Acceptera inte synd genom att åberopa barmhärtighet. Den Gudomliga Barmhärtighetens söndag 8 april 2018 B

Mina vänner, idag mer än någonsin behövs ett budskap om barmhärtighet. I en tid då människor behandlar och dödar medmänniskor liksom djur kan vi inte tröttna på att lyfta fram nödvändigheten med utövandet av barmhärtighet bland världens folk. Därför är det glädjande att Kyrkan denna dag firar den gudomliga barmhärtighetens söndag. När vi läser dagens liturgiska texter kan de för oss öppna en port till förståelse om Kristi uppståndelses natur. Jesus är Guds barmhärtighets ansikte. Och vi behöver ständigt reflektera över Guds barmhärtighet skriver Påven i dokumentet “Misicericordiae Vultus” för utlysning för ett extraordinärt Jubilee: Barmhärtighetens År. Det är lätt att hävda sig tro och älska Gud medan ens gärningar på allt sätt förnekar honom. Därför är det oerhört viktigt med det som Johannes skriver i sitt första brev: ”Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud”. Vi använder vad vi har för att försörja oss, vår familj och alla som står oss nära. Vi är skyldiga att inte slösa pengar på oss och vår familj medan andra lider brist på nödvändiga saker. Det är skamligt att leva i lyx medan grannar lider hungersnöd. Många lever i fattigdom utan egen förskyllan. En femtedel lever i överflöd eller lyx. Oavsett hur lite vi har, finns det alltid något vi kan göra om kristen generositet råder i våra hjärtan och liv. Tänk vilken underbar värld det skulle vara om alla får vad de behöver, och ingen skulle lider någon nöd. Tyvärr, otrolig girighet har bländat oss att endast tänka på oss själva och samla mer än vad vi behöver och därmed berövar andra vad de behöver.

Genom syster Faustyna, en polsk nunna har Gud i vår tid anförtrott oss med budskapet om barmhärtighet. Saliga de barmhärtiga för de ska få barmhärtighet sade Jesus i bergspredikan. Det är just detta som vi idag på barmhärtighetens söndag ska påminna oss om. Ingen kan få barmhärtighet som inte är barmhärtig. Om vi lyssnar till vittnen med ett vaksamt hjärta och öppnar oss kan vi erfara att Kristus sannerligen är uppstånden. Kristendomen är samtidigt gåva och uppdrag, att få delta i gudomlighet och utifrån den vittna om Jesus. Det är Guds barmhärtighet som blir tydlig i inkarnationens mysterier, lidande och kors. Där gör Gud sin kärlek för människor konkret. Till ett liv i barmhärtighet är vi kallade, att ta emot barmhärtighet och ge barmhärtighet till andra. ”Var barmhärtiga så som jag är barmhärtig” (Luk 5:36). Ingen av oss står utanför Guds barmhärtighet oavsett hur mycket vi tror oss ha syndat. Guds kärlek och barmhärtighet är större än våra brister och synder.

Gud tänker i sin nåd och barmhärtighet på oss. I påskens mysterium uttrycker han sin kärlek och barmhärtighet för hela världen.  Jesus har utgjutit sitt blod för att visa sin barmhärtighet mot den syndiga människan.  Gud har än en gång påmint oss om nödvändigheten av barmhärtighetgärningar genom sin uppenbarelse till syster Faustyna Kawalska i Polen den 22 februari 1931. Jesus uttryckte sin önskan om att man skulle måla en tavla som föreställer den uppståndne Jesus. Nedtill skulle man skriva orden: ”Jesus, Jag förtröstar på dig”. Hela påskens händelser talar om mysteriet i Guds barmhärtighet. Ingen kan vinna sin egen frälsning utan Guds nåd. Ingen kan vara rättfärdig i mötet med Guds rättvisa. Vi som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet. I Jesu person är barmhärtighetens hemlighet uppenbarad. Världen behöver alltid påminnas om Guds stora barmhärtighet. Människor har det ofta svårt att ta emot och visa barmhärtighet.

Bibelns berättelser lär oss att Guds barmhärtighet är oändlig och gränslös. Så fort vi visar tecken på omvändelse, tar han oss tillbaka till sig själv, tvättar oss rena. Påven Franciskus har talat mycket om Guds barmhärtighet och vikten av att visa barmhärtighet mot andra. Allt detta är otroligt önskvärt. Samtidigt som vi inte ska glömma att barmhärtighet inte är en täckmantel för att vara kvar i synd. Barmhärtighet är kopplat till sanning och rättvisa. Gud visar inte barmhärtighet mot den som inte omvänder från synd.

