Herre, vi vill gärna se Jesus, 5:e söndagen i fastan 2018

Mina vänner, snart är vi i stilla veckan. I dag är det den sista veckan som vi under fastetiden följt Jesus på hans lidandes väg. De flesta av oss plågas av oro inför allt som händer i Kyrkan och i världen idag. Ingen av oss kan förneka att det finns allvarliga skäl till oro. Många undrar varför de ska behålla sin tro. Förvirringen är så stor att många inte längre vet vart de är på väg. De vet inte varför de har sin tro eller varför de fortsätter tro på en Gud som leder världens gång när det verkar som om det är människor som är herrar över historien och världen. Begäret efter pengar och nöjen tar över de flesta av oss så att vi är beredda att döda  medmänniskor som vi anser står i vägen för vår tillfredsställelse. Av erfarenhet vet vi att det nya livet i Kristus är en ständig kamp. Ändå i livets viktiga skeden, i stunder av oro, förändring och förtvivlan kan vi gå till skriften för att söka inspiration. I svåra tider kan vi gå till skriften för att få vägledning och låta Guds ord läka våra sår och stilla vår oro. Som kristna behöver vi tala med övertygelse och från hjärtat, fast övertygade om Guds makt att rädda. Varje dag manar oss att ta den som en gåva från Gud samtidigt akta på varje människas värdighet som vunnits med Kristi blod. 

Vid 23 års ålder kallades Jeremia av Gud till profet. Det var också en avgörande tid för Israels folk. Ledarna, prästerna var mer intresserade av politik än att tjäna Gud precis som det är i vår tid. De straffades med exilen i Babylon och var tvungna att betala det besegrade folkets skatt till Babylon. Under tiden hoppades de att Egypten skulle befria dem från Babylon. Jeremia talade mot folkets planer att göra uppror mot Babylon eftersom det skulle innebära Judas och Jerusalems förstörelse. Medan kung Sidkia inte ville göra Jeremia något ont, fanns det andra som ville se Jeremia död. Jeremia sattes i fängelse för sitt motstånd. Det beslutades att han skulle avrättas. Jeremia fördes till Egypten och där mördades han av sitt eget folk. Liksom Jeremia finns det många präster, evangelister och Guds tjänare som förföljes idag för att de står emot politikernas politiska korrekta. En grupp som har otrolig makt att förfölja kristna idag är liberala journalister. Att kristendom förföljs i många länder idag orsakas av ateistiska, agnostiska och skeptiska journalister som hånar, förlöjligar och rent av talar blasfemi mot Gud och religion.  De flesta av dessa journalister uppmuntrar folket att förvandla frihet till licens till ogudaktighet.

Guds folk bröt det första förbundet som Gud slöt med dem på berget Sinai. Därför lovade Gud att skapa ett nytt förbund med dem (Jer. 31:31–34). Det första förbundet var endast mellan Gud och Israel och Juda. Men det nya förbundet är inte mellan Gud och ett enda folk utan mellan Gud och hela världen. Hos profeten Mika läser vi: ”Du skall åter förbarma dig över oss och trampa våra missgärningar under fötterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup” (7:19).

Att ha det nya förbundet skrivet i våra hjärtan genom dopet kommer inte att leda oss till himlen om vi inte håller de två buden: kärlek till Gud och till nästan. Det nya förbundet ska inte vara ett förbund av förpliktelser utan av kärlek. De hade lovat att hålla förbundet med Gud men misslyckades totalt. Israels norra rike hade redan försvunnit (722 f.Kr.) Folket glömde att de var Guds folk och gick efter falska gudar. Därför kallas avguderi för äktenskapsbrott i Gamla Testamentet (Jer 3; 8–9, Esra 23:7, Hos 2:1,13, 4:12–14). Idag liknar vi kristna Israels folk. Vi bryter Guds förbund med oss genom Kristus, vår räddning och vår frälsning. Vi lever så som de som inte har blivit räddade.

Paulusbreven skrevs före evangelierna och ger oss den tidigaste glimten av den första kyrkan. Hebréerbrevet är avfattat av en lärjunge till Paulus.  Det skrevs till judiska konvertiter. Dess syfte är att bekräfta konvertiterna i den kristna tro som de mottagit. För att göra detta hänvisar författaren till det Gamla Testamentet genom att visa att Kristus var den utlovade Messias.  I det gamla gick översteprästen in till templets allra heligaste för att be om förlåtelse för sin synd och folkets synd. Men i det nya förbundet går den ny översteprästen in för att sona folkets synd. Hans bön kommer att höras.  Alla människor kommer att möta döden. Därför kan vi inte be att Gud ska rädda oss från döden utan att han ska rädda oss från att vara fånge till den eviga döden. Med andra ord, vår bön är att han ger oss uppståndelsens härlighet genom att väcka oss ur den eviga döden. Vi har alla synder som vi behöver försonas för. Vi har brister och onda böjelser vilka vi vill besegra.  Därför behöver vi fastan och abstinens i våra liv. Den som tror på Gud måste naturligtvis ha verkliga, praktiska bekymmer för Guds folk. Kristna är alltid beredda att uppoffra sig i kärlek och hålla ut i hoppet på vår herre Jesus Kristus. Evangeliet har inte kommit till oss bara som ord utan också med kraft och helig ande.

