödda inkluderade - betjänade gyllene kalven, förlorade den förstfödda sin status. Prästadömet överfördes till stammen som inte deltog i Guldkalven dyrkan-leviterna, och särskilt Aarons barn. Eftersom Gud är den första varelsen är det passande att förstfödda är helgade till Honom. Helt sedan dess måste alla manliga israelitiska förstfödda lösa in sig från en kohen i en pidyon haben ceremoni.

De första sju olyckorna (makot) som Gud påförde Egypten kunde inte övertyga Farao om att släppa israeliterna från slaveri. Därför skickar Gud de mest förödande och sista tre plågorna: gräshoppor, mörkret och död för den förstfödda. Efter den sista plågan gav Farao äntligen med sig, vilket utlöser hebréernas exodus. Men vad var syftet med de tio plågorna? Att pressa Farao att låta israeliterna gå fria? Kanske, men Gud är fullt kapabel att befria sitt folk utan en kungs tillåtelse. Med den tionde plågan dödas egypternas förstfödda och israeliterna bryter upp. Även förstfödda bland boskapen dog.  Israeliterna bröt upp från Ramses mot suckot till fots efter att ha bott i Egypten 430 år.  Varje förstfött av mankön ska helgas åt Herren, det innebär lösas ut eftersom han med stark hand befriat Israels barn genom att låta varje förstfött mankön och boskap hos egypterna dödas. Dödens ängel gick över varje hus där judarna var märkte med lammets blod. Därför är dagens frambärande en åminnelse av räddningen från Egypten.

I berättelsen förstår vi att Gud inte ser egypterna helt enkelt som en fiende som ska besegras, snarare är han engagerad i att kommunicera något som är avgörande för dem: "Jag skall döma alla Egyptens gudar, jag är Herren." (2 Mos 12:12). Plågorna demonstrerar Guds övermakt över och dom över alla Egyptens falska gudar.

När Mose först bad Farao om att låta israeliterna gå, svarade han: "Vem är YHVH, att jag skulle lyda hans röst för att låta Israel gå?" (2 Mosebok 5: 2). Israels Gud vill att alla ska veta vem Han är. Och han ville se till att Farao och hela Egypten också kände honom. Han sa till Farao att han skickade den kraftfulla plågan av hagel, "så att du [Farao] kan veta att det inte finns någon som jag på hela jorden" (2 Mos 9:14)

Den andra templet som förstördes år 70 AD av romarna låter oss tänka på den konflikt som råder mellan Israel och Palestina över Zion (Jerusalem) platsen för templet. President Trump erkände nyligen Jerusalem som Israels huvudstad och många folk runt om i världen till och med FN motsätter sig detta. I en post sannings värld och där fakta viker för falskhet och känslor får vi kristna inte glömma att det var i templet på Sion som Jesus frambars och Symeon och Hanna talade profetiska ord över honom. Templet låg i östra Jerusalem som Palestina vill göra till sin huvudstad. Den här huvudstaden innefattar templet Mount- där Abraham bundit Isak (Genesis 22), där kung Salomo byggde det första templet (2 Krönik 3–6), och där Jesus proklamerade sig för att vara den Messias när han stod i Salomons kolonner i det andra templet under Hanukkah högtider (Joh 10: 22–30).

Nästan 700 år efter förstörelsen av det andra judiska templet av romarna i 70-talet, blev tempelberget en helig plats för muslimer och en avsky för tron på Abrahams, Isaks och Jakobs tro. I slutet av 7: e århundradet byggde islamiska ledare Klippdomen på den plats där första och andra tempel en gång stod. Inskrivna på den byggnaden är orden: "Gud har ingen Son." Dessa ord representerar antikrists ande: "Varje ande som inte bekänner Yeshua är inte från Gud. Och detta är antikrists anda, som du har hört att det kommer. och nu är det redan i världen. "(1 Joh 4: 3).

Abrahams, Isaks och Jakobs Gud sade: "Jag har valt Jerusalem för att mitt namn kan vara där" (2 Krönikeboken 6: 6).  Och profeterna har förklarat att Jerusalem är "YHVHs berg" (Jesaja 2: 3; Mika 4: 2; Sakarja 8: 3). Turkiet har förbundit sig flytta sin ambassad till östra Jerusalem som erkännande av samma del som Palestinas huvudstad. Genom detta kommer kanske ’Gog och Magogs’ krig som skriften har talat om (Hesekiel 38:9). Vem vet kanske blir det förstörelse av algs ca moské och återbyggandet av det tredje templet! Är vi kristna i verkligheten då måste vi ta vara på vår tro och handla efter vår tros övertygelse. "Mina får lyssnar på min röst; Jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de kommer aldrig att förgås. "(Johannes 10: 27–28). "Det finns ingen annan" genom vilket vi ska räddas (Apg 4:12). Därför ser jag kampen om Jerusalem som en andlig kamp snarare än en politisk fråga. Chikezie Onuoha MSP