Vi har en Gud av oändlig nåd och barmhärtighet, för att dricka av dess källa måste man erkänna sina brister, synder och be om förlåtelse. Det är hyckleri att förneka synd eller att kalla ont för gott. Gud väntar på vårt ödmjuka erkännande av våra synder för att ta oss tillbaka. Att leva i exil var detsamma som att leva i synd, ”de profundis”, kommer Gud till vår räddning. Vi kan inte som kristna acceptera synd genom att åberopa barmhärtighet. Gud kommer att återhämta oss från vår självexil som synden har orsakat. Vi får inte tveka om att Gud gör detta. Författaren till Hebreerbrevet påminner oss om att Jesus är vår överstepräst som har medlidande med oss (Ps 2:7, Ps 110:4).

Herren säger till apostlarna när han stod mitt ibland dem: ”Frid och er alla.” Tre gånger får vi höra dessa ord. Dessa ord var inte riktade bara till apostlarna men till alla människor genom alla tider som skulle tro på evangeliets ord. Men en viktig fråga är huruvida Kristi fred har förverkligats i världen. Svaret är ju nej om vi tittar runt i världen och ser de många konflikter och krig som pågår. Det finns cirka sextio nationer där konflikter och krig råder och omkring femhundratrettiofyra militanta grupper och separatistgrupper involverade i dessa. En av fyra människor i världen lever i områden som lider av våldsam konflikt. Detta innebär att 1,5 miljarder lever i konfliktfyllda nationer. Konflikter och krig skapar massa problem och drabbar mest de fattiga, barn och kvinnor. Det skapar flyktingar och drabbar även människor i andra länder. Och antalet flyktingar i världen har ökat nästan tre gånger de senaste trettio åren. Är det för att Kristi ord inte har någon verkan eller människor inte uppfyller förutsättningar för att de ska få fred? Vi vet att Guds ord alltid är att lita på och Gud är trofast. Människor har tappat vad som krävs för att fred ska råda i världen, barmhärtighet.

Utan att världens människor, individer och nationer övar barmhärtighet kommer vi inte att leva i fred. Därför är barmhärtighetens söndag otroligt relevant för en tid som vår. Påve Franciskus har gång på gång påpekat att vår tid måste vara en barmhärtighetens tid. Evangeliets värderingar behöver genomlysa världens politik så att det kan leda till en harmonisk värld där inbördes hjälp och solidaritet är viktiga värden för mänskligheten. Så länge olika intressen står mot varandra är det svårt att sluta fred mellan nationer och individer. Guds barmhärtighet mot oss manar oss att gå bortom egna intressen och arbeta för det gemensamma bästa. Endast på detta sätt kan Kristi frid verkligen vara med oss.

Jesus visar sig flera gånger för lärjungarna efter sin uppståndelse. Han var bland dem i både synlig och osynlig form under fyrtio dagar innan han försvann från deras åsyn.  Under dessa fyrtio dagar hjälper Jesus dem att träna upp sitt inre öga. Hela tiden är han bland dem, men det behövs trons inre öga för att se honom.  Jesus är helt människa och helt Gud.  I honom ser vi hur vi kommer att bli när vi uppstår på den sista dagen. Han uppstår med en förhärligad kropp.  ”Frid åt er alla”, säger Jesus till lärjungarna som av rädsla för judarna gömmer sig bakom låsta dörrar. Fast de förnekade honom och flydde kom Jesus till dem inte med förebråelse utan med frid och barmhärtighet. Han straffar inte eller retar dem för att ha förrått honom. Tre gånger i dagens text säger han. ”Frid år er alla”. Redan den första dagen ger han dem den helige anden och uppdraget att vara barmhärtighets tjänare. De får makt att lösa de bundna och stå i försoningens tjänst.