Aposteln Paulus och författaren till Hebreerbrevet manar oss att ta Kristi lydnad till Gud som föredöme. Det är detta som Jesus begär när han säger: ”Den som vill följa mig måste förneka sig själv, ta sitt kors och följa mig” (Matt 16:24). Sanna och trovärdiga kristna måste vara beredda att lida förföljelse och korsfästelse. Jesus blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot (Jes. 53:5). Hela världens nöd och ondska vilar på Jesu hjärta. Det är viktigt att vi inte glömmer att vi har alla vår del i skulden. Fastetiden är en tid att återvända till lydnadens väg om vi har vandrat bort från den. 

Under Gamla Testamentets tid åkte folk som bodde omkring Medelhavet till Jerusalem för att fira påsk. Påsken var den viktigaste högtiden för pilgrimer. En tid innan hade Jesus uppväckt Lasaros från det döda. Därför hyllade folket honom när han red in i Jerusalem. Folket hyllade honom inte som en politisk ledare utan som besegrare av döden. Det var detta som låg till grund för den hyllning judarna, som bevittnade händelsen och grekerna som hörde talas om den gav honom. Detta chockerade fariséerna som bekände: ”Det finns ingenting som vi kan göra för hela världen springer efter honom” (Joh 12:19). Grekernas begäran att få se Jesus var bevis på vad fariséerna hade sagt. Evangelisten berättar inte om de talade med Jesus. Genom sin död på korset skulle han besegra döden. Det som var viktigt var att förbereda lärjungarna och grekerna för den chock som nästa vecka skulle ge dem. Jesus hade kommit till Jerusalem för stunden hade kommit. Han kom och flydde inte undan.

”Herre, vi vill gärna se Jesus” Filippos gick och talade om för Andreas som i sin tur gick och talade om det för Jesus. Stunden har kommit. Varje människa har sin stund. Vissa känner stunden när den kommer medan somliga inte känner den och den går dem förbi. Stunden är det svar vi får och den föregås av en förberedelsetid. Stunden är det största ögonblicket som vi har att åstadkomma vår mission i livet. Stunden förhärligar eller förnekar Gud. En stund är en tid eller en period, under vilket något är avsett att hända eller händer. Stunden låter oss ge oss helt och hållet åt Gud. Vi låter Gud vara Gud i våra liv så att han kan använda oss till vad han vill. Det gäller att dö till sig själv. Därför säger Jesus: ”Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd”.

Alla ansträngningar här på jorden kan sägas ha till syfte att nå ett visst mål, att nå glädje, frid, kärlek. Det är att vandra i ständigt ljus. Livet är ett sökande efter detta tillstånd. Med andra ord, är det att se Jesus. Det slår mig att Filippos som grekerna först kom till inte gick direkt till Jesus utan först till Andreas som i sin tur gick och talade om det för Jesus. Vi vet inte varför Filippos inte direkt går till Jesus. Varför de gick till Filippos vet vi inte heller. Vissa gissar att det kan ha något att göra med att han har ett grekiskt namn. Tidigare hade Filippos sagt till Natanael: Kom och se Jesus (1:46). Det kan ha något att göra med den nya situation som Jesu besök i Jerusalem hade orsakat, det var en nationalistisk känsla hos många judar. När Andreas och Filippos talade om dessa greker hände plötsligt något. Jesus svarade: ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas”. Jesu frälsningsverk når en ny fas när grekerna kommer till honom. Jesus talar inte direkt till dem men om deras plats i hans gemenskap i framtiden. Jesu död ska ge rik skörd (v.24) för han ska dra alla till sig (v. 32). Grekerna får sitt svar på ett indirekt sätt: ”Jag säger er, om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det rik skörd” (v. 24). Det tycks märkligt att Jesus talar om sin död som förhärligande. Men det blir inte märkligt om vi tänker på att Gud är kärleken och kärlek är att ge sitt liv för andra (1 Joh. 4:8; 3:16). Verkligt liv är utblottelse. Själviskhet förstör liv. Jesu kors är en modell av liv som existerar för alla folk i alla tider. Liv innebär mer än det fysiska livet. Om någon älskar sig själv förlorar han eller hon sitt liv. Det som krävs är att avstå från självisk kärlek. Det är jaget som vill vara autonomt från Gud.

Genom dopet har vi blivit brudar till Kristus. Men detta skulle tjäna till ingenting om vi skiljer oss från honom genom missgärningar. Är vi kristna då måste vi leva som kristna. Att leva som kristna innebär att lyda Guds ord och ta vara på det i allt. Detta är att se Jesus. Kristus är alla tiders modell för hur en människa lyder Gud. Trots att han inte hade någon synd att bekänna, ville Gud hans fader att han skulle lida för oss och offra sitt liv så att vi kan ärva livet. Kristus har genom sin död och uppståndelse räddat oss från död och tomhet. Han bär våra missgärningar eftersom han utger sitt liv i döden och blev ansedd som överträdare, han som bär mångas synder och bad för överträdarna. Om vi böjer oss under Gud, kommer vi att stå emot djävulen som flyr från oss. Om vi närmar oss Gud, kommer han att närma sig oss. Vi kommer att se Jesus. Alla kristna vill troligtvis se Jesus, men alla kommer inte att se honom. Endast de som lyder Guds ord ska se honom. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen