De som står utanför lägret- 6:e söndagen 11 feb 2018 B

Publicerad fredag, 09 februari 2018 09:34
Skriven av Chikezie Onuoha MSP

Mina vänner, dagens första läsning och evangelietext har vid första anblicken ingenting att göra med kristendom men ger oss en inblick i judendomen vilket är viktigt för vår förståelse av den miljö som Jesus och Paulus och många av de första kristna verkade i. Texten ger oss värdefull kunskap om hur man inom judendomen förstod spetälska och förhållandet till denna sjukdom.

Tredje Moseboken kallas på grekiska för Leviticus (3Mos 13:1–2, 44–46). Boken har fått sitt namn av Levi stam eftersom den var den prästerliga stam som utövade tjänsten i templet. Det var Septuaginta, den grekiska översättningen som gav boken namnet. Boken innehåller regler om tillbedjan till Gud, vigning av präster, deras skyldigheter och rättigheter. Den har regler om mat, juridisk renhet och orenhet. Spetälska är en av de sjukdomar som regleras i boken. Det var prästernas jobb att deklarera någon som spetälsk eller ren från sjukdomen. De fungerade i detta sammanhang nästan som läkare. På de tiden kunde inte spetälska behandlas. Man led av den hela livet. Varje smittad med sjukdomen gjorde personen oren och han eller hon kunde inte delta i den liturgiska och sociala gemenskapen. De var isolerade, det vill säga exkommunicerad från samhällslivet. De tvingades ringa klocka för att varna andra när de råkade passera. Det måste ha varit smärtsamt för dessa människor. Som social varelse ligger det i vår natur att leva i gemenskap med andra.

Aron var den första översteprästen och alla hans efterkommande var associerade med honom i prästämbetet. Alla manliga i Levi stam var leviter och hade ansvar att hjälpa prästerna med offrandet och andra andliga tjänster. Varje person som förklarades spetälsk tvingades leva utanför staden. Det var en sjukdom som de trodde kom som ett straff från Gud. Tack vare medicinska framsteg finns idag ingen som tvingas lida på samma sätt på grund av att de är smittade av denna sjukdom Det går idag att behandla denna sjukdom och andra smittosamma sjukdomar. Däremot finns det andra typer av utanförskapet som många tvingas att lida i vår tid. Det finns många andra former av "spetälska" som människor tvingas lida idag. Vi kanske lider inte av spetälska fysiskt men i många meningen lider vi det andligt och det skiljer oss från Gud och hans kyrka.  

I många byar särskilt i utvecklings-och fattiga länder finns individer och familjer som lider av utanförskap. I de flesta fall är det resultat av konspiration mot dessa människor och familjer planerade av bymedlemmar som är onda eller hatiska av något skäl. Tragiskt är att det är kristna som gör detta mot medmänniskor. Tyvärr kan det hända att en lokal församling är en del av detta genom att vara tyst.  Eftersom de flesta människor som är involverade i planering och verkställande av onda gärningar till andra byborna är medlemmar som har anförtrotts ansvar inom den lokala församlingen. En sann kristen och en sann religion kan aldrig vara del av orättfärdiga gärningar, att uppmuntra orättvisor eller löna gott med ont. Det är kyrkans ansvar att stå för sanningen och vara röst för de röstlösa i samhället.

Nyligen såg jag ett socialt experiment i vilket en man låg i is och låtsades frysa. Många gick förbi och tittade åt andra hållet. Det var bara en av elva som stannade för att hjälpa mannen. Sanningens och falskhetens andar strider i människornas hjärtan, de följer både vishet och dårskap. Bibelns ord är livet ord. Genom att följa Jesu ord får en människa liv. Det viktigaste är inte vad vi start med vad vi tar till en fruktbar slut.

I Korint fanns hedniska tempel där tjurar offrades till gudar. Köttet som inte brändes i offrandet såldes på marknadsplatser (1Kor 10:31-11:1). Apostel Paulus konvertiter både judar och greker kände sig obekväma av att äta sådant kött. Det kunde tolkas som att hedra hedniska gudar. Det var bland de kristna i Korint en tvistefråga. Paulus menar att generellt sett gör kristna inget fel genom att äta det kött som erbjuds dem. Men för att inte skandalisera svaga medkristna är det bäst att avstå från sådant kött. Det viktigaste är att göra allt som vi gör till Guds ära. Vårt dagliga liv ska liksom att äta och dricka ge ära till Gud.

Som kristna har vi skyldighet att vara goda föredömen till alla. Vårt liv måste bli evangeliet som andra får läsa. Det är inte bara när vi ber eller hjälper en behövande nästa som vi ärar Gud, de som tänker på detta sätt har inte förstått det kristna livet. För mig, när jag skriver min predikan, när jag träffar församlingsmedlemmar, när jag föreläser, när jag sitter på kontoret, när jag har andlig vägledning, när jag ringer till eller besöker en församlingsmedlem gör jag allt till Guds ära. Jag har grundat en ideell förening, en hjälporganisation för att bekämpa fattigdom, hunger särskilt bland marginaliserade kvinnor och barn. Detta gör jag för att ge Gud ära. När någons värdighet är kränkt är jag inte tyst för jag vill genom att stå på den svages sida ge Gud ära. När jag förvärvar kunskap är det för att ge ära till Gud, blir effektivare Guds tjänare. Med Paulus kan jag säga att allt jag vill ha är att känna Kristus och makten i hans uppståndelse. I himlen finns miljontals helgon som inte gjort något extraordinärt utan vardagliga gärningar. Alla kan göra detta även de svagaste.

Om någon skulle fråga mig vad jag har gjort för att ära Gud sedan förra söndagen skulle jag säga att jag har fått sju dagar av Herren som gåva, de har jag gett tillbaka till honom genom ett offer för att ära honom. Så förstår jag och lever min kristendom och ärar Gud. Detta är vad det innebär att göra allt till Guds ära.

Den första dagen i Jesu allmänna verksamhet botade han många sjukdomar. Nästa dag gjorde han vad som ansågs som det högsta undret av alla, han helade en spetälsk. När vi läser Tredje Moseboken förstår vi att vad som beskrivs som spetälska var en hudsjukdom. Rabbinerna jämförde botandet av spetälska med att väcka döda till livet. Det fanns många i Palestina som led av spetälska på den tiden. Mannen som vi möter i evangeliet levde troligen nära Kafarnaum. Fylld av tro och hopp kom han till Jesus och bad om att bli botad (Mark 1:10-45). Vad som anses omöjligt för människor är möjligt för Gud. Denne man måste ha sett bortom Jesu mänskliga gestalt och kände med trons ögon igen honom som frälsare. Han knäföll, en ödmjuk ställning och bad Jesus om hjälp. Med detta utrycker han en absolut tro på att Jesus har makt att hela honom. I detta under ser vi både Jesu andliga makt och andliga omsorg, empati. Om vi säger med honom ”vill du kan du göra mig ren” kommer Jesus att sträcka ut sin hand och hela oss.

Idag finns många som lider av utanförskap, många som tvingas leva i samhällets periferi. Om du hade levt under Jesu tid skulle du ha behandlat spetälska annorlunda? Du var inte där men du har en massa möjligheter att ge en hjälpande hand till många som lider samma öde i vår tid. Det gäller också arbete för att mänskliga rättigheter ska respekteras och att ingen människas värdighet ska kränkas. Vi är kallade som människor och kristna att alltid stå i solidaritet med främlingar och sjuka (Matt 25: 35–40). Jesus har skänkt sin kyrka helandets gåva: ”Dessa tecken skall följa dem som tror… de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska (Mark 16:17-18). Apostlagärningarna berättar om hur Petrus helar sjuka (jmf Apg. 3:4–8) liksom Paulus (Apg. 14:8–11). Kyrkan har en mission att möta och hela de sjuka med samma blick som Jesus full av ömhet och medkänsla. Därför är det pastorala omsorgen om de sjuka i kyrkan nödvändig och väsentlig uppgift, som utförs med förnyad entusiasm av alla. Medvetenheten om detta gör att kyrkan bedriver sjukhus och andra vård givande platser.  Många familjer offrar och uthärdar mycket med kärlek för att ta hand om sina kroniskt sjuka eller allvarligt skadade barn, föräldrar och släktingar. Detta är ett vittnesbörd om den kärlek som Gud kallar oss att visa till medmänniskor särskilt den behövande nästa och den måste erkännas och stödjas av samhället. ”Läkare, sjuksköterskor, präster, gudsvigda män och kvinnor, volontärer, familjer och alla de som engagerar sig för de sjuka, har delaktighet i denna kyrkliga mission. Det handlar om delat ansvar som berikar var och en i den dagliga tjänsten” skriver påven Franciskus i sitt brev för världs dagen för den sjuka 2018. Chikezie Onuoha MSP