Från Hosianna till korsfäst, korsfäst - Långfredagen 30 mars 2018

Publicerad fredag, 30 mars 2018 14:01
Skriven av Chikezie Onuoha MSP

Mina vänner, av naturen kan människa växlar från tro till otro, vänskap till fiendskap. Vi är inte konsekventa genom livet. Det finns hos var och en av oss benägenhet att ändra oss och anpassa oss med trenden och tider. Därför ser vi att samma människor som ropade Hosianna efter några timmar ropar nu korsfäst, korsfäst. Ingen av dem som Jesus tjänade var där för att försvara honom. Han var övergiven av alla. Petrus och de andra lärjungarna förutom Johannes saknade mod att vara vid hans korsfästelse. För mig är denna långfredagen en verklighet. Det var precis tre år sedan som min mor lämnade jordelivet. Jag kommer ihåg hur orolig, förtvivlade jag och mina syskon var under tiden min mamma kämpade för sitt liv. Därför känner jag vad sorger är för något, hur smärtsamt och lidelsefullt det var att hålla telefonluren och fråga minut för minut hur allt stod till. Tillslut, en av mina bröder sade: Mamma har gått’. Maria, Johannes och några kvinnor stod och såg Jesu kämpa till det sista. Att förlora en nära person ger oss inblick om hur långfredagen kan vara. Förutom Jesus som har drabbats av döden på långfredagen, tänker jag på Maria, hans mor som får se sin son mördas och andra familjemedlemmar, lärjungar och andra nära och kära som får vara med i Jesu tragedi. Vilken plåga och sorger! Ofta glöms dessa andra bort för att vi sätter fokus på Jesus, hans lidande, hans korsfästelse och seger över döden så mycket att vi inte kommer ihåg andra som led med honom.

Frågan om det finns orsak till att vår värld existerar har diskuterats i alla tider. Det finns tre olika påstående som läggs fram som svar på denna fråga. Det första menar att världen existerar av slump. Det finns ingen anledning varför den existerar. David Hume hör till filosofer som menar detta. Med Big Bang teorin förklarar de hur detta har skett av slump. Ändå kan de inte med detta förklara världen i dess komplexitet. Att försöka förklara världens existens stegvis lämnar gap om hur de små bitarna faller ihop. Det räcker inte att säga att det har skett av tillfällighet. Den andra menar att världen existerar av nödvändighet. Detta innebär att inget alternativ finns än att världen skulle existera. Det tredje är att världen är skapat av Gud för ett särskilt mål. Vore detta så ska det finns en öppning för framtiden. Utan att alternativ existerar skulle detta vara omöjligt. Det bör konstateras att ett sådant påstående kräver en teologi.

Ateister befinner sig på de första två svaren medan troende håller på det sista påståendet. Av vikt kan det observeras att ingen av dessa tre svar behöver en värld som har början. De flesta vetenskapspersoner accepterar att vårt universum börjar existera någonstans. Detta skulle innebära att någon tid och rum alltid har existerat, utan att ha en början. Somliga vetenskapsmän som Stephen Hawkins menar att så länge universum har en början kan vi anta att den har en skapare. Men om den är självständig, med ingen gräns, har den vare sig början eller slut. För människans hjärna är korsets händelsedårskap.

Av naturen måste alla människor dela Adams öde men av nåd ska de förvandlas till en bild av Kristus och för evigt dela hans liv och härlighet. I det mänskliga ligger en exceptionell sårbarhet, en unik kapacitet till lidande, som fått sitt högsta uttryck i Jesu passionshistoria. I denna historia har Gud blivit människa för att kunna drabbas av människans ondska. Därmed drabbar varje övergrepp på den mänskliga personen Guds människoblivna person, Jesus Kristus. En människa kan endast bli ond av det moraliska onda, d v s genom att samtycka till synden och begå en personlig synd. Det onda är missbruk av det goda. Människan är ett kompendium av allt, allt mellan ängel och best.

Människor förstår att livet på jorden har ett slut, att det finns en gräns för våra dagar, och inser hur förgängliga människor är. Människor tänkte att när man går bort ska man ej mer finnas till. Osäkerhet kring döden i det Gamla Testamentet gjorde att folk ägnade sig åt att be till Gud att rädda deras själ från döden, deras fötter ifrån fall, så att de kan vandra inför Gud i de levandes ljus. Att dö betraktades som att ”få aldrig mer se Herren här i de levandes land, aldrig mer se en människas ansikte utan vistas i förgängelsens rike”.

I livet finns mycket som är oförutsedda. Var och en av oss kommer någon dag att lämna jorden. O avsett hur mycket älskad en människa än kunde vara, och med ord så som ’vi aldrig kommer att glömma dig’ ska du veta att du kommer att glömmas. Endast hos Gud kan du inte bli glömt. Hos honom blir din död till liv eftersom Kristus har besegrat döden och gett dig liv. Han har betalat priset så att ditt minne ska kunna varar i evighet i Gud.

Det har diskuterat om bibeln är från Gud eller är den bara en bok med människors tankar och visdomsord?  Det finns olika uppfattningar om Bibelns ursprung. Majoriteten av människor håller med om att Bibeln på något sätt kommer från Gud. Men kring 1 av 5 anser att Bibeln bara är en blandning av ”sagor, legender, historia och regler”. Detta skulle innebära att passionsberättelse är påhittat. Men Bibeln är mer än bara ett gammalt litterärt verk. Den är Guds inspirerade ord, hans budskap till mänskligheten. Därför kan det vara oerhört givande att fördjupa sig i Bibeln.

Bibeln ger tillfredsställande svar på livets stora existentiella frågor, livets oförutsedda händelser. Varför finns det så mycket ondska och lidande? Bibeln förklarar inte bara varför människor lider. Den lovar att Gud ska ta bort all ondska: Han skall torka varje tår från deras ögon, och döden skall inte finnas mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta finnas mer,” (Upp 21:3, 4).  Den ger ett fantastiskt löfte för framtiden – de som dött kan få liv igen! (Hosea 13:14; Joh. 11:11-14). Oförutsedda händelser, som allvarliga sjukdomar, olyckor och naturkatastrofer kan drabba vem som helst, när som helst (Pred. 9:11). 

Alla evangelisterna beskriver Jesu dödsögonblicket. Ingen av dem använder de vanliga orden för att beskriva att någon dör. Deras ord visar att Jesu död var något ovanligt. Matt 27:50: ”Jesus ropade med hög röst och gav upp andan”. Mark 15:37: ”Med ett högt rop slutade Jesus att andas”. Joh 19:30: "Han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande”. Lukas är den ende som återger orden som Jesus sa i dödsögonblicket: Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande”. När han sagt detta slutade han att andas (Luk 23:46).

Jesus dog inte av fysisk utmattning. Han hade kraft kvar. Han höll huvudet upprätt och böjde det frivilligt. Han kunde ropa med hög röst. Jesus gav sitt liv av fri vilja, ingen kunde ta det ifrån honom. Soldaterna blev förvånade över att Jesus redan var död. En korsfäst man kunde leva i flera dagar när han hängde på korset. Jesus gav själv upp andan när uppdraget var fullbordat. Jesu sista ord visar att han dog som en segrare - gemenskapen med Fadern var återupprättad. Han dog i Faderns händer! Eftersom Jesus lever, vår tro är också tro på den levande och i honom lever vi som sätter vårt hopp på honom. Han är vår Herre, vårt liv och vår uppståndelse. Alla andra kan förråda oss men Gud är alltid trofast. I ropet om Hosianna och till korsfäst, korsfäst honom har vi i honom besegrat allt. Chikezie Onuoha MSP