Hos ingen annan finns frälsningen 4:e påsksöndagen 2018 B

Mina vänner, eftersom dagens evangelietext handlar om den gode herdens egenskaper och vad som förväntas av herden, kallas i dag för Den gode herdens söndag. I vår tid när så många påstår sig vara herdar och göra anspråk på att vilja det bästa för andra människor är det oerhört viktigt att vi lyssnar noga till vad vår Herre Kristus säger om sig själv som den gode herden. Det här förstås naturligtvis inom ramen för Petrus proklamation, där han tydligt säger: "Frälsning finns i ingen annan, för det finns inget annat namn under himlen som ges till mänskligheten, genom vilken vi måste bli räddade."

Det som beskrivs i första läsningen är en fortsättning på förra veckans berättelse (Apg. 4:8–12). Petrus och Johannes hade botat en lam vid sköna porten. Medan vanliga judar var imponerade och accepterade tron på Jesus var ledarna, prästerna och fariséerna inte glada. De arresterade Petrus och Johannes och hade dem inlåsta över natten. Nästa dag förhördes de och Petrus svarade för dem båda. Petrus fylldes av den heliga anden precis som Jesus hade lovat (Matt 10:17-20). Inför det stora rådet hade Petrus på grund av en tjänsteflicka och för att värma sig vid elden förnekat Jesus, medan han nu med obeskrivligt mod vittnar om Jesus som Messias. Petrus ville att alla de palestinska judarna skulle höra om budskapet. Genom att avvisa Jesus som Messias uppfyllde ledarna psaltarpsalm 108, vers 22.

Trots att Petrus ord, inspirerade av den helige anden, var förnuftiga och logiska, talade han ändå för döva öron. Judarna hade önskat en politisk Messias som skulle befria dem från de hatade romarna och skapa ett rike för dem på jorden och samtidigt ge dem makt att regera över hedningarna. Deras vilja var inte av himlen utan av jorden. Jesus var inte den Messias de ville ha. För judarna var det accepterat att Gud inte gör under för syndare och fallna personer (Joh 9:31). Om de var förnuftiga skulle de vid den punkten kunna kollat bevis som antyds av apostlarna. Men nej, de gjorde de inte för de hade slutit sina öron. Inget bevis kunde ändra dem från deras fördomar och bestämda åsikter. Ingen är så blind som den som inte vill se. Hur är det med oss?

Dagens första läsningen gör ett anspråk som berör att kristna: ”Hos ingen annan finns frälsningen” (Apg. 4:12). Detta innebär att varje kristen måste ta avstånd från mångguderi (polyteism) och dyrkan av opersonlig allkraft (panteism). Det enda vägen är dyrkan av en personlig Gud: Monoteism, med förnekande av andra gudars tillvaro. Kristendomens anspråk som gör Jesus till den enda som kan frälsa människor innebär på sätt och vis att judendomens, kristendomens och islams gud inte ska uppfattas som samma gud eftersom judendomen och islam acceptera inte Kristus som Gud och messias.  Enligt kristen tro är det Gud själv som uppenbarar sig i Jesus från Nasaret. Han blir avrättad genom korsfästelse men uppstår från de döda. Det innebär enligt kristen tro att döden besegrats.

Alla religioner särskilt de tre största världsreligionerna Judendomen, Kristendomen och Islam gör anspråk på sanningen. Judar, Kristna och muslimer vill gärna se sina religioner som vägen till världens räddning. Utmaningen är att det flesta menar att ingen vet vem som har rätt, om någon alls har rätt eller om alla religioner har rätt. Ingen har ju bevisat på ett vetenskapligt sätt att det finns någon gud, ingen har heller motbevisat det. För oss Kristna tror vi att ”Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss” (Apg 4:12). Kanske säger vissa att andra heliga böcker säger samma sak. Men inte precis på samma sätt. En avgörande skillnad är att andra heliga böcker är människans ord och reflektioner om Gud medan Skriften har Gud själv som sin författare. Guds ord i människans språk.

Om detta är sant, de andra måste ha fel och om vi har fel, då har de andar rätt eller rättare sagt kan det hända att ingen har rätt om verkligheten och sanningen. Detta medför att sanningen ligger bortom alla religioner. Om detta vore sant, skulle vår tro och förkunnelse som kristna vare förgäves. Detta gör frågan om religionen svårt och samtidigt särskilt intressant. Alla tror på någonting, ateism faktiskt tror på någonting. Många säger att om religionerna ska bidra till fred och harmoni på jorden måste man först utplåna tanken på att ha monopol på Gud och sanningen. Tanken på detta skulle se alla religioner som jämbörliga, som innebär att det inte skulle spela roll om du är jude, kristen eller muslim.

Om Judar, kristna och muslimer tror på samma Gud är kontroversiell. Alla tre religionerna har likheter. Men det finns också stora skillnader. De har gemensamma rötter och det gör att det finns stora likheter mellan de tre religionerna   – men också viktiga skillnader. Vissa menar att Judendom, kristendom och islam är vad man skulle kunna kalla för syskonreligioner. Kristendomen är den största av de tre med mellan 1,7 och två miljarder bekännare i världen. Muslimerna är drygt en miljard och judarna cirka 18 miljoner. Utmaningen mellan de tre religionerna finner vi i vördnaden för de heliga texterna som skapar likartade problem. Somliga menar att de heliga texterna kan ligga till grund för både magi och mystik. Utifrån de kan olika ståndpunkter i aktuella frågor skilja sig med argument som främst bygger på tolkning av texter.

Dagens evangelium är en del av Jesu tal om den gode herden. För att undervisa sina lärjungar använder Jesus bilder och koncept som är förankrade i verkligheten 8Joh 10:11-18). Bilden av den gode herden är en av de mest kända bilderna i Gamla Testamentet. Gamla Testamentets herdar hade rykte om sig att de inte brydde sig om fåren. De hjälpte inte de svaga, botade inte de sjuka, förband inte de skadade. De hämtade inte de bortsprungna, de letade inte efter de vilsegångna. Och de starka fåren behandlade de svaga hänsynslöst (Hes 34:2–6). Gud lovade att han skulle vara en herde för sitt folk (Hes 34:15–16). Detta löfte uppfyllde Jesus (Joh 10:10).

Jesus ger en kontrast av sig själv mot fariséerna och sadukéerna som arbetar för sin egen vinning. Dessa motsatte sig kraftigt Jesu handlingar av rädsla för att förlora makten och fördelarna som kom med positionen.  En av de tidigaste bilderna i katakomberna är Jesus som bär ett sårat får på axlarna. Detta är en manifestation av kärlek. Vi har inga problem att bli kallade får i denna kontext. Det finns något oskyldigt med får samtidigt mycken dumhet. Det finns något som liknar ett får hos varje människa. Därför att Gud gav människan ett begränsat intellekt. Ett får som anser sig veta mycket mer än sin herde ger sig av för att försörja sig själv. Det är samma sak med en människa som tror att hon klarar sig utan Gud och sin kyrka. Vi beter oss ofta som får när det gäller vårt andliga liv. Tack vare Gud, har vi en herde som är beredd att alltid dö för att vi inte ska komma till skada

Vargen kommer i vår tid i olika form och färg. Att försöka föra någon från den sanna tron till något som man för sin egen vinning kallar kristendom är ett sätt att vara varg. Skriften låter oss läsa att djävulen kommer för att stjäla, förstöra och döda (Joh 10:10). Vargen kan komma som något attraktivt medan det till sist leder till smärta och förlust. Kanaan var ett attraktivt land. Andra Moseboken beskriver det som ett gott och rymligt land (2 Mos 3: 8). "Jag vill föra er från betrycket i Egypten upp till kananéernas land, hettiternas, amoréernas, perisséernas, hivéernas och jebuséernas land, ett land som flyter av mjölk och honung”, säger Gud till Mose (2 Mos 3: 17). Även om det här är uppblåst, stämmer det med vad vi vet från andra utombibliska källor att de flesta rika länder då var hamnstäder. Kanaan erbjöd många möjligheter som inte fanns i Egypten. För de som skickades för att rekognosera landet var det ett fint och rikt land (5 Mos 14:17. Men med dess rikedomar fanns också religiösa uppfattningar och tro som helt och hållet stred mot tron på Israels Gud, den sanne Guden.

Vi ser att inte många vågar påstå att en religion möjligen kan vara bättre än en annan. Detta gäller också inom kristendomen. Ekumeniskt samarbete där man efter bästa förmåga vill sudda ut skillnader står i stället högst på dagordningen. Utan tvekan måste sanna kristna anse att den ekumeniska rörelse som verkar gå ut på att alla religioner är lika bra sviker det kristna arvet. Samtidigt måste det säga att alla religioner inte kan vara lika bra precis som alla ideologier kan inte vara lika bra till exempel, kommunismen och kapitalismen, eller olika politiska system vara lika bra, monarki och demokrati. Alla religioner kan mycket väl vara falska men alla kan inte vara sanna. Till exempel i Kristendomen anses Jesus vara Guds son som på tredje dagen uppstod från de döda; medan i Islam anses Muhammed vara den sista profeten som genom ärkeängeln Gabriel förde till världen Guds ord, Koranen, som gör Bibeln överflödig. Sanningshalten i den kristen religion är att Jesus har lidit, korsfästes och uppstod den tredje dagen från de döda och nu sitter på Gud Faderns högre sidan. Hos ingen annan finns frälsningen. Tror du verkligen på detta? Chikezie Onuoha MSP.

Webbdesign: Peter Tynkkynen