Tvivla inte, utan tro”, säger Jesus till Tomas.  Tyvärr finns det mycket som gör att människor tvivlar på sin tro på Gud och Kristus bland annat är det livets svårigheter, lidande, orättvisor, naturkatastrofer, bön som förfaller ohörd, de gudlösa, ateister, agnostiker och skeptiker som får det bättre i livet än de troende. När Tomas rörde Jesus spikhål, var det inte längre tro utan vetskap.  Endast de som inte har sett men ändå tro är saliga.  Vi som tror har liv i honom.  Jesus använder Tomas brist på tro för att lära oss, för att styrka oss i vår tro. Han kommer Tomas otro till mötes för vår skull. Många tvivlar därför att de vill uppleva allting själva. De vill inte lita på andras vittnesbörd.  I Tomas ser vi de kristna som blir nedslagna när de hör eller ser andra kristnas mäktiga erfarenhet i Herren. Dessa tvivlar för att det inte var de som upplevde den.  I Tomas tänker Jesus på alla som i framtiden kommer att vara skeptiska och ha svårt att tro. Vårt liv måste bäras av tron på Gud, av tillit till kärlekens Gud. Att tro är att vandra i ljuset. Det är märkligt men intressant att Tomas inte trodde att Jesus hade uppstått när han var bland apostlarna. Man vet inte varför han inte ville tro.

Evangelisten Johannes betonar på ett alldeles särskilt sätt att Jesus är Gud och understryker på samma gång att Jesus verkligen är människa (Joh 1:1). Tack vare Tomas och att Jesus använder hans brist på tro styrker det oss i vår tro. Tomas kunde tro på det som går att bevisa (Joh 20:25). Herren lever verkligen som människa. Tomas kunde röra på honom. I Jesu kropp efter uppståndelsen ser vi en glimt av vår egen kropp när den blir förhärligad. Det behandlar frågan om vilken natur mötet med den uppståndne Herren har haft. Kristus har nu en kosmisk kropp och hans förvandlade kropp är den ort där vi som människor träder in i gemenskap med Gud och varandra så att vi för alltid kan leva i det oförstörbara livets fullhet. Jesus är den levande, livet självt, från vilken också vi får liv (Joh 14:19). Endast den som tror besegrar världen. Därför sade Jesus till Tomas: ”Tvivla inte, utan tro!” Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror”.

Med Tomas uttalar alla Jesu lärjungar, kanske efter många kriser, tvivel och otro sitt slutliga ja-ord och erkänner att Jesus är Gud. Med Tomas lägger vi våra händer i Jesu genomborrade sida och bekänner: Min Herre och min Gud” (Joh 20:28). Jesu ord till Tomas klingar i alla tider: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.” Vår tro ändrar allt på jorden. Vår tro är ett slags inre öga och ljus med vilket vi betraktar tillvaron och låter oss känna Jesu närvaro i våra liv. I detta sammanhang kan vi konstatera att Jesus inte är någon som har kommit tillbaka till ett vanligt biologiskt liv och sedan enligt biologins lagar måste dö en dag. Jesus är ingen ande i betydelsen att han egentligen tillhör dödsriket, men på något sätt kan visa sig i de levandes värld. Mötena med Jesus är inte mystiska erfarenheter, ur en människa som för ett ögonblick lyfts ut ur sig själv och erfar det gudomligas eviga värld, för att sedan återvända till tillvarons normala tillstånd. Till exempel Paulus möte med Jesus på vägen till Damaskus var en händelse i historien, ett möte med en levande medan hans mystiska erfarenheter i 2 Kor 12:1–4 inte var det.  Kristi uppståndelse är något som har hänt i historien men som samtidigt når utöver den. Avgörande är att Jesus uppståndelse inte betyder att en död individ på något sätt en enda gång fick livet åter, utan att den är en händelse av ontologisk natur som berör hela existensen. Det berör oss alla i alla tider och platser. Uppståndelsen är inte en historisk händelse av samma slag som Jesu födelse eller korsfästelse. Det är något nytt, en ny slags händelse. Samtidigt står den inte utanför eller ovanför historien. Jesu uppståndelse leder historien och har lämnat fotspår i historien. Ingenting annat skulle ha möjliggjort den apostoliska förkunnelsen utan ett verkligt möte med den uppståndne Jesus. Kristus visade sig, talade och åt med dem. Det finns mycket som vi kan undra över och fråga om när det gäller Jesu uppståndelse men allt ingår i Guds hemlighet. Barmhärtighet är en frukt av kärlek, en erfarenhet av nåd. Det gör att någon offrar sig för de andra. Detta kännetecknar någon som har haft ett möte med den uppståndne Kristus. När vi kan se oss som vi är kan vi inget annat än att be om barmhärtighet och nåd. Det är först när vi kan se oss i Guds ljus som vi har möjlighet att öva barmhärtighet. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen